Hopsnackat

Jag hade jobbat i vården i cirka ett och ett halvt år och nu senast ett år på samma ställe som vikarie. Jag hade lyckats blivit månadsanställd och fått någorlunda fast schema. Min lön låg enligt kollektivavtal och den hade höjts med några hundralappar när jag fått månadsanställning. Jag var nöjd trots att jag hade sämst lön på avdelningen men jag visste också att jag varit anställd kortast. Lönen tänkte jag inte på förens sommarvikarierna började droppa in i juni.

Jag och de andra vikarierna började diskutera lön och vi upptäckte att vi låg ungefär lika, som mest skiljde det två eller trehundra i månaden. Efter halva juni så fick vi en ny vikarie, den första och enda killen den sommaren! Han började jobba på min avdelning och jag lärde upp honom. Vi bytte blöjor, städade, tvättade och diskade. Jag visade honom liften, vem som ska ha vilken medicin med mera.

Efter en vecka frågade jag vad han hade i lön och summan han svarade var 1000 kronor mer än vad som finns i mitt lönekuvert. Noga frågade jag honom om utbildning och erfarenhet men det skiljde inte nämnvärt. Jag blev jättearg på min chef. Tänk! Bara på ett år så förlorade jag 12 000 kronor!

Men jag ville inte bli arg på honom, den manlig vikarien, det var ju inte hans fel att vi hade en chef som gav kuk-tillägg i lönekuvertet. När han frågar mig så pratar jag bort det. På rasten går jag ner till våningen under och våning över och försäkrar mig om vad vikarierna har i lön. Alla ligger ungefär en tusenlapp eller mindre under honom. När jag berättar det blir alla arga och jag funderar på om man kan få upp sin lön på något sätt.
När jag går hem för dagen så ringer jag en bekant till mig för att be om numret till en kille i SAC syndikalisterna som jag vet har förhandlat för vårdsektionen. Jag måste fråga honom om det finns någonting han kan göra. När jag ringer upp så frågar jag om förhandlingar och lönediskriminering. Han säger att vi kanske inte ens behöver förhandla och om jag kan dra ihop ett möte på måndag klockan två. På arbetstid?! Tänker jag. Han säger att det är bäst att ta det då så att så många som möjligt dyker upp och flest kommer på arbetstid. Om ni inte kan få de andra att täcka upp för er kan ni väl ta ut eran lunch då?

Det är torsdag och på fredag berättar jag att vi ska ha ett möte på måndag. Jag förklarar och situationen för den manliga vikarien och säger att jag jättegärna vill ha honom eftersom det är bra att han har högre lön, det betyder ju att vi andra kan få det också! Han nickar och ser lite nervös ut. Det här kommer väl inte påverka hans chanser att få jobb eller ge honom sänkt lön? Jag säger att hon inte kan sänka hans lön. De har faktiskt skrivit på ett avtal.

När killen från SAC syndikalisterna kommer så frågar vi om facket och han säger att vi inte ska blanda i facket i det här utan att det är bättre om vi gör någonting själv. Snusförnuftigt äger han at man inte ska ta till byråkrati i onödan för det kommer ta längre tid. Han tipsar oss om att vi alla skriver upp utbildning, yrkeserfarenhet och lön på en lista och sen går upp till chefen. På så sätt kan vi påpeka det orimliga och kräva rättvisa löner. Sen säger han åt mig att ringa om det skulle bli något knas men tackar sen för sig. Vi behöver honom inte längre säger han.

Vi sammanställer listan och ringer de vikarier som inte är där så att deras uppgifter finns med. Allihopa går vi upp till chefen och lämnar lappen och förklarar att det här minsann inte rättvist, att den manliga vikarien får mest. Hon blir väldigt nervös och vi säger att vi är berättigade till lika hög lön som honom. Först skyller hon på att kommunen har systemet med individuell lönesättning och att han fick så hög lön för att han verkligen var behövd just då, att det var kris.

Vi ger oss inte och säger att det fortfarande är diskriminering. Hon erbjuder oss individuella lönesamtal som vi accepterar. På de här lönesamtalen så får vi lägga fram meriter och anställningsbevis och sedan höjer våran chef lönen efter att hennes överordnade gett klartecken. Alla får sin lön höjd med ungefär 500 kronor från och med juni.

Så här i efterhand insåg vi att det var dumt att gå med på individuella lönesamtal och att vi skulle stått på oss så kanske vi hade fått mer. Men tack vare att vi samlade oss en eftermiddag fick vi 1500 kronor mer i lön den sommaren!

***
Det här är min text i boken Hopsnackat, den handlar om folk som har snackat ihop sig på jobbet och fått igenom en förändring. Man är inte så maktlös på jobbet som man tror och man kan börja smått!
Om man vill köpa den så finns den här, gilla facebooksidan och få uppdateringar (så kan du se vart de föreläser om boken och köpa den billigare) eller lyssna gratis på ljudboken. Oftast kan man köpa boken på någon av de här bokcaféerna också: Amalthea (Malmö), Projektil (Uppsala), India Däck (Lund), Bokhandeln Info (Stockholm). Om den finns på fler ställen - hojta i kommentarerna!

Det finns en uppföljare också som heter hopskrivet (den har jag dock inget bidrag i) som handlar om hur folk använt tidningar och anslag på arbetsplatsen. Jättebra och rolig att läsa! Den finns här bland annat och Bokcaféet Projektil i Uppsala ska ha en studiecirkel i den.