Det här är krismanagement. Hur man klarar sig när man bara får 80% av lönen, färre timmar och matpriserna går upp. Man har rätt till en vettig levnadsstandard och det är alltid bättre att ha några extra ess i ärmen än att behöva äta makaroner hela månaden.
Första tricket i boken: Saker man inte borde behöva göra - TRADERABEDRÄGERI
Så här gör du: skapa en auktion och sälj någonting som inte är alltför dyrt, mellan 500-700 kronor. Skit i att skicka iväg det och skyll på posten.
Några förhållningsregler:
Tänk Robin Hood - lura de rika inte de fattiga. Det vill säga, det man lägger ut på sin påhittade auktion är "Mein Kampf"- signerad av Adolf Hitler och värdefulla mynt INTE lura barn på deras special edition-lego.
Använd inte ditt eget personnummer utan leta reda på din lokala kommunpolitiker och sno hans eller hennes. Var lite uppfinningsrik, men sparka uppåt inte neråt.
Tänk på att inte göra det för ofta utan att det är en inkomst när det krisar och då och då. Du vill ju inte få hembesök av farbror blå.
Trick nummer två: Lefthanding
Man får inte med sig så mycket, men den där dyra peston och lyxosten slipper man betala för.
Tricket är att ingen är så dum att de i fullt dagsljus skulle sno någonting i en sådan där genomskinlig påse som man har till frukt, eller hur? Eftersom det är otänkbart så gör man det.
När du går in på ICA plockar du på dig lite frukt och i en genomskinlig påse lägger du andra grejer du vill ha: choklad, batterier och annat (lägg inte i för mycket bara!). När du känner dig klar går du fram till kassan och lägger upp burken med krossade tomater och några äpplen, håller den genomskinliga plastpåsen i vänster hand som du håller ner så att det inte syns att du håller någonting i handen från kassan. Betala och glid igenom kassan!
Om någon skulle säga: SKA INTE DU BETALA FÖR DET DÄR? Spela dum, skämta om hur förvirrad du är och se till att rodna massor. Betala och gå ut. Du måste alltså se till att du har tillräckligt med pengar för att kunna betala det du lefthandar om du skulle bli påkommen.
Fördelen med att lefthanda är att det är riktigt svårt att åka dit på det. Att vara senil och glömma grejer gör ju även vanligt folk med intentionen att betala.
Självklart rekommenderar vi ingenting av ovanstående utan vi berättar historierna som underhållning, visst är det underhålande? Den här tekniken fungerar bäst när det gäller matbutiker och är du i en sådan situation att du behöver stjäla mat behöver du den antagligen och Jesus lärde oss att det ingenting moraliskt fel med det.
Så: Om du stjäl blir Jesus glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det här var precis vad jag behövde höra idag. Skitkris som tvingar mig till värre jobbförnedring än vanligt - SERIÖÖÖST! klä ut mig till fuckin' indian på stan! Jag behöver hjälp. Mer cvalda, meeeer!
Indian på stan? omg. Du skämtar med mig aprillo? fy faan, allting når botten.
Det kallas samlingspersonal och innebär att man säljer sin själ till marknadens idioter för 85:-/timmen. Stå på stan o dela produkter iklädd massa förnedrande skit.. För att inte tala om farlig arbetsmiljö (dela tidningar i rusningstrafik stående på refuger!)
Hej Cvalda. Jag heter Salka och har ett litet projekt på gång. Det går ut på att jag samlar ihop texter, skönlitterära och andra, där folk berättar om sina upplevelser i arbetslivet. Eftersom du har så många bra historier och dessutom skriver så jävla bra, skulle jag bli jätteglad om du ville skriva en text till boken (att ta en färdig som legat på bloggen går naturligtvis också bra). Du kan självklart skriva under pseudonym om du skulle önska det.
Med förhoppningsfull hälsning, Salka Sandén
(vill inte publicera min e-post offentligt, men du kan kontakta mig genom min blogg eller om du har facebook adda mig där).
ps du behöver inte publicera detta om du inte vill, det är en personlig hälsning till dig, visste helt enkelt ingen annan väg att kontakta dig.
lefthanding...Det känns som en vit-arbetarklass perk. Ingen kassör tror en blatte om dom kör den grejen. Men som dom säjer you gotta work with what you got!
Skicka en kommentar