tisdag 23 september 2008

Klass och stil ända in i döden

Med inspiration av Ruinromantik och Rostsverige som dokumenterar något som varit, relikerna av politik så gick jag till kyrkogården på Rosengård eller Östra kyrkogården som det egentligen heter.



Familjegravarna ligger prydligt på rad, enstaka blommor och tydliga stenar. De är nästan maniskt krattade och vid nästan varje grav sitter en liten lapp där det står att svenska kyrkan sköter gravskötseln. Tydligen är gravskötsel ingen billig lösning men det är ett sätt att slippa att få graven återtagen för att den misssköts. Enligt Svenska kyrkan får inte gravstenen luta, man ska ge faan i att plantera knasiga blommor och bollspel är å det grövsta förbjudet.



Byggnaderna på kyrkogården är väldigt futuristiska. Det här är St Gertruds kapell. Arkitekten är Sigurd Lewerentz och han har ritat hela kyrkogården. Anledningen till att det blev just han är att Malmö Stad inte hade en aning om vad man skulle göra med den mark just köpt till kyrkogård så man utlyste en tävling (crowdsourcing, i början på 1900-talet. Det du!) som Sigurd vann.

Tävlingsbidraget kallades han för "ås" eftersom han utgick från den höjdsträckning som fanns: bronsåldershögen. Vikingarna brukade lägga sina döingar här redan 800någon gång.



Sigurd gillade zonering. Väldigt. Mycket. Och raka led. Symmetri. Is. The. Shit.



Sa jag futuristiskt? Berättade jag att han gillade symmetri?



Länsman levde länge. 99 år bestämt. Det är långt över medellivslängden för karlar och mycket längre än vad någon på den muslimska delen av kyrkogården gjorde.

De som denna lagens man dömt ligger dock troligen inte i närheten utan de ligger på den norra sidan av kyrkogården. Där begravdes nämigen kriminella. Anledningen var enkel: när domedagen kom och människor skulle återuppstå så skulle körkan rasa samman åt norr och allt bråte skulle göra det svårt att komma upp ur gravarna. Och vem vill ha ofrälse med när Guds rike är på g? Just det.

Från 1815, när man inte längre tillät begravningar inom kyrkans murar, ville man istället bli begravd så nära kyrkans södra vägg som möjligt, helst så nära att det vigda vattnet från kyrkotaket kunde droppa ner på gravplatsen.



Det här med titlar var viktigt. Yrket tog man med sig ända in i döden. Och frugan och kidsen med, eller i alla fall på samma sten.

Graven reflekterade såklart klass. Så fort gemene man började med gravsten istället för träkors så började överklassen med staket kring gravarna och de började också skriva titeln på gravstenen. Detta gör att man kan utläsa en orts näringsstruktur på kyrkogården.

Överklasslund kom på ett annat sätt att rå bot på problemet: man organiserade sig och köpte helt enkelt egen mark för att göra en passande kyrkogård för den sista vilan. Jävlar vad exklusivt det blev och jävlar vad man distansierade sig från de där fattigmansdöingarna.

År 1958 infördes bruket med jordfästning i minneslundar. Detta gravskick grundar sig i tanken om allas likhet och anonymitet inför döden. Det vill säga: ingen klass, bara stil ända in i döden.



24 år. Den här stenen återfinns på den muslimska kyrkogården. De muslimska kyrkogårdarna skiljer sig en del från de protestantiska. Bland annat så är det viktigt att ligga i jungfrulig jord. Med det menas helt enkelt att ingen annan döing redan legat där och blivit uppgrävd (vilket man speciellt sysslade man med på 1700-talet in svidän, när kyrkogården var full grävde man upp den och la alla ben i ett benhus. Fräääscht! Men lugn, these days är man mer finurlig och begraver på olika gravdjup.). Muslimer vill också ligga bland trosfränder och med huvudet vänt mot Mecka. Östra Kyrkogårdens muslimska del av kyrkogården är från 1976.



Jag blir helt paff. 14 år. Och han är inte den enda, runt omkring ligger fler tonåringar. Människor som bara blev tjugo, sjutton, tjugoett. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det varit en epedemi i Malmö.



Trettio år. Lite äldre. Men ändå. Och när jag börjar räkna ordentligt upptäcker jag att den muslimska kyrkogården har läskigt låg medellivslängd. Jag ser få som blivit över sextio, några undantag som bekräftar regeln.

Till skillnad från den delen av kyrkogården med svenska namn är den muslimska dåligt skött. Jag vet inte om det beror på islams regler eller slapphänhet från Svenska kyrkan. På den andra kyrkogården, den med svenska namn sitter det hotbrev om att graven tas tillbaka om folk inte styr upp skötseln, här växer det maskrosor utan att någon bryr sig. Nästan ingen har den där lappen som talar om att Svenska kyrkan sköter graven. Det är väl för dyrt.



1943 - 2006. Medans politikerna funderar på hur de ska problemet med att 40-talisterna går i pension så hinner andra aldrig ens se de pensionspoäng som de blev lovade.



En del har inte gravsten utan ett träbit som någon målat på eller fasttejpade laminerade lappar. Men det som verkligen är genomgående är att de inte blir gamla.

Klass tar livet av folk. Kapitalism dödar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

fan vad det är sämst (+ du skriver bäst)

Anonym sa...

Det finns många förklaringar till att du finner så många gravar med låg medellivslängd på den muslimska delen av kyrkogården.

1.Begravningstraditionerna har ändrats, dvs tidigare (äldre) generationers invandrare var mer bundna till hemlandet och ville begravas där.

2. Invandrare och flyktingar kommer hit av annan anledning än till exempel arbetskraftsinvandrarna. De har kanske inget land att återvända till och de som orkar fly hit är troligtvis de yngre.

3. Många är kriminellt belastade och då särskilt här i Malmö och brukar som bekant dö en våldsam död.

4. Trafiken skördar många dödsoffer och då speciellt yngre (och här i Malmö) utländska män. Det vet vi alla hur bilar och mopeder framförs .
Ditt klassperspektiv kan vara en delförklaring men inte helt.

Johan Schlasberg sa...

Läs en berättelse om Östra kyrkogården i Malmö på www.IDstories.se/malmo20/