" Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love"
Nate Ruess svarar:
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
Och P!nk viskar sen i bakgrunden
(Yeah but this is happenin')
Och du kanske tänker att jag är en galen paranoid feminist som letar mansgrisar överallt på samma sätt som Assange-apologeter ser konspirationer i varje buske. Det tänkte jag också först, sen hörde jag Of monsters and men's låt Little talks:
Nanna Bryndís Hilmarsdóttir sjunger:
Some days I feel like I'm wrong when I am right.
Ragnar "Raggi" Þórhallsson svarar:
Your mind is playing tricks with you my dear.
I en annan del av låten sjunger Nanna:
There's an old voice in my head
that's holding me back
och Ragnar säger:
Tell her that i miss our little talks
I en annan rad sjunger Nanna att: Some days I can't even dress myself
Ragnar svarar att: It's killing me to see you this way.
SLUTSATS OCH MEDDELANDE TILL LÅTSKAPARE OUT THERE:
Sluta göra kvinnor så där härligt gulligt galna och osäkra på sig själv, om era låtar skulle vara foton så skulle kvinnan stå ostadigt på klackar med inåtvända ben och något obekvämt plagg. Mannen bakom skulle vara plockade ur en gilettereklam, stå strax bakom henne och se jävligt stabil ut samt ha sexigt tre dagars stubb. I dagens samhälle kan vi UNNA oss att inte reproducera alla jävla 1800-tals ideal och hotta upp dem 2013års förpackning. Samt: sluta vara så extremt hetrosexuella. I USA diskuterar man om homosar ska få gifta sig - varför är musikbranchen lika reaktionära som hela vatikanstaten? Har jag missat en tvingande lag?
TL;DR : Sluta göra musik som är dramaturgiska avbilder av reaktionära "tjejtidningar".
