Allas smutsiga underkläder är allas skitiga kalsonger

En serie om fyra texter om feminism & klass. Fjärde delen handlar om arbetet och kvinnokampens död.

1. Det finns inga perspektiv att lägga till
2. Martin Timell har samma inställning till badrumsrenovering som kvinnor
3. Inget kön utan sexualitet, ingen homofobi utan könsmaktsordning
4. Allas smutsiga underkläder är allas skitiga kalsonger

Maria Rosa Della Costa: "I det förkapitalistiska samhället sågs det arbete som varje medlem i slavsamhället utförde som riktad mot ett mål: antingen mot feodalherrens välstånd eller mot den egna överlevnaden. På detta sätt tvingades hela slavsamhället till samarbete i en enhet av ofrihet som i samma utsträckning involverade kvinnor, barn och män, och denna enhet var kapitalismen tvungen att bryta upp."

Det vill säga, då var allt arbete inriktat på att möjliggöra feodalismen och det var öppet och uppenbart. Idag är allt arbete riktat kring att möjliggöra lönearbete. Det oavlönade arbetet är en förutsättning för det avlönade, men det är ingenting som är en samhällig angelägenhet utan det sägs tillhöra den privata sfären. Alltså, allt arbete riktas mot samma mål: möjliggöra kapitalism, men vi pratar inte högt om det. Kapitalismen betalar bara för 8 timmar om dagen, resten utför vi gratis. Kvinnor och män existerar som kategorier för den arbetsdelningens skull och att halva arbetskraften ska vara 20% billigare.

I jämställdhetsdebatterna går åsikterna runt, runt, hur ska vi få män att också utföra oavlönat arbete hemma? Eller: hur ska vi få alla i arbetarklassen att utföra lika mycket gratis arbete åt kapitalismen?

Är det verkligen den stora frågan? Hur vi ska få karlar att färgsortera tvätten? (Fast jag tänker strypa den man som hävdar att han inte kan dammsuga. Du jävlar ska få se på dammsugning!!) Är det arbetsfördelningen i sig som är problemet? Är inte problemet att vi röjer vägen för lönearbete de timmar som vi inte lönearbetar?

Målet borde väl inte vara en rättvis fördelning av arbetet utan kampen mot arbetet? Vi borde kämpa för att det som de vill trycka tillbaka till hemmet såsom städning, tvätt, barnpassning att det ska vara samhälliga angelägenheter såsom mecka bilar, svara i telefonen i receptionen och vara teve-värd. Kvinnors arbete är intenting som är en "privatsak". Arbetet är ingenting som ska lösas privat, arbetet är allas angelägenhet. Så också kampen mot det.

Och har inte de borgliga feministerna påbörjat den kampen med sitt pigavdrag? De löste problemet för sin klass med det oavlönade arbetet genom att lägga ut det på entreprenad. M E N även om det blev en jävla klasslösning är det intressant därför att de borgliga kvinnorna tar sig från hemmen. De vägrar röja vägen åt sina män, de vägrar slutsatsen kvinna = städa. Den borgliga kvinnan förstod att hennes man inte ville jobba oavlönat och beslutade sig för att göra detsamma. Vägra. Vägra oavlönat arbete.

Det här ger en ny konfliktyta, om de slipper hemarbetet, varför ska inte vi få göra det? Det har skett en förskjutning. Istället för att trycka tillbaka det oavlönade arbetet in i hemmen igen såsom vänstern vill göra så borde vi dra ut det i offentligheten. Låt det bli allas angelägenhet! Allt åt alla. Här har du en dammsugare och en skitig strumpa. Allas barn är allas barn. Allas smutsiga underkläder är allas skitiga kalsonger.

Kommunism handlar inte om att ta över den avlönade produktionen och lägga den i arbeternas händer. Det oavlönade hemarbetet också är lönearbete. Vi är inte intresserade av någon stelbent vänsterpartistisk syn om att arbetarna skall övertaga produktionen.

FUCK OFF! Vi vill inte arbeta. Inte alls. Inte överhuvudtaget.

Finns det vårdbiträden i kommunismen är jag inte kommunist! Finns det snabbmatsarbetare i kommunismen är jag inte kommunist! Finns det städare i kommunismen är jag inte kommunist! Finns det butiksbiträden i kommunismen är jag inte kommunist!

Jag vill inte ta över någon jävla produktion! Behåll erat skabbiga 7eleven! Jag vill inte lönearbeta! LÖNEARBETE ÄR DÖDEN. LÖNEARBETE ÄR DEN SJÄLSLIGA TORTYREN. Oavsett om det är avlönat eller inte.

Så jag kommer aldrig mer säga att kvinnokamp är klasskamp efter som det är som att säga klasskamp är klasskamp. Kvinnokamp är klasshat, kvinnokamp är viljan att avskaffa arbetarklassen. Det är att hata arbetet. Att kalla det kvinnokamp är att erkänna kapitalismens splittring av oss.

Kvinnokampen är död.

---------------------
För dig som inte pallat läsa allt/kort summering av poängen i fyra inlägg:
Det finns inga perspektiv att lägga till på klasskampen såsom kvinnofrågor eftersom man då inte fattar att det är en del av arbetarklassens krav utan tror att olika kategorier står för sig självt: så som rasism, hetronormativitet.

Abjektifiering är en del av den sociala kontrollen av kvinnor och ett resultat av att de enda positioner som står till bud är Kvinna eller Man. Den hetrosexuella matrisens tes är att kön skapas samtidigt som sexualitet. Den hetrosexuella matrisen fyller en funktion därför att den reglerar och fördelar arbetet mellan könen.

Bögar destabiliserar manligheten/Mannen och visar därmed det absurda med manlighet och på så sätt blir bögarna även hot mot arbetsdelningen och Mannens privilegier. Homofobin är internaliseringen av kapitalismens splittring och försvaret av sin egen position.

Insikten om att arbetet finns överallt men är olika fördelat och olika betalt gör att det inte är lösning att kräva att arbetet bara ska fördelas och att fördelningen ska vara en privat lösning utan allt arbete ska vara en samhällig angelägenhet och betalt.

För dig som inte ens pallade läsa sammanfattningen:
INGET GRATIS ARBETE!