Hej!
Jag heter Cvalda och jag är 16 år gammal. Jag går just nu på ganskanäracitykärnanskolan och ska till hösten börja gymnasiet. Jag har sökt till Natur och Samhällsvetarprogrammet och det jag tycker är roligaste ämnena i skolan är matte och SO.
Jag söker sommarjobb hos er för jag tycker det verkar spännande att jobba som butiksbiträde. Jag tror att jag skulle vara väldigt trevlig och social med kunderna. Jag har tidigare jobbat i en Second Hand-bod i hamnen förra sommaren och det tyckte jag var väldigt roligt.
Jag har även jobbat som cirkeledare i data åt en grupp Arbetslösa kvinnor. Det var en annorlunda uppgift där jag fick ta en hel del ansvar och lärde mig mycket om mig själv.
Jag kommer gärna på intervju och presenterar mig och nedan finns referenser, jag bifogar även min cv.
Med Vänlig Hälsning
Självklart fick jag inget jobb. Det hade ju varit alldeles för bra (Vad är det för jävla idé att man ska tvinga kids att skriva cv:n som om dem ansökte om jobbet som semestervikarie för statsministern och kungen på samma gång?).
Det blev nejnejnejnejnejnejnej. Tills min kompis pappas nya fru kom på att hon var ju chef på ett storkök och erbjöd oss jobb. Hon la fram det rätt fint:
"Ja, då får ni stå i cafeterian och hjälpta till att servera pensionärerna, ta betalt och allt annat. Det är inte så jobbigt och arbetsdagarna är inte heller så långa"
Vi tackade ja, både på grund av brist på alternativ och av den simpla anledningen att man i allmänhet tror att kök har något med glamour att göra. Jamen tjena. Vi slet som djur i disken åtta timmar om dagen. Bleck, kantiner, granuler (som små stenar man har i grovdisken, de fastnade över allt i håret, behån, fickor, ja överallt) och en massa ont i kroppen.
Vi jobbade heltid och hade 65 kronor i timmen. Vi svor och slet. Rätt ofta jobbade jag och min kompis tillsammans, rätt ofta skällde de sura kokersketanterna på oss. Vi lekte för mycket i disken, det gick för sakta, vi pratade för mycket. En dag när vi hade fått mycket skäll för att det gick så jävla sakta så gjorde vi bot genom att stanna kvar och lova att städa disken efter alla gått hem.
Surtanterna gick hem en efter en. Klockan blev fyra, specialkosten gick hem. Klockan blev 16.15, en kokerska och hon som jobbade i restaurangen gick hem. Packen (dvs dem som paketerade matlådor) var sena och gick inte hem förens 16.39 och tio i fem gick chefen hem.
Vi var helt själva i köket. Inte en käft där. Förutom två dampiga sextonåringar dressade i rutiga byxor och svampmössor. Så fort vi dubbelkollat att alla gått hem satte vi igång att städa.
Eller ja, ehum. I tio minuter i alla fall. Sedan hetsåt vi muffins från frysen eftersom vi inte orkade micra dem. Vi rullade ut vattenslangen och började spruta vatten på varandra, över hyllorna , mellan kokkärlen.
"Fy faan, kom hit, jag ska bada dig som tack för det där jävla fulvinet igår. Jag ska aldrig mer lita på ditt badkarsvin! Kom då din kärring, kom då! Nu ska du reeeeeeen!"
"Äh! Din fitta, jag är för snabb för dig! Här är jag, här är jag!"
Efter att vi dränkt varandra med vattenslangen så svampmössorna hängde på sne och min kompis halkat i vattnet så började vi gräva i förbandslådan.
"Kom ska jag lägga ett blodtrycksförband. Jamen, kom, så kan du se ut som en sådan där zombie från du vet sådana därna splatterfilmer."
Jag fixar, fixar och gräver lite mer bland alla roliga förband. Tills slut är min kompis riktigt stilig, hon ser ut som Tutanchamon. Fram och tillbaka i köket marcherar hon som en zombie, välter grejer och hotar mig på ett vänligt sätt med köksknivar. Jag gräver fortfarande förstrött i förbandslådan.
"Kolla! Ögondusch! Kom hit, kom, joooo men kom, nu ska vi prova ögonduschen, lägg dig här på bänken va. Raaaaaaaklång ska man va. Upp med ööööögat"
"Hihi, det kittlas,HIHI, kiiiiiittlas. SLUUUTA!"
Vi turas om att ögonduscha varandra tills klockan åtta på kvällen. 11 timmar blev våran arbetsdag den dagen.
Dagen efter tyckte suristanterna att vi hade uppvisat den nödvändiga arbetsmoralen för att släppas in i samtalsämnena bland chefshat, barnmat och barnbarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar