Forza Italia, Forza Svezia! DEL TRE - att balansera på gränsen till tvångsarbete

Sökandet efter Berns VD går vidare, den här gången åker vi mot Rosarno för att förhoppningsvis få veta vad som hänt Yvonne. Det som möter oss är en avgrundstad.

På väg till Rosarno fäller jag upp laptopen och försöker läsa på. Vad är det för stad? Vad är det för någonting som kommer möta mig när jag går av stationen?

Det är ett socialt kaos i Rosarno, i februari 2010 utbröt det kravaller. De papperslösa arbetar halvårsvis i staden med start på hösten och slut tidigt vår. De arbetar åt maffian som kontrollerar det mesta av jordbruket, plockar apelsiner och andra citrusfrukter. 2010 föll priset på apelsiner med 30% eftersom Brasilien fick en jätteskörd på just apelsiner. Mycket av frukten satt kvar på träden och ruttnade.

Om ett företag kan välja på att anställa vitt eller papperslösa till löjligt låga löner så är det ganska uppenbart vad som väljs. Antingen kan man bli sverigedemokrat eller också kan man tycka det är ett problem att de inte är organiserade i fackligt. I Sverige så har ju LO länge vägrat organiserat papperslösa och när fackförbundet SAC - syndikalisterna gjorde det så skrev Ung Vänster ett argt uttalande om att man nu sänkte lönerna på arbetsmarknaden trots att man tvingade upp priset på svartarbete.

Staden plågades redan innan de papperslösa kom den hösten av svår arbetslöshet och med bristen på arbete både för papperlösa och de som bor i Rosarno året runt gjorde stämningen spänd. Borgmästaren i Rosarno är dömd för att favorisera maffians företag, alltså är han en sådan som aktivt sänker lönerna för den bofasta befolkning. Man kan ju undra varför folk röstar på honom?

Luften i Rosarno var alltså fylld ett halvår av ilska, tidigare hade de papperslösa attackerats och då svarat med fredliga demonstrationer men den här gången blev det annorlunda.

Starten upploppet blev att två vita killar sköt på några papperslösa med en luftpistol från en bil. De fredliga demonstrationerna hade då nått sitt slut och upploppet blev ett faktum. Staden slogs sönder och man brände bilar. Som svar gick de bofasta invånarna till angrepp och började misshandla papperslösa, till slut
var den italienska staten tvungen att skicka sina legoknektar, polisen för att sära grupperna åt. De papperslösa evakuerades med buss och blev lovade att ändå få stanna i landet, vilket alla såklart inte fick. En del vägrade lita på staten och gav sig iväg till fots mot norr.

Tåget skakar till under mig och jag kommer att tänka på att jag är hungrig. Väldigt hungrig, jag tar mig till bistrovagnen för en kopp kaffe och vad som helst att äta. Jag skulle vilja röka också. När jag går mellan vagnarna så slås jag av att det inte alls var en raskravall i Rosarno, det var en kamp om teoritoriumet där den bofasta befolkningen röstat på borgmästaren som understödde slavvillkoren och där de papperslösa existerat som skuggor och bott i gamla övergivna fabriker. Det var de som var en stor del av regionens ekonomi men utslängda på dess bakgård.

Så tänker jag mig också kravallerna i Rosengård, att det var kriget om vem som skulle kontrollera teoritoriumet. Trångbodda, knappt avlönade men ständigt kontrollerade av snuten. Jag tänker mig att lågavlönade jobb måste vara lågavlönade eftersom ingen annars skulle återvända, ingen skulle arbeta enligt schema eftersom det enda man vill är att komma därifrån. Det brinner mer eller mindre konstant i Rosengård fortfarande, fråga mig, jag bor längs Amiralsgatan så jag hör sirenerna från brandbilarna varje gång de kör ut.

Orsaken till kravallerna i december 2008 som varade en vecka var ockupationen av den gamla moskén som skulle vräkas. En annan gång att polisen hotat ett par ungdomar i området. Så där håller det på. Ett stadsgerillakrig. Kidsen bränner inte på måfå, de planerar noga vad de sätter eld på och kastar sten på polisen och brandkåren när de kommer. Det bevisar för polisen om och om igen att det här är deras område. Rosengård är våran baksida men som till underpriser diskar på restaurangerna. I Malmö finns inga apelsiner.

En genomsnittspapperslös tjänar 12 euro på en tolv timmars arbetsdag. Bussen ut till plantagen kostar dock 5 euro. En tanke slår mig när går tillbaks till min plats med mitt kaffe: de tyska one-euro-jobben. Fuck.

De tyska one-euro-jobben är skapade för de som utnyttjar de sociala försäkringssystemen, de får euro i timmen ovanpå sitt socialbidrag (som täcker hyran i princip), det kallas jobbmöjlighet men det är ju en levnadsstandardsänkning. Man har inte längre rätt till att utnyttja de försäkringar man har betalat skatt för utan måste jobba. Beroende. Bidragsberoende.

Jag tänker också på asfaltsligan som lurade hit engelska hemlösa och höll dem som slavar. Ofriheten är nog på väg tillbaks, tvångsarbetet letar sig in i Europa.

Väl i Rosarno så ser jag grävskoporna äta sig igenom immigranternas kåkbostäder och de gamla fabrikerna som varit deras bostäder. Jag undrar om invånarna verkligen tror att problemen nu är över, att allting blivit bättre? Tror de att företagen vill betala mer i lön för att de inte är papperslösa? Att cynikerna skulle betala mer för att vita händer plockat frukten?

Hur ska jag hitta någon som har en aning om Yvonne? Hon är ju definitivt papperslös i alla fall. Det måste finnas en förmedling av de här svarta jobben. Det står ju till och med på wikipedia att regionens jordbruk styrs av Maffian. Jävla soppa.

Men jag har i alla fall tur med vädret, här i södra Italien skiner solen starkt på mig och ibland så fläktar vinden mina shortsklädda ben. Kyrkorna sträcker sig mot himlen, så vackra de är! Katoliker är ändå bättre än protestanter, de har inga gränser men samtidigt så många, tänker jag,

Man får inte knulla innan äktenskapet och sen när man får knulla så får man inte använda preventivmedel och man ska bikta sig och då ska en snuskpräst sitta och förhöra en om exakt hur snuskig man varit, gotta ner sig i de extra smaskiga detaljerna. Efter det dömer han dig till ett lämpligt straff såsom fem stycken av bönen ave maria eller något annat beroende på vad man har gjort. Protestanter har istället bara ångest och luthersk arbetsmoral.

Katoliker är som dragqueens - de smyckar sin kyrka med allt pråligt de kan hitta och de målar Maria för glatta livet på allt de kan hitta. Allihopa är som hysteriska 16åriga fans som klottrar favoritbandets namn överallt. Medan det i sverige finns det kyrkor i betong och allting är depressionsgrått. Om den svenska kyrkan skulle vara en artist skulle det vara Eva Dahlgren och genomsnittsprotestanten skulle vara ett fan som artigt klappar händerna utan inlevelse efter varje låt. Vem vill vara protestant egentligen?

När jag kliver in i kyrkan så fastnar jag med blicken i taket och beundrar takmålningarna med jesu liv. Jag gapar och ser nog lite lätt efterbliven ut. I ögonvrån ser jag en nunna. Vänta, vänta, vänta nu här. Mina fördomar som jag tillgodogjort mig via amerikansk populärkulturell film i filmer som "En värsting till syster" säger mig att nunnor är medkännande varelser som vet mycket om samhällets utslagna eftersom de ägnar sitt liv att vistas bland dem. Precis så som Jesus bjöd in samhällets utslagna. Eller ja, så tänker jag mig det. Det finns ju kyrkor som istället sysslar med bögbashing.

Såklart så snubblar jag när jag går bort mot henne för att prata. "Do you speak english?" Det är en smal äldre kvinna som har klohänder runt korset som hon för tillfället polerar.

Hon pratar engelska och jag försöker förklara varför jag är här. Hon verkar inte riktigt förstå hur det hänger ihop men hon tar sig tid och berättar om de papperslösas tillvaro i Rosarno. Läkare utan gränser bedriver en klinik för de papperslösa eftersom de inte kan vårdas av de italienska institutionerna eftersom de då blir angivna. Trots att vård enligt FN är en mänsklig rättighet som inte ska höra samman med medborgarskap. Det finns även en klinik för papperslösa i Stockholm som drivs av Läkare i världen. "Det är ingen ide att slå sig för bröstet", tänker jga.

Hon berättar också om hur de papperslösa får jobb genom att på morgonen gå till huvudgatan i Rosarno och rada upp sig där. Sedan kommer arbetsgivarna och väljer ut vilka de ska ha just idag och hur många de behöver. De som inte blir utvalda till arbete får gå hem. Ett raffinerat vikariesystem, tänker jag cyniskt och säger i samma sekund åt mig själv att sluta gnälla så jävla förbannat.

Jag frågar nunnan om Yvonne och berättar snabbt hennes historia. Nunnan förstår inte varför det är så viktigt för mig att komma i kontakt med Yvonne. Hon undrar vad jag tror att hon ska berätta som att jag inte vet? Den svarta klänningen och doket stirrar på mig, varför kan inte du bara ta ett skitjobb och berätta hur det är då? "Då kan du ju intervjua dig själv, billigare också" säger hon och skrattar. Hon tycker nog att jag är lite loco men att det är gulligt, på samma sätt som man tycker barn är gulliga och söta.

Jag frågar henne om vad hon tycker om Rosarno och de kravallerna som varit. Hon rynkar på näsan och säger att man inte tala om massinvandring om man inte vill tala om kapitalismen. Jag hajar till, jag tänkte mig att en nunna skulle säga någonting sådant: spänt lyssnar jag efter en förklaring eller en fördjupning som handlar om att vi menar samma sak. Plötsligt fattar hon trasan och fortsätter polera korset. "Det är ju inte som om dem som bor här röstat hit en massa papperslösa utan de vill maffian ha för att då får de mer pengar. Det förstör stan. Det var bra att de lämnade även om det borde skett på andra sätt. De som redan bor här måste ju först och främst kunna försörja sig innan andra kan komma hit. Vi borde efterleva de regler vi har."

Det är så svårt att veta om jag ska diskutera med henne eller låta bli. Ska jag säga att lagar inte spelar så stor roll, folk invandrar ändå för att de med eller utan papper får det bättre än hemma? Att man inte vill ha en bomb i huvudet och hellre plockar apelsiner? Även om man tror man stängt gränserna så är de alltid öppna ändå.

Det drabbar alla om företagen har arbetskraft som de kan betala så låga löner och som så ofta blir blåsta på sina löner och kräver papperslöa lön så hotar arbetsgivaren med angivning. Sista trappsteget blir då lite lägre ner för alla och det är så lätt att sparka folk för att ta in ett shady bemanningsföretag med papperslösa istället och hävda att man aldrig visste vad som pågick. Precis som Berns gjorde.

Jag frågar henne om adressen till den papperslösakliniken och en sista gång om hon inte har sett Yvonne eller har en gissning om vart hon kan ha fått anställning? Rycker på axlarna och säger att jag kan fråga på kyrkans härbärge ikväll om jag vill men då får jag vara beredd på att det kan vara lite stökigt. "Visst."

Hon ger mig adressen och fortsätter polera, nu har hon kommit till Jesus ben. Jag går ut i värmen, ringer det telefonnummer hon också gav mig. Det ska gå till en av volontärerna. En mans röst svarar och säger att han bor ovanpå och att han gärna går ner och möter mig och berättar om verksamheten.

Kliniken som Läkare utan gränser driver ligger i en undangömd källarlokal. De har öppet på kvällstid tre gånger i veckan och kliniken drivs helt av volontärarbete. Ingen som jobbar här får betalt och man är beroende av donationer såväl pengar som receptbelagd medicin som kan vara svår att få tag på. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att gå in här, det känns som om jag inkräktar på någon annans område. Från den röda porten flagnar det färg och det finns ingen lapp uppsatt om att det här skulle vara en klinik här. Det är nog bäst så.

När jag kliver in i lokal så noterar jag att inredningen och utformningen är väldigt lik en vårdcentral, en vårdcentral där mjuka stolar fått stå tillbaka för hårda och enhetliga stolar övertrumfats av många olika skänkta stolar. Han jag har bestämt träff med reser sig upp från ett skrivbord och tar mig i handen: Michel.

Han är en medelålders man som är massör. Det är så han hjälper till på kliniken och masserar patienter. "Det kan vara lika viktigt med beröring som att någon lyssnar och att man kan få hjälp för saker som inte är akut. Så tänker jag mig att jag gör nytta" Michel är kommunist. En sådan där stålhård kommunist av den gamla skolan - inte stalinskolan utan operaist som de kallas här nere. De undersökte sina arbetsplatserna för att hitta strategier att göra motstånd och poängterade att det var viktigt att vara autonom, självständig från staten.

Jag frågar honom Yvonne och för honom tänker jag att jag kan lägga ut texten noga. Han borde ju vara intresserad av samhället, förändringar men också personerna bakom dem. I hans undersökningar så borde han ju stött på en hel del chefer och veta hur de fungerar. Så jag berättar hela historien och han tittar tillbaks på mig. "Du har alltså åkt till Italien för att peta i såren i en gammal strid som ni redan vunnit" Jag hajar till, vem faan tror han att han är? "Kanske lite för att gotta mig i att det gått åt skogen för henne men också, vad ser hon som jag inte ser? Vad märker när man inte född och uppvuxen i arbetarklassen."

Han frågar mig om jag ska ha en öl och om vi ska sätta oss på innergården. Sagt och gjort. Ute på gården suger han på sin cigarett någon minut innan han tittar på mig och säger: "Arbetarklassen behöver bara studera sig själv för att förstå kapitalet sa Tronti, en teoretiker om du känner till honom? Så jag tror att du ska studera henne som en arbetare och klassresenär neråt - tala om det som binder er samman och gemensamma punkter och skit i att studera henne som alien eller anomali. Hon är bara en extrem nyansskillnad men ingen artskillnad. Förstår du?" Men herregud vilken dryg jävla karlslok. Han tilltalar mig som om jag vore dum. En till som tycker att jag är korkad. Jag borde säga åt honom att hans piketröja sitter illa. Jävla översittare.

Istället frågar jag syrligt om hur det kunde gå som det gick om nu operaisterna på 70-talet var så bra. Hur kommer det sig att han sitter undangömd i en källare och masserar folk medan det pågår raskravaller i staden? Även om jag inte hade blivit arg så borde jag ha frågat det. Någon borde också fråga danskarna hur de gick från att vara wienerbrödsätande tjocka lantisar till ett folk som tycker det är viktigt att rita roliga teckningar på Muhammed i grupp? Måste komma ihåg att fråga någon om det.

Han berättar hur kommunistpartiet på 70-talet hade 12 miljoner medlemmar och den heta hösten 1969 då strejkerna avlöste varandra men sen så kom Berlusconis "tutt"-teve på 90-talet. Kommunisterna satsade nämligen mycket på radio och kultur. De sände långa invecklade program och förklarade långa invecklade saker och folk lyssnade på det. Men så kom teven och kommunisterna blev helt omkörda av teveprogrammen, speciellt av de lättklädda frågesporterna. Folk slutade lyssna på radio och satte sig framför teven där de lyssnade på Berlusconis pöbel med högaffel-mentalitet. Från början var inte ens Berlusconis teve-sändande lagligt och han hade inte tillstånd men Michel suckar och säger: "Vem behöver lag när det finns korruption?"

Berlusconi äger också ett fotbollslag och han gav sitt parti det fotbollsinspirerade namnet: Framåt, Italien! (Forza Italia). Partiet fick sin chans i början på nittiotalet när de två stora partierna: socialisterna och kristdemokraterna skakas av korruptionsskandaler. Numera har Berlusconi strukturerat om och tillsammans med Nationella Alliansen så kallar de sig för Frihetens Folk.

Det slår mig vilket jävla looserland Sverige är om man jämför med Italien, vi ligger så jävla mycket efter och har gjort det här så mycket mesigare. Låt mig jämföra litegrann: Berlusconis media som piratsände är som TV3 från England lagligt, som Berlusconi minus lagbrottet. Forza Italia är som Ny demokrati och Berlusconi är som Bert Karlsson. Bert ägde dock något jävla dansbandsskivbolag med Vikingarna, Eddie Meduza och Kicki hetsäta falukorv Danielsson. Båda kom under 90-talskrisen och socialdemokratin borttynande. Men bonnpöjken från Skara didn't make the cut och gör nu istället kommentarer om hur tjejer bör se ut i Expressen istället. Inte ens svenska reaktionärer kan vara reaktionära på riktigt. Istället blev det socialdemokratin som fick axla den manteln. Tio år senare hade de genomfört Ny Demokratis alla förslag som Bert smackande säger i intervjuer med en självgod suck så fort någon för på tal att han är en jävla rasist.

Med lite omskrivningar och förenklingar berättar jag för Michel om att i Sverige kan vi bara mellanmjölksreaktionära och är det några som ska vara reaktionära så är det socialdemokratin som gör det i ett omsorgens sken som nu med språktestet. Han ser ledsen ut när jag berättar det och jag frågar om jag sagt något dumt. "They say sometimes sweden is the last sovjet state and i wanted that to be the case" Jag säger att ibland så drömmer väldigt många i Sverige om operaisterna men också läser dem. Han ser trött upp på mig under luggen. "På riktigt?" "Alltså, inte sådär att det är på bestseller-listan men en del tycker att ni är viktiga. Tänkte att du ville veta det." Han ser inte ett dugg piggare ut men ler lite försiktigt. "Men ändå, tänk att kommunistpartiet var tolv miljoner, vart är alla dem nu...?"

Bredvid mig sitter en hopplös nostalgiker. Jaha. Jag frågar om Yvonne igen, vet han vart hon skulle kunna ha hamnat. Hade han sett henne? Vita kvinnor kan väl ändå inte höra till vanligheterna i den här stan. Nu verkar det gå upp för honom att jag kommit hit i ett ärende och inte bara för att berätta en historia. "Vi kan kolla i registret över journaler om hon finns där, men jag har i alla fall inte masserat henne."

Vi går in till arkivet som är en skrubb med journaler arkiverade årsvis. Jag frågar varför de sparar journalerna. "Det är ju säsongsarbete de flesta sysslar med här så de är bara här i ett halvår och drar sedan vidare. Det kan vara bra att kunna gå tillbaka så att man inte börjar om på noll varje år."

Det gula mapparna är sorterade efter ursprungsland eftersom det är lättast så. Många har inte ett personnummer och att sortera på namn kan bli krångligt och mycket. De har ingen svenskhög men de har en européhög, alltså en hög för sådana som förlorat sina medborgarskap, det är ett par till länder i EU som har samma system som i Sverige bl a Grekland och Spanien. Det var en reaktion på krisen i respektive länder,rättigheterna stramades åt till att gälla en del men arbetet alla. Jag tittar på högen för de som borde vara inne i systemet men inte är det. Det har funnits en sådan hög sedan 2009 men den bestod då av squatters som hankade sig fram genom Europa och inte ville besöka den offentliga sjukvården av olika anledningar såsom att man deltagit i en kravall och inte vill gå till sjukvården med sina skador eftersom man vet att det är stor chans att man rapporteras. Nu kommer allt fler till kliniken, människor som deltagit i kravallerna runt de interneringsläger som finns för flyktingar är väldigt känsliga.

Jag sätter mig med 2010-högen även om Yvonne inte borde hunnit hit då, hon stod trots allt ut i Pesco-Pagano i fyra månader. Det är dock lika bra att gå igenom den på en gång så att inga misstag begås. Det skulle vara så typiskt. Mitt signum tenderar att vara: allt på trekvart. Det finns ingen Yvonne eller någon svensk registrerad 2010. Men i 2011 högen så dyker Yvon upp. Inget efternamn men jag hoppas att det är hon, det måste vara hon. Annars tar spåren slut här.

"Kan du läsa för mig och översätta?"

***
Kravallerna i Rosarno är högst verkliga och ingenting jag har hittat på. Alla fakta omkring den stämmer, de tyska one-euro-jobben finns också. I stockholm finns en klinik för papperslösa för att den svenska sjukvården går inte att lite på och läkare bryter konsekvent mot läkareden som bland annat säger "…min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor och respektera humanitetens principer.” Italien är inte så långt bort som vi föreställer oss, speciellt inte med den senaste tidens skandaler om Bildt och Lundin oil.

Berns salonger vägrar förhandla med SAC trots att SAC hävt blockaderna (vilket var ett krav för att blockaderna skulle fortsätta). Företaget hotar också att enskilt stämma städarna, det är väl maffiametoder om något? DNs ledarsida, vart är ni nu? Som svar så kommer syndikatet att fortsätta blockaden imorgon och man satsar då på att vara extra många! Hjälp till, åk dit! Här är facebook-eventet med allt du behöver veta: http://www.facebook.com/home.php?#!/event.php?eid=132041480152263