Flykten från hönsgården

Ibland tror jag att de vill ta död på oss. Vissa duger inte ens som arbetskraft och en del duger inte ens som arbetslösa eftersom de inte är i stånd att kunna konkurrera om jobben på riktigt. De duger inte ens till hotet om armén av arbetslösa som gladeligen skulle ta ditt jobb till en sämre lön om du inte gör som jag säger.

Det som de duger till är att vara avskräckande exempel. Och den rollen kan man ju knappast säga genererar några pengar. Snarare tvärtom. Ju sämre de klarar sig desto bättre. Desto mer avskräckande. Om du har ett barn och dig själv att ta hand om får du 700 spänn i veckan att leva på av soc. Hoppas man aldrig mer behöver gå till tandläkaren.

Det finns dem som tjänar pengar på att vara förebilderna. De syns i rätt kläder, på rätt bild med rätt människor i rätt glossy magasin. Det finns de som föds i rätt familj: som har en pappa som har en PR-firma och det enda man behöver göra är att starta en blogg så trillar gratisprylarna in.

Vi skickas runt till AMS och soc som ska tvinga oss tillbaka in i lönearbetet. Eller åtminstone försöka. Allting är en jävla hönsgård av handlingsplaner, skitsnack, bevisa att man står till arbetsmarknadens förfogande och bevisa att man inte ha en enda tillgång kvar man kan sälja så att man få sitt soc: GE MIG MITT JÄVLA FÖRSÖRJNINGSUNDERSTÖD.

Sen finns det de som gör någonting åt det, de som flyr hönsgården.

Säg att din morsa haft en snubbe som betedde sig illa. Säg att han vid skilsmässan ser till att få lägenheten, en massa prylar och tar sparpengarna som din morsa aldrig satte in på sparkontot från det att hon dubbelarbetade eftersom hon inte ville skatta på dem igen. Ni hamnar i förorten och din morsa får gå på soc eftersom hon har blivit utbränd.

Det är ingen idé att fråga sig What would Jesus do? Vända andra kinden till är inte ett alternativ i det här läget.

Mitt svar på frågan:

Du skulle gå till Claes Ohlsson, gå fram till verktygshyllan, dra med handen över de olika skruvdragarna. Väga dem i handen. Titta på prislapparna och låtsas att du förstod någonting av de tekniska specifikationerna. Du skulle fråga expediten vilken som låter minst sen skulle du bestämma dig för en orange med svarta detaljer från ett relativt okänt märke. 249 kronor. Du skulle också köpa en jordad förlängningssladd för 35 kronor för att vara på den säkra sidan. I kassan betalar du med dina sista pengar på kortet och när du går hem så trycker du fram MIA - paper planes på MP3-spelaren. Du skulle känna tygnden av skruvdragaren i vänster hand och känna dig segerviss.

Till kvällsmat steker du upp lök i olja, rör ner en matsked mjöl, häller ner passerade tomater och en buljongtärning, saltar. När du slår dig ner framför teven med din tomatsoppa så tar du fram din mobiltelefon och ringer en kompis med bil.

- Visst var du ledig imorgon?
- Bra, han börjar vid nio tror jag. Halv åtta på min parkering?

Du skulle också ringa din syster, berätta tiden och be henne plocka med sig du-vet-vad.

Under kvällen så skulle du läsa instruktionsboken till skruvdragaren och träna på bokhyllans metallbeslag. Dra ut skruven, sätta i skruven. Så tyst som möjligt, så snabbt som möjligt. Du skulle träna upp precisionen, koncentrationen som du kommer behöva imorgon. Fan, det här har du väntat på länge.


Hela kvällen skulle du vara spänd och ha inte ro att titta på teve. Internet tråkar ut dig. Det enda du kan göra medan du väntar på att klockan ska bli 08.30 är att leka med skruvdragaren och städa. Du skulle städa meningslösa saker som kylskåpet, sortera bland badrummsgrejerna och kanske påbörja en vattenlåsrensning. Innan du lägger dig för att sova lägger du fram skruvdragaren, en papperskasse från ICA Maxi, förlängningssladden och två böcker i hallen. Du tar även fram vad du ska ha på dig imorgon. Inte för att du ska ha på dig något speciellt på dig utan för att vara väl förberedd är den bästa huvudkudden.

När du går och lägger dig är klockan 23.54 och alarmet skulle du ställa på 07.30. Självklart vaknar du innan larmet går, i trappen hörs tidningsbudet.

Efter att du har vridit dig i sängen går du upp och gör gröt (jag vet ingen som äter så mycket gröt som du). Läsa något kapitel ur en Henning Mankell-deckare för att avleda viljan att börja leka med skruvdragaren.

Klockan 07.23 så går du ut i hallen: packar ner skruvdragaren och förläningssladden i pappkassen, ovanpå lägger du böckerna. 07.26 låser du ytterdörren och ställer dig på parkeringen för att vänta. Du skulle slås av hur kalla vårmornar trots allt är och önskar dig ett par varmare vantar.

07.33 skulle du och din syster sitta i bilen med chauffören. Ni köper take away-kaffe på pressbyrån och åker till adressen. Bilen parkerar ni tvärs över gatan, en bit från porten. Nu börjar väntan, du vet att han har ungefär tjugo minuter till jobbet. Klockan är bara 08.01. Medan ni väntar lyssnar ni på morgonradion på P3, ni skämtar om att ni bara skulle haft donuts också hade ni sett ut som riktiga töntsnutar.

Han trycker upp porten 08.36 och har på sig sina prydliga jobbkläder. I ena handen har han en portfölj och i den andra håller han sin mobiltelefon. Eftersom han är en sådan där som köper samvete så tar han alltså bussen istället för att ha en egen bil. Egentligen har han ha råd med en bil och det skulle korta hans resa till jobbet med sju minuter, men han tycker att han kan lägga sju minuter av dagen på sitt samvete och klimatet, framtiden, sina barns jord, whatever. Du har hört predikan alltför många gånger.

I tjugo minuter skulle ni vänta innan du skulle gå in eftersom ni då vet att ni i alla fall har tjugo minuter på er innan han kommer tillbaka. Tyvärr för dig så skulle ni bli lite för ivriga och gå in efter en kvart.

Med nyckeln som din syrra har snott från din mammas nyckelskåp så skulle du låsa upp dörren och kliva in i lägenheten. Du skulle bli förvånad över hur prydlig den var, nästan maniskt välstädad. Du behöver inte orientera dig runt i lägenheten eftersom du minns den från när ni bodde här. I vardagsrummet står fåtöljen, du hoppas bara att han inte bytt gömställe. Finns bara ett sätt att få veta: du välter fåtöljen.

Men din mobiltelefon ringer, han är på väg tillbaka. Helvete!

Du hinner knappast ut nu, SHIT, va faan va faan va faan. Han ska ju jobba. ARBEIT MACHT FREI. Det skulle gå runt i huvudet på dig, nu är varenda sekund värdefull. Du ställer tillbaka fåtöljen, hämtar pappkassen med dina grejer, låser ytterdörren och rusar in på toaletten. Du skulle ställa dig i badkaret och dra för duschdraperiet. Adrenalinet flödar nu ut i varenda del av kroppen, du skulle hålla andan längre än vad du någonsin gjort förut och du ber till alla högre makter du aldrig trott på att det här ska fungera.

Genom badrumsdörren hör du honom prata i mobiltelefonen om någon rapport han har glömt hemma. Du hör att han bläddrar med papper i vardagsrummet. Han går där ifrån.

Du sjunker nästan ihop där du står i badkaret. Du slås återigen av vilken b-film det här är och du ler och skakar samtidigt. För att återfå sansen stänker du vatten i ansiktet, ser dig själv i spegeln och intalar dig att det kommer gå bra.

Väl ute i vardagsrummet välter du fåtöljen och tar fram skruvdragaren. Jamen se på faan, samma gamla gömsälle. Old habits die hard. Du tycker att han av alla människor borde vetat bättre.

Ur fåtöljen plockar du ner femhundra-kronorssedlar i buntar. Han har själv lagt dem i små buntar som han bundit om med ett platsband, du fnissar åt arrangemanget. Själv skulle du ju knytit om sidenband kring dina 200.000 - någon stil får man ju ändå ha.

Du skulle fylla pappkassen, lägga skruvdragaren och förlängningssladden, som du inte behövde använda, i mitten av kassen ungefär och lägger fler sedlar ovanpå. Sist lägger du dit böckerna. Här skulle det vara lätt att vilja sno fler av hans saker: teknikprylar eller kanske repa varenda dvd han äger, men du vill inte bli påkommen inom några dagar. Poängen är att ni ska få era pengar och att när han nästa gång öppnar fåtöljen ska han få ett knytnävsslag i magen av chock, det vill du ju såklart inte förvarna om.

Eftersom de här pengarna inte existerar, eftersom ni gömt dem från skatteverket, vet du att han aldrig kommer polisanmäla. Han kommer ju fatta däremot, men desto bättre. Det här kommer inte ens vara i närheten av öga för öga tand för tand men ändå. Du önskar bara att du kunde få se hans ansikte när han skulle upptäcka den tomma fåtöljen. Vilket kodak moment!

Snabbt sätter du tillbaka skruvarna och låser dörren efter dig. Ka-FUCKING-ching!

Du går ut till bilen, chauffören startar och ni åker hem till din morsa. Du vet inte riktigt hur kommer att reagera, din mamma är en sådan som har en väldigt stark känsla för mitt och ditt även när ditt uppenbarligen är mitt. Men du skulle tänka att hon nog kan tumma på den regeln för att betala av sina skulder till kronofogden.

På vägen hem så skulle du knyta upp ett av banden till en sedelbunt, gå in på ett konditori och köpa en Schwarzvaldtårta. I maggropen skulle du känna att det här kommer lösa sig, att från och med nu kan det bara bli bättre.