Jag är på sveriges svennigaste festival: den som visar fotbollsEM vid den största scenen och Linkin Park spelar på näst största scenen. Det är lördag och jag är varken intresserad av svettiga män eller amerikanska män.
Jag driver runt på campingen, sista festivaldagen idag. Ciggpaket är i den högra fickan och jag har en liter vin i PET-flaska i vänstra handen (classy, jag veeet!). Jag går förbi Streetchurchtältet för hundrasjuttifjärde gången. Det är ändå rätt charmigt, där sitter tjejerna i hästsvans och nördkillarna med taskig hållning och pratar om Gud.
Streetchurch har ställt upp två militärtält, på det ena tältet hänger det en banderoll som någon sprejat i all hast 23.00 GUDSTJÄNST. I det andra tältet sover streetchucharna och de skabbigaste punkarna. Anledningen är rätt enkel, hade jesus gett faan i att prata om att alla är mina får så hade punkarna varit bostadslösa. Hur hopplösa punkarna än är så får de alltid sova i streetchurchtältet, mat och lite jesus får man på köpet dessutom.
23 är ju faan snart. Jag stegar vidare till några kompisars tält; det ska ju fan ligga här någonstans. Det är egentligen lustigt att man hittar på festivaler: allt är bara ett virrvarr av tält, vin-tetror, berg av ölburkar, ironisk eurodisco (ironiskt hej svennebanan i ironiska rosa spandex tajts) och en massa skrik. Helt plötsligt är det okej för folk att måla sig i ansiktet, knulla med folk som inte duschat på tre dagar och kombinera gummistövlar och klänning.
Jag hittar mina polare. Och de är pepp på streetchurch.
Att hitta till streetchurch är inte svårt. Ta sikte på Langosballongen och sedan ser du den grusade stora vägen som du sen svänger till höger på.
Där är det. Vi går in med våra petflaskor med vin i och en BiB Jeltzin-vodka. Streetchurch-folket hmmar åt oss men är ändå glada att det kommit några som vill frälsas den sista dagen på festivalen.
Efter att de hälsat oss välkomna så kör de i igång. Först sjunger så vi om jesus, tyvärr inte den där "Han har öppnat pärleporten" vilket är synd eftersom det är en personlig favorit.
Min kompis till höger, tar i ända från tårna. Alltså: det låter så sanslöst illa med kristen falsksång på skånska, men det är sanslöst kul när han tar i och sjunger: Härrrrrrä Krrristous, soum rrrrrräddadä min sjäöäoäl (själ på rikssvenska) med är r som är så grova att man skulle kunna snubbla på dem. Jag biter mig i kinderna för att inte bryta ihop helt. Vi pajjar helt deras hyllningssånger till Gud, ena tjejen i hästsvans ser ganska bekymrad ut. Det förstår man ju, hon är ju den som verkligen har försökt sätta varenda ton perfekt i varenda låt och som verkligen lever sig in i musiken. Hon gungar i takt till min skapare, min ande: låt mig få tillbe dig.
Sen är det dags för diskussionerna; och vi avhandlar allt från den fria viljan till homosexualitet och till abort. Samma beigea svar på allting, gud har stakat ut en väg åt mig, homosexualitet är ingen synd om man inte knullar, abort är inte bra. NEJ FÖR I HELVETÄ KVINNOR SKA ICKE FÅ BESTÄMMA ÖVER SIN EGEN KROPP, TILLBAKS TILL SPISEN, säger de ju självklart inte även om det var det som är kontentan av diskussionen. Gäääsp, gääsp, det här börjar ju bli trist. UFO-spaning är kul. Resonera med UFO:n, inte lika kul.
Men snart hottar det till igen. BÖN. Haha - vi ska be tillsammans. Nu jävlar, jag knäpper händerna och slår ner blicken i marken. Det är tydligen så man gör. Karln som ber ser inte riktigt frisk ut och inte som i ful utan inte riktigt frisk ut som i blek, datanördsblek och mismatchade kläder. Men han tar i ändå från tårna: om sin mamma, om frälsningen från satan, lite hippietjafs om miljön och att överlämna sig till Gud. Gääsp, gäsp, också ganska tråkigt: att be med UFO:n.
Men sen, sen släpper han bönen lös: vem som helst får ta ton. Är det någon som vill säga något inför denna församling till Gud? You stupid fuck liksom, hur tror du att det här ska sluta?
Den skönsjungande skåningen bredvid mig tar ton: Kära Gud. Jag tror att det är endast du som har kraften att omdana mitt liv. Att det är endast du som kan leda mig såsom du leder dina får. Var min herde! Här med avsäger jag mig nu all fri vilja, inte längre vill jag bestämma någonting själv, att överlämna mig i dina händer är att ge frid till mitt hjärta. Att aldrig igen ta ett beslut känns som logiskt, inga av mina tankar är längre mina, de tillhör dig. Gud, jag är nu din. Jag ska sluta med att kämpa för saker och bli ett får. AMEN!
HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHA. Jag grimaserar under hela bönen för att hålla mig för skratt och för att inte släppa ur mig kvävda fnissningar. Det här är ju så H I L A R I O U S. Ironi på en högre nivå, man är så ironisk att dem man ironiserar över inte förstår det utan säger fin bön fin bön. Vilka känslor du förmedlar!
Är det någon annan som vill be till vår herre?
Ja jävlar du. Det kan du ge dig på. Nu ska du få höra en bön, din kvinnohatande jesustönt.
Hej Gud, jag vill inte be om för mycket eller så. Jag tänker inte be om världsfred eller omåttligt med pengar. Däremot så skulle jag vilja be att du enade oss alla i personalen på jobbet. Så att istället för att vi bråkar med varandra så går vi ihop tillsammans mot chefen för hon är inte så snäll jämt. Och då skulle jag vilja att du såg till att vi fick högre löner, arbetskläder och riktigt sköna arbetsskor. Det skulle inte heller bli så dyrt för Malmö stad så det behöver du inte oroa dig för. Vi ses på jobbet, gud. Amen.
Streetchurch skruvar på sig och ut genom tältet ramlar sju snorungar med Jeltzinvodkan i högsta hugg som skrattar och skrattar och skrattar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
street church är väl alltid ett hatobjekt. mina kompisar bodde granne med dessa dårar nåt år och slängde alla sina sopor mot deras tält.
men man blir lika glad varje gång nån öppnar en ölflaska och man inser att det är med street churchs inte så snygga kapsylöppnare :)
Skicka en kommentar