Recension av RECENSION

Det finns tre bloggar jag gillar att störa mig på: Beta, recension / whatever av Johannes Nilsson och esgieqroue. Jag läser dem, har dem i min rss-feed men blir lika barnsligt irriterad för att inte säga moraliskt indignerad varje gång de uppdateras. Vilket i och för sig inte är särskilt ofta som tur är, då skulle jag nog inte palla.

Jag antar att det är att likställa med när Ungsocialisterna skapar Proletärbella som svar till Blondinbella. Fullkomligt meningslöst. Ungsocialisterna recenserar Dagens Nyheter på bloggen: "det här tycker jag om artikeln på sida 7, ur en annan vinkel så förstår man partiets nödvändiga uppgift och plikt". Intressant. Verkligen alltså. Dessutom? Proletär!?!?!? Finns det något ännu mer utdaterat ord? Centralkommiteen för PR-avdelningen i Socialistiska Partiet maskade på jobbet uppenbarligen.

Men ändå, jag bara måste. Jag måste recensera RECENSION eller jag gör det enkelt och buntar ihop alla tre. De skriver ju faktiskt likadant.

Jag antar att det ska vara lite provokativt att prata om fittor och kukar och jättejättemycket konstigt sex. Sådär så att man liksom ska fnissa i smyg; Näääää, nu tangerar de gränsen igen de där tokroliga grabbarna som vågar vara sådär ärliga om sådant man tänker men inte säger.

Smakprov:

"Kuken svullnar till slut en aning, så jag stänger av ”True Blood” och börjar leta runt bland den streamade porr som finns utbjuden på nätet. Den halva svullen visar sig dock ha lovat runt men hållit tunt, ty fem minuter senare sitter jag och Lina och tittar på hur en liftande tjej suger av en kille i en bil på en amerikansk ökenlandsväg, och kuken har ännu inte uppnått samlagsduglig styvnad. Penis tycks alltså ha gjort sitt för ikväll, och jag känner mig uttråkad."

Ett till:

"Det nya kattungar och lösgodis.
- Hej lilla vän, vill du följa med in i lastutrymmet på min vita skåpbil?
- Mamma har sagt att jag inte ska prata med främmande män.
- Okej, då får jag väl kolla på det nya Gossip girl-avsnittet själv.

Hennes trettonåriga händer börjar darra och svettpärlor bryter fram i pannan.

- Det är en specialversion med en timmes fläskigt extramaterial; Chuck visar överkroppen och Serena och Blair snackar skor, plus att dom först blir ovänner men sen blir kompisar igen på slutet.

Hon svimmar av upphetsning, varpå du bär in henne i bilen och gör’na gravid. Dock först efter att du faktiskt sett avsnittet, inklusive extramaterial: livet består ju som bekant av prioriteringar."


I mina öron är det där motsvarigheten till säg.. Linda Skugge, hon bloggar också om mens, bajsblöjor, skatter och annat jag inte bryr mig om (men, jeez, kan hon lära sig kajalhantering?!). De tre är väl några år efter, hon började ju redan mediahora på 90-talet (och har försökt med en betalblogg men det gick inte - haha). OBS! 90-talet är inte så coolt än. Grabbar. Lägg av.

Jag har ett förslag till bättre, nyare och roligare att läsa material (ni kan tacka mig i kommentarerna). Eran extreme makeover:

Något som är hippt och från 90-talet (eller egentligen tidigare men fick ett brett genomslag då) är ju faktiskt skolskjutningar. Att skämta, provocera eller ens bara skriva om sex och fyller ju ingen funktion längre när det finns skolskjutningsprovokationen.

Där kan vi snacka genomslag, där kan vi snacka provokation. Och det roligaste är att farbror polisen inte hört talas om internettroll, jag trodde alla visste att allt på internet inte är sant. Internet är som roliga timmen, sandlåda, en högstadieklass med håltimme. Hur som, han borde få skriva i Expressen. Där har vi någon som skulle röra runt i grytorna och tvinga andra krönikörer att tänka outside the box dårå. Johanne Hildebrandt på Aftonbladet hotar att gå nuts på hon på ledarsidan, Helle Kleins ungars dagis i en krönika, allting toppat med drogreferenser och några lökiga din mamma-skämt.

Just det, vill ni verkligen skriva ett till inlägg om fittan? Skolskjutning är det nya hipsterskämtet (efter att de har tjatat ut Engla-skämten som de drar medan de youtubar hennes begravning efter en hård utekväll med drinkar och amfetamin - bjud mig nästa gång). Arbetarplatsmasskerskämtet är det nya arbetsvägrarskämtet. "Äh, fick inte komma in på kontoret idag, Leffe hade dragit ett going postal-skämt på flashback/socialism.nu." Sjuk potential. Mejla mig för tacksamma arbetsplatser att hota.

En annan viktig del med den där grabbigheten får treenigheten är att gnälla på sig själv, att outa sina rädslor, berätta om saker som inte känns bra:

"Inte för att ni hade någon särskilt rikt, djupt eller ens spännande förhållande, om man nu kan kalla det för förhållande när man ringer varandra en till två gånger i veckan, träffas och knullar, men du var nöjd med sakernas tillstånd. Du kände att du hade ett visst övertag, att det var du som så småningom skulle tröttna på Jenny (hennes ytterst välformade röv, kuksugarskills och sexuella experimentlusta till trots) och dra den gamla visan om att ni båda borde gå vidare, att du vill försöka hitta något mer stabilt-å-seriöst, att den här relationen inte är hälsosam, ”varken för dig eller för mig”, och så vidare, inför hennes tårstrimmade ansikte. Men så blir det alltså tvärtom"


Suck. Alltså, visst man kan ju gnälla på emokidsen men de är ju i alla fall ärliga. Eller har jag missförstått allt? Är det bara en variant på raggningsknepet: kille som visar känslor får ligga? Det handlar inte alls om själva dumpningsgrejjen utan man vill mer berätta för världen något i stil med: dumpad, ligg mottages ödmjukast, svar till kille med trassligt känsloliv som du kvinna kan få försöka reda ut? Jag skulle bli ytterst tacksam för svar på frågan. Får ni ligga efter sådana inlägg? Mer än vanligt alltså? Funkar det? Skriver ni sådana inlägg när ni inte fått ligga på länge?

Om man nu gillar naturalism och ogenomtänkta tankar och brutal ärlighet rekommenderar jag faktiskt istället *festa, mysa, mejla!*. Vin, cigg och en jävla massa piller. Och ganska obscena, taskiga skämt på andras bekostnad. Oh yes.

*festa, mysa, mejla!* ger jag fem av fem.

Men om ni ska läsa något av grabbarna Grus, läs det här inlägget, det är så jävla sepebra. Det var därför jag började läsa dick-lit bloggarna. Såhär i efterhand inte värt det men å andra sidan: vad skulle jag gjort? Glott på gulliga katter på youtube? Eller kanske hotat en arbetsplats?