Den heterosexuella matrisen spelar fotboll

Bimbon är en dum blondin. Okej?
Eh?
Det är ju inte sant.

Jag tittade på trashteve och såg ett program om Wag's dvs, Wives And Girlfriends till fotbollsstjärnor. Uttrycket myntades av den engelska tabloidpressen och senare har även uttryck som Wow's(wives of Wimbledon) och Rag's (Royals and girlfriends) tillkommit. Någon slags allmän attityd kring de här kvinnorna är väl att de är korkade bimbos. Men, är dem korkade så vet jag inte vad man ska kalla dem som säger det. Ännu dummare? Idioter? Anna-Lena Lodenius?

Wag'sen som var med i programmet hade till stor del internaliserat bilden av sig själva som varor. De var medvetna om sin roll som statusobjekt. De var också medvetna om hur de hade fått sin position och vad som krävdes för att behålla den. Dags att operera pattarna liksom. De hade förstått kvinnligheten som konstruktion, att spelet omkring sexualitet och kvinnlighet är iscensatt. Och de hade en klar uppfattning om vad deras män förväntade sig av dem. De iscensatte med enkelhet genus, kön och sexualitet och hade en större förståelse för Butlers heterosexuella matris än vilken akademisk feminist som helst.

När man säger sådant här vrålar någon medelklassfeminist att det här med objektifierade kvinnor är så himla hemskt (läs: Linda skugge & co och hon tycker verkligen det är SÅ HIMLA HEMSKT). JA, HÄRREGU, VAD HEMSKT DET ÄR. De här kvinnorna är ju helt utlämnade åt sina män. Vill de ba va objekt eller? Ingen karriär liksom? Hur ska de gå med pensionspoängen eller när de blir rynkiga? Va? Va? Då kommer de att ångra att det inte har en akademisk examen minsann. SKAFFA KARRIÄR, SKAFFA PENGAR, UTBILDA DIG. (Så tycker Linda medan hon själv avsvor sig feminismen, blev en gubbe i en kvinnas kropp, och började skriva krönikor om bajsblöjor.) Och, OBS! Ingen är objektifierad i medelklassen. Någonsin. Där lever alla upplysta happily ever after med en skitnödig akademisk examen och har Gudrun Sjödén på sig.

I trashprogrammet var det också en wannebeWag med. Hon raggade stenhårt på fotbollskillarna och var noga med manikyren. Hon var arbetarklass. Det tog inte lång stund innan man förstod att det här var hennes privata lösning på klasproblematiken. Hennes klassresa. Hej klassmedvetande får man väl säga.

Hon vet att hennes karriärmöjligheter är lika med noll. Jag menar, om man inte räknar snabbtmatsarbetare och butiksbiträde till det häftigaste och mest välbetalda i världen. Linda Skugge & co kan ju köra upp det här med karriär i röven. Arbetarklassbrudar gör statistiskt sett inte karriär, de får arbetsskador.

Så, kom inte här och kleta dina karriärdrömmar på oss! Som om det ens skulle vara möjligt för oss att slippa ångesten, tristessen och de monotona rörelserna. Dina jävla ideal kan du behålla! Jag menar, är himlen grön och månen gjord av ost? Flyger grisar? Kan Linda Skugge hantera en kajalpenna? Nä.

Vad gör man då om man inte kan jobba sig uppåt, inte känner för att bli arbetslös akademiker (efter att först svält på csn i fyra år) och inte lockas av arbetarklassarbeten? Man gifter sig rikt såklart. Och i det här fallet siktar wannebeWag'en jävligt högt. Fotbollsfru liksom.

Andra investerar i utbildningar, fonder och volontärarbetar för att skaffa sig rätt erfarenheter till drömjobbet. (HAHA! Som om det finns ett jobb man drömmer om. Arbete kommer i två kategorier: tråkiga jobb & inte lika dödstråkiga jobb.) Wag:en investerar istället i sin kropp. Den trimmas, tränas, sminkas, rakas och faan och hans moster.

Visst är det en tråkig syn på varandra som verktyg och statussymboler. Det är ju inte så jävla Romeo och Julia. Men när lönearbetet presenteras som ett befriande alternativ är man faan inte riktigt frisk. Tror någon att man kan lönearbeta sig till frihet och självförverkligande? Hur dum är man när man tror att man kan sälja sig fri? Medelklassen kan ha sin jävla amerikanska dröm om arbete i fred.

Jag håller tummarna för wannebeWag:en och hoppas att hon hittar en trevlig fotbollsspelare. Jag hoppas också att hennes nya klasshelvete blir mindre jobbigt än det som hon upplever nu.

Populärkultur: Trashteve/ social grupp 3-porr

Jag pallar inte se kulturprogram. Fy faan vad tråkiga de är, tråkigt redigerade, åsikterna som vädras är något i stil med Ung Vänsters förbundsstyrelse (man ska vara snäll mot djuren, att slåss är dumt, fy på er demonstranter som inte delar ut rosor till världens bästa poliskår osv.). Och den gång ett kulturprogram tar upp något "radikalare" (radikal är väl ett jävla värdelöst ord?!) i stil med: "visste ni att Sverige inte är riktigt superjämställt, ibland får kvinnor spö?" så hurrar alla (läs: människor med politiska ambitioner) och tycker att SVT är den bästa instansen på jorden.

Vilket såklart är fel. SVT är skittråkigt (vi pratar om de som gjorde "Svenska hjärtan", jeez liksom.) Kulturens bärare och tevens beskyddare är ju MTV.

MTV gör musikprogram och visar amerikanska realityshower från Amerika. I like. Musikprogrammen är väl okej. Men det är ju amerikansk realtyteve som är bäst, programmen Next, X-factor och Dismissed innehåller material till massor med uppsatser om kön, genus & sexualitet. Det är en gyllene guldgruva.

Men, det finns ett program som står ut mer än dem andra. Som får de andra dejtingprogrammen att verka töntiga. Programmet som lyckas förena sexualitet, straighta män, 16 lesbianer och en glamourmodell: A shot at love with Tila Tequila. 16 karlar anmäler sig till någonting dem tror är i stil med Bachelor med Tila Tequila (Tila Tequila är väl någon slags motsvarighet till Carolina Gynning), Tila Tequila avslöjar att hon är bisexuell och in kommer 16 lipstick-lesbians. Killarna blir sura, irriterade och vädrar all sin hetronormativitet, tafsar på dem lesbiska brudarna, slåss, lesbianerna hatar killar (förutom en som ligger med en av killarna, hon åker såklart ut och killen får stanna kvar). Det är fullt ös.

Istället för att mediaforskare lägger sin tid på att analysera Six feet under så borde de skriva en roman om A shot at... Herregud, det finns hur mycket som helst att ösa ur: killarnas hetronormativitet och hur de tvingas övervinna den för att inte åka ut, att lesbianerna har minimala kläder på sig och hur de avviker mot den gängse uppfattningen om lesbiska, varför serien är så sexuell, monogamin för alla utom Tila, deras sätt att se på kärlek som en vara, hur Tila ser sig själv som en vara och som ett pris.

Dokusåpor viftas bort och tillmäts inget populärkulturellt värde. Jag tror inte bara det beror på dokusåpans intrigerande och enkla upplägg utan det beror ju också på klass. Realityteve genomsyras till stor del av arbetarklass och behandlar arbetarklassproblematik.

För att ta ett exempel, minns ni The Swan? The Swan var ett program som förvandlade fula ankungar till svanar, de plastikopererade sönder kroppar, visade upp dem och familjer grät av lycka för att deras nära eller kära blivit så "snygga"/helt jävla botoxfyllda med blonda lockar runt omkring.

En sak alla dessa "svanar" hade gemensamt var tänderna, de var i bedrövligt skick; de hade ruttnat, blivit bruna, med mera. De flesta av dem var också väldigt överviktiga. Det mesta som åtgärdades var egentligen sådant som var arbetsskadorna av att ha ett dåligt betalt arbete och andra indirekta skador som att inte ha råd med tandvård.

Eller, ett annat exempel: Extreme Home Makeover som egentligen skulle kunna vara en skräckpropagandafilm från valfritt kommunistparti om kapitalismens hemskheter. Hela serien handlar om hur den amerikanska staten lämnar sina medborgare vind för våg (efter att de har skjutit ett par irakier och blivit av med ett ben, såklart). Och snälla, snälla NBC går in bygger ett svulstigt hus med alltmankantänkasig. Kapitalismen hittar ett sätt att tjäna pengar på misären, det finns pengar att hämta hos dem som knappt konsumerar. Möbelföretagen marknadsför sig på deras bekostnad, NBC säljer reklamplatser och aktieägarna är glada!

Fler program med klass: Americas Next Top Model (där de flesta någon gång i programmet bölar om sin fattiga uppväxt och att man vill bli modell för att äntligen kunna konsumera), Rent hus, Cops, Baren, Tjockholmen, Stilpoliserna, Du är vad du äter, Lyxfällan osv.

Med finns alltid en arbetarklass som ska uppfostras, som ska bli snyggare, få bättre smak, kunna föra sig bättre, lära sig städa mer, bli lite smalare.

SVT's Toppform är väl sosseversionen av "The Swan".

Helt enkelt; realty-teve och dokusåpor profiterar på klassamhällets misslyckanden. Sådant som borde vi egentligen borde ha rätt till kan med tur fixas till av en styrelse på NBC om våran ansökningsvideo andas tillräckligt mycket misär och desperation.

Om du nu blev pepp på att se "A shot at love with Tila Tequila":

Säsong 1

Säsong 2 (som sänds just nu på andra sidan sjön och hela avsnitten ligger på mtv.com)