GÆSTBLOGG: Min arbetskamrat

Innan vårdstrejken bröt ut i Danmark 2007 i hemtjänsten så skrev min arbetskamrat en dagbok om en dag i hemtjänsten. Hon blev ombedd av sin fackförening att skriva den och hon fick läsa upp den på alla möjliga platser. I oktober gick FOA (fackförbundet) ut i strejk.

Medan vi sitter och väntar på att klockan ska bli 23.00, det är då vi slutar, berättar hon för mig om känslan att strejka.

På arbetsplatsen var vi organiserade i olika fackföreningar vilket gjorde att alla inte strejkade eftersom de andra fackföreningarna inte gick ut i sympatistrejk.

Tekniskt blir det så att när man går ut i strejk i Danmark så blir man sparkad av Københavns kommun och anställd av sin fackförening. Eftersom strejken får inte drabba tredje part så vi var anställda av våran fackförening (sic!) i nödberedskap. Det vill säga att vi gjorde bara det allra nödvändigaste: såg till att folk fick piller och mat.


De andra från andra fackföreningarna gick inte ut i strejk men de agerade inte heller strejkbrytare heller, Utan de kom sina vanliga tider: satt på kontoret, fick lön men jobbade inte. Det provocerade mig att de inte jobbade medan vi som strejkade gjorde det.

Fackföreningen tog alltså över skötseln av verksamheten under strejken - så var det någonsin frågan om en strejk?

När fackföreningen kom in och anställde mig så blev de min nya chef då kände jag att de tog min kamp ifrån mig. Det som var kampen för fler händer och mer pengar blev fackföreningens kamp. Jag kände mig inte hemma i den längre.

Jag frågade Charlotte varför hon gick ut i strejk och hon berättar att det främst handlade om hennes arbetssituation, stressen med minuttyranniet. I Danmark så räknar ledningen ut det exakta antalet minuter som en insats ska ta. Till exempel: 8 minuter - tvätt ovankroppen, 3 minuter - tvätt underlivet, 10 minuter frukost osv. den kortsaste insatsen hon hade var 5 minuter. 5 minuter för att slänga soporna för att komma in i lägenheten, ta sopor och sopnyckel, gå igenom gångarna, slänga soporna, gå tillbaka, hänga tillbaka nyckeln och säga hejdå. Hon berättar att till en två rums-lägenhet har de fyrtio minuter att städa men att i innerstan där de rika bor har de två till tre timmar.


När man kommer in på morgonen så tar man sin handdator där alla ens besök med tidsangivelser finns beräknade. Om journalsystemet är nere är det helvete och man har ingen aning om vad man ska göra. Vi har tio minuter avsatta till rapport men de räckte aldrig, oftast var någon sjuk och vi var tvungen att dela ut dennes besök mellan oss kanske var det en vikarie som behövde hjälp och man skulle instruera samla nycklar och koordinera samtidigt. Jag var aldrig iväg förens efter en halvtimme. Och aldrig slutade jag i tid heller. Det gick inte.

Jag undrar hur hennes fackföreningen var under strejken, hur ställde ni kraven? Samlades ni under strejken för att hålla gnistan uppe?

Under strejken anordnade fackföreningen möten som jag gick på och där stod det någon gubbe med gitarr och sjöng protestsånger. Jag tyckte det hela var meningslöst och gick ut för att prata med mitt fackliga ombud. Då kommer det ut en betongtant helt klädd i FOAkläder som det "fler händer i vården" på tröjan och säger åt mig att det är nog bäst att jag går in igen och sätter mig.

Jag lessnade på allt och gick hem. Resultat av strejken blev inte speciellt mycket, fyra kronor i timmen ungefär. Det jag strejkade för: en drägligare arbetssituation kom aldrig upp på dagordningen så jag var tvungen att sluta eftersom jag nästan blev utbränd. Däremot har jag hört av kollegor att det nu har blivit värre. Nu ska jag byta fackförening, den där skiten vill jag inte vara med i.


Jag funderar på om en fejk-strejken börjar bli en facklig taktik mot medlemmarna i facket?

Vid ett annat tillfälle när jag frågade Charlotte varför man hade utbildning i "Vårdtagarens sexualitet och hur den påverkas av medicinering" på ett fackföreningsmøte så berättade hon att det är standard procedure i Danmark.

Fackföreningensavgifterna är så höga att man måste motivera dem. I FOA kostar det cirka 1000 danska kronor (multiplicera det med 1,52 så får du veta vad det är i svenska kronor) att vara med och därför erbjuder de kurser i olika vårdområden. Men de erbjuder också olika arbetslöshetskurser om man skulle bli arbetslös exempelvis om hur man skriver CV och sådant. När jag frågade en annan kollega om de här fackliga utbildningarna så sa hon att om man gick tillräckligt många så kunde man komma upp ett lönesteg (i Danmark har man fortfarande tarifflöner).

Jag baxnade när jag hörde det här: betalar man fackföreningen för att vara AMS, arbetsgivarens fortbildning, men också ens egen lönehöjning som man gör utanför arbetstid. Plus att man betalar pengar till strejkkassan fr att anställa sig själv under strejker. Herregud.

Samtidigt blir jag imponerad av att Charlotte inte backade, att hon inte var rädd för repressalier. Med sitt fulla namn ställer hon upp och organiserar strejken, hon skriver under texten från hemtjänsten med sitt fulla namn. Fuck ansiktslöst motstånd, det här är in your face-strejk.

Samma sak hade inte varit möjlig i Malmö Stad som svartlistar alla de inte kan behandla som skit: folk som organiserar strejker, folk som är på väg att LASas, folk som är jobbiga, folk som tar fackliga förhandlingar osv.

Det är så paradoxalt - samtidigt som FOA är en del av diciplineringen och dämpar sina medlemmar så är motståndet och sprickorna tydligare. Det finns inte samma samförstånd.

Mot den här bakgrunden blir jag helt förvirrad av den danska vänster jag har träffat som argumenterar för en masslinje i facket; att vi alla ska vara organiserade i samma fack. Jag kan förstå det, strejkerna blir verkningsfullare då men samtidigt - 1000 kronor i månaden för den där byråkratiska maskinen? Om facket har en sådan roll, är det inte i den utomfackliga kampen möjligheterna finns då? Där man slipper dryga ombudsmän och att bli anställd av sin egen fackförening som tar bort närheten till sin egen kamp?

Behövs det verkligen ett syndikalistiskt fack i Danmark? En till organisation för förhandling? Det verkar ju finnas ganska många. Min misstanke är att det kommer suga upp utomfackliga tendenser och dämpa sådant som vilda strejker till exempel. Att det är ett bra initiativ men snarare kommer fungera som en avledande manöver där man sätter tilltro till förhandlingar istället för sitt kollektiv på arbetsplatsen. Det man ska klura på är hur man kan få kämpande arbetsplatskollektiv att kommunicera med varandra - en folkrörelselinje i Danmark.

Nedan följer texten som publicerades strax innan strejken. Texten är på danska men i parenteser så skriver jag det svenska ordet vid svåra danska ord.
Kuriosa: Alla namnen är fingerade och de boendes namn i texten är hämtade från danska politiker.

Dagbog fra minuttyranniet

Mit navn er Charlotte Ørsted-Petersen. Jeg arbejder som so-su hjemmehjælper (undersköterska i hemtjänsten) i Nord-Vestamager (det ligger i København).

Dette er en historie, om en arbejdsdag i hjemmeplejen (hemtjänsten), alle navne er opdigtet (påhittade) men oplevelserne tager udgangspunkt i det virkelige liv.

Jeg starter min arbejdsdag kl. 7.30.

Vi har kun kort tid om morgenen til at udveksle nyt(rapportera), støj niveauet (ljudnivån) kan godt være højt og ofte går vigtige informationer tabt (missad).

I dag er computeren igen gået ned, så inden jeg har fået min kørebog (loggbok) og samlet nøgler (nycklar) ind, er jeg allerede bagud (försenad).

Oveni har vi to sygemeldinger (sjukanmälningar), så vi må køre med overlap, men det har vi prøvet før, så det går nok.

Jeg starter med at køre hjem til fru Vestager, hun skal på WC. Men transporten er forsinket så det bliver jeg også.

Afsted til næste besøg.

Fru Smith skal have støtte-strømper på og morgen mad, men da jeg er lidt sent på den, er benene allerede hævede (svullna), og hun har selv lavet morgen kaffe, for medicinen må ikke tages på tom mave.

Husk nu at få rigeligt at drikke, minder jeg hende om, på vej ud af døren, og takker selv nej til et glas saft, for ellers skal jeg tisse (kissa) hele tiden, og der er ikke visiteret tid til at gå på toilettet, vel vidende (vetande) om at ca. 60 procent af gamle hjemmehjælpere udvikler inkontinens.

28 minutter forsinket

Så er det afsted (iväg) til Petersen, her går det skidt. Han faldt i sidste uge, blev indlagt og lige så hurtigt udskrevet igen. Nu sidder han med smerter, græder (gråter) lidt og beder om en avis og friskt brød fra bageren, for han har ingen pårørende (släkt) og magter (orkar) ikke selv at gå på gaden.

Beklager, skal kun rede (bädda) sengen og gå ned med affald, siger jeg med det ene ben ude af døren. Ville gerne trappe-træne med Petersen, så han kunne bevare sin gang funktion, men det har vi ikke ressourcer til.

Nu er jeg kun lige 28 minutter bagud (sen), så der skal helst ikke ske for meget uforudset, det er der ikke plads til.

Næste stop er hos Rasmussen, her skal jeg møde min makker (kollega), og da jeg er forsinket bliver hun det også. Her går samarbejdet med aftenvagten (kvällspersonalen) noget trægt, sommetider føler jeg vi modarbejder i stedet for. Gid vi kunne få tid og plads til at mødes, så ville vi planlægge og aftale bedre pleje (vård).

Nu skal jeg virkelig tisse, her kan jeg godt låne toilettet.

Dyrt at bruge mobiltelefon
(Danska hemtjänsten har inga arbetstelefoner utan får använda sina egna mobiler om de vill meddela en kollega att de är sena)

Medens vi følges ud, taler vi om vores nye arbejdstøj (arbetskläder), det bliver rigtigt lækkert til vinter, selvom vi ligner en flok parkerings vagter når vi kommer gående, og at det vi ville have mest gavn (gagn/nytta) af er T-Shirts og bukser, og flere låne-cykler og mobiler, for det er dyrt i længden at skulle bruge sin egen, og vi har hørt om et distrikt, hvor alle har fået arbejdstelefoner.

Fortager et lille pit-stop ved skraldespandene (sophinken) for at få smidt (kastat) tre affaldsposer ud, som har hobet sig op på cyklen - bare nu gårdmanden ikke ser mig, han bliver så sur når der kommer fremmed skrald i hans spande.

Nu er der kun(bara) lige to besøg til inden frokost (lunch). Heldigvis er kun det ene morgenmad, men da jeg ankommer er fru Kjærsgaard klar, for hun skal på tur-køb, og er på vej ud af døren - en kende mopset og jeg bebrejder (förebrår) hende ikke. Undskylder (ursäktar) 100 gange, er der et eller andet jeg lige kan gøre?

Og selv om jeg udmærket ved det er dybt ulovligt, siger jeg ja til at poste et brev.

Så hentede jeg lige 14 minutter.

Sidste stop før frokost er et rigtigt hygge (trevligt ungefæär) besøg, her har jeg brug for min sociale kompetence. Psykisk hjælp og støtte hedder ydelsen(insatsen). Hvorfor mon man har brug for mere psykisk støtte når man er under 67, end over 67?

Frokost i 29 minutter

Så er det frokost.

Der bliver diskuteret ferie (semester) planer, næste år er det min tur til at få alle tre ugers ferie i træk (rad), håber jeg.

Inden jeg slutter min frokost, skal jeg lige finde en assistent eller sygeplejerske, for at give en besked, og spørge til råds om et sår på Bendtsens bagdel.

Jeg skal også lige høre min gruppeleder om hun gider (orkar) rykke (påminna) for de hjælpemidler, vi har bestilt, og om hvordan det går med det kursus, jeg har meldt (anmælt) mig til. Køen er lang ved hendes kontor og kurset var overtegnet, så vi må prøve næste år.

Medens jeg pakker rengørings klude (rengøringssvamp) og andet grej, møder jeg Kirsten, hun har lige været på kursus i kost til småt spisende (liten aptit), som lyder interessant. Paradoksalt nok, bliver vi grinende enige om, følger der ikke visiteret tid med til at gøre teori til praksis.

Må se at komme afsted (iväg), frokosten er overskredet med 12 min. Men Annegrethe skal have resettet sin PDA (handdator) og Ghita vil gerne, om vi lige kan tænde computeren, for hun vil gerne flytte et besøg. Hvorfor er det lige i dag den er så langsom? Udover min frokost på 29 minutter er der gået yderligere 22 minutter med praktiske opgaver (uppgifter).

Kvalitetsstandard

Godt nyt! En timelønnet vikar dækker (tar) mit middags besøg, så jeg henter lidt tid.

Udveksler nøgler, skal huske værnemidler, slæber afsted med poser og tasker (väskor), går tilbage på toilettet selv om jeg er nået halvvejs ned ad trappen.

Kender begge mine rengøringer. Mon de kan huske (komma ihåg) mig??

Men der kommer jo så mange forskellige (olika) siger de.

Hvornår får vi ført den ide med små plejeteams (vårdteam) ud i livet, den har indtil nu kun været på tegnebrættet (ritbordet) i ca. fire år.

Det er et pænt (fint) og nemt (trevligt) hjem at gå til, det er rart når man næsten ikke kan se, vi har været her.

Om jeg har tid til kaffe, ellers tak men gerne et hurtigt glas juice. Sød dame, så hun ikke lidt træt ud, sagde hun noget om at hun havde været sløj (slø). Det er svært at høre når støvsugeren (dammsugaren) arbejder.

Næste rengøring, heldigvis er der kun to af dem i dag.

Heller ikke her kan man, næsten ikke se vi har været her, men det er på en helt anden måde.

Der burde være dobbelt så meget tid her, men det er vist noget med kvalitets-standarder.(Alla ska ha samma insats trots vad man har för behov. Tio minuter på toaletten oavsett)

Tiden er kostbar

Så er der lige et sidste drikke besøg på 4. sal. Håber glade Hr. Willy er hjemme, han husker ikke så godt, og kan godt finde på at gå en tur. Han er en af dem med et godt netværk. De skal nok sørge for, at deres far får den hjælp, han har brug for.

Jeg kommer i tanker om gamle fru Bjerregård, hun kunne være en brysk dame, meget egenrådig og så var hun De`s. Hun havde ingen pårørende(släkt), og selv om vi prøvede kunne vi ikke få visiteret tid til gåtur, så fru Bjerregård kom aldrig på kirkegården selvom den lå lige overfor.

Checker lige uret, kan lige nå op til fyraften inden lukke tid; forudsat at der ingen nødkald er.

Tiden er kostbar her i hjemmeplejen.

Møder en kollega, og vi hygger (roar) os med historien om dengang vi måtte ud til et nødkald i et andet distrikt, og vi kunne ikke finde adressen og da vi endelig fandt derhen, så var det gået galt, og der var afføring på gulvet og vægge og døre og damen, og hun var ulykkelig og vi måtte trøste og tage det i stiv arm selvom der lugtede forfærdeligt.

Det er længe siden, damen er død nu. Det var vist er vikar som fandt hende, han stoppede dog hurtigt, noget med at lønnen var for lille - og sjovt (roligt) nok får man også en lav (låg) løn for at være overkvalificeret.

Men jeg er for længst holdt op med at undre mig, nu oplever jeg bare.

Stolt af mit fag

På vej hjem er tempoet sat væsentligt ned, en af pigerne fra nabo gruppen gik grædende (gråtande) hjem i forgårs, noget med stress, sagde de andre.

Over kaffen hjemme, reflekterer jeg over min dag.

Hvorfor er jeg stolt af mit fag (fack)?
Gør jeg en forskel (skillnad)?
Er der en skjult (dold) dagsorden, skal jeg søge over i den private sektor?
Hvorfor er der så lidt respekt for den ældre generation, at deres personlige pleje er sat under administration?
Er tillid godt, men kontrol bedre?
Hvorfor er dette system så rigidt?

Tak fordi I ville lytte til mig!

---------

Innan vi går hem så läser hon upp ett sms hon har fått: HEJ! Köpenhamns kommun har beslutat att det är dags att duscha de boende medan de sover, var inte rädd om du skulle väckas av en stråle på ryggen. Det är ingen fara, det är bara nattpersonalen som vill göra din vård så effektiv som möjligt för dig, att duscha på natten kan till och med vara bra för gamla! Tyvärr har Köpenhamns kommun inte tid, pengar eller lust att meddela de äldre så om du känner någon över 65 - var vänlig sänd det här smset vidare!

Vi skrattar när vi går genom korridoren och ger rapport om att det flyttat in en ny på 119.

Människor - inte maskiner. Ge faan i att automatisera oss.

Länk till texten i arbejderen. Länk till Socialistisk Arbejderavis där Charlotte uttalar sig. Arbejderen om konferensen där texten lästes upp.