(Not: med obehagliga menas repressiva typer som vill höja arbetstakten)
Jag glider in på jobbet i mina nya nördbrillor. Riktiga tönt i kvadrat-glasögon och jag tycker det är sååå snyggt.Glasögonen är nyuthämtade.
Jag drar ut kontakten ur vägguttaget, rullar ut matvagnen och trycker på knappen till hissen. Jackie ställer sig bakom mig och busvisslar.
- Hello not very sexy! Du vet väl att du aldrig någonsin kommer få ligga igen?
Jag gapar och hon försvinner upp till våning två. Hissen plingar till och dörrarna öppnas. Jag trycker på trean och åker upp till min avdelning.
Jackie har en 75procentstjänst, två barn och slingar håret i olika blonda nyanser hos frisören var tredje vecka, så hon jobbar en del extra i huset för att få det att gå ihop. Innan jag började jobba på trean så vikarierade jag en del på hennes avdelning: tvåan. Hon är väl av den åsikten att vikarier ska jobba. Mycket. Och hon kontrollerade alltid min timlista.
Jag öppnar dörren till avdelningen och drar in matvagnen. Vi serverar, diskar och tar de på toaletten som ska.
Medan jag tar fram fikat till rapporten (skiftbytet mellan morgonen och kvällen) så berättar jag för avdelningens fashionista vad som hände när jag hämtade matvagnen.
- Nej, nu jävlar!! Ska hon säga!? Har hon sett sitt sönderblekta trasselhår för att inte tala om hennes sminkning!! Hon lägger ju vit kajal här [pekar på nedre ögonlocket och föreläser om hur man ska lägga vit kajal]. Jag ligger ju hellre med dig 100 gånger än den där kossan!
Någon dag senare kommer bosniern fram och berättar att hon hört vad Jackie sagt. I tvättstugan urartar hon i en förläsning om serber och att det minsann aldrig haft rätt om någonting i historien.
Nästa helg vi jobbar får Elllen höra. Hon har ett gammalt bråk med Jackie efter att Jackie flörtade med Ellens pojkvän för några månader sedan. Morgonfikan blir ett sammelsurium av kajal, serber och Jackies moral.
Anledningen till att några blev så upprörda beror ju inte på att de tycker mina nya glasögonen är skitsnygga, antagligen tycker de att de röda jag hade innan var snyggare. Utan anledningen handlar ju snarare om gamla konflikter och hierarkier som blossar så fort de får en chans eftersom det finns personer som vill driva det här konflikterna. Och det är ju inte bara personligt, lika viktig är tanken: sin egen avdelning först! Att klaga på en avdelnings personal är att klaga. Och "det är det jävla sätt att komma här och tro att man är något".
Helt enkelt: utnyttja gamla konflikter, lär dig hierarkierna.
Jackie jobbar hos oss ganska sällan nu.
"Vi måste ju boka vikarier genom vikariebanken och du är inte med där, så vi får ju bara ringa in dig. Så är reglerna, tyvärr."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar