fredag 20 april 2012

Ny arbetsplats, ny ångest

Nu har jag bytt arbetsplats. Eller gått en utbildning och fått praktikplats. Nu sitter jag här i samma rum som min chef och hör honom beställa en dressin till helgen, ringa och höra om skidlektioner och smita iväg två timmar för att få ryggen masserad. Vi har likadan stol han och jag och likadant skrivbordsunderlägg. Han har en vill, jag delar på 41 kvadrat. Han får ut lön, jag tar lån för att sitta här och jobba åtta timmar varje dag. Klockan är halv fem och jag sitter här och försöker se ut som jag jobbar. Egentligen har jag knappt gjort det på hela dagen utan dokumenterat lite samt stirrat på saker med tom blick när folk har gått förbi. Såhär ser mitt skrivbord ut: en tuggummiförpackning, ett post-it-lappsblock, tre gula utspridda post-it-lappar, ett svart skrivbordsunderlägg i läder, två skärmar, en dokumentsamlare i grå metall en pärm med grön baksida, en lampa, ett vattenglas, en bläckpenna, en blyertspenna och ett block med ett par lösblad i. Varje dag har jag med mig matlåda så de andra har slutat fråga om jag ska med och köpa lunch. Det är väldigt konstigt att jobba vid ett skrivbord. Mitt dumma jag trodde det skulle vara utmanande och inte fördummande som vården. Men jag vet inte, det här är ännu dummare eftersom jag inte ens har tid att tänka själv när jag löser problem som handlar om kundens upplevelse. Men det värsta är att jag är så jävla tacksam att jag fick praktik att jag verkligen anstränger mig, att trots att klockan är halv fem en fredag är jag lite nervös för att gå hem, tycker de andra att jag maskar och går hem för tidigt? När jag hade bestämt med en annan att vi skulle ses halv fem så vågade jag inte bara gå hem trots att jag varit där tidigt för att jag skulle kunna gå hem tidigare. Idag tog jag kort lunch för att kunna gå hem tidigare och sitter här och ängslas. ---------------------------- Nästa vecka väntar en freudiansk bloggpost, den avhandlar familjemönster reproduceras på arbetsplatsen, alltså hur chefen behandlar anställda som barn trots att de som jobbar här är myndiga och en del själv har barn. Bland annat ska en kollega gå på massage och får en del faderliga råd innan.

1 kommentar:

Matona sa...

Gött att ha dig tillbaka i bloggen! Som alltid intressant läsning! <3