LEKTION TVÅ: Höj din lön!

Newsflash: Man blir inte rik av att jobba i offentlig sektor om man inte är kommunalråd. Och det är inte du.

Men man behöver pengar. Om man inte bor i en stuga i skogen utan el och äter roadkills. Och jag vågar anta att du inte gör det heller.

Det finns massor med saker på ett arbete som skulle kunna göra en del nytta hemma också: plåster, ajax, glödlampor, handskar, tvättmedel och så vidare. Då skulle man ju alltså kunna... Hänger du med? (Din långfingrade jävel!)

Rättfärdigandet: Vi jobbar inte av fri vilja utan för att vi måste. Våran överlevnad är kopplad till pengar och lön. Räkningarna ska betalas; man kan jobba på olika ställen men att arbeta kommer man inte undan (men visst, fortsätt köp trisslotter). Om vi är under tvång på ett ställe som stjäl våran tid så är det helt okej att utjämna, att ta tillbaka. Det enda som inte är okej är att åka fast och sno från sina arbetskamrater (hur korkade de än är), den som gör det kommer brinna i det eviga Gehenna, bli steglad av blondinbella osv.

Där jag jobbade förut hade vi omklädningsrummet i förrådet. Perfekt tillfälle kan ju tyckas! Det hade varit lätt att bli för klåfingrig och packat ner skruvmejslar, proppar och allt annat mög som finns där. Men, var förråd kräver sin förman. Ibland är förmannen en slö jävel och inte håller så mycket koll på marginalerna, dock märker varje förrådsHitler om det försvinner stora kvantiteter handsprit.

Bromsa dig själv och skaffa dig koll på rutinerna! När fylls det på? Vad brukar saknas? Hur noga är yours truly förman? Kan du erbjuda dig att fylla på någon gång för att minska kontrollen? (Nu tycker du kanske att jag är larvig och paranoid, men som sagt: det enda som inte är okej är att åka fast och att sno från sina arbetskamrater - det ödelägger kollektivitet och lusten att kämpa tillsammans bättre än vilken gul fackförening som helst)

Samma sak gäller när du ska sno mat! Förstå systemet först, sno sen.

Jag och en kompis som jobbade kväll bakade alltid och införde: mitt-i-veckanfika med panchisarna, allsång på skansen-fikan, det är synd om personalen som jobbar kväll-fikan. Vi bakade stora satser kakor och åt upp vetelängderna istället för falafel när vi vinglade hem från jag har faktiskt jobbat det är synd om mig-ölen.

* En gång lyckades hon som beställde maten beställa kort datum, ordern uppifrån var att slänga all mat. Helvete heller! Vi tackar för den julbonusen!

* Sjukvårdsgruppen under European Social Forum i Malmö hade plåster, blodstoppare, sårtvätt med mera av finaste kommunal kvalité.

Men hur gör man då för att bli av med förmannen i förrådet?

Ju fler kockar desto sämre soppa!

På ett avdelningsmöte tog chefen upp att den gamla förrådsHitlern var barnledig och undrade om jag ville bli den nya. Gyllene tillfälle kan man ju tycka, så jag klämde ur mig ett: NÄE. Jag tycker vi alla ska hjälpas åt att fylla på, det gör man på alla andra boenden jag har varit på. Där samarbetar man (Samarbete är vårdchefernas heliga ord) Man kan fylla på måndag kväll och fredag kväll, det är aldrig samma folk som jobbar då.

Ja jo, tyckte min chef. Då kanske du kan vara avkalkningsansvarig istället?

Vips! Nu var förmannen borta! Fritt fram! Jag bjuder på 60 watts lampor!

Cheferna vill specialisera ansvar och försöker få oss att på så sätt att "bry" oss, men också att kontrollera varandra. Det dem vill induvidualisera ska man göra kollektivt så att om de börjar undra om Ajax-förbrukningen kan man bara vissla, himla med ögonen och säga att man faktiskt har ett jobb att göra: Ajax-Sherlock Holmes är inte min uppgift.