Fuck-me-heels that will fuck you up, W.

När tjejer konsumerar blir det väskdebatter som urartar och man skäller ut Sex and the city-filmen. "Och så tycker jag fan att om man är tjej och tycker det här är bra, då är man värd halva männens löner, inte en krona till" får man säga om man är manlig filmrecensent.

Det finns så mycket att tycka om det påståendet att det är löjligt att en försöka. Jag antar att det skulle vara som om Foucault skulle förklara diskursbegreppet för dagiskids.

Hur som: När kvinnor konsumerar så heter sidorna i tidningen Mode/Livsstil/Trend och layouten är i kladdiga pasteller.

När män konsumerar så heter sidorna Buisness/Teknik (I Metro kommer det ju till och med ut en teknikbilaga då och då.) och är väldigt seriöst betonade. Inga jävla pasteller här inte utan det är faktarutor om megapixlar och myndiga bilder på företagschefer. (Förresten, hur likt är inte det "Veckans stilikon"?)

Kvinnors konsumtion har en historia av att vara ful. Minns någon 90-talet och djurrättsrörelsen? Päls var phedt hemskt. Djurrättsrörelsen skuldbelade glatt kvinnors konsumtion, skvätte färg och vrålade om skinn, men sportkillarna kunde sitta på Donken och äta fem kossor var. Hela estetiken kring det här lets-skuldbelägga-kvinnor-för-deras-djurkonsumtion var jävligt osmaklig och sexistisk .

Kvinnor ska lägga sina pengar på något viktigare än kläder, smink och andra brudiga grejor (och ändå vara sådär naturligt supersnygga). Som vaddå? Iphones, kameror och ett Xbox kanske?

Jag ska faan peta ut ögonen på dig, Hans Wiklund, med min mascaraborste sedan ska jag slå dig med tegelstenen som jag lagt i min handväska och gissa vad mina fuck-me-heels gör mot displayen på din Ipod?