Sommarjobb del 2 - 15 år

Jag fick nyss ett brev på posten, med hårda bokstäver stod det mitt namn på framsidan och avsändaren var skogsplantaget.

När mamma gav mig det fick jag lite blandade känslor; samtidigt som jag ville ha jobbet som bebisgranryckare (dvs. dra upp bebisgranar med rötterna, lägga dem i buntar om fem i en säck) så hoppades jag på att dem inte ville ha mig. Att mamma skulle ge mig fickpengar hela sommaren och man hade ett papper att skylla det på.

Jag sprättar upp kuvertet och vecklar ut a4:at innut i. JÄVLA SKT, jag har fått tre jävla veckor som bebbisgranryckare på skogsplantagen. HELVÄTTE! Jag stirrar på a4:at, men lite stolt är jag också. Jobb, egna pengar är ändå inte helt dumt.

Klockan 08.00 den 3 juli börjar jag. Klockan sju står jag redo i hallen. Jag knäpper den svartasvarta hjälmen, öppnar visiret lite så att det inte immar igen, tar fram nycklarna ur fickan och låser upp låset som sitter i bakhjulet. Jag sätter nyckeln i tändningslåset, startar motorn elektriskt och åker iväg över grusplanen. Jag gillar min silverfärgade EU-moppe, den är bara några veckor gammal. Den silvriga faran.

Den är inte trimmad men i nedförsbacke i medvind kommer den nästan upp i 60 kilometer i timmen. Svisch, svisch säger det bara, visiret blir prickigt av flugor. Jag har redan hunnit bryta mot ganska många trafikregler, jag har kört i fel fil när jag körde ut från en rondell, jag kör rätt över rondeller istället för runt, jag är fortfarande osäker på hur enkelriktatskyltar ser ut och parkeringsplatser är för kärringar.

Igår var jag och mammas nya kille och kollade ut vägen till skogsplantagen. Det är ungefär en halvtimmes körväg, jag åker en timme innan eftersom jag inte litar ett dugg på mitt lokalsinne.

När jag äntligen är klar med dagen, tar jag den silvriga faran och åker hem. Körvägen var förresten 25 minuter. Jobbet är skittrist och mest räknar man ner tiden. RYCK RYCK RYCK RYCK RYCK, gummiband och ner i säcken med mitt nummer 132864. Man jobbar på ackord i gummikläder. Jag ligger med näsan i jorden och rycker rycker rycker rycker rycker så att jag blir skitig i ansiktet.

En av killarna som också jobbar där stöter på mig, och han gör det riktigt smaklöst. En hand på rumpan när han går förbi, en blick som klär av mig och kommentarer som gör ner mig. Eller han stöter väl inte på mig, han kuvar mig, han demonstrerar makt, han skitar ner mig ännu mer.

Nästa dag och nästa dag och nästa dag och nästa dag åker jag dit. Sedan är det helg. Sedan åker jag inte dit något mer. Jag ljuger ihop en historia om att jag trillade med den silvriga faran och bröt armen.

Någon månad senare kommer pengarna in på mitt konto; för en veckas ackordarbete fick jag 1385 svenska kronor. Eller 277 spänn om dagen. Eller 34,625 kronor i timmen. Och ett nyp i häcken såklart.