onsdag 27 februari 2013

Kommunikation löser inte allt. Ibland måste folk bara förändras.

Det är så lätt att skratta när hon i telefonen nästan viskar fram sin slutsats efter två och en halv timme gråtblandat ältande.

"Jag tror att han knarkar. Hur kan han annars ändras från gång till gång? Hur kan jag hjälpa honom?"

Jag vet att personen i fråga inte har drogproblem, han är bara inte intresserad av henne på det sättet som hon är intresserad av honom. Om jag skulle skratta i detta nu och berätta allihop vore jag en skit. En riktig jävla idiot. För det här har pågått längre än deras relationer, längre bort och det är inte vårt fel att vi blev infödda i en kultur som älskar män som är tillsammans med kvinnor som är ängsliga.

***
Jag böjer mig ner och tar fram lådan under sängen, slår upp en tidning och lägger mig på mage med huvudet i mina händer.

"Ska jag testa dig? Testet heter: "Vad menar han egentligen?".

***

Jag dunsar ner i soffan och knäpper på tjockteven. På TV3 är det en dejtingkonsult som basunerar ut visdomar

"Rule #638. Commitment scares men, don't rush and if he starts to hesitate - slow down"

***

På Facebook postar en kompis en bild på min wall med overly attached girlfirend.



***
Hur ska man göra sig fri från de föreställningarna att man alltid blir ljugen för men också att män måste daltas med som bebisar för annars blir de rädda och flyger iväg när en hel kultur berättar en annan historia? Män är så sköra att de i populärkulturen inte ens kan säga någonting rätt ut utan ska tolkas av kvinnor tillsammans med andra kvinnor. Samtidigt är kvinnorna så rädd för att bli sedda som komplicerade och kravmaskiner att de försakar sig själva och ligger och viskar i en telefon sent på natten när de försöker förstå. Och för den som tror att rak kommunikation löser problemet, försök lösa problem när det är såhär: