Kvinnor - historier från arbetarklassen goes bostadsblogg

Det har blivit lite trubbel för oss i reproduktionen av oss själva som arbetskraft, våran rättighet att bo överensstämmer inte med hyresvärdens uppfattning om världen. Han vill slänga ut oss och vi vill bo kvar.

Det som har hänt är följande:

* A & B står båda på kontraktet med B vill inte stå kvar och har hittat en annan lägenhet h*n har skrivit kontrakt på.
* B skriver över sin del av kontraktet på A
* A frågar mig om jag vill flytta in, vilket jag givetvis vill.
* När hyresvärden får höra att B skrivit över sin del av kontraktet hävdar han att det måste omförhandlas dvs skriva nytt kontrakt (trots att A redan står på det) och därför vägrar de nu förnya kontraktet och har sagt upp lägenheten.
* Hyresvärden vägrar prata med oss och slänger på luren. Vi har nu skickat mejl med ex antal lösningar.
* Efter att ha googlat lite och stalkat honom efter bästa förmåga så hittar vi uppgifter på att våra hus riskerar att bli bostadsrätter och att det är antagligen därför som han inte vill ha oss kvar. Två studenter som aldrig skulle ha råd att köpa och garanterat röstat nej till ombildning.

Men hyresvärden är ju en jävla byråkratjävel och en jävla fitta. Det är onsdag och hela dagen har vi varit hemma och städat och städat inför hans besök. Vi tänkte att vilja till dialog skulle innebära någonting. På något sätt så såg vi våra liv på sjuttio kvadrat utkristallisera sig. Kanske skulle vi orka inreda våran syhörna och släpa upp barbordet och ha sveriges jävla inflyttningsfest. (Nu ser det mer ut som vi får ha stödfest för att kunna casha en advokat till hyresnämnden).

Vi har suttit på blocket och letat möbler. Min bror hjälpte mig att flytta från den delade tvåan och hit. Det var inte så att någon av oss eller någon jag känner har körkort anyways så en del tog vi med taxi och stora grejjer som sängen och skrivbordet drog vi på rullvagn. Det såg ut som om det var familjen Taikon som flyttade. Men det var faktiskt ganska kul att ge min bror vägbeskrivningar eftersom han inte såg någonting alls. Ibland glömde jag bort och han gick typ in i en vägg och blev jättearg. Som alla småsyskon mutas de bäst med socker.

Hur som efter vi mejlat våra idioter till hyresvärdar och bett om ett möte så kom de hit och förklarade deras beslut att säga upp oss: Ni är två studenter, vårat företag har som policy att aldrig acceptera två studenter eftersom studenter ibland hoppar av sina studier och inte har någon inkomst. Då skiter de i att betala hyran."

"Så ni skiter i en individuell bedömning?"

Sen under samtalet så återupprepar han om vilka parasiter studenter är och de skiter i alla våra lösningar som borgenärer, lämna hyra i deposition.

"Ni ska veta att vi har två hundra på varje visning som står och knackar på. Med jobb."

6700 som utbetalats från en arbetsgivare är tydligen finare pengar än pengar från studenter. Men så har vi ju det där med bostadsrätten också... Det har varit fruktansvärt att kastas mellan hopp och förtvivlan att tro att vi får ha lägenheten kvar för att sen inse att vi är körda för att sen kanske hoppas igen. Emotionell berg och dalbana som ger dig ont i magen, svårt att sova och i ett lätt tillstånd av panik hela tiden. Att strukturera dagarna är ett måste och ibland kommer man på sig själv med att ligga flera timmar och se på serier som man egentligen inte alls gillar. Det är inte ett dugg kul att befinna sig i konflikt trots glorifiering utav det. Det här är inte bara en konflikt för oss, det rör hela våra liv. Vi stirrar bokstavligen bostadslösheten i vitögat och lösningen är faan inte att söka nytt. Jag är inte nomad.

"Det vi kan erbjuda till dig som bott här innan är en ersättningslägenhet på 20 kvadrat med delat kök för 3500. Det är ett studentrum."

"Men... VA? Ni erbjuder mig en dyrare lägenhet än den jag bo i nu?"

"Det är din bedömning"

"Men 3400 är ju mindre än 3500. Dessutom är studentrummet MINDRE än där vi bor nu"

"Det ingår el och det där är... ehum. Din bedömning."

Ni hör ju hur jävla efterbliven hyresvärd vi har. Och hyresgästföreningen verkar vara av den tråkiga typen. De bistår med regler och förordningar. Men alltså, oh my god, man står där på deras kontor och känner sig helt individualiserad och att allting bara är ens eget fel hela tiden. Man tjänar inte tillräckligt mycket, borde ha tänkt sig för, genomtänkta ekonomiska beslut borde man ta i min ålder. Att stå med papprena i hand inför hyresgästföreningen känns som att stå och vänta på domen. Det är som att gå till en underbetalad advokat. Men folkrörelse kan de stoppa upp i röven. Snarare är de en organisation som tycker synd om oss på bostadsmarknaden för kämparglöden lyser med sin frånvaro. Om vi organiserar oss bortom dem blir byråkraterna inte grundpelaren längre...

Våran första insikt är att vi måste skaffa oss ett kollektiv. Även om vi inte kan vinna legalt (faan vet om hyresnämnden kommer samtycka till min sambos/kombos ekonomi) så kan vi vinna det politiska spelet. Och vi kan skaffa oss ett kollektiv i ryggen som gör det svårt/omöjligt/för jobbigt att vräka oss. Kan man verkligen vräka två söta snälla studenter som gråter ut i media?

Vad som händer vid en vräkning förklarar kronofogden:
Innan vräkningen kan ske
Hyresvärden måste först säga upp ditt hyreskontrakt. Hyresvärden ska också meddela socialförvaltningen i din kommun att du blivit uppsagd (gäller bara bostäder).

Du kan sedan välja att flytta frivilligt. Om du inte gör det kan hyresvärden vända sig till Kronofogden för att få ett bevis (utslag) där det står att du ska flytta. Han eller hon kan också vända sig till hyresnämnden för att få en dom. Hyresvärden behöver beviset eller domen för att Kronofogden ska hjälpa till med vräkningen. Kronofogden måste vara med för att vräkningen ska gå rätt till. Ingen annan får tvinga dig att lämna din bostad eller lokal.

Att få tillbaka hyresrätten
Om vräkningen beror på att du inte har betalat hyran i tid, har du möjlighet att få tillbaka hyresrätten.

Hur går en vräkning till?
* Du kommer att bli kontaktad av Kronofogden, som talar om när vräkningen ska genomföras. Fram till vräkningsdagen har du möjlighet att flytta själv för att slippa extra kostnader.
* På vräkningsdagen kommer Kronofogden till din bostad, tömmer den på det som du inte har tagit hand om själv och byter lås.

Det här handlar dock INTE om att vi inte betalat hyran utan om att vi är två unga studenttjejer som de tror att man kan köra över. Och att man nu från privat håll börjar sätta standarden: två studenter får inte ha ett första hands-kontrakt ihop. De ska inte komma in på bostadsmarknaden utan vara reserverad till en skärva av den: studentlägenheterna och som inneboenden. Fuck you och fuck off.

Den 31/12 -09 går vårat kontrakt ut och 1/1 -10 börjar alltså med en ockupation av lägenheten. Gott nytt jävla år.

Så, vad är dina bästa tips för grannmobilisering och mobilisering av resurser som gör det extra svårt och jobbigt att vräka oss? Känner du någon vi borde kontakta? Förslag på vad vi borde göra?

Se det här bostadsbloggandet som en blogg-dokusåpa/julkalender där temat är självorganisering. Imorgon öppnar vi luckan som berättar hur den första brainstormingen gått.