Inget kön utan sexualitet, ingen homofobi utan könsmaktsordning

En serie om fyra texter om feminism & klass. Tredje delen handlar om den heterosexuella matrisen och det öppna hotet från bögarna.

1. Det finns inga perspektiv att lägga till
2. Martin Timell har samma inställning till badrumsrenovering som kvinnor
3. Inget kön utan sexualitet, ingen homofobi utan könsmaktsordning
4. Allas smutsiga underkläder är allas skitiga kalsonger

Abjektifieringens orsak finns i det Butler kallar den heterosexuella matrisen. Med den heterosexuella matrisen menas att kön inte kan konstrueras utan att sexualitet konstrueras samtidigt.

(Jag kommer använda Mannen för att prata om den manliga könsrollen, och med Kvinnan syftar jag på den kvinnliga könsrollen)

Kvinnan som kategori/identitet konstrueras inte för sig. Kvinnan finns bara i motsats till något: Mannen. Utan Mannen som kategori/identitet finns det ingen Kvinnan. På samma sätt konstrueras homosexualitet och heterosexualitet, som motsatser men ändå beroende av varandra, eftersom heterosexualitet som kategori/identitet inte kan existera utan en motsats. Det finns inget onormalt om det inte finns något normalt.

Könet sägs vara naturligt, biologiskt, en essens i människans natur. Det är en samhällsviktig fråga att skapa kön, eftersom kön innebär en roll och könen har skilda uppgifter i samhället. Till exempel: kvinnor kan föda barn, då blir barnafödandet del av en kvinnlighet, en kvinnlig essens (trots att inte alla kvinnor kan eller väljer att föda barn). Men allt är ju bara ljug, det inte finns någon sådan essens. Kön är en fiktion, en kollektiv fantasi som skapar och reglerar.

Om vi inte hade kön skulle vi inte ha sexualitet. Om vi inte delade upp oss efter kvinnor och män skulle vi inte dela in vårat "begär" i kvinnor och män. För att kunna vara en fullvärdig Kvinna måste man "begära" en man. Och den riktiga Mannen "begär" kvinnor, riktiga karlar knullar inte andra karlar.

För att kringgå/bli av med heteronormativiten så skapas det ofta flera kategoriseringar/identiteter: bi, trans, asexuell osv. Men blir vi verkligen av med könsrollerna då? Kommer vi bli av med Mannen och Kvinnan genom att basera flera identiteter/kategorier på just Kvinnan/Mannen-identiteterna? Blir vi av med det som reducerar våra begär till identiteter och sociala roller när vi baserar dem på de samma? Alternativa sexualiteter kringgår inte hetronormativiteten.

När vi framhäver kön eller sexualitet så skapar vi det som en stabil kategori. Något som är lätt att placera i ett fack. Transsexuella är en identitet som kanske inte är precis så 50-tals kärnfamilj men en kategori med normer. En kategori definierar personer och på så sätt oskadliggör dem. Vi vet vilka de är, hur de ser ut och vad de gör. Bögar är bögar och knullar inga brudar. Flator är vegetarianer.

Genom en klar definition av vår sexualitet som ett helt paket där det ingår vissa saker (killar gillar bröst, killar tycker dittan, dattan och duttan är BARA SÅ JÄVLA BÖÖÖÖGIGT) och inte av sexuella praktiker (dvs. det vi faktiskt gör) så stänger vi in oss själva. Vi låter bli vissa handlingar, låtsas inte om vissa känslor i utbyte mot en viss trygghet. Mot försäkringen om att ingå i normaliteten och beskyddas av den.

Och det är här abjektifiering kommer in, abjektet och att abjektifiera skulle vara svårare om vi inte hade kön. Eftersom det till stor del bygger på våran kollektiva fantasi om kön och de rättigheter som tillskrivs respektive kön. En man kan inte tafsa på en kvinna om det dels inte finns en sexualitet att förhålla sig till. Inte heller blir Kvinnan intressant att tafsa på om hon inte har en tydlig könstillhörighet eller om handlingen inte fyller någon funktion (t ex tafsa på transor fyller ingen funktion eftersom den inte bekräftar manligheten).

Den osäkerhet som abjektet tvingar kvinnor till och håller dem fast i är en konsekvens av den hetrosexuella matrisen. Alltså, den är en konsekvens av att de enda positionerna som finns att välja på är Mannen eller Kvinnan och att dessa kräver en sexualitet för att bekräftas som just Män eller Kvinnor.

Foucault beskriver de kategorier hundar i det gamla Kina delades in i: Magiska hundar, Hundar som varit gudar i sitt förra liv, Dumma hundar, Hundar som har kunnat flyga osv. Kategoriseringen fyllde funktionen att hundarna nu kunde värderas, kategoriseras och jämföras med varandra.

Lika absurt som det är med Hundar som varit gudar i sitt förra liv är det med kvinnor och män som kategorier. Alltså: uppdelningen är en fantasi som fyller ett behov.

Men vilket behov?
Arbetsdelningen såklart. Splittring såklart.

Engels (Familjens, privategendomens och statens ursprung) skrev något i stil med: "När släktskapet och arvsrätten slutade räknas på kvinnan uppstod den första klassrelationen; den mellan kvinna och man. Eftersom mannen i och med det ägde både hemmet, det offentliga livet och arbetet så blev kvinnan också hans ägodel."

Klassrelationen säkras med kategorier. Heterosexualiteten och kön säkrar arbetsdelningen. Splittringen fyller ingen annan funktion än för att skilja ut oss för olika arbetsuppgifter, deras värdering och deras betalning.

Ur det privata ägandet uppstod behovet att kontrollera kvinnors sexualitet, det blev säkerheten för att det var just den mannens biologiska avkomma. Patriarkens envälde i familjen var garantin för stabilitet. I slavsamhället var kvinnans likställd med slaven. Under feodalismen var hon ett tillbehör till jorden, som feodalherren ofta fritt kunde bestämma vem hon skulle bilda familj med, för att försäkra ett fortbestånd av livegna. Under kapitalismen producerar hon varor i hemmet – klassamhällets intimaste bur.

Könsmaktsordningen är ingen slump, inget olycklig skeende i historien eller någonting som jämställdhetskampanjer kan utbilda bort. Splittringen har en ekonomisk grund och fyller en funktion: att reglera arbetsdelningen. Det betalda och det obetalda arbetet.

Men, förresten, varför då homofobi? Om det är klassrelationen kvinna-man som ska säkras? Män som ligger män borde ju egentligen inte vara en issue då. Ingen klagar ju över att överklassen knullar överklassen liksom.

Den viktigaste orsaken till homofobi är hotet mot kärnfamiljen och arbetsdelningen inom den. Om arbetet i kärnfamiljen omfördelas, omfördelas makten.

Homosexualiteten (alltså, bögarna) utgör ett konkret hot mot Mannen eftersom den destabiliserar männens homosocialitet. Homosocialitet är det som gör att män kan springa nakna och slåss med handdukarna i omklädningsrummet utan att det ses som sexuellt. Och det är anledningen att de kan ligga på varandra i en hög och frusta efter en ishockeymatch utan att det ses som sexuellt. Vilket det direkt skulle göras om en blandad grupp med kvinnor och män skulle göra samma sak. Bögarna påpekar det homosexuella i homosocialiteten, att manligheten inte är ens i närheten av sådär matcho som den ska vara.

Homofobi är fruktan att bli avslöjad, demaskerad, förklenad, tagen för den bluff, den fejk – den konstruktion– Mannen egentligen är. Och en dekonstruering (att vi inte såg Man som en identitet) skulle leda till att män blir av med den priviligering som just Mannen innebär. Bögarna påpekar det omanliga i manligheten och hur män inte är Mannen jämt och ständigt. Utan att just Mannen är en fiktion och hans privilegier grundas på ett luftslott.

Homosexualiteten är ett öppet hot mot könsmaktsordningen och i förlängningen mot splittringen man-kvinna och dess arbetsdelning. Homosexualiteten destabiliserar allt det som räknas som manligt och på så sätt identiteten Mannen. Ifrågasätter man heterosexualiteten så ifrågasätter man manligheten och på så sätt arbetsdelningens grunder. Därför är queer intressant.

Kanske borde det gamla slagordet: ”Vi vill inte ha fler kvinnliga direktörer, vi vill inte ha några direktörer alls”, bytas ut mot: "Vi vill inte ha några kvinnliga direktörer, vi vill inte ha några direktörer eller kvinnor alls!"

Jag vill inte bli jämställd med Mannen. Jag är inte intresserad av jämställdhet. Jag skiter högaktningsfullt i om homosar gifter sig i kyrkan. Jag sysslar inte med kvinnofrågor. Jag är intresserad av kampen mot arbetet och en del i det är INGA jävla könsroller. Inga sexualiteter. Inga splittringar. Inga Kvinnor. Inga Män.

--------------

För att summera kort texterna hittills: Arbetarklass är ingen sociologisk term utan en teknisk. Abjektet kontrollerar den sociala konstruktionen kvinnor och är ett resultat av den heterosexuella matrisen. Den heterosexuella matrisen reglerar arbetsdelningen och homofobin är internaliseringen av kapitalismens splittring och försvaret av sin egen position.

Den avslutande texten kommer handla om arbetet och fördelning av det (och den kommer inte vara lika mycket c-uppsats på högskolan heller, jag lovar).