onsdag 6 januari 2010

Del 4 - Ockupationen

Nu är den väldigt odramatiska ockupationen inledd. Vi lagar mat, hänger och super som vanligt i lägenheten. Det nya årets inleddes med en efterfest som slutade klockan nio på morgonen.

Bostadsbolaget har inte hört av sig överhuvudtaget annat än via brev och låtit hälsa att vi är välkomna till hyresnämnden den trettonde januari. Plötsligt var hyresnämnden inte så överhopad med arbete och hade korta väntetider.

Det hela känns som ett lika hopplöst projekt som det känns hoppfullt, knappt något av det vi ville göra har blivit av och vi blir bara tröttare. Allt mindre ork finns kvar och vi orkar knappt förbereda oss för processerna. Processen är som en våt filt som alltid lägger sig över stämningen hur vi än gör.

Jag vet inte om fler engagerade hade gjort till eller från men det jag har lärt mig att det här med självorganiseringen är ingen dans på rosor. Jag minns hur ont vi vikarier hade i magen för två somrar sen när vi hamnade i bråk med våran chef över lönen. Trots att vi hade rätt så var det som om vi ändå torterade oss själva med plågsamma scenarion och hur mycket kunde skrämmas med själva scenariot att det kunde bli konflikt. Det hade säkert funkat på oss också: hotet om hyresnämnden om vi hade haft andra alternativ men det har vi inte. Dessutom vill vi bo på 87 kvadrat och tillsammans.

Hotet om konflikt fungerade på h*n som skrev över kontraktet klantigt så att vi hamnade i hyrestvisten. H*n sa tidigt till oss att h*n inte ville ha med det här att göra, att h*n inte ville stå i något register över bråkiga hyresgäster och vi har stöd från h*n men mer än så var h*n inte intresserad av.

Tack och adjö då. Men tryck upp allt jävla skitsnack om solidaritet någonstans där solen aldrig skiner. Men tjänar man tillräckligt mycket pengar finns det alltid ett annat första hands-kontrakt ledigt och man kan börja om i ny lägenhet.

Under konflikten har jag blivit städfanatiker eller irriterat ihjäl mig på om saker har legat framme. Allt enligt principen: kan man inte kontrollera sin tillvaro så kan man städa, där får man i alla fall resultat.

Trots att jag tycker självorganisering är bra så borde någon informera om riskerna. Man blir helt knäpp. Det är inte alls som att pyssla med avlägsna saker som rör "dem där", "alla andra" eller demonstrera mot våldtäkter, nu står så mycket på spel. Hela mitt liv står på spel och det är så jävla läskigt.

Håll tummarna för oss den trettonde.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vi håller tummarna!
Kram från P, J och L.

matona sa...

True to that! Det är jobbigt att kämpa, och det är störigt att man måste. Ibland är det liksom "varför kan folk inte bara vara snälla?! åååh, PALLA!" MEN det är så jävla göttigt när man vinner och bah *IN YOUR FACE FUKCERS!!!*
Lycka till som fan nu och jag hoppas allt för er, det är ni värda.

Tuss sa...

verkl! lycka till!

Oscar sa...

Håller tummarna och hoppas på bästa möjliga resultat!

Linda Jansson sa...

Alla tummar!