Alla kan bli en klimathjälte

Idag orkar jag inte ha hörlurarna i. Det är som om att öronen blir trötta. Dessutom är det ensamt att hela tiden glo på två skärmar, lyssna på en inspelad röst och skriva in önskningar om vad man vill ska hända på skärmarna framför en via tangentbordet. 

Snett bakom mig hör jag en röst som pratar i mobiltelefon med någonting man får anta vara en försäljare eftersom rösten bakom mig frågar om de har en butik i närheten. Det verkar finnas en butik.

”Ja, för det är ju verkligen så himla spännande med elbilar” säger rösten och jag tänker på alla ordvitsar jag kan komma på med temat spänning och el.  Jag tittar ner i skrivbordsunderlägget  och ler. Jag hejdar mig från att fråga om man får wattkoppor av att åka elbil eller om det är sådana fordon man använder när man sätter in en stöt eller ger någon en propp.

”Miljön är verkligen en viktig fråga för mig personligen och det är ju så häftigt med den marknaden nu. Personligen är jag intresserad av att provköra sportbilen, den ser riktigt läcker ut.”

Jag hoppas han inte gör några ohm-körningar eller får sladd då. Eftersom han nu är så koncentrerad på datorn framför sig så passar jag på att kolla lite personliga sidor (herregud! Hans telefonsamtal är knappast INTE jobbrelaterat!).

”Vad jag har för bil nu? Den är bara är ett halvår gammal och fungerar ju helt okej. Men det är ju en bensinbil, jag vill gärna ligga lite i framkanten och gå min egen väg.”

Jag tittar ut genom fönstret och ser hur trottoaren skakar, det är rötterna på träden som är på väg upp ur jorden. Tillsammans vallfärdar de hitåt och när de väl kommit fram så ställer de sig så upp och sjunger chefens lov. Ljudet är öronbedövande.  Ingen har någonsin varit såhär miljövänlig, nu ska allting bli bra, hör jag en ek säga. Sen skriker de i kör: VI ÄLSKAR DIG VI ÄLSKAR DIG ÅÅÅÅÅH TACK KÖP MER BILAR RÄDDA OSS!!! Långt borta i horisonten ser jag bilarbetarna komma springandes med plakat som det står FRIHET ÄR ATT FÅ SKRUVA IHOP MOTORER på och taktfast vrålar de allihopa: FRIHET ÄR ARBETE ARBETE ÄR FRIHET. 

Sen kommer Anders Borg och ber att få suga min chefs kuk och kittla honom med hästsvansen, då tycker han det blir obehagligt och ber alla gå hem. Som vanligt jobbar jag till fem och kollar kontoutdraget på väg hem om jag fått CSN än.

Ny arbetsplats, ny ångest

Nu har jag bytt arbetsplats. Eller gått en utbildning och fått praktikplats. Nu sitter jag här i samma rum som min chef och hör honom beställa en dressin till helgen, ringa och höra om skidlektioner och smita iväg två timmar för att få ryggen masserad. Vi har likadan stol han och jag och likadant skrivbordsunderlägg. Han har en vill, jag delar på 41 kvadrat. Han får ut lön, jag tar lån för att sitta här och jobba åtta timmar varje dag. Klockan är halv fem och jag sitter här och försöker se ut som jag jobbar. Egentligen har jag knappt gjort det på hela dagen utan dokumenterat lite samt stirrat på saker med tom blick när folk har gått förbi. Såhär ser mitt skrivbord ut: en tuggummiförpackning, ett post-it-lappsblock, tre gula utspridda post-it-lappar, ett svart skrivbordsunderlägg i läder, två skärmar, en dokumentsamlare i grå metall en pärm med grön baksida, en lampa, ett vattenglas, en bläckpenna, en blyertspenna och ett block med ett par lösblad i. Varje dag har jag med mig matlåda så de andra har slutat fråga om jag ska med och köpa lunch. Det är väldigt konstigt att jobba vid ett skrivbord. Mitt dumma jag trodde det skulle vara utmanande och inte fördummande som vården. Men jag vet inte, det här är ännu dummare eftersom jag inte ens har tid att tänka själv när jag löser problem som handlar om kundens upplevelse. Men det värsta är att jag är så jävla tacksam att jag fick praktik att jag verkligen anstränger mig, att trots att klockan är halv fem en fredag är jag lite nervös för att gå hem, tycker de andra att jag maskar och går hem för tidigt? När jag hade bestämt med en annan att vi skulle ses halv fem så vågade jag inte bara gå hem trots att jag varit där tidigt för att jag skulle kunna gå hem tidigare. Idag tog jag kort lunch för att kunna gå hem tidigare och sitter här och ängslas. ---------------------------- Nästa vecka väntar en freudiansk bloggpost, den avhandlar familjemönster reproduceras på arbetsplatsen, alltså hur chefen behandlar anställda som barn trots att de som jobbar här är myndiga och en del själv har barn. Bland annat ska en kollega gå på massage och får en del faderliga råd innan.