Hyreshuslyx

- Hon var helt galen när ambulanspersonalen kom och lyfte ut henne ur duschen. Hennes var helt röd efter att ha suttit två timmar i kokhett vatten i duschen och skrubbat sig. Hon hade tydligen någon hygiennojja. Jag tror att den blev värre eller kom i full blom när hon flyttade till folkhögskola. Vissa tål ju inte för mycket ombyte, säger min mamma.

Vi sitter i hennes turkosa kök under kökslampan och spelar tvåmanswhist och dricker te.

- Jag väljer rött, säger jag och syftar på spelet. Det här teet blir ganska beskt efter ett tag, det gäller att akta sig för att ha i påsen för länge. Men hinner man är det faktiskt bra smultronsmak.
I min familj spelar vi spel jämt, mest kort men på juldagen är det ”Packa pappas kappsäck”, charader samt så ska pingisbollen blåsas på en list och efter prestation får man olika poäng. På nyårsdagen spelar vi bingo om mormors paket som innehåller fjantiga saker som dambindor, saker från överskottsbolaget, godis och så vidare. På midsommarafton så slänger vi stövel, spelar kubb, vattenbollar och ibland krocket. Det är ger en alldeles speciell jargong, såsom att mamma vrålar bajsfarbror när hon precis klarat sig från att förlora i skitgubbe pekandes på förloraren, och jag tycker det är skönt, de gånger man inte har något att säga kan man koncentrera sig på spelet. Det är en väldigt speciell känsla att ha en gemenskap där man är välkommen men där det inte finns krav på deltagande. Där när man lessnar kan lägga sig i kökssoffan i någons knä och tänka på allt det man inte hunnit med hittills.

- Hörde ni någonsin från henne igen?
- Nä.

Jag förstår duschkvinnan, jag duschar också när jag är orolig eller behöver lugna mig själv. Helst av allt vill jag bada, dyka i och bara simma under vattnet. Det är det absolut tryggaste jag vet, att vara under vatten. Titta på tång som driver omkring, höra bruset, känna mig lätt och graciös. Ingenting är svårt i vatten förutom att skynda sig för mycket, det är som om vatten har en helt annan tideräkning än vad som gäller på land. Men vattnet är också mäktigt, det kan ge dig dykarsjukan, dränka dig eller låta en haj mumsa i sig dina ben. Kanske inte här i Östersjön utan här får man nöja sig med attackgäddan som är känd för att leva i vassen kring badplatser och attackera stortår med ett förödande resultat.

Att känna vatten droppa på kroppen är att känna allting rinna av en. Att känna duschstrålen på hjässan med skållhet vatten är någon form av yoga. Jag kan stå så hur länge som helst. Ibland lägger jag mig i duschen, sätter på ännu hetare vatten och känner ett varmt regn över hela kroppen samtidigt som jag sluter ögonen. Fingrarna leker med vattnet som samlas intill kroppen och är på väg ner till brunnen. Däremot hatar jag att bada i badkar. Jag blir otålig, tycker det är för varmt, tycker det är för kallt, blir rastlös. Att bada är också helt tyst. Det löser sig inte med att dra in radion eller lyssna på musik, möjligtvis sitter jag lite mer still i badkaret om jag har sällskap. Men oftast cementerar badkaret tystnaden och gör den ännu tystare. Men i duschen kan jag sitta, stå, ligga still hur länge som helst. Det blir aldrig helt tyst och hela tiden träffar dropparna huden, det blir aldrig lugnt trots att väldigt lite händer. Ibland duschar jag så länge som en och en halvtimme. Tror ni inte att det skulle kalla mindfulness på någon av aftonbladets hälsosidor?

Men jag törs inte duscha för länge, min mamma har berättat så många gånger om den neurotiska kvinnan i duschen att jag tänker att två timmar är en slags maxgräns. Överträder man den så har man tagit steget in i den galna världen så jag ställer äggklockan när jag duschar. Måttfullheten och kontrollen är det som gör att man inte passerar gränsen, att man själv kan hålla sig i skinnet. För ibland vill man bara kasta sig över till den galna delen, jag tänker mig att man blir inlagd på ett sjukhus med vita väggar i oformliga kläder där allas hår står på ända. Där får man väva som terapi tänker jag. Det vill jag göra, sitta i vävstol och titta på olika bindningar och stryka handen över materialet som sitter fast i vävstolen. Jag vill väva med olika material som pappersåtervinningen, mjukplasten, fin merinoull och trasor. Där ska jag sitta på pallen och jämföra glans och fundera på om jag gjort rätt, blandat de finaste materialen eller om jag behöver ta upp och göra om. Jag har hört att man väver som terapi på fängelset Hinseberg också, jag skulle kunna tänka mig att sitta där ett par år och bara stirra ner i väven.

Så skulle det säkert inte bli säger jag till mig själv. Men om det skulle vara så har jag verkligen ingen orsak att inte bli galen. Säkert är det andra saker jag också skulle avsky med att vara inspärrad men när man har noll pengar på kontot och fryser och svär för att man måste köpa ny vinterjacka blir man ju inte jätteimponerad över den frihet man har.

Jag går hem från mamma efter den andra koppen te. Hon vann 7 gånger och jag vann 3. Jag går uppför backen till mitt miljonprogram, varannan gatlampa är tänd. Besparingsåtgärder i kommunen. Jag snubblar till lite på en asfaltsspricka när jag går förbi det kommunala badhuset. De vill stänga badhuset här och öppna ett i kommunens mer expansiva häftiga områden där de byggt bostadsrätter som om det inte fanns någon morgondag. För 40 år sedan var miljonprogram det häftigaste man kunde bygga och nu lever de gråa klumparna en sorgsen tillvaro med spordiska uppfräschningar som går ut på att måla balkongerna i grälla färger. Anledningen till att bostäderna är så tråkigt utformade är att man fick mer i bidrag av staten ju tightare och ju mindre gemensamma ytor man byggde. Allting skulle ju vara så praktiskt efter kriget.

Nu får man väl mer och mer betalt ju mer man bryter mot strandskyddet. Folk tävlar om att ta perversa bilder på helvita, blonda par som sitter på verandan och blickar ut mot havet. För där sitter de och förstör, de har ingen aning om vattnet, östersjön och vad vattnet kräver av en i omsorg. Man måste rensa strandkanten på tång flera gånger i veckan om de ska se ut som på den där reklambilden som gjorde att de köpte huset. Rensningen behöver inte boende ta hand om, det gör kommunen, såklart. Hur skulle det se ut om art directors jobbade med kroppen? De fattar inte heller att de ska ge faan i hälla ut schampo i havet eller hur farliga alla deras piller är för fiskarna. Hormoner går inte att rena bort i avloppsverken ut går rätt ut i havet där man sett abbor-hanar utveckla någonting som är början på en livmoder. Och oftast fattar de inte ens att de ska köpa fiskekort utan tycker att den stackars fisk de drar upp kan allemansrätten gott bjuda på. De köper ju rättvisemärkt alla andra dagar. Men de värsta är ändå de som klagar på måsarna, de var ändå där före någon idiot asfalterade hela udden. Om man inte gillar måsar kan man inte bo vid kusten. En del är så jävla dumma att de tömmer ut bajs i naturen vid sin sommarstuga och tänker att det inte är något fel för det är en del av naturen. Fel, det är en del av övergödningen.

Min korsrygg börjar bli fuktig av svett och därborta blinkar belysningen i mitt trapphus.

Jag låser upp dörren, gå direkt in på toaletten, låser och kränger av mig kläderna. Jag ska duscha. I badkaret ringer jag raklång med benen hängandes utanför kanten och låter det varma vattnet träffa mitten av kroppen. Det är så varmt att det inte går att ha hela kroppen under strålen.

När jag gick på folkhögskola så bodde jag i en korridor som låg lite avsides. Huset innehöll våra rum och en massa lektionssalar. Det var byggt i slutet på 1800-talet i sten och våra rum var gamla vårdrum för de som hade varit inlagda på mentalsjukhuset som det var innan skolverksamheten tog över. Duschen där var för jävlig, den blev aldrig varm och när den blev som varmast blev den precis under kroppstemperatur. Att duscha var en plåga och till slut gjorde jag det kanske endast var fjärde dag. Precis innan jag skulle flytta därifrån visade sig att temperaturen inte var normal och varmvattenberedaren åtgärdades. Väldigt snopet och jag krävde en halv hyra tillbaks och fick det också.

Äggklockan ringer och jag stänger av vattnet, sveper in mig i handduken och blir sittandes på badkarskanten med tandborsten i munnen. Att duscha såhär länge är en hyreshuslyx där vattnet ingår i hyran, det kan de där villaägarna med varmvattenbererare inte unna sig utan att få ångest när räkningen kommer.