Anställd

När jag skrev på anställningsavtal för reklambyrån var jag tvungen att uppge mitt fackliga medlemskap. När jag läste i anställningsvillkoren att jag hade skyldighet att rapportera medlemskap och om medlemskap uppstår under anställningsperioden fick jag lite lätt andnöd. Herregud, vad ska han med de uppgifterna till?

Framför målar jag upp en bild om hur anställningsperioden inte kommer förlängas eftersom jag har koll på mina rättigheter. Sen säger jag åt mig själv att jag måste sluta vara så rädd för allting, sluta se konspirationer och istället våga stå för saker. Om man inte ens vågar tala om vad man är medlem, hur ska det då gå när det verkligen gäller? Och ska man verkligen hantera livet som en rädd kanin och bara gömma sig?

Jag kollade runt på internet och förfarandet verkade vara vanligt, vi har ju visserligen föreningsfrihet i detta landet. Men att tala så till sig själv kändes som ett don Quixote-resonemang så jag skrev ut ett papper med alla kontaktuppgifter till mitt LS av SAC . 

 Den paranoian är faktiskt inte sund och den är faktiskt ganska egocentrisk. Hela världen är ute efter just mig, de har skrivit mitt fack på en svart lista, nu kommer jag bli bestraffad. Är det verkligen så logiskt tro att anställningen står och väger med någonting sådant? Hade de inte frågat innan de hade hållit fram anställningsavtalet om det nu var så himla viktigt? Men det är lätt att börja snubbla runt i sin egen hjärna och ge sig själv mindre makt i den fantasin än man faktiskt har. 

Nästa utmaning: a-kassa.