Ibland inser man inte förrens långt efteråt hur det verkligen låg till

Tre månader efter att jag flyttat ner till Malmö tog jag ett SMS-lån och betalade hyran, gick och klippte mig och köpte en bag in box. Året var 2007, rekordåren innan krisen om ni minns? Jag bodde en månad i en etta utan en endast möbel som var min och åt vitt bröd (7,95 st på Netto) med en tomatskiva samt västgöta kloster-ost som jag "lagade" i en sådan där hushållsapparat som gör varma mackor. Osten stal jag och betalade endast för tomaten med kortet. På kortet fanns det 27 kronor vilket jag kalkylerat till i alla fall 10 gånger till som jag kunde gå och handla.

Till vintern flyttade jag in till CL och panikslagen inför att någonsin bli fattig igen jobbade jag 75% som vikarie och pluggade 100%. Det blev vinter innan jag betalat av alla mina skulder och jag var utan vinterjacka men det löste sig. På myrorna köpte jag en skotskrutig filt som jag lade ut kappmönstret över och sydde ihop. Jackan fodrades aldrig och i skolan kommenterade en av mina klasskompisar:

-Wow, det ser ju precis ut som jackan som Rihanna hade i sin musikvideo.

Just då var jag omåttligt stolt över min kreativitet och glad att ingen genomskådat min fattigdom. Berättelsen som jag berättade för mig själv och andra handlade om hur kreativ jag var och att det gick fort, en natt tog det att sätta ihop jackan. Faktum kvarstår fortfarande: när resten av världen firade högkonjunktur så gjorde jag en vinterjacka av en begagnad filt.