Att äta

I Falukorvsland äter man det som finns på extrapris. Det goda är ransonerat, inte av hälsoskäl utan av kommunens löneutbetalningar och de kollektivavtalen som man lyder under. Vi hade restriktioner på ost, kött samt oboy. Jag avskydde oboy men mina syskon blev varandras poliser.

- Mamma, han to tre skedar obåj fast du har sagt två å t-halft ti varje glas.
- Mamma, hon tar sån råge på sina skedar så dä ä typ samma sak!

***

- Wow, du är en sådan som kan ha chips hemma utan att äta upp dem, sa min mamma till min pojkvän för några veckor sedan när hon var på besök.

***

Vi åt falukorv på längden och tvären, ibland skar mamma ränder i den och stoppade senap och ananas i skårorna. Det är sådan matlagning de skrattar åt på teve medan de stoppar sin egen ekologiska, närproducerade korv av en kalv som fick åka på två veckors semester för avslappning innan den gick sitt oundvikliga öde till mötes. Sånt här säger dem:

- Ja, de exotiska frukterna var ju så nya på sjuttiotalet att gemene man inte visste hur de skulle hantera råvarorna.

Som om någon annan än deras skrå gjorde kockböckerna och förmade från teve. Deras så kallade sjuttiotalsmat åt vi fortfarande på nittiotalet och njöt av den smälta osten.

***

Att inte uppleva ett överflöd eller åtminstone frånvaro av brist gör smaklökarna giriga och längtansfulla. När jag flyttade hemifrån och det mesta av min lön inte längre gick till alkohol så började den gå till mat. Jag köpte färdiga såser, ostar och butiksbakat bröd. Nicklas lärde mig en ny variant på smörgås: vitt tjockt bröd med jordnötssmör och ost. Hanna och jag lagade stekt halloumi som låg i smält fetaost och crème fraiche.  Det smakade himmelskt alltihopa.

***
En kväll när jag tittar på lyxfällan är huvudpersonen en kommunalarbetande kvinna i ekonomisk knipa. Det som lyftes fram som ett av hennes stora problem var hennes tvångsmässiga fyllande av frysen. Själv förstod hon inte varför hon gjorde så och de två ekonomikonsulterna tittade med avsmak ner i frysfacken och utbrast:

- Vet du hur många måltider som ligger här?!

Jag vet varför dem hade lagts där: brist. Det som låg i den frysen var hantering av fattigdom och skapandet av trygghet genom att alltid kunna känna: vad som än händer finns det i alla fall mat. Frysen var full av önskan av kontroll över tillvaron.

Varje gång jag går förbi en större matvaruaffär ställer jag mig frågan: behöver jag något? På ett någorlunda medvetet plan är jag rädd för att bli hungrig och tvingas äta äcklig mat. Att jag ska känna den där klumpen jag gjorde i skolmaten och inför alla tusentals falukorvar. Tänk då om jag istället hade haft den där billiga laxen i frysen och slapp!

***
På bussen hem från jobbet hör jag två kvinnor prata.

- När vi är utan barnen äter vi mest vegetariskt. Kött är så dyrt, men när vi väl gör kött... Mmm! Med alla tillbehör ska det såklart vara.

Kanske är det där den ekonomiska krisen som pyr under ytan och kanske är det en frysfyllare som sakta tar form.