tisdag 8 april 2008

Varför stödstrumpor borde ingå bland arbetskläderna.

Vet du hur det känns med åderbråck? Hur det känns att halta som pensionärerna på väg hem från konsum för att dina klaffar i venerna längre inte orkar pumpa tillbaka det syrefattiga blodet till hjärtat?

Många kommer ha ett stående arbete hela livet. Stå, gå, stå, stå, gå. Som blå upphöjningar på vaderna kommer spåren ligga; åderbråcken.

Till en början syns det bara litegrann. Du kanske bär en längre kjol, väljer 60 deniers strumpbyxor istället för 40. Sedan börjar området omkring åderbråcket ömma. Allt oftare väljer du vida byxor. Inget syns, inga strumpbyxor rör.

Sedan blir benen svullna, tunga och svåra att röra. Det känns som om att förflytta berg att gå upp på morgonen. Men kommer inte berget till Moses får Moses komma till berget säger du, rycker på axlarna och fortsätter på samma jobb där du står, går, står, står, går. Din make har 40årskris och köper motorcyklar så någon måste se till att barnen får mat.

När du gått med dina åderbråck obehandlade ett tag får du eksem och efter det bensår. Det varar, det kliar. Med stort tålamod lägger du om benen och äntligen köper du stödstrumpor. Men så mycket som det blodar och varar är det ett helt företag att hålla allting rent och snyggt.

Benen bara svullnar och svullnar så där som ben med åderbråck gör. Och dem blir bara tyngre och tyngre, det är svårare och svårare att gå. Med enkel matematik måste du ändå arbeta: 80% av 75%'s tjänst ger inga pengar. Det ger knappt existensminimum trots procenten i löneförhöjning förra året. Men mat betalas som bekant inte i procent utan i kronor.

Dina vrister är inte längre några kvinnliga vrister, det är inga vrister som eleanta högklackade skor kan knäppas omkring. Ingenting passar. Ingenting från jeans till skor, till stövlar. Vanliga skor är ingenting för åderbråck, för smalt. Utan det blir tofflor. På vintern: Snowjoggers från åttiotalet. Vet du att dem kallar dig pingvinen bakom din rygg på jobbet för att du går så konstigt. Du liksom haltar ömsom vaggar fram.

Det blir nu dags att söka operation, en behandling, du kan inte halta runt sådär, du orkar inte vara ful jämt. Och du orkar inte med skammen. Skammen framför spegeln, känslan av att alla stirrar på dina ben och äcklas och att du aldrig aldrig kan ha kläder. Alltid försöker du täcka dina ben och oron i magen gnager; hur länge till håller dem?

Du ringer till slut sjukhuset. Du är full av förväntan. Såklart förstår du att du kommer att få vänta, vänta litegrann såklart, man kan ju inte få tid samma dag. Men kanske om ett par månader. Tills dess står du nog ut. Ja, säkert vill dem operera dig nu innan du blir heltidssjukskriven och ligger samhället till last. Så måste det vara.

Du lägger på luren. Suckar och och en tyst tår rinner nerför kinden. Du är inte sjuk sa dem. Åderbråck räknas som kosmetisk kirurgi, 10 000 spänn får du hosta upp. 10 lax för att kunna gå igen. 20 000 femitioöringar ska dem ha.

Inte en chans så länge Voltaren Gel 50 g kostar 64,50 på apoteket.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den här bloggen är så fruktansvärt bra. Den här bloggen gör ont.

Anonym sa...

tack för tipset emmanuel!

gud vad bra, och åh vad du sätter ord på det som bara kliat i röven på mej sen vårdbiträde-sommaren...

väl rutet

kramjenny