Sommarjobb: del 4 - 18 år

Jag ska byta sommarjobb det här året. Jag är less på köket, det är ont i magen och ångest dagen innan man ska dit. Och det är ångest när man svara på hemligt nummer för att man trodde det var pappa så är det jobbet som vill att man ska jobb extra. Jag kan inte säga nej trots att jag hatar det.

Så min mamma har fixat och trixat med sin chef, jag ska få ett jobb som vårdare på ett LSS-boende. Jag får för mig att det kommer bli helt okej. Det kommer det inte, dem kommer hålla inne min sista lön och chefen kommer ha ett superlångt allvarligt samtal med mig.

Hursomhelst, det rullar på hela sommaren, men man ska inte lämna kids med taskig arbetsmoral ensamma hela natten. Då bakar dem kakor, äter upp halva satsen, glömmer städa och surfar på internet. Så här i efterhand borde jag maskat bättre; man får faktiskt inte maska förens allt är gjort, jag kan ju inte lämna mina uppgifter till dagpersonalen. Så det skämms jag lite över. Men det blir väl så om man kommer från en ganska hitleristisk arbetsplats till något där man har väldigt fria tyglar.

Jag skriver ett dagboksinlägg på helgon om hur lite det finns att göra, hur mycket jag maskar, vad jag inte gör och inte gör på natten. Sedan var det kört. Helt jävla kört.

Allt är frid och fröjd tills jag slutar. Min lön kommer in i Augusti, men inte i september. Jag ringer, min chef skäller ut mig som faan, hur man skriver och inte skriver på internet, att hon trodde jag hade en friskare människosyn. Jag lånar ihop till septemberhyran och försöker glömma allt.

Jag förstår att jag är bränd att jobba inom kommunen, så jag söker mig tillbaks till restaurangbranchen. Jobbar i köket, vet att jag tagit studenten, måste betala hyran och försöker desperat jaga ett annat jobb. Som bara inte är i kommunen.

(Så, sensmoralen är, ALDRIG en åsikt om ditt jobb som kan kopplas ihop med dig på internet och helst inte med något radikalare än att klappa katter och recept på sju olika sorters kakor. Chefer kan googla och dina arbetskamrater skvallrar.)