Medan bomberna faller.

Det är midsommar. Det är midsommarväder; solen lyser mellan skurarna. Du är i Göteborg, i det ockuperade stationshuset i Agnesberg. Det är folkkök, punkspelning och en massa crustare.

Du tar fram ditt rödvin som du hade packat ner och sköljer ur en soyagräddeburk som du häller upp vinet i. Första klunken smakar bra, den är så där sträv och lagom syrlig. Precis så som du vill ha den. Hela kvällen festar du, pratar med folk, dansar och skrattar. Det är en lyckad midsommar, allt känns rätt bra när du leder in din för fulla kompis i sovsalen för att lägga er och sova.

Du lägger dig på din luftmadrass, byter om till mjukiskläder och drar täcket över dig. Du och din kompis småpratar lite om allt möjligt. Om vad som borde göras i huset, hur bra organiserat det är och sedan känner ni er stolta över att ni körde iväg den där äckelpäckelfarbrorn som envisades med att klänga på folk. Efter ett tag somnar ni. Klockan är nu nio minuter över tre och om en timme och sexton minuter kommer larmet att gå.

Du vaknar av en enorm smärta i bröstet. Det känns som om någon stampar på din bröstkorg, som att du tappar andan om och om och om igen, det bränner i hela dig. Hela bröstet gör så j ä v l a ont. Vad är det som har hänt?

Du uppfattar bara en gestalt svagt i bakgrunden, hans kroppsspråk är osäkert och mörkret är helt kompakt. Men då, då känner du det. Det luktar rök. Det sticker i näsan. Du blir helt stel och smärtan försvinner när du inser att det är brandrök som luktar. Helvete! Det brinner. Huset du sover i brinner. Du hör någon ropa: sieg heil, men tror inte riktigt på dina öron.

Då ropar någon: "UT! UT! UT! BRAND! BRAND!" Paniken sprider sig i sovsalen. Du tar täcket springer mot dörren. I dina lungor river nu den tjocka brandröken och lukten av pulversläckaren sticker. Brandröken känns som en tjock massa som lägger sig i lungorna och varken går att andas in eller ut och pulversläckarlukten är som att andas in syra som fräter i munnen, halsen och i hela bröstet.

Panik. Panik. Panik.

Du snubblar på en tröskel, reser dig upp, famlar i mörkret och ser en strimma ljus som du fäster blicken på och slutligen lyckas ta dig fram till.

När du kommer ut sätter du dig ner på asfalten med täcket virat omkring dig. I huvudet är det tomt. Bredvid ligger en kille i chock, han är invirad i en sovsäck och skakar. Folk hjälps åt och försöker lugna honom.

Du går runt huset för att försöka leta upp din kompis, vart är hon? Du går runt huset och står och stirrar på de människor som står där. Men du kan inte förmå dig att gå fram, du vet inte om du är ledsen, arg eller om du ens känner någonting. Du är inte ens tacksam för att du kom ut ur huset. Plötsligt kommer en tjej fram, du har sett henne på avstånd under kvällen men ni har inte sagt ett ord till varandra.

Hon slår armarna om dig och börjar gråta. Och nu släpper det inom dig. Du gråter, gråter, helt utan gräns. Du gråter för att det gör så ont i bröstet, du gråter för att du är så rädd, du gråter för att någon försökt bränna upp huset du sov i.

När alla gråtit klart samlas ni och har ett möte där folk får berätta hur de mår och vart de var. Du får reda på att det är nazister som kastat in molotovs och rökbomber i huset. Sedan har de misshandlat några av ockupanterna slumpmässigt och du förstår varför du har så ont i bröstet. De har slagit dig med ett basebollträ när du sov. Du börjar gråta igen.

Så småningom går du bort till ambulansen, klagar över att du har ont i bröstet. Går in i ambulansen och drar upp tröjan för en av ambulanskillarna. Han ryggar tillbaka när han ser att hela ditt högra bröst är blått, lila och rött. Han frågar dig om du kan dra djupa andetag utan att det hugger, du kan det och han lugnar dig med att det är normalt att det gör ont men att blåmärken inte är farliga. Han stryker dig över ryggen och massa känslor åker bergochdalbana inom dig.

Du går tillbaka och gråter. Du sätter dig inne i festlokalen, insvept i täcket med hjärtan i olika rosa nyanser och mötet fortsätter. Rösterna är ett sorl. Du förstår vad de säger men du vill inte ta in det: en kille vaknade av att han brann, en annan kylde sin brännskade hand i en vattenpöl innan han åkte ambulans, någon annan får sy stygn i ansiktet för att de slog honom när han sov, en annan har fått sin ryggrad pajad och det ryktas om att en annan fått en spricka i skallen.

Sedan slår dig den värsta insikten av alla. De försökte bränna er inne. De ville att ni skulle dö.

________________________________________


Göteborgsposten
Motkraft

Tågpiraternas film från förra 48 timmars ockupationen i samma hus