Essensen från Alexander Chamberlands (något röriga) inlägg i debatten skulle kunna sammanfattas med: den manliga respektive kvinnliga könsrollen är inte helt igenom bra. Kvinnor måste få ta plats och att man borde plocka det bästa från de två könsrollerna. Han marknadsför som en åsikt; man väljer att vara manlig, man kan sluta låta som en buffel och folk borde tycka att homosexuella är helt okej. Alexander Chamberland pratar om manlighetens uttryck men inte dess ursprung.
Ett förslag som han nämner för att bryta könsrollerna är att ha på sig något kvinnligt kodat, exempelvis rosa. HERREGUD! Det är inte könsöverskridande, det är en lek med symboler. Rosa är idag kvinnligt kodat, men symboler kan kodas om eftersom de är kontextberoende. Man ser knappast brats i höga klackar trots att den manliga adeln var de enda som hade lov att bära det för två hundra år sedan. Om man anser att rosa i sig på en kille är könsöverskridande och ifrågasätter kön så säger man i samma andetag att kön är symboler, ett skådespel. Är målet att patriarkatet ska kodas om? Ett rosa patriarkat gör för mig detsamma.
Varför kön finns går djupare än ett skådespel, kön är ingen olycklig historisk omständighet utan fyller en funktion i ett kapitalistisk samhälle.
Butler, en amerikansk queerteoretiker, menar att kön och sexualitet skapas samtidigt i någonting hon kallar för den heterosexuella matrisen: Om vi inte hade kön skulle vi inte ha sexualitet. Om vi inte delade upp oss efter kvinnor och män skulle vi inte dela in vårat "begär" i kvinnor och män. För att kunna vara en fullvärdig Kvinna måste man "begära" en man. Och den riktiga Mannen "begär" kvinnor, riktiga karlar knullar inte andra karlar.
Familjen är inte heller någon slump. Det är inte en produkt utav att det är trevligt att bo mamma, pappa, barn tillsammans utan att det var den ekonomiska enhet som passade bäst för kapitalism. Engels skrev om hur familjer och synen på vilka som tillhörde en familj förändrats med de ekonomiska systemen. Kärnfamiljen är så arbetet organiseras bäst just nu.
Och allting är arbete, inte bara de timmar vi får betalt för på ett arbete. Det oavlönade arbetet är en förutsättning för det avlönade.
Du tvättar dina kläder så att du har något att ta på dig när du ska till jobbet. Du lägger dig i tid så att du orkar jobba. Du har roligt så att du slipper tänka på jobbet så att du kan gå till jobbet med ny energi. Vilka av de här timmarna tillhör egentligen dig? Vilka av de här timmarna utför du underhåll av arbetskraften (dvs dig själv) så att du kan fortsätta gå till arbetet även nästa dag? Ganska många.
Alltså, allt arbete riktas mot samma mål: möjliggöra kapitalism. Kapitalismen betalar bara för 8 timmar om dagen, resten utför vi gratis. Om allting är arbete, en social fabrik, vilken funktion fyller då könsrollerna, tvåsamheten och den heterosexuella matrisen?
Det fördelar vem som utför det betalda arbetet och det obetalda.
Foucault beskriver de kategorier hundarna i det gamla Kina delades in i: Magiska hundar, Hundar som varit gudar i sitt förra liv, Dumma hundar, Hundar som har kunnat flyga osv. Kategoriseringen fyllde funktionen att hundarna nu kunde värderas, kategoriseras och jämföras med varandra.
De enda positionerna som finns att välja på just nu är Man eller Kvinna och att dessa kräver en sexualitet för att bekräftas som just Män eller Kvinnor. Lika absurt som det är med hundar som varit gudar i sitt förra liv är det med kvinnor och män som kategorier. Alltså: uppdelningen är en fantasi som fyller ett behov.
Engels (Familjens, privategendomens och statens ursprung) skrev (fritt citerat): "När släktskapet och arvsrätten slutade räknas på kvinnan uppstod den första klassrelationen; den mellan kvinna och man. Eftersom mannen i och med det ägde både hemmet, det offentliga livet och arbetet så blev kvinnan också hans ägodel."
Heterosexualiteten och kön säkrar den här arbetsdelningen. Splittringen fyller ingen annan funktion än för att skilja ut oss för olika arbetsuppgifter, deras värdering och deras betalning.
Ur det privata ägandet uppstod behovet att kontrollera kvinnors sexualitet, det blev säkerheten för att det var just den mannens biologiska avkomma. Patriarkens envälde i familjen var garantin för stabilitet. I slavsamhället var kvinnans likställd med slaven. Under feodalismen var hon ett tillbehör till jorden, som feodalherren ofta fritt kunde bestämma vem hon skulle bilda familj med, för att försäkra ett fortbestånd av livegna. Under kapitalismen producerar kvinnor varor i hemmet – klassamhällets intimaste bur.
Varför upplevs då könsrollsinstabilitet som ett hot? Om det är relationen kvinna-man som ska säkras? Män som ligger män borde ju egentligen inte vara ett problem då. Ingen klagar ju över att överklassen knullar överklassen. Den viktigaste orsaken till homofobi är hotet mot kärnfamiljen och arbetsdelningen inom den. Om arbetet i kärnfamiljen omfördelas, omfördelas makten.
Homosexualiteten (alltså, bögarna) utgör ett konkret hot mot könsrollen Mannen eftersom den destabiliserar männens homosocialitet. Homosocialitet är det som gör att män kan springa nakna och slåss med handdukarna i omklädningsrummet utan att det ses som sexuellt. Och att de kan ligga på varandra i en hög och frusta efter en ishockeymatch utan att det ses som sexuellt. Vilket det direkt skulle göras om en blandad grupp med kvinnor och män skulle göra samma sak. Bögarna påpekar det homosexuella i homosocialiteten, att manligheten inte är ens i närheten av sådär macho som den ska vara.
Homofobi är fruktan att bli avslöjad, demaskerad, förklenad, tagen för den bluff, den fejk – den konstruktion– Mannen egentligen är. Och en dekonstruering (att vi inte ser Man som en identitet) skulle leda till att män blir av med den priviligering som just Mannen innebär. Bögarna påpekar det omanliga i manligheten och hur män inte är Mannen jämt och ständigt. Utan att just Mannen är en fiktion och hans privilegier grundas på ett luftslott: könsrollen.
Homosexualiteten kan vara ett öppet hot mot könsmaktsordningen och i förlängningen mot splittringen man-kvinna och dess arbetsdelning. Homosexualiteten destabiliserar allt det som räknas som manligt och på så sätt identiteten Mannen. Ifrågasätter man heterosexualiteten så ifrågasätter man manligheten och på så sätt arbetsdelningens grunder. Därför är queer intressant; att undanfly indelningar i fasta identiteter.
Men HBT-identiteter erbjuder inte heller i sig en fristad från arbetsdelningen: se hur bögarna oskadliggjorts i kampen för att få gifta sig. De har inte gjort upp med tvåsamheten och knappast könet heller (eftersom man fortfarande pratar om kön) och har fått lagstadgade rättigheter: de får både adoptera och ingå partnerskap (nej, jag tycker inte det är fel – min poäng är snarare att det inte hotar könsordningen eller arbetsdelningen). Sexualiteten är inte i sig radikal, att vara HBT betyder ingenting om det cementerar tvåsamheten. Tvåsamheten är uppenbarligen viktigare än det faktiska könet i tvåsamheten för kapitalismen.
Vi kan inte plocka det bästa från två könsroller. Varför skulle vi plocka det bästa från två fängelser som reducerar oss? Det vore som att plocka det bästa från Tidaholmsanstalten och Kumlaanstalten, kvinna och man är inte de möjliga positionerna. En argumentation om att män också tjänar på feminism är löjlig, varför skulle vi inte vilja ut ur könsrollsfängelset?
Kanske borde det gamla slagordet: ”Vi vill inte ha fler kvinnliga direktörer, vi vill inte ha några direktörer alls”, bytas ut mot: "Vi vill inte ha några kvinnliga direktörer, vi vill inte ha några direktörer eller kvinnor alls!" Jag vill inte bli jämställd med Mannen. Jag är inte intresserad av jämställdhet. Jag är intresserad av kampen mot kapitalismen och med det kommer INGA jävla könsroller. Inga sexualiteter. Inga splittringar. Inga Kvinnor. Inga Män. Det vill säga: ingen att mätas emot.
Vad har då en sådan här analys för konsekvenser för en machovänster? (Brasklapp: Jag gillar inte vänstern egentligen: en hopplös åsiktsallians om saker som är dumma/inte känns bra. Klassorganisering däremot, det är grejjer! Men nu handlade ju frågan som bekant om machovänstern.)
Först: vänsterrörelsen kom till i en viss historisk kontext och släpar med sig beteenden och organisationssätt från densamma. Det betyder inte att den står handfallen eller oförmögen att göra något åt det. Det "vänstern" borde fråga sig är: hur reproducerar vi arbetsdelningen? Hur reproducerar vi kön? (eftersom kön är som bekant något man gör och inte något man är)
Jag skulle vilja se en rörelse som börjar ta betalt, som inte vill dela på det obetalda arbetet, utan som vill ha betalt för att man utför obetalt arbete som gör att kapitalismen fungerar. Inget arbete vi utför åt kapitalismen ska vara gratis, om de tvingar oss att jobba är det minsta vi kan göra är att vägra jobba gratis. Attackera arbetet i alla dess former, vart än arbetet visar sitt ugly face: avlönat eller oavlönat – slå tillbaka. Att börja ta betalt för det obetalda arbetet är att börja ifrågasätta värderingen av arbetsdelningen och att börja sudda ut den. Självorganisering istället för åsiktsallianser!
Feminism är ingen mental kosmetika som gör att man är medvetandegjord; har på sig rosa halsband/gummistövlar fast man är kille, ger pengar till en kvinnojour och tror att man kan tycka bort den sociala konstruktionen kön om man argumenterar tillräckligt bra.
Feminism är när vi börjar dra undan mattan för begreppet kön.
Till slut något om den tröttsamma frågan om våld: Pridetåget, homorörelsen kom ur Stonewallkravallerna – snutarna attackerade transorna och transorna slog tillbaka, inte med goda argument utan med klackskor och allting annat de hade till hands. I Ådalen 1931 sköt militären på strejkande arbetare. Att vägra det nuvarandes ordning drar på sig repressalier. Vem är du, Alexander Chamberland, eller jag att säga att man borde skriva en debattartikel istället för att slå tillbaka?
Revolutionen kommer förmodligen innehålla några brutna klackar, blåmärken och en massa folk som vägrar betalt eller obetalt arbete. Kapitalism är ingenting som man tycker bort med sina åsikter utan antikapitalism är något man gör. Så tills vidare:
- Ta betalt för allt arbete!
- Hävdar någon kön och arbetsdelning – ge dem vad de förtjänar!
--------------------------
Det här var en text som jag skickade in till Yelah och deras machovänsterserie (som mest har varit radikalfeminister spekulerar om saker som känns jobbiga ibland och knappast handlat om kön och makt) men som de inte ville publicera eftersom jag inte ville skriva under med för och efternamn. Anledningen till att man måste ha för och efternamn på Yelah är att man ska våga stå för det man säger.
Fuck off! Jag tog lärdom från när jag fick sparken för ett dagbokinlägg på Helgon, min säkerhet i att våga säga vad jag tycker är att jag kan vara anonym på internet (Yelah: men bara 17% av cheferna googlar sina anställda på internet enligt DN. Jag: JAHA!?!? Tror ni att jag ska ha samma chef och samma jobb hela livet. Hört om prekaritet?). Jag har ingen politisk karriär som Alexander Chamberland att värna, jag har inget varumärke att bygga. Jag lönearbetar för att överleva, det är min försörjning och jag måste se till att den person som kommer fram när man googlar är bandyresultat.
(Yelah:Just nu sitter Alexander Chamberland och debatterar med idel anonyma personer så ser inte det fantastiskt bra ut, och utgör en bra grund för en drastisk sänkning av debattnivån. Jag: Alexander Chamberland är väl den som sänkt debattnivån helt!?! Han claimar en rörelse som han inte är en del av. Grön ungdom är inte autonoma. Dessutom har pratar bara om sin person om vad han upplever är viktigt. "Debattinläggen" är ju för faan Alexander Chamberland om hur det känns att vara Alexander Chamberland.)
Jag tjänar inget på att publicera för eller efternamn som Alexander Chamberland gör, eftersom han säljer konceptet Alexander Chamberland, snarare sätter jag mig i en korkad situation. Varför ska jag debattera på samma premisser som någon som arbetar med att sälja åsikter/sig själv? Kan de på Yelah inte förstå den skillnaden och den maktrelationen så tillhör Yelah och jag uppenbarligen inte samma rörelse.
(Just det! Hur var det nu förtrycksförståelsen på redaktionen? Eller missade ni den här aspekten när ni diskuterade förtryckssamverkan, förlåt, intersektionalitet på redaktionen?)
Så, nu förväntar jag mig tokhaveri i kommentarerna.
Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
30 kommentarer:
Hejsan!
Jag svarar lite längre imorgon. Men vill först tydliggöra en viktig sak som jag tror att många har missuppfattat.
1. Jag är inte aktiv inom grön ungdom längre och har hoppat av tåget som innebär politisk karriär. Politisk karriär intresserar mig, intresserade mig egentligen aldrig, men efter att ha sett "toppolitiken" med egna ögon intresserar det mig än mindre. Det tycker jag känns väldigt relevant att veta när en läser mina inlägg och jag har deltagit i många vänstersammanhang.
Jag ser mig själv som vänster (har blivit mer vänster det senaste året när jag har börjat se klass som en viktig fråga i betydligt större utsträckning än tidigare), jag ser mig själv som autonom.
Nåväl, svarar som sagt mer imorgon. Men nu måste jag sova.
Hej!
Nu har jag skumläst hela artikeln och kan till att börja med säga att jag håller med 90 procent av det du skriver. Det gäller allt från det du skriver om Butler till det du skriver om delar av HBT-rörelsens konformism till tvåsamhets- och äktenskapsnormer (där det ju finns en stor skillnad mellan just hbt-rörelsen och queerrörelsen). Tycker också att det du skriver är väldigt konstruktivt i allmänhet.
Jag tycker diskussionen kring Engels teorier om patriarkatets upphov är intressant. Det är en debatt som jag och många feminister tagit många gånger. Kan du utveckla vad du menar? Många menar att avskaffar vi kapitalismen/det privata ägandet så avskaffar vi också könsmaktordningen. Grunden till könsmaktordningen menar en del är nämligen kapitalismen.
På 70-talet kom feminister och försökte hävda tvärtom, grunden till kapitalismen, rasismen, sexualitetsförtryck osv.
Tredje vågens feminism kom ju egentligen och kritiserade allt detta och menade att den här debatten om vilket förtryck kom först, vilket förtryck är värst osv. kanske egentligen inte är det mest relevanta. Kanske ska en istället diskutera sambanden mellan olika förtryck och försöka finna allianser för att bekämpa dessa förtryck. Och så fick vi intersektionalitet.
Jag tycker att våld kan vara rätt i sin kontekt. Däremot är jag väldigt kritisk till våld. Jag är inte dogmatisk pacifist, jag ser att behovet av våld kan finnas i sin kontext. När jag läser om stonewall fylls jag av värme i hela min kropp. Du tar upp exemplen Ådalen och Stonewall. Såvitt jag vet tog personerna i de konflikterna till självförsvar. Jag skrev ju själv i mitt senaste inlägg med alla önskvärd tydlighet att jag är positivt inställd till självförsvar!!
Jag tror att min artikel missuppfattades av en del p.g.a. misstänksamhet till följd av min bakgrund i Grön Ungdom (nu tycker jag i och försig även att de som väljer den partipolitiska vägen ska ha viss respekt för det (även om jag själv inte tycker att det är den motståndsformen som intresserar mig mest eller ger mest långsiktig verkan), så länge de inte gör avkall på en massa värderingar och håller på att snegla på opinionsmätningar till höger och vänster. En modig politiker som vågar gå emot många partipolitiska normer om än inte alla, Gudrun Schyman har till exempel ett enormt starkt stöd från mig). Viktigt är också att poängtera att jag verkligen inte försökt mig på en heltäckande artikel om queerfeminism och intersektionalitet och ville visa att jag tycker att machonormen inom delar av den autonoma vänstern gör att det finns en brist på femme-aktivister och hbt-killar.
Jag ville inte säga att ingen får någonsin använda våld, däremot utlyste jag respekt gentemot pacifister, något som jag märkt att många inom den autonoma vänstern inte har. Det som jag kritiserade var våldsnormen eller våldsromantiseringen som jag menar finns inom delar av vänstern.
Så, nu kanske vissa saker har uppklarats lite bättre.
Sist men inte minst: "Ett förslag som han nämner för att bryta könsrollerna är att ha på sig något kvinnligt kodat, exempelvis rosa. HERREGUD! Det är inte könsöverskridande, det är en lek med symboler. Rosa är idag kvinnligt kodat, men symboler kan kodas om eftersom de är kontextberoende. Man ser knappast brats i höga klackar trots att den manliga adeln var de enda som hade lov att bära det för två hundra år sedan. Om man anser att rosa i sig på en kille är könsöverskridande och ifrågasätter kön så säger man i samma andetag att kön är symboler, ett skådespel. Är målet att patriarkatet ska kodas om? Ett rosa patriarkat gör för mig detsamma."
Du har helt rätt! Och jag tror att du missuppfattade min poäng helt. Hela femmes poäng är ju att rosa är just en symbol och inget väsentligt i sig. Femme (som är en otroligt viktig del av queerteori) handlar om en salig kombination av lek med symboler och lek med beteendemönster, med målet att totalt genderfucka-upp hela samhället!!! Meningen är också att människor av vitt skilda kön och sexualiteter ska pröva på samma lekar och då har vi en revolutionär kraft. Queerteorin har som grundsten, förutom det som du talar om (den heterosexuella matrisen), är ju att kön trots allt är performativt (och heteromatrisen och performativiteten är förstås intimt sammanlänkande osv osv, men jag ska inte försöka mig på en uppsats)
Jag kan säkerligen tänka mig att en kan argumentera emot femme som alldeles för individbetonat. Men grejen är att en ser sig själv som en rörelse, ett kollektiv, som behöver stödja varandra, eftersom straffet för könsöverskridande varje dag handlar om blickar, hån, elaka kommentarer (men en kan välja att ta de som komplimanger) och i värsta fall kan könsöverskridande leda till mord genom hatbrott. Normen som maktordning ska inte underskattas.
Det som jag däremot inte håller med dig om är att klackskor på en kille i dagens Sverige, inte är könsöverskridande. För det menar jag att det är (för att du tar några steg för långt, att använda lite foundation är en annan sak), framförallt i kombination med en sexuell identitet som avviker från normen. Beckham fick ta små steg och börja bry sig om sitt utseende och ändå både accepteras och i förlängningen hyllas (kapitalet tjänar pengar!). Varför? Jo, därför att Beckham är heterosexuell och framgångsrik fotbollsspelare.
Slutligen: JA! Jag menar att kön är ett skådespel. Det är jag inte ensam om. Att avkoda detta skådespel är dock inte direkt enkelt, utan får uppluckras steg för steg. Patriarkatet hänger sig ju gärna kvar överallt, som idag, om inte vi för en stenhård kamp mot det. Och en dag blir det förhoppningsvis så att kategoriseringen i kön kan avskaffas och människor bli betydligt friare. FÖRSTÅS, och det här är viktigt att poängtera, ska den här kampen ske parallellt med klasskampen, en antirasistisk kamp, en kamp mot åldersdiskriminering osv. osv.
Okej, jag skiter i vart du är aktiv. really. Du tjänar pengar på att tycka: politiker i folkmun.
Engels hävdade att arbetsdelningen var det centrala kring indelningen i man/kvinna och det har och göra med privategendom, vem som producerar vad och vem som ärver det. Läs boken vetja!
Man kan alltså tjäna pengar på en förändring av manligheten, det öppnar upp nya marknader alltså är det ointressant.
Det finns inga skilda kamper: feminism måste förstås som en del av arbetarklassens krav, inte skiljt från klassen (eftersom vi då konstituerar klassen som en man)
Vi kan inte avkoda ett skådespel, det är skitsamma. Vi måste förstöra dess materiella grund: Feminism är när vi börjar dra undan mattan för begreppet kön. Alltså när vi attackerar arbetsdelningen.
Lästips: Jag skrev fyra inlägg om klass och feminism i oktober förra året. Där är samma resonemang fast utförligare
http://tackforingenting.blogspot.com/2008/10/det-finns-inga-perspektiv-att-lgga-till.html
http://tackforingenting.blogspot.com/2008/10/martin-timell-har-samma-instllning-till.html
http://tackforingenting.blogspot.com/2008/10/inget-kn-utan-sexualitet-ingen-homofobi_09.html
http://tackforingenting.blogspot.com/2008/10/allas-smutsiga-underklder-r-allas.html
Alltså jag blir lite ledsen över vad det känts som en stor del av den här debatten utmynnat i (jag läste någon tråd på socialism.nu för ett par dagar sen också). Nämligen det som jag hade hoppats på att den feministiska rörelsen på 70-talet hade fått att försvinna.
Tro mig jag har insikt kring Engels resonemang kring kön och patriarkat, jag har läst det i två separata genuskurser. Jag tycker inte det han säger är helt åt helvete, han har vissa poänger. Men jag tycker inte att det på långa vägar räcker till. Detta är något som jääääääättemånga feministiska teoretiker försökte ta itu med på 70-talet och de hade tämligen stor framgång med det.
Jag håller helt med dig om att vi måste attackera arbetsdelning, men räcker det verkligen? Precis som många feminister på 70-talet sa att vi i huvudsak måste rikta in oss på sexualiteten. Eller Shulamith Firestone som pratade om att den marxistiska kampen handlade om producerandet, medan den feministiska handla om reproducerandet (hennes slutsats=både måste göras kollektivt).
Jag älskar Shulamith Firestone och tycker hon är många fantastiska poänger.
Men frågan vi måste ställa oss är: Räcker det verkligen? Arbetsdelning, reproducerande och sexualitet är tre jääääätteviktiga delar av den feministiska kampen, men det är inte allt. Något som inte bara jag, utan en rad olika feministiska teoretiker i den tredje vågens feminism försökt påvisa.
Det här är på sitt sätt en sjukt intressant debatt. Problemet jag har med det är att det känns som att den här debatten tagits miljontals gånger inom vänstern, sen andra vågens feminism började växa sig stark kring 1970. Och om det här debatten kring machovänster till slut hamnar är min stilla fråga: Har vi verkligen fortfarande inte kommit längre?
Kan inte vi på allvar börja se intersektionalitet? Vad jag menar är: JA, förtryck hänger samman! NEJ, det finns inget förtryck som är roten till allt annat förtryck och det finns inget förtryck som är mycket värre än all annan förtryck! JA, vi borde samla oss och försöka finna allianser i en kamp mot de olika förtrycken och se vilka gemensamma nämnare som finns.
Jag håller inte med den traditionella feministen från andra vågen som sa att patriarkatet var det värsta förtrycket och som försökte visa att patriarkatet var grunden till all annan förtryck. Men jag kan i allra högsta grad förstå deras frustration... Och jag kan också i ett bredare perspektiv se att de beredde vägen för intersektionalitet.
PS Nästan alla pengar jag tjänar är CSN, jag tjänar väldigt lite pengar på andra saker jag gör politiskt. Å andra sidan så vill jag knappast nedvärdera t.ex. Maria-Pia Boëthius för att hon tjänar pengar på sitt politiska engagemang. Hennes eld sprider sig verkligen till andra människor och det är väl fantastiskt att hon funnit ett sätt att kunna ägna sig åt dessa frågor på heltid (och ja, jag fattar också ett detta är ett enormt privilegium som en bör vara tacksam för och får inte bli ett girighetsprojekt, där en vägrar göra aktivistiska grejer utan betalning. 95 procent av den aktivism jag sysslar med tjänar jag inte en krona på).
Sjuuukt bra skrivet som vanligt. Att kräva betalt för allt obetalt arbete vi utför lät som något "vänstern" borde driva mycket mer än den gör nu.
Jag bryr mig inte om vad du tjänar, Alexander. Du är en politiker och ska behandlas som en sådan.
Du fattar inte vad jag menar va? Jag säger att arbetet är centralt och hur arbetet organiseras organiserar samhället, normer och de kategorierna såsom man kvinna och att performativa handlingar existerar för att behålla de privilegier som män har mot kvinnor till exempel.
Du kanske kallar det intersektionalitet när du menar att konsekvenserna av arbete är överallt och försöker stycka upp kamper, jag kallar det antikapitalism. Du vill attackera patriarkatets symboler, jag vill bränna hela skiten.
Just ditt uppstyckande i kamper konstituerar ju kvinnor som en starkare kategori genom s a t s KVINNOkampen snarare än att göra dem till butlerska instabila kategorier.
Och med att attackera arbetsdelning menar jag alltså sluta jobba för att kapitalismen ska fungera vare sig det är betalt eller obetalt.
Men I love you! Jag blev glad när jag läste autonoma kärnans inlägg i debatten, men det här var fan i mig min räddning i pajkastningen.
Cvalda, fan vad bra du är!
Hela den här intersektionalistiska/triple oppression/queersmörjan känns mer som en karriärsmaskin för socialdarwinister med vänsterattribut än ett verktyg för social förändring, men jag har länge haft svårt att orka bemöta det med argument andra än personliga misstänliggöranden. Det är skönt att du orkar ta den teoretiska striden också.
F.ö. helt stört att Yelah inte låter folk framträda anonymt.
Hej!
Det här blir eventuellt mitt sista inlägg. "Du är politiker och ska behandlas som det", känns på många sätt okonstruktivt. Dels för att jag faktiskt skrev att jag inte är aktiv inom grön ungdom längre och att jag inte finner partipolitik särskilt intressant, utan ser den utomparlamentariska kampen som den huvudsakliga kampen. Du känner inte mig och om jag säger att jag inte ser mig själv alls som politiker längre, så känns det absurt att du ska komma och definiera mig.
Sedan tycker jag att en per definition svartmålning av någon för att de är politiker tycker jag känns konstigt. Det finns många "politiker" som är eldsjälar och verkligen kämpar hjärtat ur sig för att åstadkomma parlamentarisk förändring. Det finns förstås även en hel del karriärister och det kompromissas allt för ofta med visioner, men det gäller faktiskt att våga se de som inte gör det och inte dra alla "politiker" över en kam (självklart är det dock viktigt att problematisera).
Slutligen, jag vill nog också bränna hela skiten (patriarkatet). Det är knappast där vi skiljer oss. Snarare är det i vår analys av hur det ska gå till som vi skiljer oss. Jag skulle aldrig säga kvinnokampen, utan snarare den feministiska kampen, men däremot menar jag att kampen inte heller får bli könsblind, för då ignorerar vi de förtryck som finns idag.
Arbetsdelning är som du säger sjukt viktig. Och självklart vill jag bekämpa den nuvarande arbetsdelningen, precis som du. Antikapitalism är en viktig kamp, men kanske går det inte att avskaffa homofobin, heterosexism och sexism med mera genom enbart antikapitalistisk kamp. Jag tycker också att arbetsdelning inte är den enda saken som måste attackeras om vi ska avskaffa patriarkatet.
I övrigt tror jag inte vi kommer framåt så mycket i den här debatten. Jag kan dock säga att jag faktiskt tycker att det är i sig en radikal handling att vara hbt-person och stå för det öppet. Det tycker jag märks inte minst i hotfulla reaktioner och vilken uppluckring det ger i synen på vad en man är och vad en kvinna är. Något som för mig visar att sexualitet är minst lika viktig som arbetsdelning, kärnfamiljsnormer osv. när vi pratar om att avskaffa patriarkatet och könsuppdelningen. Vi kan avskaffa arbetsdelningen och fortfarande ha en heteronorm och därmed fortfarande ha ett samhälle där vi gör viss skillnad på folk efter kön.
Till slut, debattklimatet. Jag irriterar mig sjukt mycket på när debatter känns som otroliga machotillställningar där personangrepp och beskyllningar haglar (nu pratar jag inte framförallt om det här inläggen) . Ska en behöva vara riktigt tuff för att ge sig in i en debatt? Den som vill in i leken får leken tåla? Jag tycker det är väldigt problematiskt...
För att summera Chamberlands inlägg:
"Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAAAAAAAAAAAAG!"
Props till Cvalda för ett fett inlägg. Synd bara att Chamberland och hans gelikar som varken är autonoma, revolutionärer och många gånger inte ens kvinnor lyckas med konststycket att helt sabotera en viktig debatt. Grattis!
Hej anonym!
Vadå, jag jag jag? Jag fattar inte.
Jag svarade på ett personangrepp, som jag tyckte kändes som att "han är politiker och därmed dum i huvudet". När jag för det första inte är politiker längre och för det andra tycker inte att en är dum i huvudet bara för att en är politiker.
Jag tycker nog att problemet snarare ligger i debattklimatet. Konstruktivitet och respekt y'all!!!
Förstår inte heller varför försöket att införa ett hbt- och femme-perspektiv förstör en viktig debatt. Flera hbt-personer och femme-aktivister (och andra) har mailat mig och sagt att de blev skitglada för mitt inlägg på yelah.
Men visst känns debatten oerhört infekterad... Ville mest tydliggöra att jag inte längre är partipolitisk aktiv och tror inte längre att partipolitik är det bästa sättet att nå långsiktig förändring, för att se till att det inte var därför som debatten blivit infekterad.
Men snälle lille vännen. Anledningen till att du med dina inlägg sabbar en viktig debatt är att du helt och hållet utgår ifrån dina egna erfarenheter och tyckanden, och dessutom inte ens behagar lägga till en analys. Du ger inte en enda gång i dina inlägg en grund till varför "jag tycker att jag är jävligt revolutionär i mina rosa stövlar" har varken belägg eller relevans.
Och om man inte har någon som helst djävla kontakt med en grupp ska man fan inte uttala sig varken som en del av den eller som någon med insyn i dess problematik.
Angående debattklimatet: Dumma inlägg får dumma svar.
""Du är politiker och ska behandlas som det", känns på många sätt okonstruktivt. Dels för att jag faktiskt skrev att jag inte är aktiv inom grön ungdom längre och att jag inte finner partipolitik särskilt intressant, utan ser den utomparlamentariska kampen som den huvudsakliga kampen. Du känner inte mig och om jag säger att jag inte ser mig själv alls som politiker längre, så känns det absurt att du ska komma och definiera mig."
Men det är väl skit samma vad du själv "ser" dig som.
(ständigt detta fokus på ditt personliga tyckande, det är ju bara ytterligare ett bevis på att du är en politiker som jobbar för att saluföra dina åsikter och dig själv som varumärke)
Ifall fredrik reinfeldt skulle hävda att han inte definierar sig som politker längre skulle det ju inte förändra ett skit. Han är fortfarande politiker. Det samma gäller ju dig, det kommer inte an på hur du definierar dig, utan på hur du beter dig.
Att det inte är grön ungdom du är aktiv i längre är väl precis det som är problemet. Du tror istället att du "bytt parti" och "blivit autonom" politiker istället. Men vi i den autonoma rörelsen är inget parti och har inga politker som företräder oss. Vi hatar politiker.
Just därför är det så stört när du, helt oombedd, tar på dig rollen att representera den autonoma rörelsen utåt.
T.ex. som den här artiklen på SVTs debatt om vad meningen med ESF-gatufesten var. Det har du ju inget mandat att göra.
Att göra sig till talesman för en rörelse som inte vill det är ju bara ett rent jävla sabotage.
Alexander du har gjort din poäng. Vi fattar: det är synd om dig och du vill mest lyfta saker som känns jobbiga. Nu sluta du spamma min blogg - du har en egen.
I fortsättningen kommer jag radera dina inlägg, det beror inte på att jag hatar HBT-personer utan idioter.
Du inleder med "snälle lille vännen". Tack för härskartekniken! Det är ett av de viktigaste feministiska frågorna att bekämpa och kanske tydliggör debattklimatet än mer än våldsnormen de machostrukturer som finns inom delar av vänstern...
"Just därför är det så stört när du, helt oombedd, tar på dig rollen att representera den autonoma rörelsen utåt. T.ex. som den här artiklen på SVTs debatt om vad meningen med ESF-gatufesten var. Det har du ju inget mandat att göra. Att göra sig till talesman för en rörelse som inte vill det är ju bara ett rent jävla sabotage."
Jag har aldrig själv försökt företräda den autonoma rörelsen utåt. Artikeln på SVT Opinion var ett svar på en artikel av Fredrik Malm, där han skrev om reclaimfesten som om det enbart handlade om "vandalisering". Jag svarade på inlägget för att jag själv deltog på reclaim-festen, inte som representant för en hel rörelse. Det skulle jag aldrig göra. Jag skrev mitt inlägg på yelah, för att jag visst har kontakt med många inom den autonoma vänstern och har deltagit i många autonoma vänstersammanhang, samt hört från många feministiska vänner om erfarenheter från autonoma vänstersammanhang.
Tro mig, jag försöker inte representera den autonoma vänstern eller någon rörelse över huvud taget. Mina huvudsakliga intresseområden är feminism och queer just nu och i stor mån även djurrätt. Inte att representera dessa rörelser, däremot ge uttryck för och sprida feministiska, queer och djurrättsliga åsikter för att förhoppningsvis kunna inspirera fler människor att engagera sig i dessa kamper.
Du säger att jag gör mig till talesperson åt autonom vänster men du skriver själv om den autonoma vänstern "vi hatar politiker". Du tar på dig rollen att uttrycka "vi" när det handlar om autonom vänster, är inte det också ett problem? Jag tror säkert att det finns personer inom den autonoma vänstern som hatar politiker, jag är personligen kritisk inställd till politiker och framförallt till partipolitiken och tror att det finns väldigt många inom den autonoma vänstern som delar min åsikt där (alltså inte per definition hatar politiker).
Mitt huvudsakliga problem med den här debatten är en diskussion som förts sedan 70-talet, som handlat om problemet med att föra feministisk kamp inom vänstern. Att i äktenskapet mellan feminism och antikapitalism, så blir det antikapitalism som är norm. Engels har en poäng när han ser att produktionen av människor faktiskt är en del av produktionen. Men att använda Engels knapphändiga könsmaktanalys från 1800-talet som en grund för en feministisk diskussion tycker jag bara är oerhörtoerhört synd. Framförallt Marx, men även Engels, var könsblinda och deras analys likaså.
Nej, jag vill inte förkasta marx och engels i en diskussion om klass, även om jag tycker att deras analyser även där bör, och har, vidareutvecklats. Däremot tycker jag att de är mindre intressanta ur en feministisk synpunkt, förutom när det kommer till intersektionella perspektiv på feminismen.
PS Nej, jag tycker inte att rosa stövlar i sig skapar en revolution, men jag tycker att de kan vara en del i en queerfeministisk revolution.
Ursäkta mig,
men den här diskussionen har fanimig spårat ur. Vad i helvete menar ni med att Alexander inte får framstå eller försvara sig & sina uttalanden som en individ när ni, som en massa anonyma "autonomer" har utsett henom till hackkyckling & kritiserar henom JUST SOM individ, bakom manteln av ett VI som då ska framstå som ett totalt icke-fragmentariskt kollektiv med ett kollektivt medvetande?
Men det är fint iallafall att diskussionen kan avslutas med ett "jag-tar-bort-dina-inlägg-för-du-är-så-dum". Det ger hopp för ett framtida konstruktivt diskussionsklimat.
Hej Cvalda. Jag sitter själv i yelah's (email)redaktion och jag tycker att det var jävligt synd att din text inte publicerades där.
Personligen tycker jag att det är totalt obegripligt att man inte kan publicera en debattartikel under pseudonym, eller rättare sagt, att det ska bli så mycket tjafs kring det.
Argumentet att det skulle sänka nivån på debatten finner jag också obegriplig eftersom det är redaktionen som godkänner vilka artiklar som ska publiceras, och din artikel röstades igenom.
Det kan inte jämföras med ett internet-forum eller en blogg där vem som helst kan posta vad som helst.
I min verklighet är det fullt naturligt att en del väljer att maskera sig på en demo eller skriver under pseudonym. Jag tycker inte att människor ska behöva gå tysta för att dom vill värna om sin integritet.
Sen anser jag inte heller att personen som är det viktigaste utan vad h*n har att säga.
Diskussionen om anonymitet fortsätter. Vad tycker du? Tror du att det finns ett intresse av att efterlikna borgerlig mainstream-media och ett intresse av att göra karriär bland en del skribenter?
Greetings Cvalda!
Tack gode Satan att din blogg finns. Jag läser den med lika stor behållning varje gång.
Det är ingen idé att debattera med Yelah!. Andledningen att de inte förstår är att de är medelklass + idealister/anarkister. Du skulle kunna banka redaktionen i skallen tills dina knogar blöder utan att de skulle fatta. För dem är den personliga reningen målet, upplysningen och tron.
Skit i dom.
Jag förstår inte hur kloke Emmanuel Nyberg kunde länka hit som exempel på en BRA debatt? ironiskt? hjärnsläpp?
"Den teoretiska kampen": Hypotesen att allt som händer beror på kapitalismen. Teleologiska förklaringar håller aldrig som förutsägelser. "Tvåsamheten är uppenbarligen viktigare än det faktiska könet i tvåsamheten för kapitalismen." Ojdå! "Familjen är inte heller någon slump. Det är inte en produkt utav att det är trevligt att bo mamma, pappa, barn tillsammans utan att det var den ekonomiska enhet som passade bäst för kapitalism." Men varför finns det kollektiv? Varför är 50% singelhushåll? Vänta, sa ni teori eller sa ni fundamentalism? Välkommen till verkligheten, teoretiker!
Sammanfattning av "de autonomas" inlägg: "buhhuu buhuu vi lever i kapitalism så jag tänker förakta alla som försöker göra världen lite bättre".
Utrensningarna i Sovjetunionen blir mer begripliga i ljuset av hatet mot AC. Det hela liknar EAP:s hatkampanj mot Palme vilket också indirekt ledde tills hans död.
Anonym - jag fattar ärligt talat inte vad du menar, att de finns singelhushåll skulle bevisa att familjen inte har en ekonomisk roll i kapitalismen?
"Utrensningarna i Sovjetunionen blir mer begripliga i ljuset av hatet mot AC. Det hela liknar EAP:s hatkampanj mot Palme vilket också indirekt ledde tills hans död."
Hur gör påhoppen/diskussionen med Chamberland S O V J E T (!?=?!!) mer begripligt?!?!?!?! Och alltså, ingen dör av att debattera sina teorier på internet (jag lovar!).
Haha, cvalda äger ju! AC argumenterar ju inte - han bara räknar upp saker som han tycker är viktiga (utan att klargöra vad det har med diskussionen att göra!) och hänvisar till olika feministgenerationer som ett sätt att förkasta det som cvalda säger. Men han säger aldrig VARFÖR dom sakerna r viktiga eller VARFÖR vi borde förkasta dom argument som cvalda lägger fram! Inte konstigt att du gav upp politiken, med den argumentationstekniken AC!
jag blir väldigt peppad cvalda. din blogg har alltid varit bra och i.o.m. hur du har hanterat denna karusellen har du för alltid vunnit en plats i mitt hjärta.
tack!
Snacka skit! Riktiga karlar knullar visst andra karlar.
tom: såklart! Ironin kanske var lite otydlig där :)
TACK för denna diss av ett pretto.
Chamberland snyltar på feminismen som han inte begripit ett skit av. Han verkar tro att han kommer undan som kvinna bara för att han är bög.
Cvalda
Jävligt välformulerat och klockrent! Bra att någon orkar försöka hålla rent för idiotin.
Skicka en kommentar