Till och med när överklassen utnyttjar barnflickor som knappt kan svenska så gör överklassen en samhällsinsats. Tänk vilka fina människor de är. De är sådana fina människor att de släpar med sin barnflicka till Talang 2008 för att hon ska få spela piano i teve, hela vääääääärlden måste ju få njuta av hennes talang.
Den genusmedvetna kan notera i klippet nedan hur charmigt det är att överklassgubben på sin mysiga dialekt för Karinas talan. Hans fru och Karina verkar mest vara statister i den historia han berättar om sig själv som jesus/världsräddare. Som den vidriga människa han är går han in på scen och tolkar åt henne innan uppträdandet.
Och det allra värsta är när arbetsgivarparet kommer in på scen efter uppträdandet är klart för att ta någon slags kredd för att de hittade en sådan här diamond in the rough. Jag vill bara kräkas alternativt pissa i kärringens Louis Vuitton-väska.
Jag tänker på ord som livegenskap och slaveri. Och jag minns Ebba Grön:
Ja ja, ja hatar hela borgligheten
ja ja, ja hatar hela kungahuset
ja vi, vi ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss
Ja ja, ja svär utifrån mitt hjärta
att vi från förorterna ska beväpna oss
Jag skulle väl inte kalla det ett hot. Snarare ett löfte.
Kommando Tommy Zethraeus möter er på Stureplan.
tisdag 18 november 2008
Nej, alla människor är inte lika mycket värda
Etiketter:
arbete,
barnflicka,
brats,
chefer,
gubbslem,
skjut dem i bokstavsordning,
slaveri,
överklass
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar