Skam

Det är pinsamt att jobba i äldrevården. Att utbilda sig till undersköterska är ju bara för att man ska bli sjuksköterska sedan, inte kan man stanna här på det här bajstorkeriet hela livet. NÄE NÄE NÄE NÄE, hur skulle det se ut? Man är ju ämnad för större potential här i livet än att titta på hemorojder, svullna ollon och få stryk när man duschar hon på rum 14.

För jag, jag ska bli något stort. Jag ska ägna mitt liv åt cancerforskning, barnafödande och skaffa ett enormt engagemang för hemmet för klöslösa katter. JA! Så ska det bli. Någongång i mitt liv ska jag göra en klassresa.

Det ska vi faktiskt allihopa på mitt jobb. Trots att dem flesta där har jobbat där i över fem år så är vården bara en genomresa. Något vi gör för att hålla familjen flytande så länge, MEN SEDAN SKA NI FÅ SE. Så egentligen vill vi inte vara här, vi vill ett steg högre upp i vårdens hierarki. eller vården förresten?! Glöm den! Vi ska bli entreprenörer! Starta eget när vi dagdrömmer som mest. Sedan kommer vi ner på jorden och inser att uskor och vb:n är uskor och vb:n.

Vi skäms något fruktansvärt över våra jobb. Man pressas längre ner i skorna när folk pratar om vårat arbete som bajstorkning/tvätta gamla kärringar/förvaringen. Jag tycker inte det är kul att jobba, inte heller Jasmine, Anneli, Jusef, Hanna eller någon annan för den delen. Men hela tiden blir man pressad till självhat, men också till försvar. Om jag hatar mitt jobb först hinner ingen nedvärdera mig! kontra JAG ÄR SAMHÄLLSBÄRANDE, jag är superduperviktig, mitt jobb är bäst i världen, personligt möte, vårda, ja tamejfaaaaan, jag gillar dreglande pansionärer!

När [insert kommunalråd of your choise] säger att det är så synd om oss vårdpersonal ger han oss femtontusen (jag min lucky bastard har femtontusenetthundra, tack för ingenting kommunen) i lön, en tårta och tvingar oss till försvar. Vi är för faan inte handikappade (herregud man har ju hand om man två barn dagis de tre hamstrarna jag handlar inte men lagar all mat shit dags att dra till träningen och därimellan har man skrattat varit full och knullat lite, SÅ VEM FAAN ÄR HANDIKAPPAD?). Men [insert kommunalråd igen] skulle inte skita ner sig med det vi gör, jag känner föraktet, klassföraktet och hur [kommunalrådet] ser sig själv som en välgörare som kan höja våra löner. [Kommunalrådet] är från himlen sänt och vi ska vara jävligt tacksamma.

Vården är full av förakt, politiker som spelar välgörare och känslan av att vara piga.

Det är klart jag drömmer om klassresan, tänk att äntligen slippa skämmas. Att kunnna visa upp ett hem som man är stolt över och där porslinet matchar. Men statistiken talar emot mig, det är större chans att jag får spö hemma än matchande porslin.