En slags utvärdering av European Social Forum

PROLOG
Det är sådan töntdrog. Kat alltså. Kat är en sådan jävla töntdrog. Somalierna käkar det. Tugg tugg. Kan de inte hålla sig till vanliga droger som resten av världen? Röka på eller nåt. Nä, nä, istället ska de importera någon jävla buske som de ska sitta hemma och tugga på i sin stökiga lägenhet som luktar skit.

Kanske borde jag egentligen vara tacksam för deras kattuggande. Det är deras katätande som ska ge mig pengar. Det ska ge mig en månadshyra och ett körkort. Jag sa ja till att smuggla 40 kilo för 20 lax. 20 000 för 40 kilo. Det är faan rena rama rean på knarkbärare. Marknadslogiken är på svarta marknaden. Tillgången på potentiella katbärare är större än kattorskar. Tack för den osynliga handen, adam! Din osynliga hand kan ju ta väskan över bron eller dra en osynlig handtralla!

16 ton ångest på mina axlar.

AKT I - SCEN I
Okej, jag är på väg till Kastrup. Den uttråkade inspelade rösten hälsar passagerarna välkomna. Det tar 25 minuter från Malmö till Kastrup. Suck.

Jag har sanslöst ont i magen och jag anstränger mig verkligen för att inte verka paranoid. I väskan ligger en chic-lit bok som jag tar upp och försöker läsa, se där casual ut. Se ut som: Ja, visst. Jag ska snart ta planet till Alanya. Guuud det ska bli så kul att åka till svennekolonin No. 1 och få klamydia!

Och det som passar bäst till den attityden är väl en chic-litbok. Det är maskerad idag: jag har valt mina kläder noggrant. En rosa skjorta, esprit-jeans, kofta och en jacka som jag hoppas inte ser ut som att den är från H&M.

Jag försöker tänka att det bara är över öresundsbron. Bara över bron. En jävla bro med lite vatten under. Ingenting egentligen. Piece of cake. Jag ska ju bara dra väskan över bron. Det kräver knappast intelligensreserven. Det kräver en hand och en väska med kat. Och en kropp som kan sitta i fängelse en liten stund. Som sagt, det här är okvalificerat arbete. Social kontroll på entreprenad.

AKT I - SCEN II
När jag går av tåget är jag nervös, nervös som fan. Nervös som i att tugga tuggummi, röka tre cigg på raken och trampa på stället. Handsvett har jag också. Tack för den genen, pappa.

Går upp och ställer mig där de sagt att jag ska plocka upp väskan. Spanar, spanar efter en rosa väska. Folk bara går förbi mig, allting bara snurrar. Den här väntan tar kål på mig, överallt ser jag väktare, snutar och civilpoliser. Överallt tycker jag att de finns och jag inbillar mig att de stirrar på mig. Stirrar på mig som faan. Som att det står någonting i pannan som jag har missat. Katsmugglare kanske eller skyldig eller bara 40 = 20.

Där, där närmar sig den rosa väskan. Rullar. Jag ser den på långt håll. En medelålders kvinna håller i den, hennes blick är sökande. Det måste vara hon. Vi utbyter artighetsfraser och går ner till perrongen tillsammans. Tanken är att vi ska låtsas vara vänner. Vi går på flygplatstoaletten, tittar oss noga omkring och tittar oss lika noga omkring när vi går ut.

Ingen av oss känner igen några människor från då vi gick in. Alldeles innan jag går på tåget till Malmö så kramas och kindpussas vi, vinkar farväl och iscensätter verkligen vänskap.

AKT II - SCEN I
Det går inte att läsa nu. Jag kan inte. Jag tänker bara på väskan som ligger ovanför mig. 40 kilo. Det enda jag kan göra är att krampaktigt hålla i biljetten och maniskt stirra på klistermärket vid toaletten.



På väskan står det Emeli Cornavins. Ett hittepånamn som ska låta franskt. Kårnavä uttalas det för den som undrar.

Det är ganska mycket folk på tåget. Svartklädda är dem, hej SS tänker jag. Fast SS hade väl i och för sig brunt tror jag, men ändå, de svartklädda typerna ser rätt läskiga ut.

Malmö Central, nästa station är Malmö Central. Det här är tågets slutstation.

Jaha. Kroppen är helt tung när jag reser mig upp, jag hade velat att den här resan skulle ha varat mycket, mycket längre. Jag vill inte gå av. Det har ju gått så bra hittills. Jag orkar inte med att det kanske går åt skogen.

Lika bra att resa sig upp. Ju fortare jag bli av med den här väskan desto fortare får jag 20 000. Jag går hastigt över perrongen men när jag vänder blicken framåt ser jag piketer. Shit, vad snutar det är. Det bara kryllar av dem. Överallt. I full mundering. Armarna i kors och blänger riktigt ordentligt på varenda jävel som går förbi.

Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete Helvete

AKT II - SCEN II
Magen fryser till is. Hela jag stelnar men jag tänker inte stanna. Se naturlig ut. Se ut som: hej farbror polisen, vad trevligt att ni är här nu känner jag mig ba sååå trygg. Jag vill kräkas. Jag mår illa och munnen börjar fyllas med saliv. Åh herregud, jag kan verkligen inte spy nu. Det om något drar till sig blickarna. Jag sväljer frenetiskt. FITTA FITTA FITTA FITTA. Jag vill inte åka dit. Och jag kan inte ta någon annan väg, jag måste gå förbi snuten, det finns ingen snutfriväg ut. Helvete

Jag är tio meter ifrån dem nu. Det börjar gå två snutar mot mig. Jag har aldrig haft sådan här massiv handsvett förut. Jag slår vad att om att skjortan också har stora fläckar under armarna och jag nästan känner hur det rinner ner på ryggen.

Två meter kvar. De har kängor, pistoler, handklovar, batonger. Så de ser ut. Jag bara ser framför mig hur jag bli nerbrottad av de där anabolaidioterna, intagen i något visiteringsrum och blir rejält misshandlad a la basebolligan. Malmösnuten vet man ju är helt sjuk. Hallå, 1750 liksom (för er som inte vet: piket 1750 var de hårda snutarna i Malmö på 90-talet. Det var dem som spöade folk till höger och vänster. Blattar och kommunister! Något har de ändå gjort för att förtjäna det! Bäst att passa på! Så småningom fick 1750 så dåligt rykte att de fick lägga ner, organisera om och döpa sig till något nytt. Sensmoral: om man som polis gillar sina arbetskamrater bör man spöa folk lagom mycket).

AKT II - SCEN III
Va?

Men? De går förbi mig. Ena anabolaidiotens uniform snuddar vid min jacka och jag ryser. Jag tittar på klockan: 16.26 Fredag säger den. När jag vänder mig om så ser jag ett gäng av de där svartklädda stå upptryckta mot väggen.

Jag pustar ut. Vilken jävla tur. Ingen kanske har noterat mig? Med andan i halsen går jag förbi de andra anabolaidioterna. De tittar så surt de kan, jag håller huvudet så högt jag kan och ler lite. Eh ehe hehe.

Men jag klarar mig. Utanför centralen tänder jag en cigg och pustar ut. Shit, nu är det bara hem till Rosengård som gäller. Vänta, vänta på buss nummer fem. Faan, vad snutar det är, det är verkligen snutar överallt. Man skulle kunna bli paranoid och schizofren för mindre.

Det hela känns väldigt obehagligt så jag beslutar mig för att gå istället, ta bussen från Södervärn eller någon annan busshållsplats.

AKT III - SCEN I
Vädret är varmt och klockan är ju ändå rätt tidigt, jag kan lika gärna gå. Jag går, och jag går, jag tar inte bussen från Hansan, jag vill gå nervositeten ur kroppen. Den ska ut. Jag ska hem, ringa numret jag fick, dumpa väskan hos någon av kattorskarna och sen ska jag njuta av mina tjugotusen. Tjuuuuugiituuusän.

Kanske ska vi ut ikväll och fira? Jag går förbi Triangeln och svänger upp på Möllan, jag gillar den omvägen. Det är något hippieaktikigt över stadsdelen, lite som om man försökt bygga Christiania men sedan stött på svensk socialdemokrati. Inge knark här små barn, det förstår ni väl och hippisarna ba: ÅH NEJ ÅH NEJ vad ska vi göra? SÄLJA FAIRTRADEGREJJER OCH HA EKOLOGISKA CAFEER SÅKLART!

Jag får plötsligt syn på skylten

Jaha. Då förstår man vad de svartklädda typerna skulle göra ikväll.
Och då slår de mig. Fy fan, vilken tur att de skulle ha sitt slå-sönder-stan-party i kväll. Shit. Det finns ju inte ens snut som tänker på somalier och knark då utan polisen är ju helt uppe i det blå med att jaga svartklädda anarkister. Gamla 1750 kan ju puckla på blattar varje dag om det bara är så, men att spöa kommunister står nog högre i kurs. Fy fan vad skönt.

Jag tar 32:an istället till Rosengård, åker till den norra delen dvs den utan bostadsrätter, lämnar av väskan och åker hem. Från bussfönstret ser jag ett ganska konstigt klotter:


AKT III - SCEN II
Jag ringer mamma: Tja... Du öh, jag tänkte jag skulle sätta in de där pengarna jag lånade av dig till hyran, har'u någe kontonummmer? [insert VA artighetsfraser]

Sen ringer jag min bästa kompis, min pärla. Hon har vetat hela tiden och suttit som på nålar.

Hej, du, jag är hemma nu. Jag kommer över om tio.

EPILOG
Någon nytta hade man av det där ESF FES EFS eller va det nu hette. Turistcirkusen.

Så tack till anarchists' travelling circus.

Tack för körkortet.
------------------------
Förresten, om jag vore ni skulle jag pallra mig iväg till Vår Makt 1-2 november.