Kvinnor

Hyreshuslyx

2012-01-03T17:59:00.003+01:00

- Hon var helt galen när ambulanspersonalen kom och lyfte ut henne ur duschen. Hennes var helt röd efter att ha suttit två timmar i kokhett vatten i duschen och skrubbat sig. Hon hade tydligen någon hygiennojja. Jag tror att den blev värre eller kom i full blom när hon flyttade till folkhögskola. Vissa tål ju inte för mycket ombyte, säger min mamma.

Vi sitter i hennes turkosa kök under kökslampan och spelar tvåmanswhist och dricker te.

- Jag väljer rött, säger jag och syftar på spelet. Det här teet blir ganska beskt efter ett tag, det gäller att akta sig för att ha i påsen för länge. Men hinner man är det faktiskt bra smultronsmak.
I min familj spelar vi spel jämt, mest kort men på juldagen är det ”Packa pappas kappsäck”, charader samt så ska pingisbollen blåsas på en list och efter prestation får man olika poäng. På nyårsdagen spelar vi bingo om mormors paket som innehåller fjantiga saker som dambindor, saker från överskottsbolaget, godis och så vidare. På midsommarafton så slänger vi stövel, spelar kubb, vattenbollar och ibland krocket. Det är ger en alldeles speciell jargong, såsom att mamma vrålar bajsfarbror när hon precis klarat sig från att förlora i skitgubbe pekandes på förloraren, och jag tycker det är skönt, de gånger man inte har något att säga kan man koncentrera sig på spelet. Det är en väldigt speciell känsla att ha en gemenskap där man är välkommen men där det inte finns krav på deltagande. Där när man lessnar kan lägga sig i kökssoffan i någons knä och tänka på allt det man inte hunnit med hittills.

- Hörde ni någonsin från henne igen?
- Nä.

Jag förstår duschkvinnan, jag duschar också när jag är orolig eller behöver lugna mig själv. Helst av allt vill jag bada, dyka i och bara simma under vattnet. Det är det absolut tryggaste jag vet, att vara under vatten. Titta på tång som driver omkring, höra bruset, känna mig lätt och graciös. Ingenting är svårt i vatten förutom att skynda sig för mycket, det är som om vatten har en helt annan tideräkning än vad som gäller på land. Men vattnet är också mäktigt, det kan ge dig dykarsjukan, dränka dig eller låta en haj mumsa i sig dina ben. Kanske inte här i Östersjön utan här får man nöja sig med attackgäddan som är känd för att leva i vassen kring badplatser och attackera stortår med ett förödande resultat.

Att känna vatten droppa på kroppen är att känna allting rinna av en. Att känna duschstrålen på hjässan med skållhet vatten är någon form av yoga. Jag kan stå så hur länge som helst. Ibland lägger jag mig i duschen, sätter på ännu hetare vatten och känner ett varmt regn över hela kroppen samtidigt som jag sluter ögonen. Fingrarna leker med vattnet som samlas intill kroppen och är på väg ner till brunnen. Däremot hatar jag att bada i badkar. Jag blir otålig, tycker det är för varmt, tycker det är för kallt, blir rastlös. Att bada är också helt tyst. Det löser sig inte med att dra in radion eller lyssna på musik, möjligtvis sitter jag lite mer still i badkaret om jag har sällskap. Men oftast cementerar badkaret tystnaden och gör den ännu tystare. Men i duschen kan jag sitta, stå, ligga still hur länge som helst. Det blir aldrig helt tyst och hela tiden träffar dropparna huden, det blir aldrig lugnt trots att väldigt lite händer. Ibland duschar jag så länge som en och en halvtimme. Tror ni inte att det skulle kalla mindfulness på någon av aftonbladets hälsosidor?

Men jag törs inte duscha för länge, min mamma har berättat så många gånger om den neurotiska kvinnan i duschen att jag tänker att två timmar är en slags maxgräns. Överträder man den så har man tagit steget in i den galna världen så jag ställer äggklockan när jag duschar. Måttfullheten och kontrollen är det som gör att man inte passerar gränsen, att man själv kan hålla sig i skinnet. För ibland vill man bara kasta sig över till den galna delen, jag tänker mig att man blir inlagd på ett sjukhus med vita väggar i oformliga kläder där allas hår står på ända. Där får man väva som terapi tänker jag. Det vill jag göra, sitta i vävstol och titta på olika bindningar och stryka handen över materialet som sitter fast i vävstolen. Jag vill väva med olika material som pappersåtervinningen, mjukplasten, fin merinoull och trasor. Där ska jag sitta på pallen och jämföra glans och fundera på om jag gjort rätt, blandat de finaste materialen eller om jag behöver ta upp och göra om. Jag har hört att man väver som terapi på fängelset Hinseberg också, jag skulle kunna tänka mig att sitta där ett par år och bara stirra ner i väven.

Så skulle det säkert inte bli säger jag till mig själv. Men om det skulle vara så har jag verkligen ingen orsak att inte bli galen. Säkert är det andra saker jag också skulle avsky med att vara inspärrad men när man har noll pengar på kontot och fryser och svär för att man måste köpa ny vinterjacka blir man ju inte jätteimponerad över den frihet man har.

Jag går hem från mamma efter den andra koppen te. Hon vann 7 gånger och jag vann 3. Jag går uppför backen till mitt miljonprogram, varannan gatlampa är tänd. Besparingsåtgärder i kommunen. Jag snubblar till lite på en asfaltsspricka när jag går förbi det kommunala badhuset. De vill stänga badhuset här och öppna ett i kommunens mer expansiva häftiga områden där de byggt bostadsrätter som om det inte fanns någon morgondag. För 40 år sedan var miljonprogram det häftigaste man kunde bygga och nu lever de gråa klumparna en sorgsen tillvaro med spordiska uppfräschningar som går ut på att måla balkongerna i grälla färger. Anledningen till att bostäderna är så tråkigt utformade är att man fick mer i bidrag av staten ju tightare och ju mindre gemensamma ytor man byggde. Allting skulle ju vara så praktiskt efter kriget.

Nu får man väl mer och mer betalt ju mer man bryter mot strandskyddet. Folk tävlar om att ta perversa bilder på helvita, blonda par som sitter på verandan och blickar ut mot havet. För där sitter de och förstör, de har ingen aning om vattnet, östersjön och vad vattnet kräver av en i omsorg. Man måste rensa strandkanten på tång flera gånger i veckan om de ska se ut som på den där reklambilden som gjorde att de köpte huset. Rensningen behöver inte boende ta hand om, det gör kommunen, såklart. Hur skulle det se ut om art directors jobbade med kroppen? De fattar inte heller att de ska ge faan i hälla ut schampo i havet eller hur farliga alla deras piller är för fiskarna. Hormoner går inte att rena bort i avloppsverken ut går rätt ut i havet där man sett abbor-hanar utveckla någonting som är början på en livmoder. Och oftast fattar de inte ens att de ska köpa fiskekort utan tycker att den stackars fisk de drar upp kan allemansrätten gott bjuda på. De köper ju rättvisemärkt alla andra dagar. Men de värsta är ändå de som klagar på måsarna, de var ändå där före någon idiot asfalterade hela udden. Om man inte gillar måsar kan man inte bo vid kusten. En del är så jävla dumma att de tömmer ut bajs i naturen vid sin sommarstuga och tänker att det inte är något fel för det är en del av naturen. Fel, det är en del av övergödningen.

Min korsrygg börjar bli fuktig av svett och därborta blinkar belysningen i mitt trapphus.

Jag låser upp dörren, gå direkt in på toaletten, låser och kränger av mig kläderna. Jag ska duscha. I badkaret ringer jag raklång med benen hängandes utanför kanten och låter det varma vattnet träffa mitten av kroppen. Det är så varmt att det inte går att ha hela kroppen under strålen.

När jag gick på folkhögskola så bodde jag i en korridor som låg lite avsides. Huset innehöll våra rum och en massa lektionssalar. Det var byggt i slutet på 1800-talet i sten och våra rum var gamla vårdrum för de som hade varit inlagda på mentalsjukhuset som det var innan skolverksamheten tog över. Duschen där var för jävlig, den blev aldrig varm och när den blev som varmast blev den precis under kroppstemperatur. Att duscha var en plåga och till slut gjorde jag det kanske endast var fjärde dag. Precis innan jag skulle flytta därifrån visade sig att temperaturen inte var normal och varmvattenberedaren åtgärdades. Väldigt snopet och jag krävde en halv hyra tillbaks och fick det också.

Äggklockan ringer och jag stänger av vattnet, sveper in mig i handduken och blir sittandes på badkarskanten med tandborsten i munnen. Att duscha såhär länge är en hyreshuslyx där vattnet ingår i hyran, det kan de där villaägarna med varmvattenbererare inte unna sig utan att få ångest när räkningen kommer.

Att söka jobb

2011-10-14T11:33:00.002+02:00

Jag sitter på anställningsintervju och har förberett mig ordentligt. Hemma har jag blivit intervjuad av min sambo som slagit upp de vanligaste frågorna vid en anställningsintervju på internet. Vi har tränat på att inte ta i hand som någon jävla slapp kuk utan ett självsäkert handslag som signalerar ”hej, här kommer jag och jag vet precis vem jag är och varför ni vill ha mig” utan att ha för mycket attityd, förstås.

Jag har klätt alla mina förmågor med deras ord. För jag som inte har ett slappt jävla kuk-handslag längre är numera ambitiös, positiv och problemlösande. Jag sa det ett par gånger innan jag gick hit men orden verkar inte passa i min mun. Jag kände mig som ett nyhetsankare som glor in i kameran för att läsa sina inövade rader som flimrar förbi. Orden var som sådana där runda och fyrkantiga klossar som ska in i runda och fyrkantiga hål, jag har bara tringelformad mun. Fyrkanterna och cirklarna kom ut alldeles tillknycklade. Som små cp-barn studsade de ur min strupe.

Dagen till ära har jag köpt nya kläder, ja, jag beter mig som ett riktigt jävla tjänstehjon som har blivit uppbjuden till direktörn. Tackade artigt som faan när jag blev bjuden på kaffeautomatkaffe och en risig jävla eldoradokaka.

”Ja, tack. Den ser jättegod ut, kaffet tar jag svart.”

Jag gillar inte ens svart kaffe, jag vill ha mjölk i. Men jag vill vara så jävla inställsam och inte alls vara till besvär. Egentligen är jag en person som trycker röven mot min sambo och fiser på honom och han trycker sina äckelpäckelstrumpor i ansiktet på mig som hämnd och jag häller kallt vatten på honom i duschen. Vad jag har gemensamt med den här idioten som dricker svart kaffe har jag ingen aning om.
Att söka jobb är att låna någon annans språk och tvinga sig in i det, att göra det till en del av sig själv även om det är undanskymd del som man sällan använder. Hur stor del språket blir utav dig beror förmodligen inte på dig själv utan var du arbetar. På en vårdavdelning vadandes i alvedon, kiss och bajs så blir du förmodligen inte speciellt intresserad av engagemang och projektledning men om du istället jobbar som lärare, programmerare eller jobbcoach så kommer du använda dig av deras språk för att bringa ordning i verkligheten. Du kommer behöva engagemang för att göra det du är anställd för, du kommer behöva att folk på kontroret tar lite jävla ansvar och du tänker att skulden för ett misslyckande kommer skrivas upp på ditt konto. Till slut kommer du formas såsom du skrev i ditt personliga brev om du inte slutar i tid, det du skrev är den självuppfyllande profetia som du kan tänka dig att bli.

Precis som kungen sitter på sin tron och domaren avkunnar domar i sin peruk kommer jag att sitta bakom ett skrivbord och avlägga rapporter fantiserar jag. Om jag någonsin blir tillräckligt viktig kommer jag sitta i ett eget rum som en burfågel där någon ser genom glasdörrarna om jag kliar mig på fittan, i ett alldeles eget panoptikon, övervakad av alla runt omkring mig. Och jag kan övervaka dem för jag kommer vända alla deras skärmar mot min glasdörr. Men jag sitter där och är head of the department, överhuvudet. De andra under mig kommer vara låghuvuden, underlägsna och hela min fritid kommer gå åt att försöka lista ut vilka karriäristerna är. De är de som försöker resa sig från marken och ta min plats och för att lyckas måste de se till att aldrig bli upptäckta eller hoppas på att jag vandrar uppåt och väljer just någon av dem till efterträdare i mitt forna furstendöme. I nacken på oss alla andas osäkerheten och ångesten. Tillsammans i lunchrummet haglar strategierna för att stå ut med det: ”Om jag gör något är det ju bra att det kommer upp till ytan”, ”Jag har inget att dölja, jag förtjänar min lön”, ”Man kan ju själv styra hur mycket lön man vill ha beroende på hur man presterar”. Det är en västerländsk arbetsyoga, man upprepar tills man tagit orden till sig och blivit ett med dem.

”Hur skulle du beskriva dig själv?”
”Jag är stresstålig och kan prioritera i sådana situationer, jag är en idéspruta och gillar struktur men har inte ett pedantiskt skrivbord.”

När jag kommer börja leta fel på min arbetsplats så kommer jag ha glömt bort mitt egna språk, missnöjets språk som jag tidigare talade på mina arbetsplatser. Jag kommer bara ha deras språk i mun. Jag kommer undra varför jag inte orkar prestera längre, varför jag är så lättirriterad och vad det som är gör att jag inte trivs. När jag tittar på teve kommer jag plötsligt börja gråta och sen torka bort sminkfläcken på den dyra soffan. Kanske kommer jag ta hjälp av alla de yrkeskategorier som skapat för oss ängsliga kontorsjobbare; hemhjälp, personliga tränare, livscoacher, personal shopper och diverse pedagoger. Arbetet kommer göra mig så osjälvständig att jag inte ens kommer kunna städa mitt eget hem utan piga och världen te sig så förvirrande att jag tror att mina egna känslor är farliga och inte går att lita på. Och som lösning kommer det alltid finnas en expert jag kan betala.
Sociologer ägnar stor tid åt ditt och mitt beteende på arbetsplatsen. De undrar varför vi inte gör som vi blir tillsagda, hur vi tycker om att blir styrda och hur vi kan producera högst resultat. Det finns en mängd olika modeller för det här som styr hur vi blir styrda. Jan Carlzon, VD på SAS, skrev boken ”Riv pyramiderna!” där han förordade platta modeller och mycket ansvar till individerna och några år senare kom svaret från sociologerna i bokform och hette ”Bygg pyramiderna!”. Stukturlöshetens tyranni som management tyckte man var alltför naivt och fungerande dåligt.

Det löpande bandet har förklarats passé, kommit tillbaka, slängt på historiens sophög och recyklats. På sjuttiotalet kom sociologerna fram till att effektiviteten var det som skulle sitta högst upp på piedestalen och tog fram MTM-systemet där tidstudiemän mätte hur lång tid ett arbetsmoment tog för att sedan effektivisera de små handgreppen. Mindre Till Mat kallade arbetarna det och LO anställde egna tidsstudiemän eftersom den fackliga överenskommelsen byggde på att man bytte effektivitetsökningar mot löneökningar.

Sociologerna är ofta först med att upptäcka nya företeelserna på arbetsplatserna, sådant som varenda en vetat om hur länge som helst men först efter noggranna studier upphöjs till det medvetna språkets nivå. Kanske har de på golvet redan gett det ett namn men det spelar ingen roll, det är först nu som det kan talas om. Det är först nu chefen kan uttala det och avskeda folk med det nya sociologordet som anledning. Med det nya ordet kan det skrivas lagar om hur man får bete sig på en arbetsplats egentligen.

När den franska revolutionen sipprade in i Sverige var det ett problem att lagarna inte var skrivna för de bråk som de höll på med ute vid sågverken. I Sverige städades skråsystemet bort och adelns makt och in kom med saker som fri handel och rätt till fria sammanslutningar det vill säga att starta företag. Problemet var ju att strejkerna också var fria sammanslutningar, den nya logiken var svår. Precis som det stod individen att ta vilket jobb den behagade till den överenskomna lönen så fick fabrikören bjuda arbete till vilket pris som helst. Ett fritt avtal som båda parterna var överens om. Med denna logik var det svårt att bemöta strejkerna eftersom de var fria sammanslutningar av arbetare som ville ha ett nytt fritt avtal, fabrikören borde hitta andra arbetare som ville jobba till det föreslagna lönen eller höja lönen. Det var ju den fria marknaden som man så länge förordat från företagarhåll och såsom den franska revolutionen argumenterade för.

1879 bröt sundsvallsstrejken ut när lönehöjningarna uteblivit trots att Träpatronerna fått nödlån på tre miljoner av staten, de var 5000 som mest som inte gick till arbetet och istället befann sig på bönemöten och höll sig nyktra. Träpatronerna argumenterade att strejkledarna tvingat ut folk i strejk och på så sätt bröt strejken mot de fria avtalens idé, på mötet där sådana synpunkterna svarade arbetarna med att be alla som strejkade frivilligt skulle räcka upp händerna och alla händer sträcktes upp. Läget var låst och militären kallades in samt landshövdingen Curry. Curry Treffenberg. Med ett så fånigt namn är det svårt att veta om han togs på allvar eller inte.

Men vare sig böner eller Gud hjälpte mot Currys hot den tredje juni. Han ställde militären bakom sig och sa att de strejkande skulle betraktas som lösdrivare och vräkas från skogsbolagens bostäder om de inte genast återgick till arbetet. Om de ställde till med någon oreda så skulle han skjuta på dem eller spärra in dem på tukthus såsom man gjorde med lösdrivare. Den 5e juni var strejken krossad.

Currys, patronernas, fabrikörernas och statens problem var avsaknaden av lagen. De hade ingen lag som de kunde använda mot de bråkiga utan var tvungen till vissa krumbukter rent legalt för att få resonemangen att någorlunda bita på arbetarna. Trots att Dagens Nyheter knappast var för strjker så tyckte man att arbetarnas rätt till att inställa arbetet var deras rättighet och fick de inte det så skulle hela idén om fria sammanslutningar hotas.

De tyckte inte de som var utsatta för strjkerna. De tyckte att deras språk behövde fästas på papper och det behövde ett nytt rätt och fel för att kunna ordna samhället på de sättet de hade formulerat sig. Ett samhälle med entreprenörer, fri företagsamhet och evig avkastning.De grep efter de halmstrån de hade och upprättade lagen om skydd för arbetsvilliga. De första fröet till alla de regler som du och jag lever under varje dag. Deras stora seger och idé var kollektivavtalet då de effektivt kunde avväpna fackföreningarna i en överenskommen period.

En lag kommer till på följande sätt: idé, förslag, utredning, betänkande, proposition, lagrådsremiss och till slut en tillämpbar lagtext. Att dela uppverkligheten i vad som är lagligt och olagligt är svår process, det är många linjer som ska dras i sanden och egentligen kan man säga att juridiken dras med samma problem som matematiken gör. Eller ja, som ett språk för verkligheten. Är man sjuk när man har 37.5 grader feber? När man har 38? Är man frisk då när man har 37.9 grader? Man kan argumentera att det där är upp till indiven att känna efter men den dagen du står framför din doktor som avgör om du är sjuk enligt försäkringskassans doktrin spelar det roll. På samma sätt framstår Jan Björklunds skola med ordningsbetyg och betygshierarkier som ett mätinstrument på det omätbara? Vad är kunskap? Hur mäter vi det? Vad säger dig ett VG i Geografi B? Kan man inte tala Svenska om man får IG i det ämnet?

Verkligheten beskrivs i abstraktioner och modeller men människor är högst reella. Ett barn som nyss lärt sig skilja på blått och turkost kommer se flera turkosa färger. I språket talar vi hela tiden i dessa abstraktioner och vi tänker med hjälp av språk och dramatiserar omgivning med det. Att man håller sig på mattan betyder ju inte att man från och med nu spenderar sin tid på två kvadratmeter vävd yta. Att ett företag söker en spindel i nätet betyder inte att man behöver utöka terrariet. Det fattar vi. Men lagen kan inte hålla sig med sådana uttryck, den måste vara absolut och omöjligt tvetydig. Om det ens går att vara tydlig i språket, att uttrycka en sak är att säga att det samtidigt finns en annan. När vi höjer upp någonting till skyarna så säger vi samtidigt att de andra också finns. Lagen brottas med den här dualismen, när övergår någonting positivt till att bli det där andra negativa. Vart går skillnaden mellan de två? Hur vet man det? Det allmänna rättsmedvetandet sa min lärare. Det gjorde mig inte klokare.

En lag ska vara myndig, den ska blicka ner, den kommer vara full av invändningar, undantag och har tänkt på alla eventualiteter. Den innehåller slutligen Det Som Inte Går Att Säga Emot och Sanningen.

Men lagen kan inte utövas av vem som helst. Så länge lagen funnits har det också funnits institutioner och ritualer för domens avkunnande. Först utgick den från högre makter och utövades av religionens präster för att på senare dagar fastställas av en domstol. Ordet lag betyder ”något grundläggande”. Men någonting som är så grundläggande kan inte utövas av hur som helst, det kräver ett speciellt rum, speciella blanketter och utbildad personal.

Brottslingen är inte dömd för en domaren avkunnar domen för brottet som ska bevisats i domstolen. Hur domen ska avtalas styrs av redan fördefinierade meningar som domaren ska använda. Men att döma strejkande är inte någonting svensk domstol befattar sig. För att handskas med detta tillsattes istället Arbetsdomstolen som består av jurister, LO-ombudsmän och företrädare för näringslivet. Här avkunnas Sanningen inte endast av utbildade lagkunniga utan även arbetslivet självt. Det är som ett tyst erkännande att lagen inte riktigt räcker till.

Språket hägnas in, skrivs in i speciella böcker och vi avkrävs att lyda de här regleringarna och annars vara beredd på att ta konsekvenserna. Men för att de lärda ska veta vad de ska skriva i sina böcker, utredningar och lagar så behöver de sociologerna ty annars skulle de stå där chanslösa att lösa problemen med produktiviteten.

Och med denna cirkel av åtgärder och förlopp så tvingas vi använda deras språk och de bygger kontinuerligt ut det. Men det är faktiskt du och jag som bygger det. Vi bygger det genom att sätta oss på tvären, läsa romaner på dass eller bara smita hem tidigare. Det är någon som snackat skit om företaget på fritiden så de tvingar oss att skriva på en lojalitetsklausul. De har tillgång till språket och förändrar verkligheten med hjälp utav det medan vi har tillgång till allt det som de faktiskt händer.

Telefonen ringer tre dagar senare.

”Tyvärr, vi har hittat någon bättre lämpad för tjänsten.”

Och allting rasar ihop. Glasdörren går sönder med ett kras, mitt skrivbord bara krymper och medarbetarna försvinner en efter en. Och genast börjar osäkerheten gro. Vad gjorde jag för fel? Vad tyckte de inte om mig? Mina meriter? Mitt utseende? Min attityd? Hörde de att alla fyrkantsorden kom ut ur en triangelmun?

Att söka jobb är att söka sig tillbaks till sin tid som tonåring och känn sig utvärderad vart man än går och man oroar sig för hur man ska passa in. Det är språket och anpassningens win-win, om du blir anställd så ska du tala ett visst språk och duger du inte så börjar du nagelfara dig själv och gör du inte det ordentligt sätter arbetsförmedlingen in det hårda artilleriet: jobbcoachen. Den lär oss att tala, tänka och visualisera målet rätt. Den lär oss den nya arbetsmarknaden, det är som en stor indoktrineringskampanj från staten där vi tvingas ha kontakt med någon överenergisk, positiv och ganska dum person som ska hjälpa oss med CV’t och inte är mottaglig för argument som att det inte finns jobb just nu. ”Den moderna arbetstagaren skapar sina egna jobb” står det i metro och din jobbcoach har garanterat sparat utklippet.

Vi lever i en värld där ingenting är dåligt, där de arbetslösa är avskaffande till förmån för de arbetssökande och de enda krig som bedrivs är preventiva krig där man låter oss förstå att om de inte ingrep så skulle allting bara bli värre. Inte ens de utförsäkrade får vara utförsäkrade, de är nollklassade. Det är i alla fall på plusminusnoll istället för att att det låter som man är utanför försäkringssystemet. Man kanske kan säga att dagens läkarkår är tidsoptimister när det gäller tillfrisknandet istället för nonchalanta mot de människor de ska vårda. Då låter det ju positivt om inte annat.

Meningen ”du duger inte till jobbet” ekar i mitt huvud dag efter dag efter anställnings intervjun. Jag lyckas inte alls omvända det till en positiv klang, jag lyckas inte höra hur jag ska bli taggad att söka fler jobb efter en besvikelse.

Du duger inte till jobbet. Själva strukturen av vår grammatik kräver tre saker av oss, vem gör vad mot vadå och ibland noteras också en tidsangivelse. Det är som om hela språket är byggt för att utkräva ansvar. Det är som en skolbok där vi bara behöver fylla i de tomma luckorna. En tankens pepparkaksform där det uttryckta är som små stjärnor, bockar, gummor, hjärtan, månar är de tankar som kan formuleras. En del akademiker med språket som inriktning säger att en erfarenhet finns inte i vårt medvetande förens vi formulerat den.

I språket finns också en massa rester från svunna tider som vi inte tänker på men ändå tvingas leva med de gamla tankemönstren. Låt mig ta ett exempel så att läsaren tror mig. Jag ljuger inte, även språk bara är någonting man bara slänger ur sig så är det fyllt med så mycket att jag tycker är värt att nysta upp.

All historia börjar med de gamla grekerna men vi börjar istället med de gamla romarna. De duger. När man hos romarna i lag kulle definiera vad som var en fri person och vad denne fick göra så formulerade man sig så att frihet det var när man fick göra vad man ville förutom det lagen förbjöd. En ganska dålig formulering som härrörde hur man såg på egendom i den romerska straffrätten. Någon som ägde någonting hade full makt över det exempelvis såsom en herre ägde sina slavar.

Frihet är alltså äganderätten över dig själv förutom det förbjudna. Och friheten vi fick från romarriket var att vi fick äga vår frihet, alltså, herre och slav ryms nu i en istället för två. En del menar att den här definitionen är anledningen till att vi så gärna separerar oss i kropp och sinne. Kroppen som åtlyder sinnet. En författare som heter Judith Butler skriver i sin bok att separationen av kroppen och sinnet återfinns hos de människor som gör sig redo för underordning. En sådan idé gör att vi masar oss till jobbet med ont i kroppen för att vi ska betala hyran men inte uppfattar oss som slavar.

De mänskliga rättigheterna då? De bygger ju på att vi har ett okränkbart värde som vi aldrig kan sälja, hyra ut eller bli av med. Slavägaren Thomas Jeffersson, författare till USA:s självständighetsförklaring, skrev bland annat raden ”vi är begåvade med vissa obestridbara rättigheter”. Men varje försöka att tillämpa det här skapar oändliga paradoxer. Varför får man inte äga människor men spärra in dem i fängelse och tvinga dem att arbeta? Om alla är okränkbart lika värda varför dör en del människor i väntan på vård? Vad betyder rätten till oss själva? Vem är fri?
När jag söker jobb är jag herre över alla lediga jobb på arbetsförmedlingen. Jag tittar på annonserna, väljer bort bort de jag tycker låter tråkiga och skriver och skickar in mina papper till de annonser som får mig att hoppas.Friheten är att välja, men valfriheten lastar allt ansvar på en. Man kunde valt annorlunda bättre, mer fördelaktigt, varit mer aktiv. Kanske är mitt jobbsökande bara slaveri under min frihet?

Jag lutar mig över tevesoffan till min jacka, fiskar upp tamponger ur fickan som det står ”frihet i en liten ask” och går in på toaletten för att trycka upp tre och en halvcentimeter blodstoppande frihet i mitt underliv.

Tintin: Uppropet

2011-01-20T19:41:00.000+01:00

Egentligen borde jag ha sett stormsvalorna redan på uppropet i sjuan. De fanns där tydligt för vem som helst att se men det var nog lättare för fröken att tänka att vi var en alldeles vanlig klass. En sådan klass som hon haft hand om hur många gånger som helst förut.

På sifferbetygens tid så sa man att en helt sådan normal klass bestod av 10 procent ettor och lika många procent femmor. Jag minns inte riktigt om fröken sa att det var 20 procent tvåor och fyror men jag vet att de flesta fick en trea. Hon berättade för oss att betygen nu var bättre utformade ty de var kunskapsorienterade. Alla i klassen kunde få MVG om vi bara kämpade tillräckligt hårt. Alla kunde blir rockstjärnor och lyckade. Betygssystemet sa att vi alla nu var oskrivna blad och att vi själva bestämde hur långt vi skulle gå. Från att staten indelat oss i kategorier efter statistik skulle vi nu låtsas om som ingen bakgrund eller statistik existerade. Det enda som skulle existera var framtiden, vart vi kom ifrån och vad gjort fanns inte. Eller åtminstone skulle det inte påverkas där vi nu stod på ruta ett.

Uppropet var en konstig blandning av en din-egen-lyckas-smed-retorik och information att ingen såg när min klasskompis, Jim, klottrade "Negrer luktar illa" på bänken. Jim var ful. Tänk dig en spenslig trettonårig kille med brynja och flanellskjorta. Precis så som man ondgör sig över tjejer som sminkar sig för tidigt så borde någon uppmärksammat Jims brådmognad.

De flesta i klassen kom från utkanterna av staden och jag kände inte någon. Inte för att det gjorde mig någonting, jag hoppades på att jag skulle slippa alla referenser till Hergé och Tintin-böckerna. Att mina bästisar skulle slippa kallas Milou efter hunden och kapten Haddock efter den försupne mannen.

Att gå och äta första dagen är alltid det värsta på ett nytt ställe. Jag kommer nog aldrig riktigt komma över det. Hur gammal jag än blir. När jag hamnat på ålderdomshemmet så kommer jag bäva den första timmarna för att behöva gå till matsalen. Den ångesten kändes ordentligt den här dagen.

På lunchen kristalliserar sig strukturen i klassen ut sig. Vem som umgås med vem och vilka gäng som uppstår. Det värsta är att alla är desperata och pratar med forcerad artighet, slumpen avgör hur man placerar sig i matsalen och man vet att de som man sitter med i "maten" kommer vara de som man kommer umgås med första veckan innan man hittat kompisar som man själv valt. Det är helt otänkbart med en strategi som går ut på att vara själv. Att vara själv första veckan är att bjuda ut sig själv till högstbjudande mobbare. Det är att ställa sig i maten och skrika till hela skolan: JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET ATT JAG INTE KAN UMGÅS MED FOLK. ALLA HATAR MIG. JAG ÄR SJUK I HUVUDET KNÄPP KOM HIT Å RETA MIG. DOPPA MIG I TOALETTEN. Exakt det meddelandet skickar du ut till din omvärld när du med lätta steg glider undan konversationer och står med nedböjt huvud och väntar på att läraren ska öppna dörren till lektionen.

Jag bävade verkligen inför lunchen denna uppropsdag. Helst av allt hoppades jag på att vi skulle ha en kort första skoldag och skickas hem innan lunch. Men allt det skulle betyda är att problemet sköts upp till imorgon. Jag kollar mig runt i klassrummet. I ena hörnet sitter en tjej med block och penna upplagt framför sig. Hon heter Jenny, jag bestämmer mig i samma ögonblick som jag ser henne att hon är en plugghäst. Hon är en rövslickande plugg häst som alltid är redo för läxor. Jag ser det på hennes hållning och på hennes hästsvans men mest syns det på hennes präktiga präktiga pennskrin i grönt med påsydda utskurna grodor i filt.

Min blick vandrar vidare och jag ser en tjej sitta längst inne i hörnet. Hon har inte krypit undan i hörnet utan hon har placerat ryggen mot väggen och benen på den tomma stolen bredvid henne. Det ser avslappnat av ut men jag tänker mig att hon nog är dryg. Hon har jazzbyxor och en oxblodsröd Fruit Of The Loom-tröja. En sådan som jag vill ha. En sådan som alla hade utom jag kändes det som. Jag fick inga adidasbyxor med knappar på sidan året innan eftersom mamma tycker "att mjukisbyxor har man inte i skolan, det är inte kläder". Det kändes som hopplöst omodernt för en 13åring och mitt sug efter märken var stort. Det är ju en sådan enkel grej för att höra hemma: köpa en standardiserad tröja med en logga. Det är som en sköld eller ja, till en viss del. Någon borde göra ett rollspel av högstadiet. Nu säger de åt hörntjejen att spotta ut tuggummit. Carolina hette hon tydligen.

I en klunga sitter fyra killar som verkar komma från samma håla utanför staden. De skämtade med varandra innan vi gick in på uppropet och nu sitter de bredvid varandra. En är tjock, två är fula och den sista ser rätt alldagligt ut men hans tröja med ett Kiviks-marknad visdomsord drar ner helhetsintrycket. "Ät gul snö - det kan vara öl!"

Den sista klumpen min blick sveper över är Buffaloskor-tjejerna. Buffaloskor är en slags platåsko kombinerad med en sneaker. Buffalo var ett märke som var riktigt hett men de skorna kostade uppåt tusen kronor. Ett annat märke som också var accepterat var Strange. De gjorde platåsneakersen lite färgglada, oftast svar de svarta med en accentfärg så som röd eller turkos. Man valde accentfärg efter ens favoritfärg. Att han accentfärg rosa tyckte jag kändes patetiskt och förutsägbart. Nästan lite barnsligt. Jag hade inga platåsneakers och var givetvis avundssjuk.

Det ringer ut till lunch och fröken säger att vi ska ses i aulan efteråt. Där ska våra skåp delas ut och den som inte kommer dit kommer få de sämsta skåpen. Suck. Jag inser att jag inte har någonting annat och välja på än att dyka upp. För att undvika att försöka undvika situationen där jag står och tittar på alla bord för att försöka lista ut vilket det är socialt acceptabelt så stoppar jag snabbt ner papperna vi har fått utdelade och nästan rusar till matsalen.

Väl framme där hamnar jag bland de första i kön. Kön som sträcker sig väldigt långt och framme vid brickorna ligger orangea brickor, bestick i rostfritt stål och vita tallrikar. En del missfärgade av tidens tand. Det gäller att tycka de är äckliga. Brunt är äckligt. Det är smutsigt. Precis som sallad som är det minsta brun i kanterna är bajs. Om någon inte tar den översta tallriken så ska man som efter i kön inte heller göra det även om man inte ser någon synbar fläck som inte diskats bort eller en missfärgning. Gör man det så är man äcklig då tar man någons smutsiga tallrik ("Faan vad äckligt att du tar den tallriken, du vet ju inte varför jag inte tog den. Äckel-Henke tog i den förut vill stoppa hans äckel i munnen. MEN KNULLA HONOM DÅ!") Allt det här ska jag lära mig om några veckor, just idag tar jag en missfärgad tallrik men kommer undan med det. Ingen tänker på det eller noterar det. Alla är ynkligt rädda i kön till maten.

Matsalen är helt i tegel och utsmyckad med vad man får anta vara forna elevers konstnärliga tillkortakommanden i träslöjden. Det är uthuggna drakar av elever som inte riktigt tagit hänsyn till proportioner eller färgval. De hänger på skolans matsalsvägg så som föräldrar hänger upp teckningar av sina barn. I de teckningarna är det inte resultatet som räknas utan ansträngningen. Precis så är det här också. De tavlorna som hänger runt omkring oss i matsalen ska bli utsatta för en hel del påhopp när vi inte har någonting annat att prata om.

Jag lägger upp två potatisar, en halv slev kalops på min tallrik och lommar vidare till salladsbordet. Där tar jag en sked majs, en lite hög rivna morötter men låter bli kinakålssalladen. Typiskt skolbudgetsnålisar att göra sallad på kinakål. Portionen är mindre än vad jag annars brukar äta. Dels måste jag försäkra mig om matens kvalitet och dessutom vill jag se vad genomsnittet hos de andra tjejerna är. Att sticka ut är faan det sista jag vill just nu.

Vid ett tomt runt bord slår jag mig ner på en röd plaststol. Ur väskan jag bär med mig tar jag upp informationspapperna vi fick av fröken och läser. Jag stirrar på dem och försöker se nonchalant ut, hoppas på att någon sätter sig vid mitt bord. Det dröjer två evighetslånga minuter innan Carolina stolpar fram och sätter ner brickan med en smäll.

"Såg du vad Jim skrev på bänken?"
"Näe.."
"Negrer luktar illa. Han stavade säkert illa fel. Jag såg att han klottrade så jag kollade innan jag gick på lunch"
"Jaha. Vart bor du?"
"I stan. Jag kommer inte ifrån landet i alla fall. Förut gick jag på Långbergsskolan men jag ville inte gå högstadiet där. Sex år räckte tyckte mina föräldrar. Vart gick du innan?"
"På Oppebyskolan, jag har typ inte gått med några av de i klassen. Lite trist."
Våran konversation fortsätter och Carolina berättar också att hennes föräldrar tror hon har en chans till bättre utbildning på den här skolan. Du berättar om när du och Sven åkte lådbil. Carolina väsaer plötsligt till mig:

"Vet du att Linda i våran klass är Jims flickvän? Det var hon med glitterjazzbyxorna. Jävla lantisar."

Ur fickan tar hon fram en penna och skriver: Linda e en fjårtiz på bordet.

Jag reser mig och går bort med brickan och det finns antagligen en anledning till att Carolina går på här istället för på Långberg. Och den anledningen är nog inte bara hennes föräldrar. Det är svårt att inte gilla Carolina men jag tänker att det här antagligen kommer innebära en hel del problem när jag med hjälp av kniven skrapar ner matresterna från tallriken i en brun hink.

------------
I nästa del tar vi reda på vart det blev av Johan och Sven egentligen. Ses då!

DEN ULTIMATA GUIDEN TILL HÖGSTADIET FÖR DIG SOM BLIVANDE PUBERTETSMONGO

2010-10-19T13:28:00.001+02:00

STRING
Viktigt. Riktigt viktigt. Dock inte viktigare är behå. Det gällde att vara lagom också det vill säga – inte ha stringen sticka uppovanför byxlinningen för då var man en fjortis (skånska: pentabrud), inte svarta string under vita byxor. Men man skulle ändå markera att man hade string: gärna prata om det, ge andra tips på hur man vänjer sig att ha string (ha string och så har du vanliga trorsor utanpå så känns det som vanligt och du vänjer dig vid att det skaver in) och berätta högt att ha vanliga trosor nu känns som att ha blöja och hur fult det är när troskanten syns på jazzbyxor. Alltså, hur fult det är med en kant på de i övrigt tajta utsvängda spandexbyxorna. Stor ironi.

BRÖST
Att ha bröst var också viktigt, det var liksom formen på att man var kvinna. Mens kunde man fejka, om man inte hade string så kunde man vika in sina vanliga trosor så att man fick den där stringkanten uppe vid linningen men bröst kan man inte fejka på samma sätt. Köpte man A-kupa och stoppade den full med papper så blev man påkommen på gympalektionerna.
Det gällde att köpa rätt första behå, inte en utan vaddering (DÅ SYNS JU BRÖSTVÅRTORNA!!! Äckligt), inte för tantig men inte för utmanande (vem tror du att du är?). Vi växte upp då plastikkirurgin och push-up behån slog igenom på bred front. Vi tittade på storleken på våra bröst, jämförde med varandra på gympan, var det ena större än det andra?
Att skaffa behå för tidigt var pinsamt (vad skulle HON med behå till?) och att skaffa det för sent var också ett tecken på att man inte hade en uppfattning alls om kvinnlighet (om man inte skaffar behå i tid så får man HÄNGBRÖST!?!? Ueöööö!). En del sov med behån för att brösten då skulle forma sig efter behån när de växte och på så sätt skulle man undvika att få taxöron.

MENS
Att blöda en gång i månaden var kvittot på att man helt och fullt skulle kunna delta i det mongama äktenskapet med barn. Man skulle kunna föda barn, det som ytterst definierade oss kvinnor. Det gällde att inte få mens sist, det var ett misslyckande och som vi väntade på våran mens. Tjejerna väntade på smärtan och blodet eftersom det skulle markera övergången till någonting nytt. Det gick rykten om vem som fått mens, vem som inte fått sin och vem som fejkade att hon hade fått mens. Att få mens före klassens queen bee (alltså: populäraste tjejen på amerikanska) var också ett brott. Hela våran tillvaro präglades av ångest inför våran kropp, att den såg ut på rätt sätt och att den fungerade normalt.

Diciplineringen av kroppen var enorm och alla av oss var rädda för att sticka ut, att göra fel. Priset för att göra fel varierade från skitsnack till utfrysning i flera månader till att bara bli mobbad. För att undgå det värsta tog tag i det vi kunde ta tag i: kvinnligheten och gick in för det med liv och lust. Vi läste Frida, Veckorevyn och slukade alla frågespalter vi hittade (tyvärr gav dem inte de svar vi ville ha: allt var ju normalt, vi som desperat letade efter en normalitet att klänga fast vid). Vi sökte desperat efter normer som kunde ge oss lite skydd och som vi kunde gömma oss bakom.

Vi försökte lista ut hur man var kvinna på rätt sätt: att det fanns ett rätt och fel fattade vi. De som gjorde fel blev horor eller flator. Att bli kvinna handlar om att upprepa normerna och att upprepa dem rätt. I högstadiet är alla bara en bunch of motherfucking aphjärnor som härmar och härma allting de ser och läser.

HIERARKIORDNINGEN
(eller vet din plats i hackordningen!)
Men i längden var det ju såklart ohållbart att vi tjejer hängde med varandra och försökte komma överens så som läraren försökte i början av terminen. Man kommer inte automatiskt överens för att man allihopa har livmoder. Tjejer är fruktansvärt bra på att positionera sig mot varandra – allting blir en jakt på status med killar, kläder och musiksmak. Alla klättrar desperat uppåt för att inte hamna längst ner och ju högre upp vi kommer desto mer höjs botten och vi får lägga mer och mer tid på våra utseenden. Vi lägger mer och mer pengar på kläderna som blir dyrare och dyrare och mindre mat på tallriken för att bli smalare och smalare. Kollektivt stirrade vi ihjäl Victoria Silverstedt och Anne Nicole Smith men ärligt talat så var det inte deras fel, hade de satt Marit Paulsen framför oss och sagt att hon var it-girl hade vi köpt det. Vi hade runkat till Leif GW Person om samhället hade haft en kollektiv psykos som sa att han var all that.

Det fanns alltid en tjej i klassen som var coolast, som hade mest status och som det gällde att hålla sig väl med. Hon var snyggast, hade flest beundrare men också en riktigt jävla utvecklat sinne för tortyr. Utfrysning var alltid hennes paradnummer och illa dolt äckel. Men med hennes janusansikte så log hon alltid för läraren och såg till att hålla sina händer rena för att aldrig kunna anklagas för något. Istället fick hennes underhuggare utföra skitgörat och de var rädda för henne. Rädda för att förlora sin position i hennes strålglans, rädda för att återgå till att vara mobbade. Så de imiterade henne allt det kunde. Men såklart inte med en exakt precision.

ÅHH GUUD VAD PINSAMT

Fras användbar i hela högstadiet och används till det mesta som inte går exakt så som det gör i våran uppfostrande populärkultur. Det vill säga när man gör någonting lite fel, när man inte är exakt sådär supersuper JÄTTEnormal eller när någonting inte slutar lyckligt. Till våran hjälp för at örstå att allting var dödspina och pinsamt samt att andra gjorde fel så fanns det en hel del pedagogiska teveserier och ungdomsböcker. Den som vi alla läste i femman: GLAPPET. Finns numera på youtube för dig som missat det.

POJKVÄN

Inte för många men inte för några. Inte för fula och inte för tråkiga men absolut inga snygga players heller. Gärna lite äldre men inte för gammal och lastbilschaffis. Ett sugmärke på halsen. Inte flera. Gärna din pjkväns för stora tröja. Men inte varje dag. Du har ju faktiskt en egen stil. Du ska umgås med din pojkvän. Men inte för mycket. Så här höll det på i all oändlighet. Det var sådan jävla misär att vara kär i högstadiet att det bästa var att fejka vem man var kär i. Men inte den snyggaste killen. Eftersom det skulle vara helt jävla omöjligt för en sådan som dig.

Visst, det låter som en dystopi men högstadiet är i mångt och mycket så. Speciellt i slutet på nittotalet där det blev modernt med plastikoperationer och debatten rasade om kroppsideal. Och när vi gick där i sjuan så tränade man snarare på att hålla i magen och funderade mest på hur man skulle överleva högstadiet. De andra frågorna om könsroller gick oss över huvudet för det mesta. Och det skulle visa sig senare att det skulle vara lugnt, att vi skulle finna det andningshål vi letade efter men det skulle ta oss ett tag. Hur vi skulle ta oss igenom den här strida strömmen av skit sysselsatte det mesta av vårat första halvår i högstadiet. Under en bildlektion tittar Sven frågande på bildläraren:

”Det kanske ändå är bra att högstadiet är så här tufft så man är ordentligt förberedd för vuxenlivet”.

Hon tittar tillbaks på honom och säger ledsamt: ”Du... Det kommer inte var såhär hela livet, det kommer bli bättre”.

***

Vad man som karl tyckte var extra ångest har jag dålig koll på. Förtidig utlösning och penisstorlek säger mig mitt något blurriga minne men jag vågar inte uttalöa mig med risk för att det blir patetiskt.

Tintin & kapten Haddock

2010-10-03T19:34:00.004+02:00

Jag bodde i ett mintgrönt radhus, nummer 96.

Mamma och pappa köpte radhuset i början av 90-talet för 25 000. Vilket måste anses vara en väldigt bra affär med tanke på att det var precis nybyggt, inte en själ hade bott där innan oss. Det berodde på ekonomiska faktorer jag inte förstod då men som jag skulle läsa om i skolan mycket senare.

Så här skulle det senare stå i min bok: Priserna på bostäder föll eftersom bankerna hade köpt och lånat ut pengar till bostadsbolag som spekulerat om en massa pengar men inte fick vinsterna man hade förväntat sig. Då priset på bostäder visade sig vara någonting som inte så många kunde betala föll värdet på dem.

Det här skulle min lärare säga: Krisen var inte bra ur den synpunkten att folk fick sparken och inte anständigt betalt som arbetslösa fast den ekonomiska krisen inte var deras fel eftersom det inte var vanliga människor som hade spekulerat om en massa pengar.

I samma veva bytte min pappa också vår orangea Opel mot en modernare grön Volvo. Anledningen var rätt enkel: pappa var en av de få som hade kommit ur sin arbetslöshet och nu ville han visa det för alla andra också. Så han gjorde som alla andra: belånade sig. Eller han hade väl inte kommit ur arbetslösheten och fått ett riktigt jobb utan han varvade att jobba svart och programmera ett bokföringsprogram åt Amiga. Allting tillsammans med Målargunnar. De hade både stora planer för både om trädgårdsverksamheten och om bokföringsprogrammet. Det fanns inga andra jobb att tillgå speciellt inte för några som knappt klarat av gymnasiet.

Min pappa, Kenneth, var fungerade på så sätt att bestämde han sig för något så var det så, han var som en orubblig koloss, en betongklump som det bara var att lyda när han kommit till den punkten. Han hade blivit pappa till mig som väldigt ung: 21 år gammal. När man tittar på korten så ser han väldigt ung ut och det gör han fortfarande med sitt svarta hår, skäggstubb och stora bruna ögon. När han inte hade blåställ eller jobbkläder så var det svarta jeans, tshirt och hårdrock som gällde. Företrädesvis AC/DC eller Black Sabbath. Musiken var lika viktig som kläder för honom – det tillhörde hans identitet så starkt. Den hade speciellt förstärkts i perioder av arbetslöshet. Då han inte längre kunde säga hantverkare när han presenterade sig så istället brukade han säga: hårdrockare eller världsmästare i kreativ bokföring (dock var det ingenting som min mamma uppskattade överhuvudtaget). I brist på familjeförsörjare fick man hitta någonting annat att svara på frågan om sysselsättning.

Målargunnar var en sådan där halvkriminell typ som gjorde det mesta. En riktig entreprenör. Han sålde fulsprit till vem som helst utan skrupler, blåste soc så ofta han kom åt, sålde saker till reapris - polisen skulle nog ha kallat det häleri, målargunnar kallade det för kompispris.

Bokföringsprogrammet skulle vara ett break-through för min pappa hoppades han. Hela familjen industrialiserades och det fanns inte ett tillfälle då man inte kunde vika kartonger till det här bokföringsprogrammet: Diamantbok. Vi vek kartonger framför teven, medans vi väntade på att mamma skulle laga mat eller medan pappa läste "Jorden runt på 80 dagar" för oss i vardagsrummet.

Programmet sålde faktiskt bra på en datamässa i Flen och så småningom köpte ett företag idén och de sa något om en anställning till pappa. Målargunnar blev skitförbannad när han fick höra om det hela. Han tyckte pappa hade förhärligat sin egen insats och förminskats målargunnars. Ja, undanhållit sanningen! Nästan ljugit!
Såklart blev det bråk om pengarna för Diamantbok. Bråken var faktiskt underhållande: de kom hela tiden på nya sätt att blåsa varandra. Eftersom de hade en svart målarfirma tillsammans så turades de om att blåsa varandra på löner och betalningar. Så min mamma och Gunnars fru; Eva turades om att hänga matkassar på respektive dörrar som en ursäkt för den senaste blåsningen. Trots att de uppenbart var överens om att gubbarna var snikna och hopplösa så pratade de aldrig med varandra utan upprätthöll något slags sken inför sina makar om att hålla med i den senaste konflikten. Om KoM Infoform någonsin utförde ett trädgårdsjobb hos dig så kan du vara säker på att den ena hantverkaren inte fick betalt.

Hur som helst: Diamantbok, Målargunnar, svartjobb och överskott på bostadsmarknaden ledde oss till radhusområdet. Pappa antar jag hade någon slags förhoppning om att bli lite finare. Att komma bort från miljonprogrammen. Jag kan tänka mig att i hans huvud så såg han framför sig hur vi hade grillkvällar med grannparet Läkaren & Psykologen och att han hälsade på Professorn när han hämtade morgontidningen.
Så blev det inte riktigt. Vi var inte ensamma, fler i arbetarklassen hade kommit upp sig.

Våra grannar till höger städade spyor på Birka Paradise och var hemma varannan vecka. Det var förresten så mina grannar hade träffats: han jobbade som bartender i kareokebaren och hon städade där. Love at first sight så att säga. Att de skaffade billigt hus efter bara tre månader tillsammans hade en enkel förklaring. Båda var över trettio, det här var sista chansen.

Till vänster på nummer 94 bodde: Biggan, Gert och Sven. Det gick inte att utläsa av namnen men Sven var deras son. De var nog inte riktigt heller min pappas idealgrannar för den delen. De rökte inne, städade ytterst sparsamt och Biggan hade bara fem tänder i munnen.

Ett par år senare så skulle Gert bli dement och flytta in på ålderdomshemmet som skulle börja byggas om tre år på det tomma fältet bakom. Fältet var en gammal plantskola och luktade fruktansvärt om vårarna av allt skit de en gång hällt i jorden (jag misstänker att det var det som drog ner priset). Det luktade kobajs mixat med ruttet gräs och en lätt touch av något sött som jag inte har någon aning om vad det var. Hela fältet blev liksom till geggamojja från och med mars och det fanns bara fläckar av gräs men framåt början på juni så slutade det lukta och fältet så ut som ett fält.

Biggan var härlig tyckte jag, men jag var rädd för att ta henne i hand. Hennes naglar var svarta och jag fick intrycket av att hon inte tvättade händerna så ofta. Hon hade alltid joggingdress och verkade aldrig ha något jobb, hon var hemma mest jämt om hon inte var i garaget med Gert såklart och meckade med alla traktorer, raggarbilar, skrotbilar eller vad som helst annat som drevs av bensin. De hade ett speciellt garage för alla skrothögar ute i Jönåker där de kunde pilla ostört mest hela kvällarna och även nätterna om de kände för det.

Biggan var alltid glad och hon ville alltid lära mig en massa tekniska saker som jag aldrig riktigt till fullo förstod. En gång lärde hon mig att räkna binära tal (hur hon nu kunde det, hon hade ju inte gått mer åtta år i grundskolan) när jag gick i fyran. Det fattade jag precis, jag blev jättestolt och visade det för mamma, morbror och väl valda skolkamrater men ingen förstod storheten i något som är tal, men inte konstrueras som tal så som vi lär oss dem i skolan. Efter att förklarat för ganska många fem dagar i sträck och mest mötts av suckar, bekymrade ögonbryn och oförstånd gav jag upp.

Mot den här bakgrunden är det ingen överraskning att Sven var mobbad i skolan. Det hade väl snarare varit konstigt om han inte var det. Hans kläder var alltid två år försenade modemässigt och eftersom han var den han var så var knäna alltid lappade, skosulan var alltid på väg att lossna och alla vet att kids inte särskilt snälla. Han ville aldrig riktigt prata med mig om hur han blev instängd av hockeykillarna på toaletten eller att de alltid skar sönder hans däck på cykeln. Och egentligen behövde vi aldrig prata om det, jag såg på honom när han kom hem om det hade varit extra jobbigt. De dagarna han var som gladast då han kom hem var onsdagarna. På onsdag eftermiddag så hade han Gymnastik på schemat, visserligen med Farke men ändå.

Farke tyckte vi var världens äckligaste gympalärare: han blev alltid jättesvettig och fick lökringar under armarna, han hade alltid byxorna för högt upp (ni vet så högt upp att man viskade till sin bästis: Ser du! Farke har idag paketet på höger sida, guuuuuuud vad ääääääckligt!) och han trodde att vi fortfarande gillade lekar som medicinmannen och spökboll. Vi ville egentligen spela basket och andra våldsamma sporter där man kunde passa på att klösas och tjyvnypas eftersom vi hatade varandra i klassen så mycket.
Ingen kunde slå Sven på gympan: ingen var bättre på fotboll, ingen kunde klättra snabbare och ingen gjorde fler mål oavsett sport. På gympan kunde han aldrig väljas sist.

Men, en gång när han kom hem så såg jag att han var ledsen fast det var onsdag. Han hade en speciell ihopknipt mun då och hans hållning avslöjade honom direkt där han satt på trappsteget utanför dörren. Hans lugg var avsvedd. Sven hade en sådan där bonnig 90-talsfrisyr som man gärna skämtar om nu för tiden. Då var det på dödsallvar. Det var en sådan där frisyr då man rakar hela huvudet men lämnar luggen kvar lång, inte synthlång utan snarare fem centimeter och tunn-lång.

Jag frågade inte då, jag hade ingen aning om hur de gjort. Jag gick ju inte i samma klass utan i parallellklassen. Jag skulle få se det sedan i högstadiet då så skulle jag förstå hur de gjort. En kille som hette Joakim skulle få luggen avsvedd efter en gympalektion i omklädningsrummet. Hockeykillarna hade tagit sin Axe, sprejat och hållit en tändare framför. Då brinner parfymen och de hade använt lågan för att bränna bort luggen. Det var ganska hemskt att se Joakim tvinga sig själv att gå till matsalen den dagen, alla såg ju direkt vad som var fel men det ignorerades och han blev bara ett till skämt för hockeykillarna. Efter det som associerar jag alltid människor med Axedofter med hockeykillar och folk som är riktiga jävla fittor. För mig luktar det inte direkt irrestistible utan ohämmat testostron. Men det var inte högstadiet för oss än. Vi står bara på randen till katastrofen.

För att muntra upp honom den här onsdageftermiddagen sparkade jag honom på smalbenet. Det var så vi kommunicerade, vi slogs, vi bet varandra och vi ryckte benen av grodor tillsammans. Vi har alltid gjort oss illa tillsammans som den där gången då han byggde en lådbil och jag hamnade på sjukan. När vi umgicks så skadade vi alltid varandra på något sätt. Inte för att vi jämt slogs utan för att vi lekte tävlingar som: vem kan balansera längst, vem kan klättra högst, vem törs gå längst ut på isen.

Ett vanligt inslag var att han drog mig i håret, oj jävlar vad han drog. Det gjorde alltid ont som faan, det visste han och dessutom kunde ju inte jag dra honom i håret - hans tilläts aldrig växa längre än ett par centimeter. När han drog mig i håret är det som för att säga: nu är'e slut, jag har fått nog, dags att lyssna på Offspring på mitt rum? Och han drog mig också i håret för att han visste att jag var håröm och det var det ondaste jag visste, han drog mig i håret också för han visste att jag skulle börja gråta och då fick han en anledning att krama mig. Ibland kunde jag veta att det här en sådan dag han kommer dra mig i håret bara genom att titta på honom. Men jag gav honom en aldrig en kram apropå ingenting fast jag ibland såg att han behövde. På något sätt ingick det inte i vårt outtalade kontrakt: först slogs vi, sen kramades vi.

Senare när jag blev större och blev aktiv i någon slags feministisk rörelse så beskrev vi mansgrisar med fraser som: Jamen, det är typ sådana killar som ba tar en kvinna och släpar hem henne i håret. Jag tänkte alltid på Sven då; vi brottades och han drog hem mig i håret. Jag gillade det, jag fattade ju att han inte kramades speciellt mycket hemma. Och jag tyckte det var tryggt med vetskapen att vi aldrig skulle behöva pussa varandra utan vi hade någonting annat som vi grundade våran relation på.

Kanske det faktum att vi både var rätt misslyckade på våra egna konstiga sätt: jag var så duktig i skolan att jag hade prestationsångest på kvällarna och aldrig kunde sova och han var så dålig i skolan att han hade prestationsångest och aldrig kunde sova.

Båda våra föräldrar intygade att de var precis nöjda med oss som vi var och de kanske de var även om jag misstänker att de ibland tyckt att vi kunde umgåtts stillsammare.

På kvällarna när vi inte kunde sova så skrev vi brev till varandra. Brev på brevpapper med hjärtan, fåglar, natur, blommor, skogar, älvor, snirkliga blad och sådant på. Sven sprejade breven till mig med Date-parfym som han hade snott från Konsum vid Spindelplan, ibland var det glitter på breven och alltid låg det små presenter i kuvertet.

Kommer du ihåg de där napparna i olika färger som det var modernt att ha i ett tajt halsband runt halsen? Sådana fick jag i alla möjliga färger och storlekar, frimärken (frimärke skulle alltid sitta på brevet trots att vi bodde grannar och trots att vi aldrig lät våra brev cirkulera i Postens byråkrati), tuggummi med låtsastattueringar och en gång gav han mig ett smycke som nog tillhörde hans mamma om man skulle vara petig med äganderätten. Det var jag tvungen att lämna tillbaka sa min mamma, men det spelade inte så stor roll att jag behövde lämna tillbaks det. Jag fattade ju vad som var poängen, han visste ju också att han skulle bli påkommen och att jag aldrig skulle få behålla det.

Jag kunde dock aldrig göra något lika fint tillbaka, min pappas LP-skivor var för stora för ett kuvert, Diamondbok fanns på hur många disketter som helst överallt och det kändes fel att ge bort pappas plånbok. Dessutom hade han hade så stor koll på den att jag tror det varit kört och jag var inte säker på att jag gillade min pappa lika mycket som Sven gillade sin mamma och jag gillade inte Sven mer än vad jag älskade min mamma. Men min bror, min två år yngre bror med gravt synfel, älskade jag och fortfarande älskar jag till döds. Han var den perfekta avvägningen mellan mamma och pappa.

En kväll när min bror somnat till sagobandet och låg i sängen och gapade i sin ljusblåa pjymas så smög jag mig in på hans rum. På det kofläckiga nattduksbordet (ja, det är sant, det var kofläckigt. Mamma fick dille någon sommar och målade sin cykel kofläcklig. Hon fick smak för det hela så hon målade även min bror nattduksbord, en pall och kökssoffan kofläckig) låg hans glasögon. Glasögon som var tvungen att specialbeställas från USA eftersom man inte kunde göra så tjocka glas i Sverige. Hans glasögon var verkligen som colabottnar, tjocka och runda. En snällare jämförelse hade väl varit Harry Potter-brillor, men på 90-talet hade inte min bror den populärkulturella turen utan det fanns bara ocoola töntar med runda brillor som referenser.

Jag skrev klart brevet och lade ner min brors glasögon däri (de passade perfekt!), sen smög jag ut i mitt Nalle Puh-nattlinne och lade brevet i Familjen Sörenssons brevlåda. Jag skrev till Sven om vad jag hoppades inför högstadiet, om att det verkade spännande och vilka affischer jag skulle ha i mitt skåp. Det var bara en vecka kvar till uppropet för 7c.

Nästa morgon blev det ett ramaskri utan dess like som väckte mig.

***
Nu står vi redo att möta gymnasiet med våra nya bekantskaper. Tintin är de av de fyra karaktärerna som ser tillbaks på hur det var förut medan de andra berättar direkt från högstadiet. Innan vi tar ett kliv in i högstadiet kommer vi nästa gång få läsa en stor do's and don'ts lista om högstadiet.

Lådbilen

2010-09-26T17:53:00.002+02:00

Om man säger att du att hade vuxit upp på landet med få grannar. Då hade du varit Sven. Du hade inte haft lånekort på bibblan men kört bil vid tio års-åldern.

Att börja skolan skulle gjort dig blyg med alla sina uppgifter och krav om att prestera. Bokstäverna som hoppade mest runt och de där skrivstilshäftet i fyran var ju bara ren terrorism. Snirkliga A:n och konstiga ihopbindningar gör Sven galen. Hur han än vinklar handen så verkar det aldrig bli riktigt riktigt rätt. En gång fick han en klasskamrat att göra hela hans skrivsstilsbok och Sven byggde ihop hans bro av glasspinnar som klassen hade i uppgift i NO.

I skolan klippte man guldstegar för att illustrera någonting med Jacob, änglar och massa skit från bibeln, Sven avskydde det. Varför var man tvungna att lära barn om de här människorna som uppenbarligen gjorde saker som inte alls gick att göra i verkligheten, som uppenbarligen var påhitt? Varför var det viktigt att rita snygga änglar en hel lektion? Och det skulle dessutom vara kul. Ha! Det tyckte i alla fall inte Sven. Hans änglar var fula. De stank av ointresse.

Klassen gjorde julpyssel, domherrar att hänga i taket och någon lertomte som Sven inte fick ta hem eftersom han hade berättat för fröken att han tyckte den var så jävla ful att han tänkte slänga den i marken vid ICA. Sven hade också beskrivit hur det skulle krasa med bränd lera mot asfalt. Fröken blir uppriktigt förvånad och försökte övertala Sven tills hon märker att det inte är någon idé. Svens mamma får den på ett kvartsamtal för att föra den till säkerhet. Det var på samma kvartsamtal du fick stämpeln DYSLEXI – med hjälp av den skulle man komma att förklara allt stök, allt skolk och allt ointresse ungefär som du vore handikappad. Men i fyran var det nog bra, då fick han faktiskt den där extra timmen med läxorna som behövdes. Men efter det så var Sven ETT JÄVLA SÄRBARN SOM INTE KAN LÄSA NORMALT HAHAHAHAHA. Då lärde mamma honom att det viktigaste är inte att ge igen utan att gå därifrån för då skulle de inte tycka det var något kul och sluta. Sven gjorde som hon sa men skulle senare konstatera att det var ett jävla sätt att lära sina barn acceptera underordning. Man får faktiskt slå folk på käften, man får säga nej till att bli behandlad som skit.

Killar har inga bästisar. Det vet alla. De slutar leka efter fyran – då man ska ju va istället. Leka gör bara barn. Men om man ska vara lite ärlig har Sven väl någon bästis, hon bor bredvid honom i radhuset.

De lärde känna varandra en eftermiddag i juli när han av misstag slog ut framtänderna på henne och gav henne ett skrapmärke på hela underarmen. För att åstadkomma det behövde Sven bara en sak: en lådbil.

Han plingade på dörren med stora förväntansfulla blåa ögon och de två samlades på gården för att åka lådbil. Pulkabacken funkar finfint, den har mjukt gräs och är ganska brant. Innan de vågar sig upp så testkör man på parkeringen, rondellen och på arga gubbens gräsmatta (Arga gubben hatar barn, kammar sig med kniv och tvekar inte att ta till ett högre tonläge när han finner det nödvändigt, alltså nästan jämt).

Hon drar i ena hjulet, inspekterar styranordningen och Sven förklarar tålmodigt det här med hjulaxlar, ratten och varför ni inte har några bromsar.Bromsar behöver man inte, för man kan bara sätta upp foten och bromsa med skon eller svänga in i en buske om man skulle tycka att det går för fort.

Egentligen är båda två för gamla för de här, de har åda gått ut sexan och ska nu inträda i vuxenvärlden. Ja, det tycker själva i alla fall. Högstadiet är då man skiljs från barndomen. Men nu är det ingen som ser och de har ju inte officiellt börjat sjuan, så det här torde ändå vara okej resonerar de.

De åker lite på gården och puttar på lådbilen och turas om att sitta i den för att lära sig att styra. Runt den ena gården, förbi garaget och in på den andra gården, runt häcken två varv och förbi äppelträdet som nog ingen har beskurit på i alla fall en mindre evighet. I det trädet brukar ni klättra, hämta äppelkart och har äppelkrig allihopa på gården. Sven tycker att det nog är färdigtestat nu, allt går ju jättebra med både bromsen och att styra.

Lådbilen är blå och kromfärgad. Byggd av plankor och en barnvagns smala hjul. På sidorna har han målat Stålmannen S:et, dels för att det är tufft och dels för att det matchar så bra med hans eget namn. Sven. Inte direkt det modernaste namnet som finns. Skulle han ha har varit modern skull du hetat Jim, Fredrik eller Christian och fått smeknamnet Jimpa, Fredde eller Chrille. Nu döptes pojken på BB till Sven och alla kallar honom kort och kott för Sven. Namnet är lite för kort för att göras om till ett smeknamn och Sven ingår inte inte något stort gäng där man får smeknamn som Bullen eller Pom. Ibland kallar mamma honom för Gurkan men det är inte speciellt kul, inget namn som han vill att alla andra ska ropa efter honom.

De unga racerförarna släpar och drar lådbilen mot pulkabacken. Pulkabacken ligger över ängen, förbi den övergivna fabriken där de äldre barnen spelar paintball och upp på cykelvägen till höger. Där ligger den, ganska brant och förra sommaren cyklade Simon ner för den. Inte bra – ganska ont sammanfattar rätt bra.

Sven är däremot övertygad om att lådbil och cykel olika saker. Cykel har två hjul och går lite snabbare dessutom var det inte förens Simon bromsade som det sket sig.

Och kolla! Det är massa högt gräs därnere så när vi kommer ner för backen så kommer ni att bromsas mjukt av gräset. Det Sven inte har räknat med är att lådbilen på grund utav en felkonstruktion kommer gå en bit åt vänster och till vänster ligger en riktigt stor sten. Men å andra sidan, hur många matematiker finns det i hans ålder?
Tillsammans släpar de upp skapelsen som har tagit två veckor att bygga. Kromet glänser i solen och reflekterar strålarna. Det är en sportbil för erat inre, en sådan sportbil som Sven ska köpa när han blir stor oavsett hur länge han får jobba oavsett vilka andra utgifter som behövs dras in på. Ett barn upplevelsevärld är så praktisk på det sättet, svart/vit naivitet där ändå det mesta är möjligt eller man tänker att skärvor av en vuxen värld är möjlig. Livet kommer vara anständigt för Sven, det är så han tänker sig det. Än är det spensliga pojken för liten för begrepp som ”det social arvet” eller ”socioekonomiska förutsättningar”. Blir man tillräckligt gammal för att någonsin inse konsekvenserna av dem? Gör du det?

Vinden blåser svagt och Sven ska äntligen få visa upp för Tintin vad han kan och att han är mer än vad hon tror. Svens 15 minutes of fame är här. Och de femton minuterna räcker bra. De är där för att vara i en evighet.

De tar på sig sina cykelhjälmar som de blivit påpropsade och sätter sig i bilen. Sven längst fram och Tintin håller ett stadigt grepp om hans midja. Ett sådant där grepp som berättar att man är rädd men gör det ändå, att man litar på någon.

På tre åker de ner för backen. Det suger till i maggropen och de sekunderna varar i flera minuter. Lungorna fylls med sommarluft och om Sven hade haft något hår så hade det fladdrat i vinden. Lådbilen följer backens linjer perfekt.

Men nu börjar de dra åt vänster, helvetehelvetehelvete, Sven ser precis åt vilket håll det barkar. Stenen, stenen, stenen. Nej, nej, nej. Han drar och drar i lådbilen för att försöka få den och svänga. Kom igen nu! Kom igen!

Lådbilen svänger inte som föraren vill att den ska, den kränger och lådbilar är synnerligen svårstyrda i gräs. Ekipaget kör rätt in i stenen och välter. Sven slår i knäet men Tintin skriker för kung och fosterland. Hon hamnade med huvudet före rätt ner i backen och när hon vänder ansiktet mot Sven ser han att det rinner blod ur munnen på henne.

Det ser ut som någonting som han har sett i en zombiefilm och ser nästan helt overkligt ut. Det är därför han inte ryggar tillbaka utan hjälper henne att ställa sig upp, visserligen ganska bryskt men ändå. Men det stödet så går de vägen hem från pulkabacken till Tintins mamma. Under hela vägen hem viskar han i hennes öra: förlåt, förlåt, förlåt, jag visste inte, jag visste inte om och om igen.

Tintins mamma däremot är inte lika sansad när hon får se Tintin. Hon får närmast panik och rycker henne nästan ur greppet som hon håller kring Svens midja. Eftersom Tintins mamma är ensamstående så finns det ingen bil att tillgå och Svens föräldrar är ute i Jönåker och meckar med sina bilvrak.

Det slutar med att Tintin får åka taxi till akuten, Sven kramar om henne tafatt och ber jättemycket om ursäkt en gång till för säkerhets skull om hon inte skulle ha hört alla de andra förlåten som han har sagt. Tintin ler ett väldigt motbjudande blodleende och säger:
”Det gör ingenting, jag hade roligt även om det gör lite ont. Det gör ingenting.”
”Är du säker på det?”

Dörren smälls igen och frågan studsar tillbaka. Med tunga steg går Sven tillbaka till pulkabacken för att samla ihop två veckors arbete som han företagit sig med en stor omsorg. Jävla helvete, han som hade byggt bilen och så kommer den där jävla stenjäveln och bara förstör och tänk om den förstör för Tintin nu också. Tänk om hon har skadat munnen på något konstigt sätt som gör att tänderna är borta för evigt eller att hon aldrig mer kan prata ordentligt. Jävla sten. Jävla sten. Var den absolut tvungen att stå där?

Sven sparkar och sparkar på stenen, försöker välta den, hämtar en pinne och försöker gräva runt den för att kunna rulla bort den. Jävla sten! Han skriker rätt ut.

Måste allting gå så illa när tanken var att allting skulle gå så jävla bra.
Resterna av lådbilsJÄVELN leder han hem. Ett framhul har lossnat, hela framdelen på bilen är pajad i alla fall på vänster sida och hjulaxeln är sne. När Biggan och Bengt kommer hem ikväll ska han fråga om man kan laga det. Han lämnar skothögen på framsidan av radhuset och sätter sig ner på trappen för att fundera på om han kan gottgöra det på något sätt. Tänk om Tintin blir invalid – då är det hans fel. Med rynkad panna sitter han på farstutrappan och försöker att inte tänka på det. Längre bort på gatan ser Sven sin parallellklasskamrat, Carolina. Hon betyder alltid trubbel. Ännu mer trubbel tänker han och suckar.

***
Nu har vi träffat den nästa sista huvudpersonen i vår berättelse. Den sista som kommer presenteras är Tintin! Sedan är våran trench coat mafia all set för att börja högstadiet med allting som det innebär.

Telefonsamtalet

2010-09-19T15:05:00.002+02:00

Johan sitter i köket, han har bytt om till sin pyjamas. Det är en fin pyjamas, blå prickiga byxor och ovandelen är också blå med en elefant på magen. Det är hans favorit. Han älskar den. Framför honom står ett glas mjölk som han dricker av då och då. Han dinglar med benen och väntar på att hela familjen ska samlas. Johan beter sig exakt sådär som barn gör när de går i andra klass och undrar saker som när man ska få vara uppe längre än klockan åtta och vad man ska få i födelsedagspresent.

När alla är samlade kring bordet berättar Johans mamma och pappa med allvarliga miner att dem ska skiljas. Det ligger en mördande tystnad över bordet, alla tittar på varandra som för att hitta ett uttryck i någon annans ansikte. Någonting som talar om hur man ska reagerar i en sådan här situation. Det finns ingen inövad mall och ingen av omkring bordet har lust att göra fel.

Till slut börjar Johan gråta, mamma börjar gråta, hans syster ser sig omkring, blir rädd och börjar gråta och från pappa hörs en snyftning. Tafatt försöker de lägga armen om varandra för att trösta varandra men ingen vet riktigt hur de ska göra. Är allting slut nu? Får pappa verkligen ta på mamma när hon håller om sina barn. De ska ju trots allt skiljas. När de gråtit i fyrtiofem minuter gör de allesammans ansatser att sluta men Johan vet inte hur han ska göra. Nog för att det var svårt att förstå hur man gjorde i början av det hemska beskedet, hur slutar man? Han är ju inte färdig med att vara ledsen över det här hemska beslutet. Men just nu orkar han bara inte gråta mer.

Mamma och pappa skiljde sig som dem hade sagt, trots obligatoriska vändor av att de ömsom ville ha varandra tillbaka ömsom hatade varandra.

Pappa Henrik försökte bo i en etta i miljonprogrammet och resten bodde kvar i villan. Det gick inte så bra för någon av de inblandade. Så småningom fick Henrik något teknikjobb i Södertälje så han flyttade till ett radhus, den familj han lämnat bakom sig flyttade också, fast till miljonprogrammet.

Att Pappa Henrik valde att flytta 100 kilometer ifrån sina barn var ingenting som skulle påverka hur mycket de skulle ses lovade han Johan. Johan minns hur hans pappa hade lovat det, han hade stoppat om Johan där han låg i sängen och kramat sin son god natt för första gången på ett år; kallade Johan sin ögonsten och lovade att de skulle ses oftare från och med nu.

Johan minns det fortfarande tydligt och det är dit han ibland längtar tillbaka. Den där villkorslösheten, att sakna tre tänder i munnen, skrapat upp knäna och komma hem med en hink med grodor. Det enda hans föräldrar gjorde var att visa vart han skulle ställa grodorna på baksidan sen gick de och hällde ut dem i ån på kvällen och till Johan sa dem att de hade rymt.

Henrik avancerade i företaget, bytte företag och började åka utomlands. Johan och hans syster åkte dit mer och mer sällan, när pappa var i Japan var det svårt liksom. Mamma tog hand om syskonparet på Henriks, ibland syndes det att mamma var trött och hon var helt hopplös att titta film med, hon somnade alltid i soffan vid tiotiden.

Johan tyckte bäst om när han och hans syster var sjuka från skolan samtidigt, då fick de hyra film och fick varsin serietidning. Efter ett tag slutade de vänta på att febern skulle tajma istället hade de ett system att när någon hade feber så var den andra tvungen att käka en halv tub tandkräm. På så sätt fick man en mild flourförgiftning och den önskvärda febern.

En gång kommer Johan speciellt ihåg, det var den gången då de hyrde alla tre Star Wars-filmerna från 70-talet och sträckglodde dem. Johans syster, Mika, gillar egentligen inte sci-fi eller rymdskepp men han satt bredvid henne i soffan och berättade allting om Darth Vader och hur allting hängde ihop med Anakin Skywalker. Straffet för att han fick välja film var att han fick blanda saft och poppa popcorn hela dagen.

Pappa avancerade i företaget och ibland fick Johan och Mika japanskt godis som plåster på såren. Och det var ett jävla dåligt byte, fy faan för fikon rullat i mjöl, ingen åt godisen av annat än artighet. Presenterna botade inte problemet med att pappa faktiskt var borta; syskonen längtade tillbaka till de helger då de åkt rullerblades på plattan och Johan körde in i en tant av misstag. Hon trillade nästan baklänges och slog i bakhuvudet efter det fick de lite kalla fötter och packade ihop för dagen. Istället för det här så blev det mutor från Henriks utlandsresor eller Men In Black och massa godis medan han själv satt framför datorn och jobbade.

Samtidigt som de blev mutade med socker så vägrade Henrik betala för Mikas jeansjacka. Hon behövde den verkligen, Johan minns det så väl. Det var vår, videungen hade precis slagit ut och syskonen hade brottats ute vid vår koja. RITSCH hade det bara sagt så var jackan trasig. Där stod de två med munnen öppen och såg ut som två fågelholkar. Johan såg till att de tog cyklarna ner på stan och såg ut en ny jeansjacka. Den var så snygg, den hade stor örn på ena sidan och en amerikansk flagga på den andra armen (den sprättade Mika senare bort och sydde dit upp och ned).

Men Henrik tittade mamman i ögonen och sa att det kunde hon glömma att lura honom på pengar. Han och hans nya sambo hade minsann räknat på alla mammans bidrag och hennes lön och hon lurades bara minsann när hon sa att hon behövde pengar. (Henrik hade nyss köpt ett radhus, för någon mille) Till slut betalade morfar och mormor den där jackan, Mikas vinterjacka blev för varm till slut.

***

Telefonen ringer och Johan hasar sig från datorn till telefonen.
-Stenhage
-Hej, har du någon vuxen hemma som jag kan få prata med.
-Vänta lite.

I telefonen hörs en röst som talar skånska och Johan undrar om de verkligen känner någon som är skåning. Mamman och Johnny sitter kvar vid matbordet och äter fortfarande, söndagsmiddag och allt. Snacka om prestationsångest när man gör söndagsstek i flera timmar för att Johnnys föräldrar ska komma.

-Du har telefon. Eller någon av er har.

Fem minuter senare sliter mamman upp dörren till ditt rum och ser helt jävla vansinnig ut. Vad faan, tror hon att hon gör, knacka…

Johan hinner inte påpeka det innan hon tar till orda.

-FÖR I HELVETE. Va fan tror du att du pysslar med? Varför får jag ett samtal om att du har snattat på ICA? Har inte vi pratat om det här? VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT?

Tillbaka stirrar ett par ögon och en öppen mun. I sitt huvud försöker Johan gå igenom den senaste tidens händelser. Han har faktiskt inte snattat någonting på flera månader.

-Jag jag jag jag jag, jag vet inte, jag har ingen aning. Jag har inte snattat på Ica, jag lovar. Mamma, jag har verkligen inte gjort det. Jag lovar. Vem var det som sa det?

Hon skriker och tonåringen försöker resonera, men Johan är mest vettskrämd egentligen men ju mer de diskuterar desto mer går det upp för henne att han nog faktiskt inte har gjort det. Dessutom hade han i telefonen sagt att det här var tredje gången och mamman hade inte hört om de två andra. När hon börjar lugna ner sig och har kramat om den vettskrämda varelsen klart och bett om ursäkt uppstår det en pinsam tystnad och de både tänker samma sak. Hur förklarar vi det här för Johnnys föräldrar?

Mamma beslutar sig för att ringa och dubbelkolla det här med ICA så att de kan vara säkra på att någon busringde. Så var det ju såklart, det bestämmer sig både Johan och mamman för så där ansträngt. Men det ringer hon och kollar för säkerhets skull imorgon. Nu gäller det att lugna middagsgästerna och faktiskt ge sken av att ingen närt en ligist vid sin barm!

Johan sitter kvar på rummet, det här har han verkligen ingen lust att höra. Det hela känns så jävla orättvist. Så jävla skitkul att någon ringer hem till honom och säger att han snattar. Han undrar om det är sådant folk tror om honom? Tror de att han stjäl saker? Varför vill folk göra sådant här mot honom? Han tänker efter, han är ju faktiskt inte osams med någon. Även om det kanske skulle vara svårt i hans fall. Han känner ju trots allt inte så många.

En ilning går genom hela kroppen och Johan blir nervös. Om några dagar börjar skolan. Tänk om alla hans nya klasskamrater tror det här, tänk om alla vet om det här. Varenda muskel i kroppen spänner sig och han känner hur han blir mindre och mindre. HELVETE.

På skrivbordet ligger klasslistan för 7C och han tar fram den för att kolla hur många i hans gamla klass som han känner igen. Hanna, Johan, Maja, Karl, Johannes, Jim, Sandra… de här namnen betyder ingenting. Det är ju standard att man inte går i samma klass i sexan som i sjuan. Fröken förklarade det med att det är bra för alla med miljöombyte och lära känna nya och om man känner att man har fått en viss roll i klassen så kan man nu få chansen att få en annan. Folk kommer inte ha lika mycket förutfattade meningar om en. Men Johan tycker att det verkar väldigt förstört för hans del.

Han blir så arg att han gör det han alltid gör när han är arg: lägger sig på sängen och stirrar upp i taket för att bygga worst case-scenarion i huvudet så att han är beredd på att möta det värsta. Är det någonting han hatar så är det överraskningar. Han funderar på varenda formulering som kan komma ur någons mun och på varenda kommentar funderar han ut ett svar på varenda dum kommentar som kanske kan komma. Om han är förberedd och vet vad som kommer hända så kommer det inte svida lika hårt.

Medan han ligger där i sängen och lägger sten på sten på axlarna och trycker ner sig själv så kommer Johan fram till att det sista han vill är att gå till skolan.

***

Som du kanske har märkt har jag påbörjat en ny följetong. Den här gången kommer vi träffa fyra kids som vi kommer följa. Hur länge och genom vad har jag ingen aning, men just nu presenteras alla pre-högstadiet, för det är där de kommer träffas och bilda sin egen trench coat mafia.

Planlösheten

2010-08-28T18:30:00.004+02:00

Luften var alldeles klar på sommarmorgonen, men sådant tänker du inte på som barn. Du tänker på om det är varmt eller kallt, om det är barn ute på gården eller inte. Om din pinne som du gömde i buskarna i går ligger kvar. Det är sådant som rör sig i ditt huvud. Ibland glimtar livets lite större bekymmer förbi och det knyter sig i magen men då sätter du dig i badkaret med "plutten" - din blåa sammetselefant som mamma har sytt till dig. Efter en halvtimme drar du bort duschdraperiet och saken känns nästan som bortblåst eller den ligger längre bak i hjärnan och kommer inte ploppa upp på ett tag igen.

Du förstår inte att du inte är så där bekymmerslös som barn ska vara, det är en naturlig del av ditt liv att vara rädd ibland. Att vara rädd för döden och saker som kan göra ont.Döden kan faktiskt uppta stor tankeverksamhet för en sjuåring. Du såg Bambi och så var det kört.

- Mamma, tänk om du dör ikväll? Säger du försiktigt när hon ska åka.

Hon lovar dig att det inte kommer bli så, kramar om dig och åker till nattjänsten någonstans i omsorgens långa korridorer. Istället sover farmor hos dig. Ni delar på den stora vattensängen. Du guppar på höger sida och hon på vänster sida.

Farmor har alltid fåniga och gammalmodiga nattlinnen antingen med stora blommor eller fotsida vita som ser ut som Lucialakan med något som skulle kunna vara en picassoteckning. Men du tycker att hon är vacker med sina kantiga glasögon och gråsprängda korta hår. Hon har en väldigt liten mun som hon kan dra ihop till ett rakt tunt streck. Då vet man att det att dags att göra som hon säger när strecket kommer fram. Hon är ung din farmor, 41 år gammal. Hon födde tidigt, din mamma födde tidigt och enligt det sociala arvet har du 14 år kvar tills du föder barn.

Det tycker du inte nu, men det kommer du tycka senare, det var synd att de var bli gravida så tidigt. De hade ju så mycket för sig. Mamma har gått på konstskola ett år och din farmor hann aldrig riktigt utbilda sig. Man kan känna det på deras händer. Sönderspritade och desinficerade flera gånger om dagen. Som upphöjningar, små sår och fnöskiga partier ligger spåren av deras yrken: mentalvårdare och servitris.

Farmor är servitris på ett ställe som du tycker är himmelriket på jorden. När du är där får du äta obegränsat med Marianne och dricka vilken läsk du vill inne på kontoret. På hennes jobb är det några som äter, några som sitter vid bardisken och dricker ur något som ser ut som äggkoppar. Hon skämtar när hon serverar och verkar vara kompis med alla där. Det finns en sillmacka som åker in och ut, på samma tallrik så står den bredvid olika äggkoppsgubbar då och då. När du frågar farmor så berättar hon att för att få sälja sådant vuxendricka så måste de beställa mat också enligt lagen och krögaren men de har de inte pengar till så den där mackan bara står där så att vare sig lagen eller krögaren ska bli arg.

Innan ni somnar så avhandlar du döden med henne också. Lika bra så att man har det gjort. Ni går igenom vad som händer efter döden, hur stor himlen är och om den någonsin kan bli full. Du frågar också vad som händer när man bränner kroppen, om den förmultnar och du berättar hur du vill ha din begravning.

Till slut frågar du om det som du har velat fråga om hela kvällen: Kommer mamma dö inatt? Kan hon göra det? Din farmor sätter nog ärlighet framför allt och säger: Ja. Det kan hon. Men chansen är liten.

Du blir helt vit i ansiktet, tar farmor i handen och ligger blixtstill och klarvaken. Vad skriver man egentligen på en gravsten?

Idag blåser vinden i håret och dagen känns en aningens meningslös för dig. Det är en av de sista sommarlovsdagarna i sjuan och du har ingenting att göra. Du fick din mens här om dagen, jättekul verkligen. Mamma försökte vara pedagogisk och vara sådär svensk. Hon hade väl säkert frågat någon av de yngre tjejerna på sitt jobb på vårdhemmet.

Du fick en bok om puberteten som handlade om ”kropp & knopp” med massa bilder och upplysningar om hur det är att vara tonåring. Någon av tjejerna på jobbet hade också berättat att man skulle fira att man fick sin mens för att det skulle minsann inte vara någonting att skämmas för utan någonting man skulle fira! ”Nu blir du ju kvinna!” hade mamma sagt. Du hade ryckt på axlarna förutom att det känns som att du har blöja på dig hade ingenting förändrats. Möjligtvis att du hade haft lite magsmärtor också. Ni firade med att äta tårta. Det var en jättefin tårta med glasyr och färska jordgubbar men det var liksom konstigt att sitta vid matbordet och äta tårta för att säga: HURRA! till sin egen mens.

Din mamma försöker så hårt emellan åt att bli svensk trots att man tydligt hör att hon bryter på bosniska. Pappan din är precis tvärtom, han drömmer sig tillbaka och hur det skulle varit för er om det inte hade blivit krig. Han sörjer eran stora fina lägenhet och han sörjer sitt arbete som läkare. När han druckit ett par glas vin så brukar han med målande ord beskriva era liv och hur dem hade varit där borta. Att din mamma inte alls skulle behövt arbeta heltid, vilka fina skolor ni skulle gått i och lysande karriärer som hade legat framför er.

Sverige ser han inte som ett land ni ska bo i utan ett land som ni förvaras i tills allting är lugnt att åka hem igen. Du vet inte vad som är hemma. Sverige eller det land som du börjar minnas lite suddigt.

Ni har bott i miljonprogrammet i sex år nu. Någon hade ju roligt när de ritade det i alla fall, format som ett stort S och adreserna och numrerna på porten följer ingen logik överhuvudtaget.

Det är här på skolgården som all din svenskundervisning har skett: knulla, hora och grundläggande tekniker i att stjäla cyklar samt använda en glashammare. Du har även kompletterat den här kunskapen med boxningslektionerna din pappa har gett dig på kvällarna när ni borstat tänderna: ”om några killar tar på dig på ett sätt du inte vill, så gör du såhär!” och så visar han ett välriktat slag mot solar plexsus. Du har övat på pappa tillräckligt många gånger för att kunna göra det riktigt bra för din ålder.

När det kommer till att slåss så handlar det mest egentligen om att våga, att våga gå tillräckligt nära och att vara tillräckligt säker på sig själv att man inte inväntar första slaget och slår först. Det ger en säkerhet i kroppen att man vet att man inte skulle stå där helt handfallen om det kom någon: slå först – fråga sen.
Du går längs den asfalterade vägen och funderar över vad du ska göra med en av dessa sista dagar innan skolan. Det här med sommarlov tycker du ändå är ganska svårt, tanken är väl att man ska hälsa på släkten, åka på någon semester eller ha sommarstuga. I stan är det så varmt om somrarna och det är inte alltid man kan gå och bada på det kommunala badhuset. I och för sig plankar ni in om nätterna och badar hur mycket ni vill.

Du går ut ur Brandkärr och ner mot radhusområdet – du har verkligen ingenting att göra. Nere vid ån finns det i alla fall vatten och skog. Du känner dessutom några i radhusområdet som kanske är hemma. I värsta fall kanske några småungar är ute som du kan reta.

Uppför backen, förbi ICA, förbi villorna och 200 meter cykelväg. Sedan är du framme vid de rosa radhusen nere vid ån (vem lägger radhus nere vid en å!?). du går runt på innergården men de verkar ganska döda. För små barn för att ens kunna reta är ute. Du går in på den sista gården innan du är beredd på att ge upp. På en avsatserna till ett av radhusen sitter Sven. Du kan inte påstå att du känner honom speciellt väl utan han går typ på samma skola och han har någon gång hängt med en kompis kompis. Han borde i alla så mycket som att känna igen dig tycker du och säger högt och tydligt:

”Hej!”

Du får ett hmmande svar och Sven tittar mest ner i marken.

”Vad gör du?”
”Ingenting” och stirrandet ner i marken fortsätter.
”Vill du göra någonting?”
”Vad då i sånna fall?” han tittar upp på dig och han ser nog lite ledsen ut.
”Jag har telefon på rummet så vi kan gå hem till mig och busringa? Jag vet en perfekt att ringa”
”Vart bor du då?”
”Brandkärr, men inte längst bort utan Mariebergsvägen. Kom nu!”
”Okej, om du berättar vilka vi ska ringa”
”När vi börjar gå så berättar jag…”

Tillsammans börjar ni gå hem till dig. Äntligen sällskap tänker du och pladdrar på om människor man kan busringa.

Man kan ringa folk med typ konstiga efternamn. Jag har sett att det finns folk som heter pistol, lejon och sådant i efternamn. Man kan ringa och fråga: hej! Är det pistol och när de säger: Ja så säger man pang! Och lägger på och sammma sak med lejon fast då säger man Grr och lägger på. Eller så kanske vi den lite mer läskiga grejjen om du törs?

Samtalet fortsätter och så småningom börjar Sven också fylla i vad man kan säga när man busringer och vilka man kan busringa till. Han börjar se lite gladare, du tänker att du faktiskt ska fråga honom var det var han var ledsen för lite senare.

Utanför porten fiskar du upp nyckeln som du har i ett snöre innanför tröjan. Mamma litar inte på att du klarar av att hålla reda på en nyckelknippa.

Väl inne så går ni bara in på ditt rum, drar telefonen ur telefonjacket och tar in den på ditt rum för att koppla in den där. Ni turas om att slå numret, i början slår ni bara ett nummer på måfå och turas om att prata.

”Hej! Jag ringer från lokalradion, du har vunnit en fjärlissamling – jaaaaa, det är sant!! Vi drog ditt telefonnummer i en utlottning. Priset finns att hämta ut på JC på gallerian! Men du måste komma inom tre dagar annars tillfaller det någon annan.”

Du får en snilleblixt och utan att tänka på det så startar du tävlingen: vem kan vara värst?

Nästa telefonsamtal som ni slumpar fram genom att bara trycka lite på de olika siffrorna så förställer du rösten och säger tungt och stönande:

”Jag vet vem du är och jag vet vad du har gjort!”

Lägger snabbt på och du och Sven skrattar så ni dör. Faan vad skraja de borde ha blivit i andra änden! Det här var ju det bästa alla kategorier. Helt plötsligt ringer telefonen och du tvekar några sekunder innan du svarar försiktigt:

”Heeej….?”
”Jag vill veta hur du vet vem jag är och vad det är jag har gjort!”

Du lägger på och blir stum i några sekunder. Du tittar på Sven och ni börjar skratta, ni börjar skratta hysteriskt åt vad som just hände.

Hur kunde ni vara så dumma att ni glömde #31# när ni busringde? Det är ju så man blir osynlig på nummerpresentatörer. Hoppas inga av de andra ni har lurat hämta ut en massa saker ringer tillbaka. Mamma skulle slå ihjäl dig. Hon är ju ärlighetens riddare och sanningens försvarare. Usch.

”Vem ska vi nu ringa?”

Ni funderar ett tag.

”Jag vet, jag vet, jag vet. Okej, lyssna här. Det här är ett skitbra förslag men du måste ringa för han nog skulle känna igen min röst. Bäst är om du kan härma någon dialekt? Kan du det? Typ skånska eller om du låter som om du är från dalarna.”

”Jag kan lite skånska.”

”Okej, jag tänkte att vi ringer han du vet som gick i 6C, jag har hört att han har snattat flera gånger. Det var Louisa som berättade. Hans föräldrar ska tydligen ha varit jättearga, vi ringer och säger att han har snattat en gång till och sen ba…. HAHA!! Busringning!”

Sven ler lite tveksamt och du fattar att du måste övertala honom mycket bättre om han ska göra det.

”Men alltså, det är ju inte som att vi inte ska säga att vi busringer utan vi kommer ju berätta det. Dessutom sa du ju att vi skulle busringa och det här är ju inte alls lika hemskt som när du ringde och sa att de har priser att hämta ut på JC. Du har ju faktiskt inte sagt til dem att du busringde utan nu kommer de försöka hämta ut sina grejjer och personalen kommer skrata åt dem. Det är faktiskt mycket värre än det här. Kom igen nu…!”

Sven skruvar på sig och ser lite obekväm ut.

”Men… Det är inget roligt att busringa med dig annars och du är den enda jag känner som skulle kunna göra det här.”

”Okej då, men har du numret?”

”Ni letar upp en gammal skolkatalog och letar upp telefonnumret.”

”Kolla adressen! Han bor bland villorna! Men åh, du vet väl hur villabarnen är?”

Sven vet mycket väl hur villabarnen är, de var sådana där man bara fick vara med på nåd när man var liten. Och när man väl fick vara med så var de för det mesta elaka eller skämtade om en. Lekte burkgömma och såg alltid till att man förlorade vare sig man räknade eller om man gömde sig. Det var aldrig kul att vara däruppe bland villorna men å andra sidan hade de fler leksaker och sådant som pool på baksidan till exempel. Man ville så gärna leka med dem men det gick liksom inte.

Du minns också villabarnen om hur man inte riktigt passade in när man kom på födelsedagskalas hos dem. Som när Katrin fyllde sju år och hade maskerad. Du hade precis upptäckt Bamse och tyckte det var världens bästa serie och av någon anledning gillade du Lille Skutt bäst. Mamma och du tillverkade egna kaninöron och ni sydde en prickig stor fluga som du skulle ha. Dagarna innan kalaset gick ni ner på stan och köper vita tajts och en vit polo.

Dagen du ska gå iväg har du på dig maskeradkostymen hela dagen. Mamma hade en extra överraskning innan ni ska gå: en guldglittrig mask! Precis såsom man har på maskerad! När ni kommer dit förstår ni att det fanns en outtalad regel som ingen har berättat för er. När det är maskerad och man är sju år gammal är tanken inte att man ska klä ut sig till vad man vill utan tjejerna ska vara prinsessor och killarna ska vara prinsar. Du kände dig bara obekväm och ville bara hem. Alla påpekade också att du hade valt den mesigaste och ängsligaste karaktären i Bamse. Och föräldrarna påpekade att du hade gjort dina kaninöron själv. Du ville verkligen bara hem, efter tårtan så gjorde du det enda rimliga och fick magknip.

Nu ringer ni.

Forza Italia, Forza Svezia! DEL FEM - lämna henne bakom dig!

2010-07-31T16:57:00.002+02:00

Jag är på ett härbärge i Rosarno och jag har fått syn på någon sommycket väl kan vara Yvonne. Jag har ställt frågan till personen tvärs över bordet och håller andan.

- Kanske, vem vill du att jag ska vara? säger figuren mitt emot mig med den bedrövliga blonderingen och de slitna kläderna. Hennes händer arbetar med någonting i knäet. Det ser ut om sömnad av något slag. Hennes vänstra pekfinger har en fingerborg på sig och hennes händer är torra. Hennes hus är solbränd som en sådan solariehäxa som finns hemma i sverige. Sådana som solar året om för att se fräscha ut och ser ut som skräcködlor.

- Jag skulle hemskt gärna vilja att du var Yvonne Björud Sörensen. Jag letar efter henne.
Kroppen rycker till.

- Varför då? Har hon gjort något?
- Nej, jag skulle vilja fråga henne en del saker. Vad hon gör här nere och hur hon försörjer sig?
- Om jag vet vem det är, får jag pengar då för att berätta vem det är?
- Hur mycket? Men visst är det du va?
- Jag tycker du kan ge mig 20 euro så svarar jag på varenda fråga.
- Hur vet jag att det är du då? Att du inte utger dig för att vara någon för att lura mig på pengar?

Jag tänker på någon gammal politisk text där det uttrycks att pengars uppgift är att släta över misstro, att det är bedrägeriets försäkring istället för det ömsesidiga. Att pengar är grunden till lögnen. Jag tror det var en gammal text, men trots den påstrukna teatraliska tonen så är det sant. Jag betalar henne för ärlighet. Pengar funktion är att utjämna allt, att göra det utbytbart. Pengar är anledningen till att det finns ett fast belopp att betala ut för ett förlorat ben i en olycka och att det är samma belopp som man kan använda för att köpa en bil. Bil eller ben? Cheap Monday-jeans och ett knull från en gatuprostituerad kostar lika mycket. Allting är utjämnat till en slätstruken sörja. Är inte pengar moralens förfall?

Den största rättigheten vi har nu för tiden är att sälja vad faan vi vill till vem vi vill. Men det som är det luriga i det hela är att så fort man betalat det pris som begärts eller gjort rätt för sig så kan man inte gjort något dumt. Det är inte fel att knulla med folk som inte vill eftersom man betalat det pris som begärts. Om priset betalats så som säljaren har begärt så är gärningen gottgjord. Man får felbehandla så benet amputeras på en diabetiker om man betalar. Allting är gottgjort när transaktionen har gjorts. Nu har jag betalt för att få höra om Yvonnes tid i Italien. Det kostade 20 euro. Lika mycket som fem paket cigaretter eller en tröja på H&M. Värdet finns alltså inte. Det är ett påhitt.

- Jag hittade dig via kliniken för papperslösa, säger jag. Vilka krämpor har du sökt för?
- Skurknän.
- Okej. Då antar jag att allt är i sin ordning. Jag spelar in samtalet och kommer nog mest lägga det på ett flashminne men om jag mot all förmodan skulle sprida det. Är det okej?
- Visst. Det är inte som att det spelar någon roll nu vad jag säger.
- Har du ätit förresten?
- Jag kan få plats med mer.

Jag säger att jag bjuder. Hon, jag och Michel går ut på stan för att hitta en lagom sjavig bar där vi kan prata ostört och inte anstränga min magra ekonomi alltför mycket. Vilken lustig trio vi är! En bitter krokig kommunist, ett hålögt vårdbiträde och en slavarbetande före detta chef. Han klädd i jeans och en röd piké, jag i shorts och linne och hon i halvlång kjol samt en småblommig blus. Jag kan inte låta bli att fråga henne om kläderna.

- Jag är van vid den här munderingen, i princip hela mitt arbetsliv har jag burit kjol, blus och kavaj. Kavajen är det för varmt för. Nu ser jag mer ut som en pastisch på en VD men med gåvokläder. Men jag tvättar kläderna varje kväll för att åtminstone hålla mig ren!
- Tar det inte mycket tid? För hand?
- Har du andra kreativa förslag på vad man ska göra på ett härbärge om kvällarna? Måla en tavla?

Att vi är sammanförda genom pengar lyser åter igenom, det var precis så här som hon förde samman människor på sin arbetsplats, tänker jag.

Jag äter lätt och beställer in en öl. Yvonne äter bara upp tre fjärdedelar på sin tallrik trots att hon tappat en del vikt och inte alls är lika trind som hon var när hon visade upp sig i morgonsofforna för Berns räkning. Jag antar att det är ett sätt att markera självständighet för henne. Att dra upp en gräns.

Jag sätter på diktafonen och spelar in på band att det är okej att jag sprider på materialet. Yvonne försöker se avslappnad ut och ber mig om en cigarett.

- Berätta om Berns! I intervjuer jag har hittat så säger du att du struntat i barn till förmån för att jobba och att du jobbade 60-70 timmar i veckan. Vad kände du då när Berns blev satt i blockad av SAC?
- Då ökade min arbetsvecka ännu mer! Det var hemskt, hemskt, hemskt! Min man som jag redan hade problem med bråkade jag ännu mer med och jag var tvungen att läsa in mig på arbetsrätt. Ett ämne jag aldrig riktigt brytt mig i. Men allting blev så svårt. Jag har liksom slagits för min plats inom den kvinnliga affärsvärlden och vässat armbågarna på olika sätt. Du skulle bara veta vilket gubbvälde det är. Min framgång och avancemang to the next level handlade om att vända Berns Salonger från minus till plus och då mitt upp i allt det här så stövlar några jävla syndikalister in. Fattar du? Jag såg liksom hur det här kunde vara början till slutet om jag inte fick bukt med dem. Företaget hade ju gett sig två gånger men det verkade sporra dem. Att vika sig en tredje skulle bli för ekonomiskt kostsamt.

- Men blev inte blockaden ekonomiskt kostsam då?
- Jo, men det kan man ju inte beräkna från början. Att ge sig in i sådana där strider är ju ett sluttande plan. Man kan inte ge upp halvvägs eftersom man då satsat för mycket för att ge upp då utan man hoppas hela tiden på att ens senaste manöver skulle få resultat. Man är som en SMS-lånare i mentalitet, eller en spelberoende.

Yvonne skrattar åt sig själv, slår sig på knäna och går på toa. Kvar sitter jag och Michel. Jag frågar hur tråkigt han har det och om han förstår någonting. Nä, det gör han ju i ärlighetens namn inte men han säger att han tittar på vårat kroppsspråk. Han tittar på mig och säger att jag borde sitta rakare i ryggen och utstråla att "jag bestämmer" lite tydligare så att jag kanske får bättre svar. Mer lärare och elev! Jag rätar på ryggen.

- Men ni tog ju till en hel del sjuka trick på Berns. Eller hur? Verkar det så vettigt i efterhand att använt PR-firmor med så tydliga kopplingar till politiken? Spionsossar?
- Alltså. Det var jag som drev igenom att städningen skulle ut på entreprenad. Jag ville ha smutsig verksamhet avskiljd från Berns så tycker du då det är konstigt att man anlitar politiker med PR-företag. Vem hade kunnat drömma om att man skulle kunna köpa ordföranden i polisnämnden? Han bestämde ju politiskt om polisinsatserna vid Berns och ökade dem såklart. Jag vet inte om det var ett problem för Berns, det blev nog ett problem för Ullman. Jag fattar ärligt talat inte varför han satte sitt rykte på spel för oss? Desperat antar jag.

- Men jag måste säga att jag tyckte ni skötte konflikten dåligt PR-mässigt. När ni satt i morgonsoffor och pratade om Berns och konflikten så försökte ni sätta er i någon slags offerposition. Att det var så synd om er och det enda budskapet nu i princip fick ut var att Berns var blockerat och att det var svårt att besöka. Planerade det ni det som PR-strategi? Att spela får som går till slakt och förlorare? Vem vill hålla på ett gäng gaphalsade loosers?
- Nä alltså. Sådär tänkte vi inte på det innifrån. I borgerligheten innan de nya moderaterna så var det kutym att anta det perspektivet. Du vet, den lilla människan mot staten. MUF vägrade ju betala TV-licensen, skrev insändare om vilket förtryck det var att man inte fick köpa sprit vid 18års ålder eftersom man då var myndig. De gamla moderaterna var som någons uppstudsig lillasyster. Vi hade helt missat att de nu kommit in i de fina salongerna och var statsbärande. Därför beblandade de sig inte med sådana här konflikter. Så vi fick stöd av sossarna som profilerade sig på allting som de kunde. Lustigt det där, att de blev missnöjesparti. Men ja, man kan ju inte säga att vi anlitade Ullman PR för hans talanger utan vi köpte ju han ordförandeskap i polisnämnden och det faktum att han hade en politisk ställning.

- Men visst du förresten att städarna arbetade under sådana här villkor? Att ni behandlade folk så illa?
- Men hallå. Även om jag inte visste detaljer så är restaurangbranschen en jävligt smutsig bransch. Den är så olönsam att den måste trivas med svarta löner, fusk och trix. Som jag sa så ville jag ju ha all sådan verksamhet avskiljd från Berns för att i alla fall kunna spela dum. Styrelsen tyckte att jag var smart och höjde min lön. Vi bytte ju företag då och då, alltså bytte namn på dem, för att på så sätt göra oss av med problemanställda. Sådan som till exempel organiserade sig fackligt eller ja, mest sådana som sa ifrån. Hotell och restaurang-facket är ju inget problem om folk var med i, de organiserade i princip bara fast anställda och, höhö, den varan hade vi inte mycket av.

Yvonne flinar med hela ansiktet. Jävla råtta tänker jag.

- Ångrar du dig inte idag då? Skulle du ha gjort annorlunda om du visste att du skulle förlorat?
- Idag skulle jag bara lagt mig ner på marken och sagt: okej, jag blir vårdbiträde eller nej, jag blir hemmafru eller jag blir ekonomibiträde på ett medelstort företag. Jag antar att sådana som du inte fattar varför. Detaljer förstår du! Detaljer! Kvinnan har inte ett sådant livsmanus att hon kan handskas med det förstår du. Hennes livsmanus är för tryckt till att klara kurvorna med inte groparna i vägen. Låt mig förklara. Det var aldrig någon som trodde att sju städare och en skitliten fackförening skulle välta mig och se till att moderaterna & co förlorade ett val. I alla kurvorna jag tagit mot toppen så hade jag förlorat eventuella barn och kom hem till ett tyst hem, jag hade förlorat min fritid i arbetet och i någon annan kurva gick min integritet åt helvete eftersom jag tvingades att hela tiden representera företaget jag ägde. Kvinnor är bra på att navigera och göra uppoffringar men i oberäknade situationer så håller aldrig de dina dig om ryggen. Inte männen och inga kvinnor. Absolut inga kvinnor! De är så rädda för att dras med i fallet. Men en man vettu hade aldrig fallit så här hårt eller långt ner. Han hade blivit landshövding eller så. Eller ja, statsminister kanske. Politiken är ju avstjälpningsplats för idioter.

- Fast de välte ju omvalet för den sittande regeringen också, som var fylld av män.
- Ser du dem någonstans här runt omkring oss? Nä, just det. Anledningen till att regeringen föll var väl att striden kring Berns blev en stor snöboll som kom i rullning. Så även om sossarna körde PR-maskinen så fattade ju folk vilka det var som ville fortsätta med bemanningsföretag. Sossarna är ju så ängsliga att de gör som folk ville och han Ullman skickade de ju istället till något kommunfullmäktige där han inte kunde göra skada. För kvinnor är det detaljer som är farliga, inte de stora uppoffringarna som visserligen gör livet miserabelt men vårat liv går åt helvete på grund utav kaosteorin. Dessutom är kvinnor så skadeskjutna mentalt av samhället att de borde åka på behandlingshem med alla sina krav och sin ångest. Herregud, jag trodde att folk inte ville göra affärer med mig för att jag var fet. Men anledningen var ju för att jag var kvinna, att de inte litade på min förmåga. När man blir fattig blir man lite nyktrare. Ja, tänk, kanske är det inte allt erat kommunisttrams som kommer välta utsugarväldet eller vad ni nu kallar det utan detaljer som att oljan tar slut.

Hon fortsätter och pekar på Michel: - Jag vet att han minsann är kommunist, det viskas om honom på kliniken. Han masserar folk.

Jag surnar till och fräser: - Har sådana som du råd att hata någon som vill dig väl? Det har väl inte varit överskott på den varan? Jag rätar ryggen och blänger på henne.

- Nä. Egentligen har jag väl inte det. Men man blir ju frustrerad. Jag ser ingen väg framåt egentligen. Jag vill bara slippa allt. Mardrömmen vore väl sovjet där man måste tro att man är fri när arbetar.

- Tror man inte det i Sverige också? Att välfärd och demokrati är att alla får ett jobb att slita ut sig på? Den enda frihet som finns är att välja jobb eller tandkrämsmärke.
- Men jo, men det är ju ingen som kämpar på det sättet. Eller jo, men äh, jag vet inte hur jag ska förklara det. Ibland hatar jag bara allting jag är och jag någonsin varit. Allt jag varit är mitt arbete som jag då valde och nu tvingas på mig. Här nere är jag papperslös arbetare och då VD. När jag förlorade jobbet så förlorade jag min identitet. Det var därför det blev skilsmässa och jag började supa.

Yvonne berättar om hålet inuti i henne som var tvungen att fyllas med någonting och det enda hon kom på att fylla det med var sprit. Det var så hon löst det tidigare. Hon har ingen aning om vad hon annars skulle fyllt det med eftersom hon själv tycker att det då var försent att bli någon annan. Livet hade redan mejslat ut vem hon var som person. Trots allt var hon ju 55 år fyllda och hennes man hade gift sig med en affärskvinna av ett speciellt snitt. När han insåg att hon bara var en spillra, att hon skulle tvingas bli någon annan. Skiljde han sig illa kvickt. Det hade inte funnits en terapeut på hela jordklotet som kunde hindra den utgången eftersom den var en konsekvens av att karlfan var förutseende och inte hade slut på kärlek. Yvonne konstaterar att den var väldigt oslut då den räckte till en yngre kvinna med råge.

- Hur tänkte du egentligen då du gick full till språktestet?
- Jag planerade det minutiöst noggrant att bli alkoholist. Doserade och handlade på bolaget som en dåre. Så var det ju såklart inte, du är så naiv. Jag skulle bara ta mig en liten jäkel på kvällen innan men det slutade med drinkar för att kunna sova. Värdelöst. Och jag pratar helst inte om det men är det något jag har lärt mig så är det att man som sagt inte väljer så mycket här i livet som man tror. Man är mest en lus i den jämmerdal som kallas Sverige, fnissar Yvonne.

Hon forsätter: Jag tänkte vara förutseende när jag blev av med passet, sålde huset och stack hit. Tänkte att jag kunde leva ett lagom-liv härnere. Men ja, som sagt, det här med detaljer förstör det.

- Jag har ju följt dig. Jag vet att du var för divig i Pesco-Pagano och att du jobbar som hushållerska. Så jag tänkte fråga dig lite hur det ser på jobbet och så. Min tanke är att vi har mer gemensamt än i Sverige.
- Vart jobbar du?
- Äldreomsorgen.

- Har du andra prioriteringar nu eftersom du har låg lön? Har du ett annat sätt att leva. Jag tänker på saker som att man inte behöver planera matlista när man har ett oändligt matkonto till exempel.
- Ja, gud ja. Jag har fått lära mig att laga billig mat men också vad mat kostar. Det är helt sjukt dyr! Men vi får inga pengar så gissningsvis vet jag vart mellanskillnaden hamnar. Men sådana saker som jag inte gjorde innan också: städa efter mig. Innan jag kom till Italien kan jag inte minnas när jag städade en toalett sist. Eller diskade! Allt sådant var bortrationaliserat för mig, utlagt på entreprenad. Jag fick lära mig från början, det var en stor lärdom för mig hur samhället tar bort sambandet mellan orsak och verkan. Skitar man ner från man städa upp.

- Fast på ett samhälleligt plan skickar i väl våra sopor till u-länder också. Ingen vill ju ta hand om sitt. Men vad är det värsta du har drabbats av härnere, hur behandlar de dig?
- Jag är vit så mig gör de inte vad som helst mot. Men ja, en gång när jag inte fick ut min lön så fick jag hjälp av några att driva in den själv. Vi åkte ut dit och hotade bonden i maskering och sen fick jag pengar. Men en sak jag också har märkt är hur många märken i kroppen arbetet lämnar efter sig: ärr, skavsår, blåmärken men också en trötthet i kroppen som är obeskrivlig och endast kan upplevas. Jag har också blivit lite botad från mitt negerhat härnere eftersom jag lever som de så blir jag som de.

Jag stirrar på henne och blir tyst. Tantjäveln är så dum ändå. Kärring. Jag hade trott att hon skulle ändå vara ångerfull på något vis men icke. Eller inte så som jag vill. Att kalla sin arbetskamrater för negrer är lite väl magstarkt.

Rätt överbordet tittar en ynklig, grå och rynkig gestalt på mig. Hennes gröna ögon borrar sig in i mig och jag vill vika med blicken men är fast besluten att inte ge mig. Inte alls. Det uppstår en sjuk form av arga leken. Till slut punkterar hon den spända stämningen med:

- Får jag följa med hem till Sverige?
- Nej, replikerar jag blixtsnabbt. Jag vet inte vart det kom ifrån. Men under samtalet tror jag att jag har svarat på alla frågor jag ställde mig själv inledningsvis om det här var okej enligt moraliska frågeställningar.
- Jag har inte råd. Och jag kan inte gå i god för dig i tullen. Du får ta buss eller tåg. Båt kanske till och med funkar.
- Men jag har inga pengar. Inga alls.
- Lilla du. Det har inte jag heller. Det kanske jag hade haft om sådana som du inte konstant sänkte gränsen neråt.

Jag reser mig upp och går därifrån. Hatet hade fått blomma ut och även om man inte ska sparka på de som ligger så kunde jag inte hålla mig. Det var skönt. Skönt att få se besvikelsen i hennes ögon. Skönt att slippa leverera medlidande. Jag vågade elda under min vrede. Michel följer efter och ropar:

- Vad är det som är fel? Sa hon något elakt?
- Nej, men jag kan inte, jag kan inte, säger jag. JAG KAN FAAN INTE JAG KAN INTE!!! HON KAN INTE BE MIG OM NÅGOT SÅDANT!
- Bad hon dig om en hemresa?

Jag gnyr och det dåliga samvetet sköljer över mig. Det dränker mig faan innifrån. Borde jag hjälpa henne? Jag tittar med stora ögon på Michel.

- Med vilka pengar då? Du kan inte betala. Dessutom har du inget världsansvar och speciellt inte för någon som klättrade över lik när det begav sig. Människan är summan av sina handlingar och att hon inte omger sig med människor som inte älskar henne kan du inte göra någonting åt. Jag går tillbaks och hämtar en adress som vi kan ge till hennes före detta man. Sen är det upp till honom.

Jag säger inte ett ljud och sätter mig på trottoaren. Jävla skit att jag alltid blir så hysterisk. Han kommer med lappen och vi tar farväl. Han ger mig sin mejl och hastar iväg i natten. Jag åker hem dagen efter till Sverige och undrar om jag är riktigt klok.

---------------------
Där var följetongen slut. Givetvis vet jag inte om detaljerna i Yvonne Sörensen Björuds privatliv men gissar att hon inte står ut från mängden. Rövarhistorien PR-byrån och köpta sossar är helt sann hur uppåt väggarna den än låter. Arbetaren lägger korten på bordet.

Om någon från berns eller med anknytning till konflikten på arbetsgivarsidan läser. SNÄLLA KOMMENTERA. Jag ber er. GE OSS LYTESKOMIK. Då ska jag skriva ut kommentaren och rama in den. Jag hatar er. Bara så att ni vet.

Ni andra med hjärtat på rätta ställe vill jag såklart också att ni kommenterar. Vad tyckte ni? Var det ett bra sätt att förklara komplicerade processer? Var det spännande? Tills vidare: kört hårt och kör över alla idioter.

Forza Italia, Forza Svezia! DEL FYRA - bakgårdens skräpiga ekonomi

2010-07-13T15:48:00.000+02:00

Jag sitter i en lokal och läser jornaler på en klinik för papperslösa. Jag har hittat en journal som kan vara den jag söker: förra VDn för Berns salonger Yvonne Sörensen Björuds journal. Om det inte är hennes journal kan jag lika gärna åka hem. Då har jag inga andra spår att gå efter. Då är hon försvunnen.

"Kan du översätta vad som står i journalen?"

Jag förstår inte alls, jag kan ingen italienska." Michel tar upp glasögonen ur bröstfickan och sätter dem på näsan. Han ger mig ambivalenta känslor, han är en jävla gubbe men ganska egen på ett roligt sätt. Om det här vore en Stieg Larsson-bok så skulle vi antagligen ligga med varandra såsom den där punknördtjejen och han journalisten. Patetiskt.

Han läser:
"Pat. har sk skurknän och nariga fingrar med förhårdnader. Pat klagar över värk och att hon blivit "ful". Arbetar som hembiträde hos Marchetti. Från Sverige.
Behandling: Salicylsyrevaselin som är receptfritt på varje knä på kvällen och täck sedan de insmorda områdena med plast och låt det vara över natten."

Han tittar på mig och säger "Tror du att det kan vara hon?"

Jag vet inte om det är hon, det står ju att hon är från Sverige och journalen är märkt Yvon. Jag är försiktigt hoppfull och vi har nu ett efternamn vi kan kolla upp och fråga om det var hon. Om de känner igen henne från bilderna.

"Nunnan jag pratade med innan jag kom hit sa att jag kunde få besöka kyrkans härbärge för att se om någon där visste någonting. Vill du följa med? Det blir alltid bättre med sällskap."

Han nickar och plockar ner sina glasögon och frågar om jag vill ha en kopia av journalen. Jag vet inte riktigt vad jag ska med det till men tänker att det är lika bra.

Han berättar att släkten Marchetti är släkt med borgmästaren och att den släkt varit rik väldigt länge. Om de har kontakter med maffian vet han inte men Michel blir inte så förvånad att just de har anställt Yvonne, det handlar väldigt mycket om representation i höga skikt i samhället. Och då är ju en vit hushållerska finare än en svart eftersom en vit antas ha högre lön men också bättre etikett och kunna föra sig. Tur för Yvonne då. Hushållerskan som en förlängd representation av familjen.

Han har ingen aning om hur vi ska komma i kontakt med den familjen eller hur vi ska få tag på någon som jobbar där. Medan vi går längs gatan så känner jag hur tröttheten och ångesten drabbar mig, den sköljer över och sköljer igenom mig. Det här leder ta mig faan ingenstans. Jävla massagekommunistjävel. Jag vill bara vråla åt honom att han kan väl gå och massera någonting och se om det hjälper! Men på samma gång är det hans förtjänst att jag ens kommit såhär långt. Min frustration tar jag nog bara ut på honom.

"Du, jag måste hem och duscha innan vi går till härbärget. Min svenska kropp klarar inte sådan här värme."

Han nickar och säger att han borde göra samma sak men frågar om vi inte ska äta middag ihop ändå? Så att jag kan berätta om Sverige men också så att vi kan samtala om vad jag ska göra den gången jag hittar Yvonne. "Tänk om hon ber dig ta henne med till Sverige, vad gör du då?" Tanken har inte ens slagit mig, jag har hela tiden tänkt att hon har det så pass bra att hon inte kommer be mig om någonting. Att hon utan vidare kommer låta mig intervjua henne och att hon kommer svara på frågorna i en välklippt page så som hon såg innan landsförvisningen. Den enda skillnaden skulle vara hennes skurknän.

Jag får en klump i halsen. Kan jag ens träffa Yvonne vid närmare eftertanke? Vad kommer det mötet förpliktiga mig att göra? Jag tar farväl av Michel och vi kommer överens om att vi ska ses utanför kliniken om två timmar.

Medan jag står i duschen hos människan jag lånar soffan hos så börjar jag tänka allt mer intensivt. Vad om hon har blivit drogberoende? Varför skulle hon inte vilja fly härifrån? Kan man ta hem en människa till Sverige och tro att man kan klippa banden där? Att då har jag gjort mitt? Hon kommer ju inte leva bättre i Sverige än här antagligen. Hennes förlust av Berns-striden gjorde henne ju till mer persona non grata än Sven Otto Littorin. Men så är ju läget hela tiden, det går allt mer åt skogen för kvinnor, de har lättare att glida ner i fattigdom än män. Men jag vet inte heller om jag kan känna någon solidaritet eller ens tycka synd om henne för att det gick som det gick. Det är ju inte direkt som att hon engagerar sig för futtiga kvinnolöner i offentlig sektor.

Och så slår mig insikten: vad händer om hon inte ens vill bli intervjuad utan jag står där med skägget i brevlådan? Vad händer om hon skäms så mycket att hon blankt säger nej? Jag kan ju inte lova att publicera hennes historia någonstans eller att någon ens kommer få höra den. Ska jag erbjuda henne pengar? Ska jag göra hennes berättelse till en handelsvara? En tragedi som man betalar för att få fråga om? Helt plötsligt vet jag inte ens om jag vill ha den här intervjun. Om jag har mage till att be henne om det.

Jag tar på mig jeansshorts och en t-shirt. Allt obehag av hela situationen får mig att vilja vara osynlig, att försvinna, stryka längs väggen och höra berättelser istället för att tvinga fram dem. Men såklart så vet ju jag också att jag inte kommer smälta in. Hudfärgen avslöjar mig direkt. Och språket. Och mitt osäkra sätt att röra mig.

När jag kommer till kliniken så kommer Michel och hämtar mig. Vi går upp i ett gammalt hus med knarriga trappor. Han har gjort en enkel pasta och jag slår mig ner vid det gamla köksbordet. Han häller upp ett glas vin till mig och frågar hur det är i Sverige, har vi också stora illegala bostättningar som de har i Rom? Jag tittar på honom, "vad menar du?"

"Kåkstäder! Utan el, vatten eller avlopp. Bara i Rom finns 60 stycken sådana. De lever som djur och får inga arbeten. De är inte ens som en arbetarklass utan är liksom utanför allting."

Jag hmmmar och vet inte riktigt vad jag ska svara. Visst, har det varit incidenter med husvagnasbyar som hyrts ut till missbrukare som kommunen misskött, visst har en del arbetat så mycket att de inte brytt sig i att skaffa bostad utan sover på jobbet och en del som jag känner försörjer sig på småstölder och bedrägerier. Men de sover inte i kåkstäder, eller är det som är konsekvensen av trycket på bostadsmarknaden så småningom? Inte vet jag.

"Det finns ju skrotletare i Sverige, knarkare som försörjer sig på att stjäla koppar och skala av plasten från kablarna. Sedan så säljer de det. Det har också efter krisen vuxit fram en andrahands-marknad. De som är ärliga har gårdsloppisar eller letar i soprum och containrar efter saker att sälja till andra hands-butiker. De som är oärliga stjäl saker och säljer."

"Du vet, förut undersökte vi fabrikerna och möjligheterna att kämpa mot chefen och företaget där. Jag tror fortfarande att det är viktigt att förstå vad arbetet gör med en och hur de försöker bestämma över en. Men, alla de här som är utanför samhället då? Som hankar sig fram i soporna utav det? Ska man säga att de ska kämpa för jobb? Att kämpa för rätten till att någon chef ska köpa en tid? Måste samhället verkligen vara såhär?" Han ser uppriktigt ledsen ut, för vilken gång i ordningen den här dagen vet jag inte.

Jag tittar tillbaks på honom och frågar vad för samhälle vi då ska ha? Varför tycker han inte att de här människorna ska få jobb?

Då tittar han tillbaks lite slugt på mig: "Men tror du inte att man hade gett dem jobb om det hade varit möjligt och möjligt i den mån att det är lönsamt, för det måste du komma ihåg, det här systemet bygger på att det är lönsamt. Varför skär de ner där du jobbar? För att det lönsamt såklart. Varför ska man slåss om brödsmulorna till lön med sin arbetsgivare när man kan ha ett system som inte handlar om pengar?"

"Men hur gör man det då? Säger: tjena, jag tycker att vi skiter i pengarna nu, är ni me på det, va? Så funkar det ju inte."

"Nej, så klart inte. Man måste göra småsteg hela tiden, göra saker gratis. Egentligen är det ju rätt sympatiskt att bo många tillsammans i övergivna fabriker. Tänk vilket utrymme man har till skillnad från sin trånga etta i staden, här kan man ha ateljéer, danssalar, ja vad man vill. Eller som i Italien förr så satte arbetarna själva ett rimligt pris på maten, elen och kollektivtrafiken. De vägrade betala mer än en viss summa."

"Nej, för faan, du skämtar. Jag säger att det är en skröna!"

"Nej, jag lovar och svär att det är sant. Folk gick ihop och betalade inte mer än vad de tyckte var rimligt."

Italien framstår bara som konstigare och konstigare för mig. Om nu folk som jobbat har bestämt så mycket, hur kommer det sig nu att de jagar papperslösa i jakt på de sista jobben? Jag får ingen rätsida på det.

"Men ska man inte kräva att staten tar hand om alla de här papperslösa, att gatubarnen har rätt till hjälp enligt FN och så. Typ hjälporganisationer."

"Jo, det finns väl en poäng med det. Det finns center i den illegala slummen som ser till att de får tvätta sin kläder i tvättmaskin och får tillgång till internet och kanske viss hjälp med myndigheter och så. Det är bra när det fungerar men ofta blir det här mest statens förlängda arm: ett sätt att folkräkna dem, att hjälpa dem till praktiker som ju är gratis arbete men främst så sätter man dem i kontakt med myndigheter. Och myndigheterna hjälper men de stjälper dem också, visste du att det finns interneringsläger för de här papperslösa? Det är som fängelse där en vakt registrerar alla som passerar."

"Men det är ju som ett ghetto, ett ghetto!" utbrister jag. "Är det lagligt, får man göra så?"

"De får det ju bättre än i de andra ghettona och får avlopp, vatten och el men du vet, de får en förmån och då rycks andra ifrån en. Så har det alltid varit. I alla samhällen i alla tider. Förr var ju a-kassorna självstyrda sen började staten kontrollera de mer och mer med förmåner som att arbetarna inte behövde betala lika mycket. Men för den förmånen så blev a-kassorna nationella och någonting man måste ha ett personnummer och godkänd av staten för. Är det inte knäppt? Även om man vann så förlorade man."

Jag tittar på honom. Jag suckar. Men vad gör man då? Vad kan man göra? FInns det något att göra? Ska vi alla bara lägga oss ner och dö på fläcken? Hej då livet, du suger så jävla mycket att jag drar till andra sidan. Michels självsäkra "börja litet" känns så litet. Vad hjälper det när allting är så fucked up?

Jag har för länge sedan ätit upp och jag orkar inte vara kvar här med alla de här tankarna.

"Kan vi inte gå till härbärget?"

Han stirrar ner i tallriken och fattar nog att han varit för svartsynt mot mitt 23-åriga sinnelag som inte klarar lika mycket som en medelålders man som i alla fall har erfarenheter av att det går.

"Förlåt."

Tyst går vi ner till härbärget. Vi kan inte prata om någonting. Vi är som katter kring het gröt. Han vill ge goda råd om hur jag ska göra med Yvonne men han vet att vilken ton han än anlägger kommer låta uppläxande. Och att jag bara skulle bita ifrån vad han än sa. För allting som jag sa under middagen verkade ju vara fel.

Vi puttar upp dörren till härbärget och det som möter oss är en nunna som undrar om vi vill skriva in oss för att sova över natten. Det kostar 1 euro och då ingår dusch. Jag säger att vi är journalister och att vi söker Yvonne Sörensen Björud. Brukar hon sova här? Granskande tittar nunnan på mig och pekar bort mot allrummet.

"Jag vet väl inte vad alla heter, du får se efter själv"

Där i hörnet sitter en blond kvinna i slitna men välstrukna kläder. Hon sitter hukad över någonting och har en riktig hemsk blond utväxt. Utväxtkanten är nere vid öronen och det syns på henne att hon inte försöker ta någon plats.

Mitt hjärta hoppar till, det är den enda vita kvinnan i rummet. Jag går fram och sätter mig vid bordet, hon tittar upp på mig och jag säger:

"Yvonne, är det du?"

------------

Ja, är det Yvonne som är kvar i spillrornas Rosarno? I nästa avsnitt avslöjas det om vi får åka vidare eller om jag hittade rätt person. Som vanligt är all fakta i artikel sann (till och med det om hur man botar skurknän!).

I fallet med Berns och blockaderna utanför så rullar allting på som vanligt med den skillnaden att Berns salonger börjar bli desperata. På almedalsveckan hade man en föreläsning om blockaderna (som jag tyvärr inte visste att de hölls förens det var försent) och man har även haft en debatt i morgonteve om blockaderna med SAC - syndikalisterna. Det enda budskap man lyckas förmedla (tycker jag) är hur synd det är om Berns, hur mycket pengar man förlorar och att det är svårt som gäst att komma in på Berns. Jag undrar om man har som mediastrategi att framställa sig som loosers och offer samt sprida ordet om hur svårbesökta man är? De ska tydligen anställt en PR-byrå för ändamålet att hjälpa dem med konflikten som dock inte verkar vara speciellt intresserad av att göra sitt jobb. Tack för det.

Forza Italia, Forza Svezia! DEL TRE - att balansera på gränsen till tvångsarbete

2010-07-02T12:45:00.007+02:00

Sökandet efter Berns VD går vidare, den här gången åker vi mot Rosarno för att förhoppningsvis få veta vad som hänt Yvonne. Det som möter oss är en avgrundstad.

På väg till Rosarno fäller jag upp laptopen och försöker läsa på. Vad är det för stad? Vad är det för någonting som kommer möta mig när jag går av stationen?

Det är ett socialt kaos i Rosarno, i februari 2010 utbröt det kravaller. De papperslösa arbetar halvårsvis i staden med start på hösten och slut tidigt vår. De arbetar åt maffian som kontrollerar det mesta av jordbruket, plockar apelsiner och andra citrusfrukter. 2010 föll priset på apelsiner med 30% eftersom Brasilien fick en jätteskörd på just apelsiner. Mycket av frukten satt kvar på träden och ruttnade.

Om ett företag kan välja på att anställa vitt eller papperslösa till löjligt låga löner så är det ganska uppenbart vad som väljs. Antingen kan man bli sverigedemokrat eller också kan man tycka det är ett problem att de inte är organiserade i fackligt. I Sverige så har ju LO länge vägrat organiserat papperslösa och när fackförbundet SAC - syndikalisterna gjorde det så skrev Ung Vänster ett argt uttalande om att man nu sänkte lönerna på arbetsmarknaden trots att man tvingade upp priset på svartarbete.

Staden plågades redan innan de papperslösa kom den hösten av svår arbetslöshet och med bristen på arbete både för papperlösa och de som bor i Rosarno året runt gjorde stämningen spänd. Borgmästaren i Rosarno är dömd för att favorisera maffians företag, alltså är han en sådan som aktivt sänker lönerna för den bofasta befolkning. Man kan ju undra varför folk röstar på honom?

Luften i Rosarno var alltså fylld ett halvår av ilska, tidigare hade de papperslösa attackerats och då svarat med fredliga demonstrationer men den här gången blev det annorlunda.

Starten upploppet blev att två vita killar sköt på några papperslösa med en luftpistol från en bil. De fredliga demonstrationerna hade då nått sitt slut och upploppet blev ett faktum. Staden slogs sönder och man brände bilar. Som svar gick de bofasta invånarna till angrepp och började misshandla papperslösa, till slut
var den italienska staten tvungen att skicka sina legoknektar, polisen för att sära grupperna åt. De papperslösa evakuerades med buss och blev lovade att ändå få stanna i landet, vilket alla såklart inte fick. En del vägrade lita på staten och gav sig iväg till fots mot norr.

Tåget skakar till under mig och jag kommer att tänka på att jag är hungrig. Väldigt hungrig, jag tar mig till bistrovagnen för en kopp kaffe och vad som helst att äta. Jag skulle vilja röka också. När jag går mellan vagnarna så slås jag av att det inte alls var en raskravall i Rosarno, det var en kamp om teoritoriumet där den bofasta befolkningen röstat på borgmästaren som understödde slavvillkoren och där de papperslösa existerat som skuggor och bott i gamla övergivna fabriker. Det var de som var en stor del av regionens ekonomi men utslängda på dess bakgård.

Så tänker jag mig också kravallerna i Rosengård, att det var kriget om vem som skulle kontrollera teoritoriumet. Trångbodda, knappt avlönade men ständigt kontrollerade av snuten. Jag tänker mig att lågavlönade jobb måste vara lågavlönade eftersom ingen annars skulle återvända, ingen skulle arbeta enligt schema eftersom det enda man vill är att komma därifrån. Det brinner mer eller mindre konstant i Rosengård fortfarande, fråga mig, jag bor längs Amiralsgatan så jag hör sirenerna från brandbilarna varje gång de kör ut.

Orsaken till kravallerna i december 2008 som varade en vecka var ockupationen av den gamla moskén som skulle vräkas. En annan gång att polisen hotat ett par ungdomar i området. Så där håller det på. Ett stadsgerillakrig. Kidsen bränner inte på måfå, de planerar noga vad de sätter eld på och kastar sten på polisen och brandkåren när de kommer. Det bevisar för polisen om och om igen att det här är deras område. Rosengård är våran baksida men som till underpriser diskar på restaurangerna. I Malmö finns inga apelsiner.

En genomsnittspapperslös tjänar 12 euro på en tolv timmars arbetsdag. Bussen ut till plantagen kostar dock 5 euro. En tanke slår mig när går tillbaks till min plats med mitt kaffe: de tyska one-euro-jobben. Fuck.

De tyska one-euro-jobben är skapade för de som utnyttjar de sociala försäkringssystemen, de får euro i timmen ovanpå sitt socialbidrag (som täcker hyran i princip), det kallas jobbmöjlighet men det är ju en levnadsstandardsänkning. Man har inte längre rätt till att utnyttja de försäkringar man har betalat skatt för utan måste jobba. Beroende. Bidragsberoende.

Jag tänker också på asfaltsligan som lurade hit engelska hemlösa och höll dem som slavar. Ofriheten är nog på väg tillbaks, tvångsarbetet letar sig in i Europa.

Väl i Rosarno så ser jag grävskoporna äta sig igenom immigranternas kåkbostäder och de gamla fabrikerna som varit deras bostäder. Jag undrar om invånarna verkligen tror att problemen nu är över, att allting blivit bättre? Tror de att företagen vill betala mer i lön för att de inte är papperslösa? Att cynikerna skulle betala mer för att vita händer plockat frukten?

Hur ska jag hitta någon som har en aning om Yvonne? Hon är ju definitivt papperslös i alla fall. Det måste finnas en förmedling av de här svarta jobben. Det står ju till och med på wikipedia att regionens jordbruk styrs av Maffian. Jävla soppa.

Men jag har i alla fall tur med vädret, här i södra Italien skiner solen starkt på mig och ibland så fläktar vinden mina shortsklädda ben. Kyrkorna sträcker sig mot himlen, så vackra de är! Katoliker är ändå bättre än protestanter, de har inga gränser men samtidigt så många, tänker jag,

Man får inte knulla innan äktenskapet och sen när man får knulla så får man inte använda preventivmedel och man ska bikta sig och då ska en snuskpräst sitta och förhöra en om exakt hur snuskig man varit, gotta ner sig i de extra smaskiga detaljerna. Efter det dömer han dig till ett lämpligt straff såsom fem stycken av bönen ave maria eller något annat beroende på vad man har gjort. Protestanter har istället bara ångest och luthersk arbetsmoral.

Katoliker är som dragqueens - de smyckar sin kyrka med allt pråligt de kan hitta och de målar Maria för glatta livet på allt de kan hitta. Allihopa är som hysteriska 16åriga fans som klottrar favoritbandets namn överallt. Medan det i sverige finns det kyrkor i betong och allting är depressionsgrått. Om den svenska kyrkan skulle vara en artist skulle det vara Eva Dahlgren och genomsnittsprotestanten skulle vara ett fan som artigt klappar händerna utan inlevelse efter varje låt. Vem vill vara protestant egentligen?

När jag kliver in i kyrkan så fastnar jag med blicken i taket och beundrar takmålningarna med jesu liv. Jag gapar och ser nog lite lätt efterbliven ut. I ögonvrån ser jag en nunna. Vänta, vänta, vänta nu här. Mina fördomar som jag tillgodogjort mig via amerikansk populärkulturell film i filmer som "En värsting till syster" säger mig att nunnor är medkännande varelser som vet mycket om samhällets utslagna eftersom de ägnar sitt liv att vistas bland dem. Precis så som Jesus bjöd in samhällets utslagna. Eller ja, så tänker jag mig det. Det finns ju kyrkor som istället sysslar med bögbashing.

Såklart så snubblar jag när jag går bort mot henne för att prata. "Do you speak english?" Det är en smal äldre kvinna som har klohänder runt korset som hon för tillfället polerar.

Hon pratar engelska och jag försöker förklara varför jag är här. Hon verkar inte riktigt förstå hur det hänger ihop men hon tar sig tid och berättar om de papperslösas tillvaro i Rosarno. Läkare utan gränser bedriver en klinik för de papperslösa eftersom de inte kan vårdas av de italienska institutionerna eftersom de då blir angivna. Trots att vård enligt FN är en mänsklig rättighet som inte ska höra samman med medborgarskap. Det finns även en klinik för papperslösa i Stockholm som drivs av Läkare i världen. "Det är ingen ide att slå sig för bröstet", tänker jga.

Hon berättar också om hur de papperslösa får jobb genom att på morgonen gå till huvudgatan i Rosarno och rada upp sig där. Sedan kommer arbetsgivarna och väljer ut vilka de ska ha just idag och hur många de behöver. De som inte blir utvalda till arbete får gå hem. Ett raffinerat vikariesystem, tänker jag cyniskt och säger i samma sekund åt mig själv att sluta gnälla så jävla förbannat.

Jag frågar nunnan om Yvonne och berättar snabbt hennes historia. Nunnan förstår inte varför det är så viktigt för mig att komma i kontakt med Yvonne. Hon undrar vad jag tror att hon ska berätta som att jag inte vet? Den svarta klänningen och doket stirrar på mig, varför kan inte du bara ta ett skitjobb och berätta hur det är då? "Då kan du ju intervjua dig själv, billigare också" säger hon och skrattar. Hon tycker nog att jag är lite loco men att det är gulligt, på samma sätt som man tycker barn är gulliga och söta.

Jag frågar henne om vad hon tycker om Rosarno och de kravallerna som varit. Hon rynkar på näsan och säger att man inte tala om massinvandring om man inte vill tala om kapitalismen. Jag hajar till, jag tänkte mig att en nunna skulle säga någonting sådant: spänt lyssnar jag efter en förklaring eller en fördjupning som handlar om att vi menar samma sak. Plötsligt fattar hon trasan och fortsätter polera korset. "Det är ju inte som om dem som bor här röstat hit en massa papperslösa utan de vill maffian ha för att då får de mer pengar. Det förstör stan. Det var bra att de lämnade även om det borde skett på andra sätt. De som redan bor här måste ju först och främst kunna försörja sig innan andra kan komma hit. Vi borde efterleva de regler vi har."

Det är så svårt att veta om jag ska diskutera med henne eller låta bli. Ska jag säga att lagar inte spelar så stor roll, folk invandrar ändå för att de med eller utan papper får det bättre än hemma? Att man inte vill ha en bomb i huvudet och hellre plockar apelsiner? Även om man tror man stängt gränserna så är de alltid öppna ändå.

Det drabbar alla om företagen har arbetskraft som de kan betala så låga löner och som så ofta blir blåsta på sina löner och kräver papperslöa lön så hotar arbetsgivaren med angivning. Sista trappsteget blir då lite lägre ner för alla och det är så lätt att sparka folk för att ta in ett shady bemanningsföretag med papperslösa istället och hävda att man aldrig visste vad som pågick. Precis som Berns gjorde.

Jag frågar henne om adressen till den papperslösakliniken och en sista gång om hon inte har sett Yvonne eller har en gissning om vart hon kan ha fått anställning? Rycker på axlarna och säger att jag kan fråga på kyrkans härbärge ikväll om jag vill men då får jag vara beredd på att det kan vara lite stökigt. "Visst."

Hon ger mig adressen och fortsätter polera, nu har hon kommit till Jesus ben. Jag går ut i värmen, ringer det telefonnummer hon också gav mig. Det ska gå till en av volontärerna. En mans röst svarar och säger att han bor ovanpå och att han gärna går ner och möter mig och berättar om verksamheten.

Kliniken som Läkare utan gränser driver ligger i en undangömd källarlokal. De har öppet på kvällstid tre gånger i veckan och kliniken drivs helt av volontärarbete. Ingen som jobbar här får betalt och man är beroende av donationer såväl pengar som receptbelagd medicin som kan vara svår att få tag på. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att gå in här, det känns som om jag inkräktar på någon annans område. Från den röda porten flagnar det färg och det finns ingen lapp uppsatt om att det här skulle vara en klinik här. Det är nog bäst så.

När jag kliver in i lokal så noterar jag att inredningen och utformningen är väldigt lik en vårdcentral, en vårdcentral där mjuka stolar fått stå tillbaka för hårda och enhetliga stolar övertrumfats av många olika skänkta stolar. Han jag har bestämt träff med reser sig upp från ett skrivbord och tar mig i handen: Michel.

Han är en medelålders man som är massör. Det är så han hjälper till på kliniken och masserar patienter. "Det kan vara lika viktigt med beröring som att någon lyssnar och att man kan få hjälp för saker som inte är akut. Så tänker jag mig att jag gör nytta" Michel är kommunist. En sådan där stålhård kommunist av den gamla skolan - inte stalinskolan utan operaist som de kallas här nere. De undersökte sina arbetsplatserna för att hitta strategier att göra motstånd och poängterade att det var viktigt att vara autonom, självständig från staten.

Jag frågar honom Yvonne och för honom tänker jag att jag kan lägga ut texten noga. Han borde ju vara intresserad av samhället, förändringar men också personerna bakom dem. I hans undersökningar så borde han ju stött på en hel del chefer och veta hur de fungerar. Så jag berättar hela historien och han tittar tillbaks på mig. "Du har alltså åkt till Italien för att peta i såren i en gammal strid som ni redan vunnit" Jag hajar till, vem faan tror han att han är? "Kanske lite för att gotta mig i att det gått åt skogen för henne men också, vad ser hon som jag inte ser? Vad märker när man inte född och uppvuxen i arbetarklassen."

Han frågar mig om jag ska ha en öl och om vi ska sätta oss på innergården. Sagt och gjort. Ute på gården suger han på sin cigarett någon minut innan han tittar på mig och säger: "Arbetarklassen behöver bara studera sig själv för att förstå kapitalet sa Tronti, en teoretiker om du känner till honom? Så jag tror att du ska studera henne som en arbetare och klassresenär neråt - tala om det som binder er samman och gemensamma punkter och skit i att studera henne som alien eller anomali. Hon är bara en extrem nyansskillnad men ingen artskillnad. Förstår du?" Men herregud vilken dryg jävla karlslok. Han tilltalar mig som om jag vore dum. En till som tycker att jag är korkad. Jag borde säga åt honom att hans piketröja sitter illa. Jävla översittare.

Istället frågar jag syrligt om hur det kunde gå som det gick om nu operaisterna på 70-talet var så bra. Hur kommer det sig att han sitter undangömd i en källare och masserar folk medan det pågår raskravaller i staden? Även om jag inte hade blivit arg så borde jag ha frågat det. Någon borde också fråga danskarna hur de gick från att vara wienerbrödsätande tjocka lantisar till ett folk som tycker det är viktigt att rita roliga teckningar på Muhammed i grupp? Måste komma ihåg att fråga någon om det.

Han berättar hur kommunistpartiet på 70-talet hade 12 miljoner medlemmar och den heta hösten 1969 då strejkerna avlöste varandra men sen så kom Berlusconis "tutt"-teve på 90-talet. Kommunisterna satsade nämligen mycket på radio och kultur. De sände långa invecklade program och förklarade långa invecklade saker och folk lyssnade på det. Men så kom teven och kommunisterna blev helt omkörda av teveprogrammen, speciellt av de lättklädda frågesporterna. Folk slutade lyssna på radio och satte sig framför teven där de lyssnade på Berlusconis pöbel med högaffel-mentalitet. Från början var inte ens Berlusconis teve-sändande lagligt och han hade inte tillstånd men Michel suckar och säger: "Vem behöver lag när det finns korruption?"

Berlusconi äger också ett fotbollslag och han gav sitt parti det fotbollsinspirerade namnet: Framåt, Italien! (Forza Italia). Partiet fick sin chans i början på nittiotalet när de två stora partierna: socialisterna och kristdemokraterna skakas av korruptionsskandaler. Numera har Berlusconi strukturerat om och tillsammans med Nationella Alliansen så kallar de sig för Frihetens Folk.

Det slår mig vilket jävla looserland Sverige är om man jämför med Italien, vi ligger så jävla mycket efter och har gjort det här så mycket mesigare. Låt mig jämföra litegrann: Berlusconis media som piratsände är som TV3 från England lagligt, som Berlusconi minus lagbrottet. Forza Italia är som Ny demokrati och Berlusconi är som Bert Karlsson. Bert ägde dock något jävla dansbandsskivbolag med Vikingarna, Eddie Meduza och Kicki hetsäta falukorv Danielsson. Båda kom under 90-talskrisen och socialdemokratin borttynande. Men bonnpöjken från Skara didn't make the cut och gör nu istället kommentarer om hur tjejer bör se ut i Expressen istället. Inte ens svenska reaktionärer kan vara reaktionära på riktigt. Istället blev det socialdemokratin som fick axla den manteln. Tio år senare hade de genomfört Ny Demokratis alla förslag som Bert smackande säger i intervjuer med en självgod suck så fort någon för på tal att han är en jävla rasist.

Med lite omskrivningar och förenklingar berättar jag för Michel om att i Sverige kan vi bara mellanmjölksreaktionära och är det några som ska vara reaktionära så är det socialdemokratin som gör det i ett omsorgens sken som nu med språktestet. Han ser ledsen ut när jag berättar det och jag frågar om jag sagt något dumt. "They say sometimes sweden is the last sovjet state and i wanted that to be the case" Jag säger att ibland så drömmer väldigt många i Sverige om operaisterna men också läser dem. Han ser trött upp på mig under luggen. "På riktigt?" "Alltså, inte sådär att det är på bestseller-listan men en del tycker att ni är viktiga. Tänkte att du ville veta det." Han ser inte ett dugg piggare ut men ler lite försiktigt. "Men ändå, tänk att kommunistpartiet var tolv miljoner, vart är alla dem nu...?"

Bredvid mig sitter en hopplös nostalgiker. Jaha. Jag frågar om Yvonne igen, vet han vart hon skulle kunna ha hamnat. Hade han sett henne? Vita kvinnor kan väl ändå inte höra till vanligheterna i den här stan. Nu verkar det gå upp för honom att jag kommit hit i ett ärende och inte bara för att berätta en historia. "Vi kan kolla i registret över journaler om hon finns där, men jag har i alla fall inte masserat henne."

Vi går in till arkivet som är en skrubb med journaler arkiverade årsvis. Jag frågar varför de sparar journalerna. "Det är ju säsongsarbete de flesta sysslar med här så de är bara här i ett halvår och drar sedan vidare. Det kan vara bra att kunna gå tillbaka så att man inte börjar om på noll varje år."

Det gula mapparna är sorterade efter ursprungsland eftersom det är lättast så. Många har inte ett personnummer och att sortera på namn kan bli krångligt och mycket. De har ingen svenskhög men de har en européhög, alltså en hög för sådana som förlorat sina medborgarskap, det är ett par till länder i EU som har samma system som i Sverige bl a Grekland och Spanien. Det var en reaktion på krisen i respektive länder,rättigheterna stramades åt till att gälla en del men arbetet alla. Jag tittar på högen för de som borde vara inne i systemet men inte är det. Det har funnits en sådan hög sedan 2009 men den bestod då av squatters som hankade sig fram genom Europa och inte ville besöka den offentliga sjukvården av olika anledningar såsom att man deltagit i en kravall och inte vill gå till sjukvården med sina skador eftersom man vet att det är stor chans att man rapporteras. Nu kommer allt fler till kliniken, människor som deltagit i kravallerna runt de interneringsläger som finns för flyktingar är väldigt känsliga.

Jag sätter mig med 2010-högen även om Yvonne inte borde hunnit hit då, hon stod trots allt ut i Pesco-Pagano i fyra månader. Det är dock lika bra att gå igenom den på en gång så att inga misstag begås. Det skulle vara så typiskt. Mitt signum tenderar att vara: allt på trekvart. Det finns ingen Yvonne eller någon svensk registrerad 2010. Men i 2011 högen så dyker Yvon upp. Inget efternamn men jag hoppas att det är hon, det måste vara hon. Annars tar spåren slut här.

"Kan du läsa för mig och översätta?"

***
Kravallerna i Rosarno är högst verkliga och ingenting jag har hittat på. Alla fakta omkring den stämmer, de tyska one-euro-jobben finns också. I stockholm finns en klinik för papperslösa för att den svenska sjukvården går inte att lite på och läkare bryter konsekvent mot läkareden som bland annat säger "…min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor och respektera humanitetens principer.” Italien är inte så långt bort som vi föreställer oss, speciellt inte med den senaste tidens skandaler om Bildt och Lundin oil.

Berns salonger vägrar förhandla med SAC trots att SAC hävt blockaderna (vilket var ett krav för att blockaderna skulle fortsätta). Företaget hotar också att enskilt stämma städarna, det är väl maffiametoder om något? DNs ledarsida, vart är ni nu? Som svar så kommer syndikatet att fortsätta blockaden imorgon och man satsar då på att vara extra många! Hjälp till, åk dit! Här är facebook-eventet med allt du behöver veta: http://www.facebook.com/home.php?#!/event.php?eid=132041480152263

Forza Italia, Forza Svezia! DEL TVÅ - Att leva i spillorna av ruinen

2010-06-28T21:06:00.002+02:00

Spåren efter Berns VD har lett mig till Pesco-Pagano i Italien. En obetydlig ort som genomgått ett betydande förfall efter dess glansdagar på 70-talet. Här lovade Yvonne att hennes imperium skulle återuppstå och hon åter skulle krönas till hotelldrottning.

När jag kommer till Pesco-Pagano står jag rådvill längs stranden och försöker spana efter något stort hotell där Yvonne kan tänkas hålla till. I förväg har jag mejlat kommunen och de har upplyst mig om att det finns ingen Yvonne Sörensen Björud folkbokförd i deras kommun och verket som handhar ansökningar om medborgarskap låter hälsa att de avslagit hennes. Det är alltså inte ens säkert att hon befinner sig i Italien. Jag börjar undra varför jag följer mina idiotiska infall och inte kan vara ens lite strukturerad eller realistisk.

Med sand mellan tårna och tunga tankar i huvudet ser jag mig omkring. Tar på mig skorna och ger mig på vandring genom staden, hela staden sluttar får jag en känsla av. Ingenting är som Malmö, platt och enkelt.

Jag stannar framför hotellet: HOTEL E ALBERGHI och går in. Tänker att det är lika bra att chansa och kliver in. I receptionen möter mig en kort kvinna med en stram page som tuggar tuggummi och surfar på någonting som ser ut att vara facebook. Jag harklar mig och på ringrostig engelska frågar jag om Yvonne och visar en bild, hon skakar på huvudet och återgår till datorn. Jag knackar henne på axeln igen och säger att jag vill ha tag på kvinnan på bilden, att det är viktigt och att jag har åkt ändå från Sverige för det. Hon tittar på mig. Suckar och säger att hon ska ringa sin chef.

Hon kommer tillbaka och ger mig en adress och säger att jag ska åka dit så ska han förklara vad han vet om Yvonne. Jag frågar vem han är och hon säger att det är hennes arbetsgivare, en man som har bott väldigt länge i trakterna.

Jag tar en taxi och skickar ett SMS hem om vad som hänt och vart jag ska. Om någonting går åt helvete, vet de i alla fall vart de ska börja leta. Jag lovar också att höra av mig efter mötet med den här mannen. I taxin så ser jag hur "guidos" fyller gatorna.

Guidos är slang för en arbetarklasskultur i Italien som först var ett skällsord på italienska amerikaner men nu använder italienska thugs det om sig själva. En guido ser ut ungefär som följer: kort hår med massor av vax i som ställs i spikes eller uppåtlugg, solglasögon, kors runt halsen, gigantiska brunbrända muskler som avslöjar flera timmar på gymmet och i solariet, ett tajt linne och ljusa jeans.

När jag kommer fram till huset som hotellets ägare bor i så ligger det lite undangömt och är inte en stor vräkig villa som jag väntat mig. Han häller upp ett glas rödvin och visar mig in i ett vardagsrum. Han undrar vad jag vill Yvonne egentligen. Jag berättar kortfattat om hennes svenska historia och säger som det är: att hon inte kunnat lämna mig i tankarna och att jag mest vill ha en pratstund med henne.

Jag ber honom berätta vad han vet, om han vet något. Han tittar misstänksamt på mig, smackar med läppar och säger att han lika gärna kan berätta det han visste eftersom det inte spelar någon roll nu.

Han sätter sig tillrätta och berättar om hur Yvonne kom till Rosarno med en dåres överlägensenhet "you know, nose in the air and long nails". Hon hade kommit dit och frågat om sin släkting som var delägare i många av husen i Pesco-Pagano när stadens turistkvarter byggdes ut på 70-talet. "But he was dead and testamented everything to some relative in the unites states" och Yvonne hade replikerat att hon bara skulle söka rätt på släktingen och ringa ett telefonsamtal så skulle hon börja arbeta på hotellet.

Släktingen hade upprört ringt till hotellägaren som jag satt mittemot och sagt att han visste om hennes inblandning i Berns konflikten, hon fick inte på några villkor arbeta i någon form av ledning och eftersom hon var papperslös fick inte ett eventuellt arbete kopplas till hotellet. "So we did what we always do with illegal immigrants, we employ them in another comapany that we employ, no dirty hands". Han berättar att de bara anställer sin vita arbetskraft i företaget och resten har de outsourcat. Det gör stor skillnad företagets ekonomi berättar han men också att de slipper handha personalen som är besvärligast, det vill säga de som har det värst och arbetar under störst tidspress.

Yvonne fick arbete i disken, "you should have seen her face", till en något lägre lön än de andra i syfte att tvinga bort henne från Pesco-Pagano. Trots att staden en gång varit en blomstrande ort föll den på 90-talet offer för kriminalitet, turisterna flydde och gamla hotell som blev överflödiga hyrs idag ut till de papperlösa.

Yvonne klarade tre veckor sen stod hon ut, hon började göra väsen av sig på arbetsplatsen, vägra arbeta vissa tider, kräva mer i lön och lättare arbetsuppgifter på grund av sin bakgrund. "Jag svarade henne med ett enkelt: här är ni papperslösa alla lika."

En månad till gick och Yvonne ringde återigen sin släkting i USA för att försöka komma upp sig i företaget eller åtminstone få pengar för sin överlevnad. Hon nekades. Släktingen tyckte han hade gjort henne tillräckligt av en tjänst som gett henne anställning. En utav de papperslösa berättade att det fanns jobb för sådana som henne, alltså vita i södra Italien, eftersom många utav italienarna där hatade de afrikanska immigranterna och det ansågs ha högre status att ha en vit hemhjälp. "She told me that she was worth more and left, I gave her the last payment with some extra to make sure she left" Den stad som hon hade tagit sikte på var jordbruksstaden Rosarno.

Jag frågar om han har sett henne sedan dess och det har han inte. Han plockar med glaset och säger att hon nu inte längre är hans problem. Det är han glad för, de som har haft det bra är inte tillräckligt tacksamma för ett arbete.

Tankfullt läppjar jag på vinet och undrar vad som skulle hända med hans företag om de skulle anställa all sin arbetskraft med lagliga kontrakt. Han skrockar och säger att då kan lika gärna hans bransch lägga ner, det skulle bli för dyrt och ingen skulle ha råd att betala för de tjänster som hotellet bjuder ut. Det är facket som driver oss i konkurs förklarar han och i grund och botten är han tacksam för de moraliskt tveksamma bemanningsföretagen som han vet har kontakter med den organiserade kriminaliteten. Han slår ut händerna och säger: "vad skulle jag annars leva av?"

Jag har inget svar. Istället så undrar jag i tysthet vad vi andra ska leva av. När jag dricker upp den sista klunken ur mitt vinglas frågar jag om det finns något internet i närheten eftersom jag skulle behöva kolla telefonnumret till personen som har soffan där jag ska sova på mitt couchsurfingkonto. Skrockande så klappar han mig på axeln och säger att han just bevisat sin tes om att det måste bli billigare för konsumenter. Jag skrattar och säger att jag är bemanningsanställd i äldreomsorgen, då tittar han allvarligt på mig och säger att ta hand om gamla är ett ärofyllt uppdrag och att jag borde ha hög lön. Skämtsamt säger jag att kommunen säger att de inte har råd om de inte ska höja skatten så att cirkel är sluten, det verkar inte finnas pengar någonstans. Det kan vi enas om.

Han erbjuder mig sin soffa istället som en gest mot att jag stannar upp en stund till och pratar med honom och spelar schack. Schack har inget språk, det är universiellt utropar han. Det som jag spelar schack mot döden. Det har dött så många papperslösa på väg över medelhavet bara för att få slavjobb i företag som hans.

Dagen efter går jag upp tidigt och frågar hur jag ska ta mig till Rosarno. Han ger mig anvisningar till tåg men också ett par varningens ord på vägen: "Det är farligt, som vilda västern, negrerna ställer till med kravaller där. Akta dig!"

***
Pesco-Pagano är en stad som finns på riktigt och det är sant att den togs över av kriminaliteten. Förfarandet med immigranterna i ruinerna av hotellen och deras anställning via bemanningsföretag är inte heller något påhittat. Den som inte finns men som säkert existerar i någorlunda likadan form är hotellchefen jag spelar schack med.

Nästa gång åker vi till raskravallernas Rosarno, besöker en klinik för papperslösa och försöker hitta dokumenterade arbetsskador i journalerna. Vi träffar också en nunna som vill stänga gränsen och en gammal kommunist som nostalgiskt drömmer sig tillbaks.

Forza Italia, Forza Svezia! DEL ETT - omständigheternas tvingande karaktär

2010-06-23T09:43:00.010+02:00

När jag åker till Italien för att leta reda på Yvonne Sörensen Björud så vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Senast någon hörde av henne så var det i den södra byn Pesco-Pagano. En tidigare luxuös semesterort men på 90-talet bredde kriminaliteten ut sig och nu hyrs husen ut till afrikanska immigranter. Anledningen till att det är så svårt att få tag på Yvonne beror på ett juridiskt snedsteg och ett sinne för alkohol. För att förstå varför jag söker efter Berns förra VD i ruinerna av en påkostad semesterort så måste vi börja från början.

Yvonne Sörensen Björud började arbeta som VD på Berns Salonger 2007 efter att tidigare arbetat som VD på Svenskt Tenn och innan det på hotellet Birger Jarl. I intervjuer berättar om hur hon längtat till Berns på ledig tid eftersom hon trivs bäst i restaurangbranschen och att hon gillar människor.

Bolaget hon skulle vara VD för drogs vid övertagandet med stora förluster, närmare bestämt 38 miljoner minus. Det föll på henne att se till att bokslutet gick ihop 2009, det slutade på minus tre miljoner kronor (Siffrorna är inget påhitt!). 2010 var ödesåret som skulle bestämma om verksamheten på Berns skulle fortsätta. Det som hade gett det goda minusresultatet skulle också visa sig bli Berns död.

I februari 2010 utbryter en konflikt med SAC Syndikalisterna eller närmare bestämt Storstockholms Hotell och Restaurangsyndikat som driver konflikten om sju städare som sparkats. De har inte sparkats av Berns utan av bemanningsföretaget Berns anlitade. Dock hade städarna sin arbetsplats på Berns. SAC anser därför att Berns är ansvarig även om man lagt städning på entreprenad. Det är en tjänst de köper in och därmed ansvarar för, precis på samma sätt som man ställer H&M ansvarig för deras underleverantörer.

Kanske hade blockaden knäckts om den inte smutskastas så till en början för att ta en helt ny vändning då det bevisades att Berns omfattande registrerade blockadvakter och att all smutsgöra såsom diskning och städning lagts ut på bemanningsföretag med koppling till kriminella nätverk och att dessa bolag utnyttjat städarna under omänskliga förhållanden. Högern som vrålat maffiafack och pekat med hela handen från borgliga ledarsidor tystnade nu och Yvonne Sörensen Björud blev en persona non grata.

Den borgliga valförlusten tillskrevs också konflikten kring Berns salonger men var nog snarare ett resultat av en väljarkår som inte såg skillnad på blocken. I september 2010 så handlade allt om arbete och hur det skulle beskattas. För en som inte arbetade på skatteverket var det svårt att ha en aning om vad som skiljde alternativen åt. Egentligen borde nog valförlusten skyllas på politikens utslätning men också arbetsmarknadens hårdnande tilltag.

Socialdemokraterna gjorde analysen att vinsten berodde på att man lyckats locka över de sista viktiga procenten genom att fånga en del av sverigedemokraternas väljare. Man hade gjort det genom löften om att realisera språktestet. En stor proteströrelse uppstod i valtider och socialdemokraterna lovade ett jämlikt språktest som alla i landet skulle få genomgå. Det skulle vara ett krav för att få komma in i arbetslivet med omsorg om arbetarna på arbetsmarknaden förklarades det. Alla ska kunna arbeta och till exempel förstå säkerhetsföreskrifter men även för att främja en god kamratskap på arbetsplatsen hördes som argument. Språktestet skulle göra människor till jämlikar. Några protester hördes fortfarande bland anarkisterna men dessa röstade ändå inte utan skrev mest på kultursidorna resonerade partiet med stort P.

2011 blev testet verklighet och det var då de riktiga utmaningarna kom för Yvonne. Hon hade vid den tidpunkt hon skulle testas halkat ner i ett riktigt svårt alkoholmissbruk efter att ha förlorat arbetet och blivit avstängd från sina övriga bolagsengagemang. Hennes äktenskap var på upphällningen rapporterade Se & Hör som med jämna mellanrum frossade i hennes olycka.

Testet hade skapat en juridisk gråzon där människor som var födda svenska medborgare men inte klarat testet inte kunde skickas hem men blev fråntagna sitt medborgarskap. Polisen visste om att de existerade och icke-medborgarna kunde ändå hyra lägenheter och arbete, de enda de inte hade rätt till var det sociala trygghetsnätet och avgiftsbelades om de valde att ha sina barn i skolan eller utnyttja andra institutioner. Lönen för dessa (o)medborgare höjdes eftersom de hade mer att betala men blev i praktiken sämre på grund utav alla avgifter. LO-facken kliade sig i huvudet och diskuterade internt att luckra upp beslutet på att inte organisera papperslösa men man inväntade en utredning.

När Yvonne gjorde testet så fann hon sig själv underkänd eftersom hon utvecklat en riktigt rödvinskärring-baginbox-alkoholism. När den socialdemokratiska ledaren i Aftonbladet blåste upp det med stora rubriker deklarerade Yvonne att hon nu skulle lämna Sverige "för att det var ett jävla kommunistland som inte kunde hantera fri företagsamhet". Och hon stormade iväg till Italiens Pesco-Pagano där hennes släkt hade haft hotell och där hon skulle kunna fortsätta med det hon var ämnad för meddelade hon via en notis i Arbetaren som var en nedkortad debattartikel menad för DN debatt.

Sedan dess hade det varit tyst om henne. Den forna hotelldrottningen med ett indraget medborgarskap. Berättelsen är som en grekisk tragedi för mig och jag kommer och tänka på henne flyktigt när jag är i Stockholm i Berzelli Park. Jag var med på en utav blockaderna. För mig är det ett starkt minne om hur vi tog tag i blockadvakter som polisen gripit och rykte tillbaks dem in i kedjan igen. För att överrösta människor som försökte provocera så sjöng vi internationalen.

Sen jag besöket i Berzelli park så kommer minnet över mig då och då. Historien om inte Yvonne släpper mig inte. I mitt huvud fantiserar jag hur det skulle vara att vara henne under blockaderna, i intervjuer har hon gjort uttalanden som:"När jag tog vid hade bolaget förluster på 38 miljoner kronor. Då vaknade jag ofta på nätterna av mardrömmar som handlade om att jag var inne på ett sjukhus där det sprutade blod överallt som jag försökte stoppa."

Hur kändes det då att ha syndikalisterna där varenda helg? Vad drömde hon om då? Jag tänker mig Yvonne som stålkvinnan som sagt att hon avstått barn för kunna viga livet åt arbete. Säkert var det därför hon blev så förstörd efter Berns gick omkull, hennes identitet gick i stöpet med företaget. Jag undrar hur det känns då? När allt som man en gång varit tagit slut. Hon har säkert kämpat mot kvinnlig diskriminering för att nå så långt men behandlade ändå städarna illa. Vad tycker hon om det idag? Var det sådant hon såg sig tvungen att göra för att få Berns på plussidan. En tvingande omständighet?

I mina tankar blir hon allt mer och mer närvarande trots att jag försöker vifta bort henne. Vad gör hon egentligen därnere i Italien i Pesco-Pagano? Fick hon uppehållstillstånd i Italien? Om hon inte har fått det, har hon då lärt sig något? Kan hon språket? Frågorna hopar sig och blir så många att jag till slut inte kan göra någonting annat än att resa ner till Italien. Jag skaffar ett couchsurfing-konto och ger mig iväg med en väldigt mager budget. Vem som ens vill läsa om en avdankad hotelldirektör bryr jag mig inte om då. Jag måste bara få veta hur det gick sen.

***

Det här är första delen av många om VDn för Berns Salonger Yvonne Sörensen Björuds liv i Italien. Det är fiktivt men mycket av det är sant: platser, händelser, sakernas tillstånd i Italien är inte påhittade omständigheter. Sprid gärna en länk eller copy pastea till din egen blogg så att det står på någonting annat på internet än högerreaktionärers åsikter om SAC och Bernskonflikten.

Nästa gång ses vi i Pesco-Pagano där det visar sig att Yvonnes rykte har förekommit henne och vi lär oss vad en guido är för någonting.

Ps. Man kan ju undra varför DN publicerar en artikel om "utpressing" på kultursidorna, märks att de sparkat nina björk. SR hänger på som nyttiga idioter. Arbetaren har intervjuat städarna och fått reda på vad som faktiskt händer. Törs alla de som pekat och skrikit maffiafack ta i det här?

Kapitalistisk biologi - det depressiva isberget

2010-06-13T14:18:00.007+02:00

Det finns inga mediciner mot klass. Försök medicinera bort 12års demoraliserande skolgång. Tror du att du kan ge mig en jävla Alvedon då? Tror du att en Alvedon botar arbetets värk? Ge mig hellre en fylla. Den får mig i alla fall att glömma.

Kan man medicinera bort att jag helt kommer av mig när jag går på en krog där folk lyssnar på avantgarde musik och man kan köpa fina drinkar i drömska färger. De är säkert söta och slinker ner lätt. I kroppen känner man sig nog fnissig och ler inställsamt. Inte som den beska ölen eller det sura vinet som gör kroppen oförutsägbar och munnen bitsk.

Det finns inga coacher för sådana som mig. Jag vill inte samtala, ha en dialog eller prata om hur det känns. Vad ska man svara? Skit. Det finns inte ens tillräckligt med positivt innehåll i en jobbcoach för att den skulle kunna förverkliga sig själv medan den vadar till knäna i LSS-exkrementer.

Det finns inget vaccin mot teveapparater. Den står i mitt vardagsrum och lockar mig från böckerna. Den viskar att jag kan ligga i soffan och bara titta, att det inte är några svåra berättelser och att den lovar att vara lätt att ta till sig - vi ska skratta konstlat tillsammans.

Bildbloggarnas enkla språk gör mig beroende. Jag klickar mellan dem och skrattar. Förströelse som fördumning. Som ett barn slukar jag girigt bilderna men det är nog typiskt för min generation. Generationen som aldrig växer upp och schemalägger allting till sen.

Jag föds på nytt om igen. Jag kommer till världen varje dag. Fabriken går igenom mig och sätter samman mig på nytt varje dag. Men med samma usla resultat. Det finns en diagnos för alla oss. I värsta fall går vi genom livet på statlig amfetamin mot vår ADHD och ler när vi bor som djur, arbetar som slavar och äter det frälsningsarmen tilldelar oss medan de maler: tabletter är inte lösningen men de kan vara ett stöd på vägen.

Men helt plötsligt så håller slår han armarna runt mig. Hårt. Hårt. Ni vet när någon håller en så hårt så att man känner att man kan luta sig mot den, släppa taget litegrann. Att man kan släppa sig själv för att man har just överlåtit åt någon annan att hålla ens disktrase-lekamen uppe. Luften strömmar ner i lungorna och att andas ut känns som att rensa kroppen. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Koncentrera sig bara på att andas och känna hur tårarna bränner i ögonvrån.

Teaser: Nästa blogginlägg kommer antagligen vara en intervju med Berns VD Yvonne Sörensen Björud som blivit papperslös i Italien, tvingats arbeta för brödfödan och blivit syndikalist sedan hon inte fått ut sin lön som hon skulle smugglas till Sverige för. I den borgliga pressen talas förskräckt om ett tydligt utvecklat stockholmssyndrom och Anna Lena Lodenius försöker desperat analysera Yvonne Sörensen Björud för att inte tappa sin status som expert på syndikalister.

För dig som inte riktigt har koll på Bernskonflikten finns mycket matnyttigt på sac.se och här är två länkar för den late: länk 1 och länk 2

ps. Mer om diagnossamhället

Long time, no see

2010-06-04T11:16:00.005+02:00

Hej, du som läser. Jag har varit lite inaktiv och inte skrivit så mycket på bloggen. Det beror inte på att jag slutat att skriva utan att jag började snickra på ett manus till en bok. En tjej på Federativs Förlag kommenterar texter och säger myndigt: En passiv sats konstrueras så här. Det är ganska skönt när man står där helt rådvill och texten bara stirrar elakt tillbaks på en från skärmen, ja, ibland räcker den till och med finger åt en. Än ingenting bestämt att det ska tryckas men jag vill i alla fall få ihop ett manus.

Det jag försöker göra är att smälta ihop texter för att få dem mindre bloggiga och mer novelliga. Det är skitsvårt. Att hantera bloggen funkar ganska bra: här kan jag skita i rättstavning, ignorera en beskrivning och inte behöva förklara mig exakt (ni hänger ju med ändå) men nu kan jag inte bara skriva allt det som är roligt utan nu måste jag hålla koll på parallellhandling och inte tappa bort någon karaktär samt rita små tidslinjer för mig själv för att hålla reda på vart jag är i berättelsen. Men det är ändå kul på något sätt och jag lär mig mer.

Ni som fortfarande hänger kvar trots det dåliga uppdaterandet, vilka texter tycker ni bäst om? Finns det någon blogginlägg som fastnat extra mycket?

Till slut måste jag tacka för ALLA kommentarer jag fått på alla texter. När jag började blogga så var jag helt överlycklig för att bloggen nådde 30 besökare på en vecka. Det var svindlande att så många läste vad jag skrev och sen när ni började kommentera så var det helt galet. Jag tycker väldigt mycket om kommentarerna, de är så fina och fortsätter hjälpa mig att fortsätta skriva. Så, återigen, TACK.

Bloggen är inte död, den är på sparlåga men min plan är att lägga textstycken här som jag gillar men som inte passar in i texterna. Vi ses!

Glöm nu inte att berätta vad du gillat allra mest.

ps. Om du gillar poetisk politisk teori så kan jag varmt rekommendera: Det stundande upproret av Den osynliga kommittén. Finns också på engelska: The comming insurrection

Galenskap: att dra riktiga slutsatser av felaktiga förutsättningar

2010-05-12T18:35:00.006+02:00

Vi kommer ärva våra mödrars galenskaper. Galenskaper födda av att aldrig räcka till, att aldrig någonting annat heller räcker till och skapandet av egna världar för att ens kunna ha en chans. Vi flyttade från lägenhet till lägenhet för undkomma yankeeimperialismen, du bytte jobb därför att hennes chefer alltid blev så kär i henne att hon omöjligt kunde vara kvar om inte arbetsledaren skulle bli galen av kärlek!

Vi gömde mat bakom våra ryggar i kassan som en lek för att se om fläskfilen kunde bli osynlig men när vi blev påkomna blev vi degraderade till barn, dumma och smått efterblivna. Trots att det var det sista vi var. Det visste du egentligen men det handlade inte om det.

Ibland låg du under bordet och grät. Jag minns speciellt en gång då du tittade upp på mig och sa:

- Blir det aldrig bättre än så här?

Ska jag vara helt ärlig så visste inte mitt tioåriga jag om det skulle bli bättre än så här. Eller om det skulle bli värre heller för den delen.

Någon vecka då och då skickade du iväg oss till pappa. Innan du gjorde det tittade du noga på mig och min bror:

- Mamma måste vila, jag måste verkligen vila. Men ni förstår att om ni åker så är det på ert eget ansvar att ta igen allting i skolan sen.

Det fanns inte utrymmet för att inte förstå. Det som lades upp som alternativ var inte alternativ utan ultimatum där vi tog ansvaret. Och vi ville ju hem till pappa. Där fick man äta pizza varje dag och spela Quake 2 över internet. Det var en tioårig himmel. En tioårig trångbodd tre personer i en etta-himmel. Sova i samma säng-himmel.

Trygghet är att sova med någon. Jag sov bredvid mina syskon även när jag blev äldre, ja jag blir nog aldrig för gammal, när jag behövde höra någon andas. Tricket för att kunna somna är att lägga sig bredvid och andas i samma takt som den sovande personen, om man bara koncentrerar sig på att andas så brukar man somna.

Du ville verkligen så väl men hon kunde inte vila. Jag antar att det var ditt problem. En gång när vi kom hem efter en sådan där vecka hos pappa så hade hon målat om hela hallen. Vit äggskalsbotten med ett svampat blått mönster. Det var jättefint och jag älskade det. Men nu när jag är lite äldre undrar jag mest varför hon inte gjorde något som inte stod och skrek FRÖKEN DUKTIG HAR PRESTATIONSÅNGEST i ansiktet på en så fort man var i hallen. Om hon bara hade kunnat vila.

Den stora svältens år

2010-05-07T23:20:00.001+02:00

Alla jag känner har mer eller mindre svultit vid något tillfälle i livet. Alla har haft en hunger som river en i magen. Den är som är starkast dagen innan pengarna kommer in på kontot. Det är den nittionde för barnfamiljer, den tjugonde så kommer statens fickpengar eller den allmosa som ensamstående mödrar får av staten för att de ska hålla sig borta från soc sista veckan innan lön. För studenterna är det den 24e som kylskåpet är som tommast och den 25e är man kung i baren eller någon annan jävla töntplattityd av Magnus Uggla. Idiot. Kanske kung på konsums pastahyllor är mer sant.

Som kommunalt anställd kommer lönen den 27e och den är efterlängtad ska gudarna veta. Att logga in på internetbanken och se hur man har flera tusen gör att en skön känsla sprider sig från magen och utåt i kroppen. Äntligen! Nu vet jag att jag kan köpa det jag saknar.

Jag och hon sitter i hennes kök och dricker rödvin. Vi kommer osökt in och prata om svälten som fenomen, inte som man kanske tänker sig den som svältande barn i Afrika eller som nödställda i ett anat land långt borta utan det som vi upplever här hemma.

- När jag flyttade så flyttade jag för att plugga här. Jag vet inte riktigt vad som hände men hur man än vände och vred sig så var man alltid två hundra spänn kort.

- Fast det är väl så att du kanske inte behövt supa som ett sepe heller.

- Det enda som är tråkigare än att svälta är en mätt tristess.

Det orden dröjer sig kvar vid mig, de dröjer sig kvar genom fyllan, genom efterfesten och de överlever bakisångesten dagen efter.

"Det enda som är tråkigare än att svälta är en mätt tristess."

Jag funderar och lägger pussel bakåt om hur det var när jag jobbade deltid eller när min granne var liten eller vad jag gjorde när jag flyttade hemifrån.

Dietisten säger:
Tre mål mat om dagen och tre mellanmål.

Kontot säger:
Bag in box och nudlar.

Det är faktiskt för dyrt att hålla sig mätt och äta ordentligt om pengarna ska räcka till någonting annat. Kurslitteratur, ett tandläkarbesök, träningskort eller om datorn plötsligt skulle paja. Till slut blir det en sörja av avbetalningar, magknip och lågprismat. Jag vet det, helt beroende på mina anställningar så har jag haft olika matvanor. Med olika skolgång följer också olika ätstörningar. Nedan följer en pedagogisk genomgång:

Högstadiet - psykolog och näringstest eftersom jag vill äta veganskt. Halvtaskig kvalité och lär mig hoppa lunchen, hetsäter så klart mellanmål.

Gymnasiet - vegetariskt halvfabrikat väljs bort till förmån för fil. Godis, kaffe, kakor och annat förbjudet socker håller mig flytande under lektionerna.

Köksarbetare - Småätarnas mecka. Här äts muffins i frysen, efterrätter till fikat, allting ska provsmakas och värderas. Det är så klart helt omöjligt att hålla normala mattider och jag snarare äter hela tiden.

Snabbmatsbiträde - ingen paus och ingen vila. En lunchrast och fem minuter varannan timme. Jag åt en gång om dagen: gratis på hamburgerstället. Jag var ju deltidsanställd.

Äldreomsorgen - Kaffe. Det var här jag drack mig till ett magsår och lärde mig äta stek och andra pansionärsmaträtter. Jag fortsatte mitt småätande här också, det var så lätt: frukost, fika, lunch, fika när nya passet kom, kvällsmat, fika igen. Däremellan åt man från någon chokladask som någon lämnat till personalen.

Hela min tjejgeneration har växt upp med ett konstigt förhållande till mat och våran kropp. Vi har stirrat ner i toalettskålar, druckit endast citronvatten, började röka för att det dämpar aptiten, köpt för små jeans för att peppa sig själv att bli av med de där sista kilona, skar oss på alla möjliga tänkbara ställen, söp för mycket, rökte på och knarkade.

Man kan liksom inte bara prata om allting så löser det sig. Att man går lite på en mottagning och jobbar lite på målarterapi räcker inte, man måste få en vardag som fungerar. Men det är ju ingen intresserad av. För det betyder att någon måste gå igenom de liv vi lever och hur vi arbetar, hur vi förvaras i skolan och hur mycket pengar vi faktiskt har.

Strejken mot strejken

2010-03-09T15:48:00.003+01:00

Den tärande sektorns ok är att den är den ofantliga sektorn, att de anklagar oss för att slösa med resurser och att de privatanställda hyllas och det sägs att de bär två från den ofantliga sektorn som de betalar för på sin axlar. Men det är ingen som frågar hur mycket tyngd som ligger på våra axlar.

Jag försöker komma in på min avdelning. Avdelning fyra. Låst avdelning som öppnas med kod. Det vill säga när koden fungerar så öppnas den med kod. Nu öppnas och stängs den av ivriga vårdare som jobbat natt och som vill gå hem.

Susanne släpper in mig.
- Har du har sluppit att jobba själv inatt?
- Faan heller. Jag blir helt vansinnig och det är ju inte så att man får dubbellön direkt.

Det är 15e maj år 2003 och radion spelar The Rasmus - In the shadows, klockan på väggen är fem i sju på morgonen och 07.15 ska jag börja väcka de dementa patienterna.

Man har ju dragit vinstlotten i det kommunala vårdlotteriet.

Not.

Den här avdelningen är inriktad på frontallobsdemens. Patienterna här är relativt unga eftersom det är vanligt att man insjuknar i 50-60års åldern och väldigt ovanligt att man insjuknar efter 70. Det som händer är att hjärnans nervceller förtvinar och förlorar sina synapser, barken blir finporigt uppluckrad och det bildas ärr. Översatt från doktoriska till begripligiska så handlar det om aggressiva och väldigt sexuella patienter. Slag efter en när man duschar och kanske någon som tafsar eller bara tittar länge på ens bröst är att räkna med om man jobbar här.

Här stannar man inte länge och på den här avdelningen vill man inte ha sin fasta tjänst.

- Jag tror att Caroline kommer sen, men jag kan ta rapporten.
- Jag hann inte byta på femman nu vid sex och hon på trean har jag inte hunnit smörja heller. Annars är det lugnt, om det är rörigt vet du varför.

Det är strejk. Det är nu som vi allihopa ska ta fajten och ha röda jackor och vara strejkvakter och slåss mot arbetsgivarnas 3.95% i löneökning för vårat krav på 5.5%. Det är det enda vi pratar om nu och det är det enda vi har pratat om i en månad.

- Jag tror faan inte att det kommer hjälpa ett skit! Ska vi betala maten med procent? Det skiljer ju inte jättemycket mellan kraven och så ska de ju kompromissa.

- Nej, det är ju bättre att lägga sig ner och dö på en gång och inte göra något.

- Har ni sett att Metall tycker att vi är osolidariska?

Att dela våningsplan med chefen är ju mindre fantastiskt i en konflikt. Stämningen är minst sagt tryckt men å andra sidan mer befriad samtidigt. Utanför vår kontroll är vi kontrollerade och styrda av yttre krafter såsom facket och arbetsgivaren för chefens del. Begränsningarna materialiseras av någon annan långt bort.

I lunchrummen utspelar sig de mest konstiga meningsutbyten och konflikten är hårdare än någonsin men samtidigt så har vi helt andra roller. Arbetsplatsen är en tryckkokare, alla vet att någonting kommer explodera men ingen vet vad. Fjärilseffekten närvarar i varenda vrå.

Den tärande sektorns ok består i att ingen egentligen vet om den är bra eller dålig eftersom den faktiskt är tärande men den är ju bra för att den kommer alla till godo. Företagshälsovården befinner sig ju trots allt i de tärande domänerna av samhällsapparaten: så är den tärande eller närande när den lappar ihop folk? Eller är det tärande att folk som jobbar ens blir sjuka? Och äldrevården befinner sig ju också här: det är ju här den närande sektorn hamnar sen. På sjukhusen så plåstrar vi ihop avarterna och avkommorna av allting som gick snett från psykos, till dotterns trädklättring eller a-lagarna på stan. Medan pappa gick till jobbet så stod någons morsa och tog emot ungen och välkomnade den till en ny dag i den tärande sektorns domäner.

Det är dags att börja ta upp vårdtagarna nu, Caroline har kommit.

- Tack och lov för att du inte är sjuk! Jag höll faan på att dö litegrann
- Jävla vikariestopp. Man kan ju undra om det sätter press på dem som borde pressas?

Korridorerna i hela huset är gula, hissen är gula, tvättstugan är gul men toaletten är vit. Kanske har gult en speciell inverkan på patienter och på personalen också?

När det gäller dementa så är det viktigt att använda ljusa färger och färger som är lugna har vi lärt oss. Mörka färger uppfattas som ett hål eller en avgrund. Med den informationen som ingår i varje undersköterskas utbildning är det skrattretande att golven i badrummen är mörkblå, det leder till problem varje vecka när vårdtagaren på rum fyra ska duscha. Det är en evig vägran. Idag är det hans duschdag.

- Jag orkar faan inte duscha han idag. Guuuuuuuuud.
- Ska vi be sjuksyrran ge dig ett lyckopiller? Eller låna ettans hjärtmedicin så blir det kul. Men du går inte hem, då får jag ett anfall.

Såklart så vägrar han. Som vanligt. Det är otacksamt men Caroline håller fast armarna och jag försöker trycka honom in i duschen utan att puttas, vara hård eller elak. Det är egentligen väldigt konstigt system vi har: det är lag på att man inte får tvinga pensionärerna men om vi inte skulle tvinga den här gubben att duscha så skulle sjuksköterskan rapportera oss för vanvård.

Frontallobsdemensen han har gör också att ordförrådet minskar så istället för en strid ström av svordomar hörs:

- Fitta, fitta, fitta, fitta, fitta, fitta, fitta, fitta, fitta, fitta... oavbrutet.

Det måste se humoristiskt ut med en tanig man som står på en vit pall omgiven av två vårdbiträden i gummistövlar och plastförkläden, men såklart, blir vi ändå blöta. När vi är klara så ber jag Carolina torka honom för att jag måste gå på toa.

Jag öppnar dörren till toaletten, lägger mig på golvet och svär och slår i golvet, det är nämligen i betong så ingen kan hör någonting. Terapi.

Den tärande sektorns ok består i att alla vill ha den men det är aldrig någon som vet om de vill betala för den. I den närande sektorn är nämligen allting så mycket lättare: där byter man högre lön mot effektiviseringar eller när strejken resulterad i tillräckligt med utebliven vinst så möts arbetarna och företaget på mitten men där dör inte heller någon, ingens liggsår förvärras, ingen blir hungrig.
Till klockan tio är alla vårdtagare uppe och det är dags att fika. Eftersom vi bara är en ”halv avdelning” med fem vårdtagare så brukar vi fika nere hos avdelning tre.

- Hur tror ni att det går för Hanna? Hon försörjer sig ju ändå på att vara vikarie? Nu har det ju gått en knapp månad, säger Ulla från trean.

Hon har skäl att oroa sig eftersom hon är sist anställd och det har ryktats om att om löneökningarna går igenom så kommer kommunerna spara in på personal. Då kommer hon vara tillbaka som vikarie. Sist in först ut.

Kommunal ger inget stöd ur strejkkassan till vikarier heller men Hanna har som tur är ett sparkapital undanstoppat.

- Tvåan ringde förut, nu har Parastou sjukat sig igen, man kan ju undra om hon har satt det i system? De ville ha hjälp av oss men vad ska vi göra?

- Någon frågade ju chefen någon gång om hon kunde fylla i istället för oss på fyran eftersom hon ju har verksamhetens helhetsansvar men hon fnyste och sa att det här minsann var våran strejk och att vikariestoppet var vårat fel.

Jag slölyssnar och under hela samtalet så börjar en tanke växa som inte kan lämna mig: vad händer om vi alla är sjuka en dag? I huvudet vänder jag och vrider jag på idén. Hur skulle det gå med vårdtagarna? Hur skulle det gå för oss? Kan man bli polisanmäld för sjukdom? Till oss har de nämligen sagt att undersköterskor och vårdbiträden inte har rätten att strejka, att om vi gör det är det olagligt och samhällsfarligt. Vi är så pass viktiga att vi aldrig får lägga ner arbete.

Det borde de sagt när man tog anställning: här finns inga möjligheter att protestera.

- Vet ni att abetsgivaren tjänar sju miljoner för varje dag som strejken pågår? I skåne.

Vi fikar klart och hinner även gå igenom ämnen som vilken del av kroppen man helst skulle plastikoperera, om någon vill byta lördagen som kommer nu eftersom man inte får ta ut semester och hur rikt ni skulle kunna gifta er.

Värst är strejken för de som jobbar fasta tjänster i äldreomsorgen men har barn som går i skolan eller på dagis. De barnen får ingen mat i skolan och måste ha pengar med sig och dagiset är inte öppet så de måste hitta nya barnvakter en morfar och mormor som är hemma till exempel. Vi är lite oroliga för att Caroline ska behöva vara ”sjuk” och vara hemma såsom hon var första veckan av strejken för då kommer vi gå på knäna. Ingen törs faktiskt vara sjuk, ingen har blivit så frisk som under strejken.

Vi går upp till vårat och fortsätter med det vi ska göra: hjälpa pensionärer på toa, tvätta och skura.

- Vad skulle hända om en hel avdelning var sjuk? Sådärja. Nu sa jag det.
- De skulle inbeordra en massa folk.
- I vanliga fall, ja. Men nu? Vad ska dem göra?

Vi tittar på varandra. Desperat försöker jag utläsa i Carolines ögon om hon är positiv eller negativ – men jag kan inte ens se en ryckning i hennes ansikte. Ingenting avslöjar vad hon tycker. Vi tittar ner i linoleummattan och till slut säger jag:

- Jag orkar inte längre, jag tycker våra vikarier ska få börja jobba så att de inte svälter ihjäl, jag tycker du ska kunna vara hemma med dina barn om det behövs, jag vill kunna vara sjuk och jag vill inte slita ihjäl mig på jobbet.

Caroline säger fortfarande inte någonting.

Arbetsplatsen är en krigsskådeplats där varenda ord som någonsin yppats alltid är närvarande, allting som uttalas bör ägas på silvervåg för att man rakryggad ska kunna stå för det. Det är sådant som avgör din karaktär: är det bara snack och ingen hockey? När Caroline svarar mig om vad hon tycker så har hon nått the point of no return, därifrån kan hon möjligen jobba med förskjutningar av vad hon sagt.

- Jag vet. Men jag vet inte om jag törs. Mammorna på dagiset har pratat om avgiftsstrejk för dagiset eftersom ingenting har funkat nu med allt och jag vet inte. Jag vet bara att det är väldigt lite pengar den här månaden att röra sig med.

Vi sjunker ner i fyrans soffa och tittar på varandra. Det var aldrig någon som sa att det skulle bli så här, att man skulle må dåligt av att säga nej. Strejken skulle snarare bli en glädjeexplosion och den målades upp som ljuset för oss. Men ingen sa någonsin vad den skulle innebära, hur den skulle kännas i kroppen och osäkerheten som sköljer över en i vågor. Ingen vet hur länge detta mellanläge kommer vara, Kommunal har en strejkkassa som är så stor att de skulle kunna ta ut alla sina medlemmar i strejk i två år. Men det ska sägas att våra bankkonton inte håller oss flytande i två år.

- Men ni behöver säkert inte betala dagiset eftersom det inte varit något dagis säger jag men är medveten om hur ihåligt det låter och att man hör att jag bara gissar.

- Jag vill inte hamna hos kronefogden bara, inte för en sådan här grej. Och då pallar jag inte bli jagad av chefen också, för jag tror inte att de tar lätt på en sådan här sak. Men gör det en dag när jag är ledig, jag lovar att inte svara i telefon när de ringer.
- Tror du att de skulle beordra in dig?
- Mhm, inte bara tror. De är sjuka i huvudet, de har inbeordrat mig förut. Men du, ring Ylva, hon är jävligt arg och skulle nog inte säga nej.

Den tärande sektorns ok är egentligen dess egna som susar fram i korridorrena, de som prompt måste brottas med hela världen på en gång. De som fostrades till att ta ansvar för allting men när det frågas om betalning så är det så hemskt mycket annars som måste fixas med. Att vänta lite till är den tärande sektorns melodi och vi är ju sådana som har väntat och tålt jämt: vi satt bredvid de utåtagerande killarna, vi gick till jobbet fast vi hade mensvärk, vi lyssnade när ingen brydde sig att lyssna på oss, på vad vi svarade.

Jag ringer Ylva som blir så upphetsad i telefon att hon kommer in på avdelningen lagom till fikarasten vid tvåsnåret. Då är det även skiftbyte och kvällen (sic!) kommer in. Ylva tar över på ett självklart sätt som jag tycker är skönt, när man ber folk att göra det här måste man vara säker på sin sak. Och Ylva det är en säker typ, hon har nävar av stål och stålhårda bröst också för den delen också efter bröstförstoringen förra året. Jag gillar henne men är lite rädd för henne, när hon skrattar sitt Gula Blend-skratt så vet jag inte om jag ska skratta med eller inte.

Vi är ju en liten avdelning så vi har vara fem vårdplatser till skillnad från de övriga våningarna som har elva. På en dag jobbar dem minst fem under hela dagen och vi är aldrig fler än tre. Två på morgonen och en på kvällen som ringer ner till våningen under och får hjälp med att lyfta de tunga vårdtagarna i liften.

Vi är sex stycken som jobbar här, så det enda som behövs är tre sjuka och tre stycken som inte skvallrar. Jag och Ylva hittills.

Det är egentligen inga diskussioner om uppstår med Parastou som ska jobba kvällen idag. Hon lovar att knipa käft och inte svara och vill ingen annan så kan hon sjuka sig. Vi börjar dividera om chefen kommer förstå vad vi protesterar emot fast vi inte framför en kravlista såsom de flesta brukar göra. Framför vi krav så är det ju en vild strejk och då kan vare sig facket eller någon annan skydda oss.

Det har klagats mycket på att vikarier inte finns både i facket och hos chefen. Men ingen kan göra någonting utan facket säger att vi måste dra vårat strå till strejken och det kan man ju förstå men ett permanent kristillstånd i en månad snart är ganska magstarkt och chefen skyller bara på facket. Problemet är uppenbart för alla. Vi bestämmer oss alla för att det kommer bli så uppenbart att ingen kommer ifrågasätta lösningen.

Nu måste bara någon ringa de två som är kvar: Lasse och Hannan. Ylva tar på sig att prata med dem också, det är bara Lars som har jobbat här längre än Ylva och jag har jobbat kortast så det är nog bäst att Ylva sköter samtalen. Hon tar telefonen och går iväg, jag börjar kolla på schemat.

- Vad tror du om fredag? Det är nog bäst eftersom de tre som jobbar fredag inte jobbar lördag så då får de inte panik och tror att det inte kommer komma folk i helgen.
- Du, har du tänkt på att du måste informera den övriga avdelningarna vad vi kommer att göra så att de också förstår.
- Men går det ens? Hur vet vi att någon inte skvallrar? Räcker det kanske med att bara dagen sjukar sig? Och att kvällen inte kommer in förens två då och absolut inte tidigare? Man kan ju ha sin mobil avstängd.

Caroline berättar om sin invändning för Ylva inne i tvättstugan. Hon håller med, man får inte drabba de andra kollegorna för hårt men vi måste ändå markera.
Det är Ylva och jag som jobbar morgon på fredag och det är väl i så fall rimligast att hon och jag sjukar oss eftersom vi vill mest. Lars jobbar kvällen. Det är imorgon.

Tunga steg hem.

När jag kommer hem så sitter min bror och bråkar med mamma om SYO-konsulentens råd till honom.

- Jag tar faan inga råd från någon jävla SYO som tycker att jag ska gå samhälle-språk! Faan heller! Han har jobbat som SYO hela livet som om han vet någonting då!
- Men han är ju utbildad till det och vet nog vad han pratar om… Kan du inte besöka dem på öppet hus…?
- Nä.

Jag önskar att jag kunde flytta från det här dårhuset. Jag är så pass gammal nu att jag är vuxen i hushållet och det blir bara konstigt att vara vuxen där man växte upp dock vimlar det ju inte direkt av ettor i den här stan. Det blir till att vänta på den kommunala bostadskön.

Speciellt trött är jag på min lillebror som tror att han är någon form av latino Don Juan, hans nya namn är Ricco och han kallar sitt kompisgäng för firman boys. Men jag blir nog arg på honom lite för ofta, lite mer än vad som är motiverat.

Det är svårt att sova den här natten, jag vrider mig, går upp och dricker mjölk. Prövar olika frisyrer framför spegeln och målar upp skräckscenarion om hur jag blir av med jobbet, hur jag blir svartlistad i kommunen från fler anställningar. Trots att sådant register inte finns så verkar bråkmakare aldrig få jobb igen i kommunen. Men nu har jag backat in mig i ett hörn så imorgon är det bara att sjukanmäla sig och vara matförgiftad.

Den tärande sektorns ok består i att ingen kan en öppen konflikt kan artikuleras. Att alla som så gärna vill men ingenting händer, ingen vet hur och egentligen vill man inte ens ha en konflikt utan bara slippa slita, bära och dra det värsta. Det är inte Florence Nightingale som plågas utan vi vill sluta plågas.

Innan klockan ringer vid sex så är jag klarvaken och räknar märken i taket. Skakig på handen så tar jag telefonen och ringer till nattpersonalen för att sjuka mig. Det är till att stålsätta sig innan man trycker på den gröna luren. Allting går bra, jag hör irritationen i nattpersonalen röst när jag berättar för dem att jag har spytt i natt och jag måste vänta och se om det är matförgiftning eller magsjuka. För alla vet att magsjuka inte är någonting som äldreboendet vill ha. Tänk om resten av personalen blir sjuk, dessutom så är det förhållningsreglerna som vi har i äldrevården i kommunen. Har man spytt så får man inte gå till jobbet. Work by the book.

Ylva skickar ett SMS om att hon också har sjukanmält sig med feber och extremt halsont. Jag skickar : :) tillbaka.

Klockan nio så ringer chefen och är flyförbannad, hon undrar om jag verkligen är sjuk och skriker på mig att jag sänker hela verksamheten och att hon har rätt att kräva ett sjukintyg från första dagen så om det inte finns på hennes skrivbord på måndag så ser hon min sjukdom som arbetsvägran. Och arbetsvägran är sådant man får sparken för. Utan att någon protesterar eller att någon kan göra någonting, inte ens de du betalar 600 spänn i månaden.

Jag ringer Ylva på direkten.
- Har hon ringt dig också?
- Hur faan ska jag fejka feber på vårdcentralen?
- Ehhh… Jooo… Men du! Gör som vi gjorde när vi var så små. Jag och min bror käkade tandkräm för då får man en mild flourförgiftning och vips, så får man feber!
- Är inte det farligt? Förgiftning?
- Nej, en halv tub räcker. Du kommer må dåligt och bli sjuk men det kommer gå över. Ge mig din mejl så skickar jag om jag hittar något på internet.
- Okej, men det här känns faan inte bra. Inte bra alls. Skynda dig, det är öppen mottagning vid tolv.

Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck, fuck är det enda som hörs i mitt huvud när jag sätter mig framför datorn. Jag skickar över en länk som bekräftar att man ska äta några matskedar för bästa effekt och en varning om att äter man för mycket kan man få feber i tre, fyra dagar.

Jag gör samma sak och förbereder mig för att gå till vårdcentralen, på vårdcentralen blir de nästan arga på mig. Att ag kommer hit med en sådan störtlöjlig sak när det krisar med personal. Doktorn tittar knappt på mig när han skriver på pappret om att jag visst är sjuk. När jag är klar kör de nästan ut mig från vårdcentralen.

Men jag har pappret. Jag har det fucking jävla pappret. Nu ska hon få se, kärringen.

Jag har ont i magen för att jag har lämnat en massa människor i sticket. Eller jag har låtit andra jobba dubbelt för min skull, jag kan bara hoppas att det går igenom och att de börjar ta in vikarier igen. Annars vet jag två stycken som inte kommer få morgonfika på trean på morgonen på jävligt länge.

En annan tanke slår mig: vad händer om Kommunal tycker att vikarierna är svartfötter? Strejken börjar framstå mer och mer som en strejk för någon annan än för oss. Varför skulle de annars trycka oss in i den här situationen? De känns mer som att de vill brösta sig mer än som man vill vinna. Arbetsgivaren sparar ju en massa pengar varje dag. Borde inte någonting annat ha gjorts?

Den tärande sektorns ok består i att det aldrig är någonting som knäcks klart och tydligt. Vi är inga träd som brakar omkull utan våra ryggar är mjuka för att klara blåsten. Så tänkte de sig nog det hela på kommunhuset och i det socialdemokratiska arbetarepartiet, att vårat ansvar för barnen, de sjuka och de gamla skulle sträcka sig lite till, om inte annat för samhällets egna bästa.

Jag ringer Lars på kvällen och frågar hur allting har gått idag, jag blir inte av med min oro på annat sätt. Han är arg, arg på mig, arg på facket, arg på chefen och undrar varför vi inte kunde vänta litegrann med att hitta på sådant här? Men han förstår också och berättar sen att kommunen anställt Hannah idag som en lösning på problemet, det var den enda lösning som facket gick med på. Hannah har jobbat själv hela dagen med stöd från de andra avdelningarna. Men hon har jobbat själv. Helt reglementsvidrigt.

Hon är nu flygande vikarie i hela huset och ska hjälpa till där det behövs när ingen är sjuk och fylla i när någon annan är sjuk. En 75% tjänst blev det.

Jag pustar ut. Ingen kan väl vara arg på måndag?

Minns du hur strejken slutade?
Den slutade utan att arbetsgivaren avdelat mer pengar till löner, utan det enda resultatet blev att lönepengarna omfördelades till förmån för vissa "prioriterade" yrken. Detta väckte ett visst missnöje mot facket hos de yrken som därför fick lägre löneökning än arbetsgivaren ursprungligen avsett. En del strejkade helt i onödan.

STOPPA VUXENARBETET!

2010-01-21T13:45:00.002+01:00

Vi är bara begripliga när vi är en del av någon annans helhet. Vi är en add-on till någons annans liv när vi städar, producerar eller spikar men står aldrig själva som egna kategorier. Jahaja, här står du och är en arbetare! Jasså, med vaddå om jag får fråga? Trivs du bra? Gillar du att jobba med människor?

Nej. Jag hatar det. Jag hatar människor.

Men jag är någonting mer än arbetare, jag är någonting vidare. Jag lever ett riktigt liv med ett innehåll. Snarare: jag försöker. Jag försöker greppa tag i livet, kärleken och hålla döden så långt ifrån mig jag bara kan. Jag försöker att komma ihåg att skicka brev hem, skriva små söta lappar och gömma och att laga tillräckligt med mat så att min bror också kan käka. Jag fördriver dagarna med att fundera på mat jag ska laga. Recept jag skulle vilja testa. Böcker jag skulle vilja läsa. Dikter jag vill men aldrig kommer att skriva.

Jag vill välja livet, aktiviteten och adrenalinet. Jag vill inte definieras som mitt arbete.

Tillsägelse: ARBETET! Kan du åtminstone vara så god att du håller dig på arbetstid? Jag säger det här bara en gång: DU STANNAR DÄR! Du ger faan i att leta dig upp i mina tankar när jag duschar, fikar och cyklar på nya vägar i skogen. Du ska ge faan i att kladda på mig, lägga dig som en kletig sörja över hjärnbarken och smutsa ner min kvällsro med funderingar om fortsatt anställning. NU SITTER DU STILL I BÅTEN!

Det gäller att kämpa emot. Att bli diktläsaren istället för arbetaren. Hellre alkoholisten än arbetsnarkomanen, om summan av lasterna prompt ska vara konstant. Jag tänker mig som xena krigarprinsessan mot hydran för mitt inre.

Rättelse:Mina bröst är mindre och den där jävla läderbehån skulle vara ett läderlinne.

Vi måste sluta titta på Hells Kitchen där dom jobbar. Sluta kolla på Big Brother där vi fascineras av deras övervakning. Sluta glo på Top model där de tävlar om arbete. Sluta kolla på Project Runway där de tävlar om arbete. Och alla de här serierna som handlar om arbete: SOS gute, arga snickaren, barnmorskorna, Sthlm-Arlanda eller det där programmet då de tävlade om att bli anställda hos någon företagsledare. Vi måste slänga ut arbetets imperativ genom fönstret så som riktiga rockstjärnor slänger ut teveapparater.

Är det underhållning att titta på andras slaveri?

Att utföra arbete är smärtsamt och det ger oss pengar. Pengar att spendera på underhållning, på skådespel – att fascineras över men underhållningen trycker ihop oss till impotenta, inaktiva åskådare. Vi drömmer om inredning och en man som är precis som Martin Timell. Helt plötsligt blev en rolig lördag en IKEAlördag där vi handlar för att kunna låta hemmet spegla våran personlighet.

Vi behöver aldrig ha tråkigt längre: vi laddar ner en teveserie, vi spelar tevespel – att vara road är detsamma som att vara med på noterna. Vi existerar inte i världen som individer har en aktiv kraft att själva forma den – vi är roade, vi sitter still i soffan eller springer på gymmets löpband.

Den kraftlösa beundran inför något är lyckan – den tvingar inget arbete ut ur oss bara ett outtalat konsensus (överenskommelse). Skådespelen konsumerar oss, de förvandlar all den tid som vi skulle kunna fylla med levande aktivitet till en passiv beundran. Vi konsumeras av sakerna. Vi möblerar fram våran personlighet med IKEAmöblerna.

Vi måste vägra. Vägra. Säga nej och sätta ner röven och säga hit men inte längre.

Vägra att ta betalt men att också ta betalt när det behövs.

Vägra låta din diktläsning bli ett jobb, då kommer du jobba i diktfabriken! Men ta betalt för alla de gånger du städar: fakturera din svärmor (som alltid klagar!), jobbet (du ordnar ju faktiskt en bra psykosocial miljö hemma, annars skulle du aldrig orka det där trista jobbet!) affären som du hämtar kläder ifrån (äntligen får jag plats med dem!), sjukhuset (nu slipper de ju behandla din dammallergi!). Ja, gå runt och kosta samhället - det är en sådan medborgare/vän avordning/demokratins beskyddare som du värd.

Ja, tänk vad du är bra som går runt och orkar en massa skit: supa knulla äta skita sova läsa dra skämt äta igen däcka spela spel sjunga HÖGT i duschen räkna hata åka rullstol klottra skriva brev peppa ljuga måla spika spegla sig i jättesnygga kläder sminka sig springa föda barn få mens göra abort hoppa skutta cykla snatta mata leka köra bil köra med folk ockupera maska strejka titta på teve samt ligga i soffan.

Men sälj inte kunskaperna, sälj inte allting det där du gör för dig själv för att må bra till någon annan – då säljer du oundvikligen en del utav dig själv.

Vid närmare eftertanke är det är ju helt orimligt att du ska hinna jobba. Och att jag ska jobba för del delen.

Vi måste göra upp med vuxenarbetet! STOPPA VUXENARBETET! Vi kan inte, vi hinner inte! Vi måste ju leva livet! Hej då!

STOPPA VUXENARBETET är en slogan från de numer nedlagda asocialstyrelsen men polkagris wikin har skrivit mer om dem här.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver En bikt från en Tekniknörd, Anders_S skriver De rika miljöbovarna, Kaj Raving skriver Rödgrönt svar om sjukförsäkringen

Del 4 - Ockupationen

2010-01-06T16:17:00.000+01:00

Nu är den väldigt odramatiska ockupationen inledd. Vi lagar mat, hänger och super som vanligt i lägenheten. Det nya årets inleddes med en efterfest som slutade klockan nio på morgonen.

Bostadsbolaget har inte hört av sig överhuvudtaget annat än via brev och låtit hälsa att vi är välkomna till hyresnämnden den trettonde januari. Plötsligt var hyresnämnden inte så överhopad med arbete och hade korta väntetider.

Det hela känns som ett lika hopplöst projekt som det känns hoppfullt, knappt något av det vi ville göra har blivit av och vi blir bara tröttare. Allt mindre ork finns kvar och vi orkar knappt förbereda oss för processerna. Processen är som en våt filt som alltid lägger sig över stämningen hur vi än gör.

Jag vet inte om fler engagerade hade gjort till eller från men det jag har lärt mig att det här med självorganiseringen är ingen dans på rosor. Jag minns hur ont vi vikarier hade i magen för två somrar sen när vi hamnade i bråk med våran chef över lönen. Trots att vi hade rätt så var det som om vi ändå torterade oss själva med plågsamma scenarion och hur mycket kunde skrämmas med själva scenariot att det kunde bli konflikt. Det hade säkert funkat på oss också: hotet om hyresnämnden om vi hade haft andra alternativ men det har vi inte. Dessutom vill vi bo på 87 kvadrat och tillsammans.

Hotet om konflikt fungerade på h*n som skrev över kontraktet klantigt så att vi hamnade i hyrestvisten. H*n sa tidigt till oss att h*n inte ville ha med det här att göra, att h*n inte ville stå i något register över bråkiga hyresgäster och vi har stöd från h*n men mer än så var h*n inte intresserad av.

Tack och adjö då. Men tryck upp allt jävla skitsnack om solidaritet någonstans där solen aldrig skiner. Men tjänar man tillräckligt mycket pengar finns det alltid ett annat första hands-kontrakt ledigt och man kan börja om i ny lägenhet.

Under konflikten har jag blivit städfanatiker eller irriterat ihjäl mig på om saker har legat framme. Allt enligt principen: kan man inte kontrollera sin tillvaro så kan man städa, där får man i alla fall resultat.

Trots att jag tycker självorganisering är bra så borde någon informera om riskerna. Man blir helt knäpp. Det är inte alls som att pyssla med avlägsna saker som rör "dem där", "alla andra" eller demonstrera mot våldtäkter, nu står så mycket på spel. Hela mitt liv står på spel och det är så jävla läskigt.

Håll tummarna för oss den trettonde.

De jämna plågornas klagosång

2009-12-29T21:57:00.002+01:00

Det finns fyra väggar i ett rum. Det finns fyra väggar som kan börja luta inåt i ditt rum. Det kan kännas som att fyra väggar håller på att störta in i ditt studentrum. Du pressas ner i sängen och gör dig redo för att hela skiten bara ska falla ihop.

När du ligger i 90-sängen från det gamla flickrummet och känner dig ensam expanderar rummet. Det blir bara större och större eller om du blir mindre och mindre. Ingen vet riktigt. Säkerligen sker det ingenting fysiskt med vare sig rummet eller dig men ditt inre spelar på ditt fysiska upplevelserum som ett piano.

Tunga mornar. Då känns det som att armarna blir längre när du släpar kurslitteraturen mot föreläsningarna och axlarna sitter strax under öronsnibbarna av stress. Magen vägrar frukosten och fingrarna fumlar. Berusningen löser upp de här knutarna, då släps axlarna ner till sin normala höjd, armarna blir så långa som de ska vara men magen värker ändå. Men där är du inte nu.

Ute på gatan så går du dina vanliga steg och röker din vanliga morgoncigarett. Du är intimt länkad till andra arbetskroppar vart du än går, arbetskroppar som berör varandra men aldrig berörs av varandra. Ni träffas i alla fall tre gånger i veckan du och hon kassören på konsum, varje dag går du förbi frisören. Det slår dig då och då hur omedveten du är om din omgivning. Och att ingen skulle sakna dig: ingen skulle ringa till polisen och säga - idag gick hon aldrig förbi, hon har inte varit här på flera dagar och gått förbi. Kan ni kolla det?

Väggarna skulle kunna rasa ner över dig och begrava dig utan att någon hade noterat nämnvärt. Att du hade börjat lukta är väl till slut det som hade fått människor att reagera eller att du inte hade betalt hyran.

De som du känner bor inte i samma område utan för att ha någon att umgås med så är det 40 minuter bort. 80 minuter för att kunna prata med någon. Ibland orkar du inte men vill så gärna. Någon gång har någon kommit och hälsat på dig.

Ni har suttit där på dina 20 kvadrat och trängts. Man kan faan inte umgås på 20 kvadrat om man inte låter bli att umgås genom att man tittar på en film eller sitter still. Ni kan inte dra fram hela verktygslådan, sprida ideskisser på hela golvet eller tömma ut tyglådan på golvet. Det finns inte plats. Du borde skaffa dig nya intressen. Nu står allting i rummet mest som reliker över vad du har kunnat göra.

Plats. Konkret plats. Utrymme. Kvadratmeternas tyranni.

Du pluggar till statsvetare. Ni som aldrig kommer få jobb, inte alla 40 utav er i alla fall. De flesta utav av er kommer få serva de två av er som faktiskt lyckas. Ni kommer få diskjobben, serviceyrkena, vårdanställningarna. Egentligen så fattar du inte varför du deltar i lotteriet.

Det här är en tisdag som alla andra egentligen. Genom stadslandskapet cyklar du och transporteras genom arkitekturens tvingande utseenden. Varför ser gallerior likadana ut? Dörrar, stål, betong, massproducerade och ihopsatta som ett ikea-hus. Ditt tvingande hus lyder samma mönster: cafeteria, bibliotek, lärarrum, studierum och föreläsningssalar som små öar där ni kan vistas med speciella uppdrag.

Men vart är rummet som inte förutbestämt din aktivitet?

Ni är arbetsmarknadens organbank, ni underhålls, justeras och väntar på en plats en funktion att fylla. Bli viktig, va. Göra nytta, dårå. Lika mycket som det strömmar blod genom er, är ni blod som strömmer genom andra, större funktioner. Vad ni gör varje dag hjälper monstret som äter er att andas. För det är en stor återupprepning som görs från dag till dag. Fast än ni har så mycket att göra är det så tråkigt att leva. Ni drömmer om strejken, ni drömmer om maskinens hjärtstillestånd. Men inte så att någon hör såklart. Tänk om någon skulle tro att ni var galna!

Snön sopar igen spåren från den väg där du nyss gick. Vinden kyler vänster kind mer än höger kind när du går över bron. Skorna tar in vatten men du är tacksam över mössan som du har på dig. I innerfickan vibrerar mobilen och du har satt en speciell ringsignal för alla som tillhör din familj eller dem som kan tänkas fråga hur det går med utbildningen. Det är en sådan ringsignal.

Du funderar på att byta den ringsignalen mot en ljudlös ton istället. Så fort tonen ringer får du ont i magen. "Woop-woop! That's the sound of da police!" liksom. Karriärpolisen.

I Metro här om dagen stod det: Fråga dig inte vad du vill jobba med utan vad du vill jobba för, samt en tillhörande utläggning om medelklassens miljöskuldmetvetna som utbildar sig till något hela mänskligheten har nytta av. Att folk orkar ta i så att de skiter på sig alltså.

Men om man inte har livet utanför jobbet så blir väl jobbet ens liv. När man blir ett med maskinen, när man är maskinen och då aldrig kan vägra för då dör man själv.

Du blir rädd och överväger att sluta redan nu. Så att det är gjort.

----------------------------
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Spykers ägare, Jinge skriver Iran eller en sparkstötting i Sahara?, Kaj Raving skriver Israel bygger fler illegala bosättningar

Språklig revidering: Det finns ingenting som gör så bra kommunister av folk som lönearbete

2009-12-07T01:41:00.002+01:00

Det kom sig inte av någon speciell anledning att de gjorde det där. Att de snodde femtusen spänn ur kassan. Och sedan lite till.

Chefen hade inte varit extra jobbig, arbetstakten hade inte höjts utan allting var som vanligt. De hade till och med fått en fläkt att ha vid kassan de riktigt heta dagarna. Solen gassade in genom lokalen och det kändes som om det låg ett sepiafilter över hela världen. Tyst, dammigt och överexponerat. Dagarna var helt enkelt långa och trista. Det börjas kännas som förvaring att stå på jobbet. Stå, stå, stå, stå, stå, gå och hämta den andra skon, stå,stå, stå, äta lunch och så förflyter timmarna, arbetsdagarna och till slut hela arbetsveckan genom att de gömmer hemliga lappar i skorna och viker pappersflygblad av butikens reklamblad.

Det är sommar i den mellanstora staden någonstans i mellanmjölkens land. Två tjejer jobbar i en skobutik. De är fast anställda på deltid, passen är på fyra eller sex timmar. Aldrig heltid, aldrig åtta timmar. Men å andra sidan så har de svårt att uthärda fyra eller sex timmar i butiken – hur det skulle kännas att ibland få dubbla pass vill de inte ens fundera på. Tanken är svindlande. Tristessen och att försöka mota de timmarna i grind känns oöverstigligt.
De har semester att ta ut för i sommar. Chefen har bett dem upprepade gånger att schemalägga dem, att ta ut dem. Men, vill ni inte ha ledigt i slutet på sommaren? Koppla av lite efter det värsta stöket? Innan hösten – vila upp er innan allting blir kallt och trist försöker hon. Ni ignorerar henne, ni vet att hon beviljar semester som faan läser bibeln ändå. Men det är ju bara dumt att ta ut semestern resonerar ni. Ta ut semester! På en så låg lön? 9000 svenska kronor får man ungefär ut i månaden som deltidsanställd på Handels kollektivavtal.
Båda tjejerna vet att det är bättre att boka en sista minuten, sjuka sig en vecka och plocka ut semesterdagarna i pengar. Då bokar de gärna en charter. Där vilar de upp sig, bränner huden röd i solen och dricker sprit ur plastmuggar. Det, det är semester. Semester ska inte vara en plåga som de tycker att en del verkar resonera. Dem där som tycker att fjällvandring, bergsklättring, dykning, tälta i naturen och annan fysisk ansträngning är semester. Kassatjejerna förstår inte alls varför man skulle vilja ha skavsår, ont i kroppen och slita ut sig på s e m e s t e r n. Ska det inte vara tvärtom? Att man ska vila upp sig?

Den här dagen var en måndag. De var tillbaka på jobbet efter en slitig helg (läs: varit full och hånglat på den lokala motsvarigheten till o'learys som hellre spelar fångad av en stormvind än justice). Måndagarna är svårast för butiksanställda. En helt ny vecka att fördriva men också varor att packa upp, order från huvudkontoret att det är dags att skylta om. Omskyltningen den här dagen rör ballerinaskorna. De ska synas mer än flip-flopsen eftersom ballerinaskorna är en hundring dyrare. Helst ska kunderna köpa gladiatorsandaler men de är en aningens svårsålda på småorter där man fortfarande köper ”partytoppar”, tycker att saker är piffiga och trenden med svart underhår och blondt överhår inte riktigt än lämnat det allmänna medvetandet. Hipsters och ironiska mustascher lyser med sin frånvaro. Här är second hand inte vintage utan begagnat.

Det är fint väder så det är inte speciellt många kunder i butiken. Lite slött artighetskonverserar tjejerna om semester, möjligheterna att ta semester och att de kanske inte har råd. Den här diskussionen går på repeat. Så många gånger har de hållt den förut och fortfarande inte kommit på något alternativ eller hittat möjligheten till snabba cash. När de upprepat skämten om att sälja sig på gatan några gånger glider alltid diskussionerna över i att handla om relationer. Deras egna relationsproblem eller någon annans. De målar upp stora händelseförlopp som blir som berättelser och sagor de berättar för varandra som egentligen inte har speciellt mycket med verkligheten att göra.

Det lyser det till i den ena tjejens ögon.

"Hur länge är vi chefslösa?" Det är Katrin som säger det. Hon har jobbat i skobutiken i ett och ett halvt år. Hon är den som mest vill härifrån, hon brukar berätta berättelser om hur hennes liv skulle vara i en storstad, vad hon skulle göra där. Ett helt liv spelar upp sig för hennes inre.

"Typ tre och en halvvecka till tror jag, till den 8:e, vadårå?" säger Carolina lite lojt. Hon förstår inte vad det ska spela för roll. Det är ju inte som att chefen jobbar här ändå eller gör något speciellt förutom att lägga pannan i djupa veck och prassla med papper.

"Då hinner det ju vara en löning till. Så då blir det ju en massa kvitton"
”So? Det är fortfarande långt kvar till löning för oss…”
"Det blir ju flera kassar med kvitton och en massa reklamationer under den tiden. Så då skulle ju vi kunna passa på att reklamera."

Carolina ser frågande på sin kollega och hon tänker att Katrin visst kan ha sina jävla idéer och vilja göra ganska mycket men nu förstår hon bara inte vad Katrin menar. Gud alltså. Du minns då hon försökte få alla att sjuka sig samma dag som en protest mot… åååh, vad var det nu?! Jo, en protest mot det nya schemat. Det gick sådär och ingen ville väl egentligen protestera eftersom det innehöll lika många timmar för alla om än lite mer utspridda på fler dagar.

"Jamen, du har väl också massa skor härifrån för att man får personalrabatt?! Jag har i alla fall massor av skor. Tänk om man skulle reklamera sina vinterskor och alla de där impulsköpsskorna. Då skulle man ju få lite semesterpengar." säger Katrin med allvarsam min.

Och Katrin har skor. Massor utav dem. Trots att hon vill protestera mest och pratar en massa så är hon ändå den som utnyttjar personalrabatten mest och kanske den som tänjer gränserna lite väl också. Det är väl därför de andra butiksbiträdena lyssnar lite si så där när hon predikar chefens lagbrott. Men det här.. Det här är ju trots allt en bra idé vi första anblicken tänker carolina.

Hon fortsätter idén:"Det kan ju inte spåras tillbaka till oss om de inte är så nitiska att de kollar upp just den reklamationen: vem som tog emot och vart pengarna sätts in. Dessutom, chefen lär ju inte gå igenom flera kassar av kvitton för att hitta reklamationer från en vanlig jävla måndag."

"Jag tror aaaaldrig hon pallar leta upp det, jag menar det lär ju inte bli miljoner vi snor ur kassan. Och vi snor ju inte ens, vi reklamerar ju bara frikostigt. Eller hur?" säger Katrin upphetsat. Det här kan ju faktiskt vara hennes bästa idé någonsin. I alla fall på jobbet.

De fnissar bakom kassan och tittar på klockan. Rasten ska tas ut mellan elva och ett, såklart kan de inte ta ut rasten tillsammans. Vem skulle då stå i butiken? De bestämmer sig för att de börjar plocka ut sina lunchraster tidigt så de kan. Om en tar elva så tar nästa vid direkt vid halv tolv.
På rasten går de hem till sina centrumlägenheter på rasten och hämtar skorna de inte vill ha, det här utspelar sig i en stad där man kan bo mitt i smeten och ändå överleva. Men det berättar också någonting om hur långt bort det ligger från andra storstäder.

Efter lunchrasten och de obligatoriska kunderna som shoppar på sina lunchrast så går de in på lagret. De lämnar dörren på glänt och vrider upp ringklockan på lagret till max volym så att de hör om någon kliver in i affären.
Auktionen börjar.

"Ett par vinterstövlar! Vad kan jag få för dem snälla kassaapparaten? 800? Kan jag få 1000 spänn? KOM IGEN!" säger Katrin. Hon tar rollen som regissör, skådespelare och manusförfattare på stort allvar. Något som är så här smart måste levas ut också, man ska känna i varenda del av kroppen att det här är värt att göra. Hon är trots allt lite rädd att Carolina ska backa ur. Inte tror hon att Carolina skulle skvallra, hon är inte den typen men ändå. Katrins semester är intimt förknippad med Carolinas.

"Jag hittade dem här i varukatalogen. Grattis! Tolvhundra tillbaka! Flyget betalt! Och du, vi glömmer väl att vi fått personalrabatt på de här? Bara för att du är en sådan fin arbetskamrat ska du få alla tolvhundra riksdalerna, med villkoret, och det här är ett villkor som är ett absolut krav; att du köper annat kaffe än Zoegas mörkrost! Det smakar skit." Säger Carolina och i hemlighet så pustar Katrin ut. Båda två dramatiserar sina roller för glatta livet. En vågad gissning skulle nog vara att det inte handlar så mycket om att man vill gå på auktion utan att man har hittat ett sätt att jaga de där minuterna och arbetstimmarna på ett bättre sätt. Varje gång klockan ringer blir det ett irriterande avbrott snarare än ett välkommet avbrott i de gamla invanda diskussionerna.

De auktionerar ut trasiga klackskor, stövletter, ballerinas, sneakers till skoföretaget. Medan de auktionerar så motiverar det handlingen på olika sätt för sig själva: att det inte är stöld, att de ändå har så låg lön, att företaget ändå inte märker någon skillnad, ingen blir ledsen av det.

Bland lagerhyllorna så glöms personalrabatten bort och fullpriset betalas tillbaka. En liten extraförtjänst som motiveras på olika sätt med ett lånat managementspråk: för att just du kan hålla flera bollar i luften, vilken social kompetens, du är verkligen en del av vårat human kapital. Det som de inte kan få ut i cash tar de i till godokvitton som de vet att de utan problem kan byta mot pengar med lite kassatrixande senare.

Snart är skorna slut. Men endorfinruset sitter kvar. Kassatjejerna är så glada, semestern är inom räckhåll!

"Du, borde vi inte dela med oss? Jag har kompisar som behöver extra pengar. Har inte du?"

De plockar upp mobilerna och ringer de tjejkompisar som de tycker bäst om, har barn eller som det är deras tur att ställa upp på.

De närmsta dagarna kommer de inbjudna in i butiken med sina gamla skor/fula skor/impulsinköpta skor och byter in dem mot pengar eller nya, oslitna par. Reklamationskvittona läggs i stora kassar, de nya skorna läggs i kartonger och pengarna stoppas i fickan. Vad det här kalaset kostat företaget har kassatjejerna ingen aning om. Inte heller bryr de sig speciellt.

Om du mister ett skitjobb står dig tusen åter.

Men det blir lite lättare att gå till jobbet, tillsammans fnissar kassatjejerna på lagret och de gör upp planer för när de ska sjuka sig och vilka anledningar de ska använda. Axel ur led? Halsfluss? AIDS? Feber (nääääää, för trååkigt!)? När det är lugnt i butiken diskuterar de ingående vilka sjukdomar som balanserar mellan att man slipper sjukintyg och att de verkar alltför konstiga.

Sedan, när semestern sjunkit in. Så sjunker insikten om att de så länge de jobbar på skoföretaget behöver de aldrig mer betala för sina skor. De lovar varandra att hålla hårt på den nya årsbonusen. Sedan lovar de också varandra att de ska gå ut i helgen, bli fulla och hångla med snyggingar på den lokala motsvarigheten till o'learys som hellre spelar fångad av en stormvind än justice.

Del 3 - Studiebesök

2009-11-26T03:22:00.000+01:00

Kaffet kokar och jag kommer en timme tidigare. Vi äter sen frukost och vi funderar lite tillsammans hur han ska lägga upp mötet.

Det här är tredje gången de fem trappuppgångarna som ligger kring samma innergård ska träffas. De två mötena innan har de diskuterat problem rörande boendet, de flesta som har kommit är kvinnor mellan 30-50 år. Det är väl dem som har mest tid.

Det här är första mötet som hålls hemma hos någon, innan har de varit på gården men nu har det blivit för kallt för det. Det är ju trots allt regnigt november.

Igår bakade vi mockarutor, två plåtar så att det ska räcka till alla. Idag kommer det mellan 10-15 stycken, en del en kvart tidigt och en del en kvart försent.

När jag sitter där i soffan så känns det som om jag är tillbaka i arbetets sammanfogade gemenskap. Några tanter har för många Gula Blend-röst och pratar massor och ivrigt. Det finns den förnuftiga killen som har skrivit ut en massa papper om föreningsbildande (för det är mötets tema idag: att bilda en hyresgästförening), den unga tjejen som antecknar, killen med dreads, en nyinflyttad, en mamma som har med sig sin danska pojkvän, ja - det känns verkligen som att ha fikarast på jobbet.

Folk berättar hemska historier om sitt boende, om den rullstolsbundna kvinnan som sitter fast i timmar när hissen går sönder, de som vill hyresstrejka och någon frågar om de tänkt över en ombildning av fastigheten. Allting bara blandas med intryck, uttryck och känslorna flyger i rummet.

Till varje trappuppgång väljs en ansvarig som ska hålla kontakten med grannarna, plinga på och berätta om den nya föreningen. Sen ska trappansvarige också dela ut enkäten som dem ska skriva ihop. Den enkäten ska beröra boendestandard med mera. En militant undersökning som andra skulle säga. Underlaget ska användas till hyresförhandlingarna.

Och sänkta hyror är det enda som de vill gå med på. På mötet beslutas också att föreningen ska ingå i hyresgästföreningen men för att vara med i gårdsföreningen så behöver man inte lösa medlemskap i den stora organisationen. Om man kommer på mötena är man med.

Jag frågar efteråt hur man gör för att starta föreningen: Det var enkelt - jag skrev ett brev om hur bedrövlig miljön i trappen och hur innergården såg ut och att vi borde prata om det. Första gången dök det upp 30 personer. Skriv ut ett klart syfte, kontaktuppgifter och plats som kommer folk dyka upp.

Mitt nästa projekt är att få tag på hyresgästföreningen här på gården. Det vi har hört om dem hittills är dock att det bara sysslar med trivsel. Kan en hyresgästförening vara gul?

Panoptikon

2009-11-24T15:08:00.004+01:00

Alienationen lever utanför en. Det är så konstigt när det man gör får ett eget liv som inte är en del av en.

Hej, jag står här och fipplar med morfinpiller och tänker på allting annat än det här.

Det är som att det finns två jag, en grå skugga som står och sorterar piller och ett liv inuti i det. Ett liv som dock inte kommer utanför den gråa sorterande skuggan. Det vibrerande livet inom mig slår och bankar mot den gråa skuggans konturer som håller mig i ett slags järngrepp. I förlängningen håller jag mig i hjärngreppet. Jag räknar tabletter vid bänken men inom mig rasar en storm, det spritter i hela kroppen och lite här och där i kroppen sker det små explosioner. Min hjärna spelar fragment av låtar och helst av allting vill jag bara dansa. Men det blir det inget av med.

Eller som när man går där i mataffären. Jag vill bara ställa mig och kasta potatis på folk som går förbi, välta det noga uppställda konservburksberget, bajsa i frysdisken. Men så kan man ju inte bete sig. Men galenskapen lurar kring hörnet hela tiden, vi har problem att mota den i grind.

Man har så tråkigt där man åker runt på det rullande bandet: bussen, jobbet, mataffären, kanske nya strumpor, tvättstugan, tv, internet, sova.

Jag minns henne från den danska avdelningen. Hon var från Norge och jätterolig. Vi hade ätartävlingar i köket och rökte var 20e minut. En kväll blev vi helt lämnade själva på avdelningen, sjuksköterskan gick hem tidigt och ingen annan fanns att övervaka oss.

Inne hos gubben som var borta hos frugan lånade vi takliften och lyfte upp varandra i. Upp sen ned. Vi provade vuxenblöjor utanpå vårduniformen. Jag satte henne i sittliften på hjul som man kunde rulla, hissade upp henne och sprang med henne i den 20 meter långa korridoren. Hon snurrar och skriker av glädje.

Det är det finaste minnet jag har därifrån. När livet inuti i mig kunde hitta ut, när jag kunde bli bortom den jag tvingats bli. När allting kunde bubbla ut ur mig och jag kunde skratta högt åt att jag lindat in hela hennes huvud i bandage. Att jaga varandra med ögonskölj och smaka på handspriten.

Men så kommer de där ögonen tillbaks. De där som tvingar en tillbaks. Som beskär kanterna på det man är och sakta men säkert tvingar sin form på oss. Det är knappt så att de säger någonting, att det ens behövs uttalas, ja – så självklart är det. Utan man går runt där på jobbet och passar sig. Passar sig jävligt noga så att ingen ängslig jävel rapporterar en till chefen.

För folk är ängsliga och på arbetsplatserna råder något slags 1984/stasi/angiverisystem som Stalin skulle avundas.

Angiveri som taktik för att bevisa hur man tagit till sig arbetet, hur starkt den här gråa skuggan håller en i ett järngrepp. Angiveri som att blotta halsen och visa på sin egen underordning.

Och kommunal sitter mitt i infernot och rapporterar som Pravda – från en annan verklighet.

Min norska arbetskamrat var vacker i sitt blonda burriga hår och sin jättekonstiga norsk/danska och vi brukade skämta om att vi skulle gifta oss. Speciellt när vi hade uttömt alla andra ämnen så planerade vi vårat bröllop. I det planlösa fann vi varandra. Ibland när jag kom försent till jobbet så väste hon i mitt öra: Älskar du mig inte längre? Och blinkade med ena ögat.

En gång hittade vi kanyler i medicinskåpet och ägnade resten av kvällen åt att ta blodprov och att mäta blodsockret. Hela resten av kvällen.

Nästa dag var ögonen tillbaka. De behövde inte ens titta på oss, vi visste att de var där. Som ett panoptikon övervakade det oss. Vi visste aldrig vilken sekund vi var iakttagna. Vem studerade mina rörelser? Noterade någon hur många plåster som försvann? Jag blev i alla fall tillsagd om blöjorna men det berodde antagligen på 174ans förbrukning innan hon coola vippen. Vi tog Flex istället för bukseble (byxblöja).

In i våra huvuden flyttade en polis in. Han gjorde sig hemmastadd och satt bekvämt. Polis polis potatisgris satt där inne och föreläste om vad man kunde göra och inte kunde göra. Han satt där och berättade om allting som var normalt och okej. Eller det sa han inte, utan han formulerade det som att gjorde man inte A så skulle minsann alla tycka man var jättekonstig. Och man vill inte vara jättekonstig. Punkt slut.

Den där snuten blev också fräckare med tiden och han blev snävare och snävare. Speciellt när jag mådde dåligt så tog han tillfället i akt att föreläsa med en styrka i rösten som gjorde mig lamslagen och oförmögen att tänka själv. Det löser sig aldrig!Jag vet.

Med att snuten fick mer spelrum så kom fängelset omkring mig att stärkas. Jag blev tråkigare och slutade prata på jobbet. I kroppen blev striderna värre om vem som skulle ha makten över motoriken och språket. Klasskampen skar rakt igenom mig och världen dramatiserade arbetet som ett val. Om lönearbetet framställs som ett val, är då svälten ett alternativ?

Ingenting kommer att möta mig och jag har ingenting att möta. Vi säger så för allas trevnad. Det är lättast så.

Dessa frågor som ställs rätt ut, till ingen speciell, till ingentinget. Rätt ut i ingenting frågar jag. Jag hoppas inte ens på svar, svaret är nog inbegripet i frågan när jag tänker efter.

Alla dessa vanföreställningar om vad som egentligen kan väljas dränker mig från insidan och ut. Man blir vansinnig på ett sätt som man själv inte kan förstå, uppslukad av ett krampaktigt försök att intala sig att allting går bra nu. Att det är skillnad. Försöker förklara för sig själv att det är så här det är. Att man är normal. I min ålder är det så här.

Som hon som min kompis bor med som inte vill jobba och bor i en garderob på åtta kvadratmeter och lever på 2500. Hon är fattig. Hon är galen. Jag tänker att galenskapen ligger en närmre ju mindre pengar man har, det är det sista som kan hålla ihop ens verklighet.

Jag undrar om att det är värt att hon svälter sig för den kunskapen hon får på universitet och tänker på ett bibelcitat: Du kan icke leva av endast bröd och vatten, du måste även ha guds ord. Kanske är akademin hennes galenskap, hennes guds ord, hennes frälsare som gör att hon kan använda teorierna som livboj men kanske också som tegelstenar till sitt fantasihus i en fantasivärld där hennes guds ord spelar roll. Det måste finnas en värld där genusvetenskapen spelar roll, där socialpsykologin är ovärderlig och där filosofin är livsavgörande. Äta kan inte vara livsavgörande i en religion. Bo kan inte vara livsavgörande i religion.

Det måste finnas stora system att ordna och förstå. Är det därför dem tjafsar om Marx mervärdesteorier och ackumulationen? Teori att flyta på, tegelstenar till ett fantasihus i en fantasivärld där våra organisationer spelade en sådan roll en dramatisk roll att skådespelet blir otänkbart utan oss. Oss själva som regissörer. Men också en vardag som tar musten ur oss, som är så miserabel att det enda den duger till är att fly undan den.

Det är okej. Men jag måste bli av med polisen i mitt huvud. Den kan faktiskt inte sitta där.

----------------------------
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver GrisPestens orsak?, Anders_S skriver Det är mycket svin i media, tusenpekpinnar skriver Telia vill avskaffa det fria internet

Del 2 - Första brainstormingen & möte med HGF

2009-11-17T12:49:00.008+01:00

Sådärja. Då har vi funderat kring vad vi ska göra och hur vi ska göra det.

Vi träffades hemma hos oss och diskuterade olika strategier för att komma runt det. Våran teori är ju att de vill kasta ut oss för att vi är studenter och att det här ska bli bostadsrätter.

En tyckte att vi skulle köra helt på det kortet och prata om det som att det rörde grannarna också med våran uppsägning. (Det finns säkert fler som inte skulle kunna betala) Och tillsammans felanmäla allting i våra lägenheter eftersom bostadsbolaget antagligen skiter i det, då får vi betala för det vid en ombildning. Samt påpeka att det är en hyreshöjning på väg...

En annan tyckte mer att vi skulle köra på söta och snälla tjejer-kortet. Oförstående, att vi inte förstår hur det här kan hända oss när vi alltid betalt hyran och be om andras erfarenheter av hyresvärden. I slutet av mejlet så bifogar man hyresvärdens kontaktuppgifter för att alla ska kunna klaga om de tycker att det är fel.

En annan tanke som kom upp var att starta en blogg/facebokgrupp (i syfte att visa för hyresvärden) och att så småningom hota hyresvärden och hota med alla organisationer man har kontakt med.

Det var fint att folk dök upp men ändå så var det många osäkerhetstecken vid horisonten. Lite förnyad energi fick vi trots allt. För det behöver man verkligen, att ligga i konflikt tär på en. Det blir svårt att äta, svårt att sova och svårt att fokusera tankarna. Man får så ont i magen att man blir KNÄPP.

Hur som, jag satte mig och började formulera brevet till grannarna och min kombo skrev ett brev till våran hyresvärd där vi ber om en skriftlig motivering med uträkningen på ekonomin som de påstår att vi inte har samt ett utdrag ur deras studentpolicy. Från att alltid fått svar på mejlen nästa dag så är det nu radiotystnad från hyresvärden...

Dagen efter var vi hos hyresgästförening och vi hade skrivit upp en massa frågor som vi skulle ställa. Vi ställde samma fråga som vi har ställt varenda gång sen vi var där första gången: Vad händer den 31a december? Och varenda gång får vi samma svar: Det är bara för er att vänta. hyresvärden måste dra er till hyresnämnden. För att bestrida en uppsägning så är det enda ni behöver göra är att bo kvar.

Vi berättar för honom om mötet och vi räknar lite på ekonomin och han säger väl egentligen bu eller bä om den. Jag berättar också om mejlet till hyresvärden och frågar om han kan tänka sig att skicka samma sak om vi inte får något svar? Jodå, det kan han.

Min kombo berättar om hur liten hur kände sig i vårat samtal med hyresvärden. Att vi kände oss små och att han bara körde över en. Att han inte tittade en i ögonen utan ovanför. Byråkrater alltså, svarar inte på några av ens frågor och säger bara nej.

Vi frågar om han kan tänka sig att följa med på nästa möte, om det blir ett nytt möte, med hyresvärden. Han ler snett och säger: Jaaa, det ligger ju inte i mina vanliga arbetsuppgifter och går ju lite utanför mina åtaganden men jo.. Det kan jag nog.

Vi ler och tackar. Sen frågar jag igen om vad som händer den 31a och frågar: Hur långt tar tid tar handläggningstiden i hyresnämnden?

Vårat ombud skruvar på sig och säger: att det kan man aldrig riktigt veta. Men i alla fall fyra till sex månader. Och sen om man förlorar så brukar man ändå få skäligt uppskov på sig att flytta det vill säga tre månader. En normal uppsägningstid. Men jag kan ju som sagt inte lova någonting...

Shit pommes frites. Det här ger oss sju - nio månader kvar på att förbereda oss.

Han på hyresgästföreningen tipsar också om att dränka dem i information. Mejla dem alla inkomstuppgifter ni har, mejla alla papper på extrajobb, mejla en uträkning på eran ekonomi. Då kanske de fattar att ni kan lösa det utanför rättssalen! Dessutom är det så att om det blir en lång utdragen process så gynnar det er om ni under denna tid betalar hyran i tid och så vidare

Vi går hem och bara ler. Köper två liter rödvin! Sju - nio månader hur som helst är jävligt goda nyheter! Det är lite annorlunda från senaste mötet med hyresvärden då man bara ville gråta.

Jag börjar redan designa en budget och skriva en lista på saker vi behöver:

* Ett prejudicerande fall som man kan vifta med.
* En sur stor man som kan sitta med som någon släkting om det blir ett nytt möte så att byråkraten känner sig liten.
* Lagparagrafer att svänga mig med.
* Om det inte biter tänkte vi lista en lång lista med all media, alla organisationer, alla personer som vi har kontakt med och dramatisk beskrivning om hur illa det kan gå.
* Få min kombos chef att skriva på papper om sommarjobb redan nu så vi kan uppvisa en långsiktig försörjning.

Vi ska inte sitta och vänta på svar från dem utan mejla uppgifter för glatta livet. Papper, uppgifter, beräkningar osv. så att det framstår som att det inte är värt att gå in i juridisk tvist med två haverister. (Och vi är ju inte beroende av svar från dem, om dem är passiva så får vi kontraktet per automatik det vill säga om de inte drar inför hyresrätten. Det här är ett litet skitföretag som nog inte har hälften av den koll som de låtsas som - de försöker vräka oss via ett fastighetsförvaltningsbolag. De har alltså skrivit under papprena själva men resten verkar förvaltningsbolaget ha gjort.)

Allting känns ganska pepp, kul, bättre, lättare och jag sover bättre.

Igår ringde förvaltningsbolagets advokat. 20.30 på kvällen. Skitskumt. Han svamlade som faan om att våran hyresvärd nu lämnat över ärendet till förvaltaren eftersom de inte hade tid... (De blev alltså nervösa av mejlet) Och ljög gjorde han också för glatta livet. Han påstod att det var vi som skulle dra det här inför rätta, att vi skulle ta det till tingsrätten (NEJ, fy - dålig advokat. Det hamnar i hyresnämnden) och ville vi verkligen ha det här problemet?

Sen frågar karlsloken om vem som är vårat juridiska ombud är med självsäkerhet i rösten och min kombo svarar med ett namn. Knäpptyst i luren.

- Jaha... ehhhh... Han på hyresgästföreningen..

Att ringa hederligt skattebetalande folk (basta!) och hotas på en jävla måndagkväll vid halv nio-tiden. Var han full eller? Ensamt i ettan så han ringde och hotade studenter? Vilket jävla nöje.

Min gissning är att den här konflikten kommer blir ganska hård och att sweet talk just bevisades som en omöjlighet.

Av med silkesvantarna! Ur askan i elden!
Dela med dig av tips och hjälp i kommentarerna!

Den sociala obduktionen

2009-11-15T16:46:00.007+01:00

Jag skriver för att säga: Hej, jag finns. Jag existerar faktiskt.

Jag är inte statistik. Min kropp värker på riktigt, den värker inte i kategorin arbetssmärtor. Anledningen till att jag skriver är enkel, även om ingen aning tar mig på allvar utan föser undan mig som ett undantag, som socialt predestinerad och som en anomali så är jag skyldig mig själv att i alla fall lyssna på mig själv. (Varför börjar jag ens med att rättfärdiga att jag får skriva? Det är absurt! Det säger en del om mina tvivel!)

Jag måste det peta i det onda för att reda ut det. Dissekera. Den sociala obduktionen. För om jag kan dela upp det i olika kategorier, mäta och väga orden för att beskriva det på tungan och på så sätt förstå varför så gör det mindre ont inbillar jag mig. Jag kan ta isär det och sakta men säkert ta livet av allt det jobbiga. Eller i alla fall isolera det.

När jag har som mest hybris så tror jag att jag berättar en kollektiv historia om hur det är att vara längst ner och när jag är mer moderat tänker jag att det kan man aldrig så noga veta och kanske är det ingenting värt att sia om. De flesta människor berättar ändå sina egna historier även om det är gömt djupt nere i dagboken, på ett forum, på ett cafe, i SMS eller statusraden på facebook. Varenda människa har ju en egen röst de borde ta till vara på.

Jag orkar inte läsa en enda deckare till. Jag orkar inte se en till film där fattiga män säljer droger och tjejerna prostituerar sig och mördas av gubbar. Jag vill inte höra lyckliga historier om singellivet i storstan som sjunger tvåsamhetens lov, som berättar att man inte skulle vara hel utan en karl. Och alla de där författargubbarnas böcker ska jag bränna. Vad vet Strindberg om livet egentligen? Jag ska stoppa Dante i helvetetstratten och ser jag Hemmingway ska ha faan få höra vilket jävla sömnpiller han är. Att öppna den Gamle och Havet är faan valium i trycksvärta på skövlad bolivianskt regnskogspapper. Och Kafka, den gamla tråkgubben kan gott irra i byråkratins processer.

Snälla, börja skriv. Dokumentera ditt liv. Hur skiter jag i. Men greppa tag i det, minns alla oförrätter och små segrar du någonsin vunnit.

De små berättelserna är de som bygger upp för de stora. Tillsammans börjar vi berätta något större. Och jag hatar tanken om att jag är ensam.

***

För ibland så smyger den sig på. Ensamheten. Den oändliga ensamheten som känns djupt inne i en. Den rösten som säger åt en att man aldrig kommer få ett fast jobb och bli normal. Att man kommer leva några månader i taget resten av livet. Andan i halsen och kvar på mattan.

Visst känner du också när någon vänder bort huvudet eller när man själv hittar på anledningar att gå hem tidigare? Det är en skam att vara fattig. Speciellt i en tid där alla drömmer om att bli hollywoodfruar. Vi hatar inte längre överklassen, vi vill vara som dem. Kanske är det sunt: om dem får, varför får inte jag?

Handsspritsutslagen kliar på handryggen.

Lagen om alltings jävlighet förklarar morgonblåsten. Och om hur kaffet är det enda som kan få igång en på morgonen. Man formligen känner det ner genom strupen, ner i magsäcken och ut i kroppen. Koffeinet absorberas och strömmar ut i blodet. Nu kan jag vända pensionärer igen.

Inne på toaletterna speglar jag mig, det är en synnerligen ynklig varelse som står framför spegeln. Hålögd och i en för stor rock som jag lånat av avdelningen. Den finns i två storlekar: XL och XS. Det är nog för de två tillstånd som finns i vården. Hetsäta och belöningsäta för att överleva eller späka sig själva för stressen, hoppa över lunchen och mikropausa i rökrutan.

Ibland sminkar jag mig innan jag går till jobbet för att inte behöva undvika min spegelbild. Idag är jag osminkad och håret är inte tvättat på två dagar. Jag posar i olika poser framför spegeln men blir inte snyggare för det och övergår till att hata min vikt istället medan tanten bakom mig bajsar.

***

En gång fick jag avföring i ansiktet. Det var det mest förnedrande jag har varit med om. På vänster sida, snett ovanför munnen. Paniken i hela kroppen som river tag i en och äcklet inför att man inte ens kan lämna platsen och tvätta sig eftersom pensionären du vårdar aldrig kan lämnas ensam och speciellt inte naken på en toastol.

Jag spritar hela ansiktet i alcogel 85%. Till slut kan jag inte andas för att allting luktar alkohol. Jag gnider kinden med en idiots frenesi. Jag tycker att jag ser märken, att jag ser spår på huden efter avföringen. Självklart är det synvillor och min avsky för min egen hud. Aldrig mer vill jag röra den delen av huden, det känns som att den är smutsig för evigt. Om någon stryker mig över vänster kind så kommer de automatiskt veta att jag är äcklig.

Jag törs inte berätta för någon. Det finns inte en chans i helvetet att jag klarar av ett skämt om det här. Det skulle göra så ont. Och jag vet inte om jag skulle vilja bli tröstad heller.

***

Bryt ihop eller bit ihop? Bit ihop.

Och gudarna ska veta att gråten står en upp i halsen. Det är liksom ett helt företag att ens lyckas hålla näsan ovanför svältnivån. Oron som får en att pressa bakhuvudet långt ner i kudden och man vrider sina händer ibland böjer man bak fingrarna så långt man kan, så hårt man kan. Så hårt att det gör ont. Om det gör fysiskt ont kan man hålla tanken borta i tio sekunder att snart kommer jag inte undvika att gå till tandläkaren längre. Det är därför det är så viktigt att hålla mig hårt. Att supa tills jag spyr. Att plåga sig så att man omöjligt känner någonting inte heller dagen efter.

Det är därför vi inte sover på nätterna. Vi ligger där och plågar oss med oändliga scenarion som spelas framför våra ögonlock och desperat målar vi upp andra slut, nya möjligheter. Men vi vet att det nog mest är sagor som vi berättar för oss själva. Ovanpå det så får man hem ett brev från Polisen som om livet inte var tillräckligt miserabelt ändå. Jag vågar inte öppna kuvertet. Tyvärr. Ikväll har jag redan huvudet fullt av fantasier och saker som måste redas ut. Snuten, ni sitter på hold.

Man känner sig patetisk när man somnar till musik man gillade som barn för att det får en att känna en trygg. Täcket jag har över mig är ett tungt syntettäcke. Jag har öppnat fönstret så att det blir tillräckligt kallt för att ha ett till täcke och även ett överkast över mig. Tillsammans blir det här tungt. Man använder samma metod på psyksjuka och dementa fast då kallas det bolltäcke och innehåller små, små tunga kulor. Alla de här kulorna bildar punkter som berör huden och får personen under täcket att hela tiden få sinnesimpulser. Det är viktigt när man har ångest att man hela tiden känner sin kropp så man inte sugs ner i något hål eller får känslan av att man håller på att upplösas. Ska man sova bredvid mig och ta något av alla täckena måste man hålla i mig på något annat sätt: om det bara är små berättelser tills jag somnar eller om man håller mig i handen bryr jag mig inte speciellt i.

Men jag måste för guds skull se till att stanna på jorden.

Ett påpekande måste dock göras. Det går inte att säga att jag inte är sjuk men det vore väl att ta i att säga att man är helt frisk. Men det är inte en intressant distinktion att göra, det intressanta är att jag inte tar ansvar. Det är inte mitt fel. Jag tycker att mina krav är ganska enkla: jag vill bo, jag vill överleva, jag vill bestämma över min tid.

Mina tre månader på 84 kvadrat har fått mig att inse hur stort (sic!) man kan bo och ändå bara vara två. Vi har ett vardagsrum. Ett fint kök. Och nu ska jag tillbaka till skokartongshelvetet. Jag skulle bara ha nöjt mig i min delade tvåa. Inneboende. 15 kvadrat rum. Vita strukturtapeter. Titta vart chansandet tog dig!

Ända till hyresnämnden kommer det att ta mig och där någonstans kommer jag att förlora. Inkomsten vet du. Policyn företaget har: man hyr inte ut till studenter.

Allting bara för att du inte kunde nöja dig. Bara för att du ville vara inneboende med någon du kände och valde bort den konstlade gemenskapen från blocket.

***

Detta sökande efter gemenskap, efter minsta gemensamma nämnare. Vi letar efter dem bland blöjbytena, i fikarummet och när vi lägger in blodig tvätt i tvättmaskinen. Detta villkorslösa letande gör oss till några som aldrig ställer krav på våran aktivitet så länge vi håller den värsta tristessen borta. Jag har svalt efedrin, känt på plastikopererade bröst och skaffat FULA SOM FAAN nagelförlängningar tillsammans med arbetskamrater för att jag har varit så nära att bli galen.

Arbetet äter upp en inifrån. Någonting växer inuti mig och får mig att vilja att inte vilja någonting. Arbetet gör mig till ett djur eller en maskin. Med dessa mekaniska rörelser kan jag mata, torka bajs och klappa på kinden för att lugna.

Jag och mina arbetskamrater blev bara sammanförda. Ungefär som släkten man inte kunde välja så fick man inte heller välja de i sitt liv man träffar oftare än sina barn.

***

I gymnasiet så gick jag runt och kände mig så jävla unik och kreativ. Skolan, som de cyniska jävlar de är, närde såklart det här. De lurade i mig så jävla mycket dumb shit om vad jag skulle kunna bli. Pinsamt nog så började jag tro på det. Att man bara behövde välja rätt utbildning, kämpa lite så skulle man lyckas. De som satt i konsumkassan satt där av ren lathet. De som sitter där var tråkiga och utan livsambitioner.

Men verkligheten tog det snabbt ur mig. Här är vi alla lika. Här delade vi alla samma katastrof: klass. Få inte för dig något annat. Kanske säger du att du är på genomresa, att jobbet är tillfället, men jo, tjena. Vi ses om ett halvår.

Då kommer du också tillhöra arbetslinjen. Vi som står på rad och tackar för möjligheten att arbeta. Det är i vart fall vad arbetslinjen inneburit för oss.

Men i den krampaktiga gemenskapen så håller vi i någon och någon håller i oss. Det är nattpersonalen som sätter på kaffet till morgonpersonalen och det är att någon fyller i när man glömmer ge medicin utan att påpeka det. Det är en tyst överenskommelse som är livsfarlig att uttala. Allting som kan uttalas kan slås sönder av lagar och förordningar.

Det är så de håller oss på plats. Genom att ta oss ifrån språket och ersätta det med deras egna kraftiga maktspråk. Patientsäkerhet (mer kontroll), kvalitetssäkring (tidsstudie för att höja arbetstempot), valfrihet (osäkerhet), omstrukturering (sparka folk). Vi kan inte ens artikulera vad vi upplever utan påtvingas deras ord, deras språkbruk och kan på sin höjd tilltvinga oss vidareutbildning (arbetsmoralens helbrägdagörande katekes). Ge mig mitt språk tillbaka!

Till slut dör orden för oss, de kan inte ens beskriva de som våra chefer vill att de ska beskriva. De hänger bara som innehållslös massa i våra munnar. Som mörk materia vi måste pressa åt sidan för att ens kunna prata.

Det är så mycket som dör för oss, tomma ord, mekaniska rörelser. Är det människor jag vårdar, när vi pratar om dem så säger vi deras rumsnummer. Till oss själva säger vi att det är för att de vi vårar inte ska förstå att vi pratar om dem. Men är det allt? Handlar det inte om avståndet och att om vi ser dem stimuli -> reaktionsobjekt kan vi förstå dem. Blir de sociala varelser skulle vi tvingas se vad institutioner gör med människor. Stympar dem. Gör dem mindre än vad de är. Vi omformar dem till monotont arbete för att de ska bli hanterliga.

Förlåt.

I upprepandet av rörelserna ligger också en trygghet, däri ligger våran yrkeskunskap. Våran förmåga att se ett mönster och veta vilket mönster vi ska svara med.

Vi är inte alla så här. Vi har dem som sliter ihjäl sig. De som vill vara så mycket mer än vad äldreomsorgen tillåter dem. Sen vinner omsorgen.

Fan, jag vill massera era ryggar, öka era sjukskrivningsdagar och säga att det är inte erat fel. I David mot Goliat-striderna utdelas inte alltid vinsten ut till David. Vad än historieböckerna säger.

Historien upprepar sig.

Den som inte lär av historien är dömd att återuppleva den.

Vad erfarenheten och historien lär oss är att folk och regeringar aldrig lärt något av historien.

Historien är alltid historien om kungar, krig, om deras maktstrider och om deras öden. Vi måste skriva våran historia: om vad som utspelar sig bland oss som blir kontrollerade. Historien om att sälja sitt arbete. Hur långt är det från gatuprostitution att alltid vara tillgänglig för arbetsmarknaden i Platsbanken?

Hej! Köp mig! Hel, ren, frisk, aldrig sjukanmäld! 90 spänn och kan gå ner till åttifem om det krisar i herrns betalningsvilja.

Annars tvingar sig till slut deras historia in oss, blir en del av oss och till slut kan stå oemotsagd.

***

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Föredragsturné med Kämpa tillsammans!, Jinge skriver Ideologiernas förtunning

Lästips: Bob Black - Avskaffa arbetet. Han inleder texten med: Ingen borde någonsin arbeta.

Kvinnor - historier från arbetarklassen goes bostadsblogg

2009-11-08T23:34:00.005+01:00

Det har blivit lite trubbel för oss i reproduktionen av oss själva som arbetskraft, våran rättighet att bo överensstämmer inte med hyresvärdens uppfattning om världen. Han vill slänga ut oss och vi vill bo kvar.

Det som har hänt är följande:

* A & B står båda på kontraktet med B vill inte stå kvar och har hittat en annan lägenhet h*n har skrivit kontrakt på.
* B skriver över sin del av kontraktet på A
* A frågar mig om jag vill flytta in, vilket jag givetvis vill.
* När hyresvärden får höra att B skrivit över sin del av kontraktet hävdar han att det måste omförhandlas dvs skriva nytt kontrakt (trots att A redan står på det) och därför vägrar de nu förnya kontraktet och har sagt upp lägenheten.
* Hyresvärden vägrar prata med oss och slänger på luren. Vi har nu skickat mejl med ex antal lösningar.
* Efter att ha googlat lite och stalkat honom efter bästa förmåga så hittar vi uppgifter på att våra hus riskerar att bli bostadsrätter och att det är antagligen därför som han inte vill ha oss kvar. Två studenter som aldrig skulle ha råd att köpa och garanterat röstat nej till ombildning.

Men hyresvärden är ju en jävla byråkratjävel och en jävla fitta. Det är onsdag och hela dagen har vi varit hemma och städat och städat inför hans besök. Vi tänkte att vilja till dialog skulle innebära någonting. På något sätt så såg vi våra liv på sjuttio kvadrat utkristallisera sig. Kanske skulle vi orka inreda våran syhörna och släpa upp barbordet och ha sveriges jävla inflyttningsfest. (Nu ser det mer ut som vi får ha stödfest för att kunna casha en advokat till hyresnämnden).

Vi har suttit på blocket och letat möbler. Min bror hjälpte mig att flytta från den delade tvåan och hit. Det var inte så att någon av oss eller någon jag känner har körkort anyways så en del tog vi med taxi och stora grejjer som sängen och skrivbordet drog vi på rullvagn. Det såg ut som om det var familjen Taikon som flyttade. Men det var faktiskt ganska kul att ge min bror vägbeskrivningar eftersom han inte såg någonting alls. Ibland glömde jag bort och han gick typ in i en vägg och blev jättearg. Som alla småsyskon mutas de bäst med socker.

Hur som efter vi mejlat våra idioter till hyresvärdar och bett om ett möte så kom de hit och förklarade deras beslut att säga upp oss: Ni är två studenter, vårat företag har som policy att aldrig acceptera två studenter eftersom studenter ibland hoppar av sina studier och inte har någon inkomst. Då skiter de i att betala hyran."

"Så ni skiter i en individuell bedömning?"

Sen under samtalet så återupprepar han om vilka parasiter studenter är och de skiter i alla våra lösningar som borgenärer, lämna hyra i deposition.

"Ni ska veta att vi har två hundra på varje visning som står och knackar på. Med jobb."

6700 som utbetalats från en arbetsgivare är tydligen finare pengar än pengar från studenter. Men så har vi ju det där med bostadsrätten också... Det har varit fruktansvärt att kastas mellan hopp och förtvivlan att tro att vi får ha lägenheten kvar för att sen inse att vi är körda för att sen kanske hoppas igen. Emotionell berg och dalbana som ger dig ont i magen, svårt att sova och i ett lätt tillstånd av panik hela tiden. Att strukturera dagarna är ett måste och ibland kommer man på sig själv med att ligga flera timmar och se på serier som man egentligen inte alls gillar. Det är inte ett dugg kul att befinna sig i konflikt trots glorifiering utav det. Det här är inte bara en konflikt för oss, det rör hela våra liv. Vi stirrar bokstavligen bostadslösheten i vitögat och lösningen är faan inte att söka nytt. Jag är inte nomad.

"Det vi kan erbjuda till dig som bott här innan är en ersättningslägenhet på 20 kvadrat med delat kök för 3500. Det är ett studentrum."

"Men... VA? Ni erbjuder mig en dyrare lägenhet än den jag bo i nu?"

"Det är din bedömning"

"Men 3400 är ju mindre än 3500. Dessutom är studentrummet MINDRE än där vi bor nu"

"Det ingår el och det där är... ehum. Din bedömning."

Ni hör ju hur jävla efterbliven hyresvärd vi har. Och hyresgästföreningen verkar vara av den tråkiga typen. De bistår med regler och förordningar. Men alltså, oh my god, man står där på deras kontor och känner sig helt individualiserad och att allting bara är ens eget fel hela tiden. Man tjänar inte tillräckligt mycket, borde ha tänkt sig för, genomtänkta ekonomiska beslut borde man ta i min ålder. Att stå med papprena i hand inför hyresgästföreningen känns som att stå och vänta på domen. Det är som att gå till en underbetalad advokat. Men folkrörelse kan de stoppa upp i röven. Snarare är de en organisation som tycker synd om oss på bostadsmarknaden för kämparglöden lyser med sin frånvaro. Om vi organiserar oss bortom dem blir byråkraterna inte grundpelaren längre...

Våran första insikt är att vi måste skaffa oss ett kollektiv. Även om vi inte kan vinna legalt (faan vet om hyresnämnden kommer samtycka till min sambos/kombos ekonomi) så kan vi vinna det politiska spelet. Och vi kan skaffa oss ett kollektiv i ryggen som gör det svårt/omöjligt/för jobbigt att vräka oss. Kan man verkligen vräka två söta snälla studenter som gråter ut i media?

Vad som händer vid en vräkning förklarar kronofogden:
Innan vräkningen kan ske
Hyresvärden måste först säga upp ditt hyreskontrakt. Hyresvärden ska också meddela socialförvaltningen i din kommun att du blivit uppsagd (gäller bara bostäder).

Du kan sedan välja att flytta frivilligt. Om du inte gör det kan hyresvärden vända sig till Kronofogden för att få ett bevis (utslag) där det står att du ska flytta. Han eller hon kan också vända sig till hyresnämnden för att få en dom. Hyresvärden behöver beviset eller domen för att Kronofogden ska hjälpa till med vräkningen. Kronofogden måste vara med för att vräkningen ska gå rätt till. Ingen annan får tvinga dig att lämna din bostad eller lokal.

Att få tillbaka hyresrätten
Om vräkningen beror på att du inte har betalat hyran i tid, har du möjlighet att få tillbaka hyresrätten.

Hur går en vräkning till?
* Du kommer att bli kontaktad av Kronofogden, som talar om när vräkningen ska genomföras. Fram till vräkningsdagen har du möjlighet att flytta själv för att slippa extra kostnader.
* På vräkningsdagen kommer Kronofogden till din bostad, tömmer den på det som du inte har tagit hand om själv och byter lås.

Det här handlar dock INTE om att vi inte betalat hyran utan om att vi är två unga studenttjejer som de tror att man kan köra över. Och att man nu från privat håll börjar sätta standarden: två studenter får inte ha ett första hands-kontrakt ihop. De ska inte komma in på bostadsmarknaden utan vara reserverad till en skärva av den: studentlägenheterna och som inneboenden. Fuck you och fuck off.

Den 31/12 -09 går vårat kontrakt ut och 1/1 -10 börjar alltså med en ockupation av lägenheten. Gott nytt jävla år.

Så, vad är dina bästa tips för grannmobilisering och mobilisering av resurser som gör det extra svårt och jobbigt att vräka oss? Känner du någon vi borde kontakta? Förslag på vad vi borde göra?

Se det här bostadsbloggandet som en blogg-dokusåpa/julkalender där temat är självorganisering. Imorgon öppnar vi luckan som berättar hur den första brainstormingen gått.

Going postal till sverige/så går det när man avskaffar LAS

2009-09-02T23:06:00.006+02:00

Nu har det hänt. Arbetsplatsmasskern har tagit sina första stapplande steg i Sverige.

En 37-åring man har knivhuggit sin chef efter att han i måndags blivit uppsagd enligt Kvällsposten(hittar dock inte på internet, håll till godo med DN). Det är ganska frestande att dra till med ett: vad var det vi sa. Och ja, vi hade tecknen där.

Vi jämför snabbt med amerikanernas förutsättningar: en kollapsad/frånvarande fackföreningsrörelse, en pressad ekonomi, man blir avsked, riktad direkt uppåt och främst manliga förrövare. Allting stämmer utom vapnet. Inget skjutvapen utan en kniv istället men det förklaras ganska enkelt: våra vapenlagar.

Ett annat tecken i tiden var ju för ett år sedan knivhögg en kille sina skolkamrater som mobbade honom. En skolskjutning men med kniv.

LO-kollektivet har kollapsat och klarar inte av dess främsta uppgift: att sälja arbetsfred mot förbättringar för arbetarna. Det som man nu gör är att försöka lugna arbetare eller ställa till med fejk-strejker.

Krisen har slagit till i Sverige och människor tar inte anställning längre utan man snarare konkurrerar om en chans att få lönearbeta. I dokusåpor så söker vi jobb som modeskapare, toppmodeller, the rachael zoe project eller work for diddy och detta är en tendens som vi ser runt om i samhället även om ingen vill göra en dokusåpor om vikarierande konkurrerande vårdbiträden. Men vi terroriseras i arbetsförmedlingen till att ta vilket jobb som helst - tanken är att vi ska hata AMS-åtgärderna så mycket att vi gör vad som helst. Så att vi delar ut Metro tidigt om mornarna och fryser hellre än att gå in i arbetslöshet. AMS åtgärder handlar om att vi ska kämpa så hårt att vi meriterar oss för arbete - inte att vi ska välja arbete.

Och när vi väl har fått arbete så pressas vi hårt. Vi jagas med hotet om att vi när som helst kan bytas ut. Provanställningen kan när som helst brytas och arbetsgivarna använder krisen som en ursäkt för att sparka folk. Andan i halsen och arbetarna på mattan.

Socialbidrag är ingen lätt match att få och kompisar berättar horrorstories om handläggare som har en burk näsdukar på skrivbordet. Att de redan är beredda på att man ska gråta, att de är så vana att näsdukarna lika gärna kan stå framme.

Manligheten är i kris. Det som främst definierade mansrollen är på väg bort: fabriken och den fasta yrkesrollen, rollen som familjeförsörjare och män upplever just nu kollektivt en klassresa nedåt där de jobbar med kärringjobb såsom vårdare i LSS istället för på Kockums varvet. Den identitet som du lärde dig av din pappa är på väg bort.

Det finns ingenstans att bo i de större städerna och när vi väl bor så hamnar vi i kåkar som är misskötta eller på riktigt usla svartkontrakt eller tredje handskontrakt med dåliga villkor.

Matpriserna går upp. A-kassan och alfakassans handläggningstider ligger på flera månader. Vad ska folk äta? Och vad har de betalat för? Kollektivtrafiken kostar mer och kronans värde sjunker men våra löner går inte upp.

Våran lön sänks alltså i realiteten eftersom vi kan köpa mindre och mindre för den. Dessutom ska vi helst jobba deltid och inte heltid.

Tycker du att det är konstigt att man inte orkar mer, att man är så pressad att man lika gärna kan hamna på kåken för dit når i alla fall inte inkasso? Jag är inte förvånad.

Hans chef kanske var en hyvens kille. Vad vet jag? Men det spelar ingen roll, han är offret för våran relation till arbetsmarknaden i sin helhet. Det här är den individualiserade klasskonflikten. Det handlade inte om att döda för dödandets skull, utan han knivade den chef som ryckte undan benen för hans försörjning.

Vill man spara fler chefers liv är det bästa man kan göra är att ge oss ett drägligt liv. Det här mordet ska inte förstås som en galnings verk utan snarare är det rationellt i den meningen att han sänkte det som sänkte honom.

Ni fick oss att hata arbetslösheten så mycket att vi inte stod ut med tanken och tog vilket arbete som helst (att jobba på internetcafe måste ha varit deltidsarbetslöshetens helvete) att när ni sparkade så stod vi inte med tanken på att gå tillbaka.

Jag lägger skulden på alla andra insitutioner än personen. Om jag vore chef så skulle jag titta mig en extra gång över axeln och vara jävligt rädd för det monster som man under flera års tid producerat. Och du: jag skulle inte ta den där påbyggnadsutbildningen i ledarskap. Man vet aldrig vilka galningar det finns.

"Workplace violence can happen some one you love!" är inte sant. "Workplace violence can happen your boss!" Och du, ta det väldigt lugnt vilka du lierar dig med, chefens hantlangare brukar också råka illa ut vid en going postal. Det är inte ett hot, det är empiri och du vill väl överleva ditt löneslaveri?

En längre analys av fenomenet: http://tackforingenting.blogspot.com/2008/09/going-postal-i-dont-like-mondays.html

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Män är män…, kamratwot skriver Mord utan offer, Jinge skriver Nätcensur idé i USA!, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Alliansen sänker Sverige ekonomiskt och socialt, Anders_S skriver Att vaccinera sig eller inte

Redogörelse framlagd för en akademi

2009-08-03T19:07:00.002+02:00

Jag är inte ensam, jag är långt ifrån speciell och min situation är inte unik. Det finns de som har haft en långt mycket hemskare barndom, fått värre skador av arbetet och de som till och med trivs med det nomadiska livet. Jag tror inte jag längtar tillbaka till den fasta anställningen (som jag aldrig haft) eller till radhus, jag längtar bara bort, ut och ifrån. Kan man säga så? Får man längta bort utan att ha bestämt sig vartåt man längtar? Bort räcker för mig.

Jag vaknar av att solen lyser in genom glipan och jag har lyckats veva ner alla tre kuddarna på golvet i sömnen. Idag har jag ingenting att göra, inget jobb att gå till. Ingen ville betala för mina händer idag. Första dagen på länge som jag går utan jobb när jag vill ha det. Undrar om det alla är friska eller om de hittat en ny vikarie? Se där! Där sitter jag på sängkanten, nyss vaknat men funderar ändå på hur jag ska få min tid såld.

Skit samma. Klockan är 11.35 och idag har jag en del att göra. Egentligen hade jag velat gått upp tidigare för att få ut maximalt av dagen. Jag ska slänga in en tvätt, betala mina räkningar och handla tänker jag (vilket jag inte fattar varför jag gör, allt ruttnar ändå i min kyl).

Jag tvättar, handlar på Netto, sorterar i garderoben. Klockan blir tre och jag möter upp folk för att fika. Drar runt på stan, funderar på om vi ska gå på bio, provar kläder och någon snor ett läppglans. Är det någon som är ledig i helgen? Festa?

Dricker öl och spelar biljard på kvällen. Jag trillar in i min delade tvåa på kvällen och en tanke vill inte släppa: är det här allt? Är det här allting som finns? Visst mitt kök skulle kunna vara finare, mitt jobb skulle kunna vara mer välbetalt och mitt liv mer bekymmerslöst. Men är det här allting som finns? Att arbeta och få en summa att konsumera för?

Det skulle hjälpa mig med högre lön och en trygg anställning. Men jag längtar ut. Jag längtar efter att styra min tid helt själv, att stanna hemma och hänga med min bror så länge jag vill inte tills då jag är schemalagd.

Vilken politiker röstar man på om det enda man vill ska stå i valprogrammet är: bränn skiten? Till vilken nämnd hör man av sig om man inte vill gå till jobbet igen? Kan man få diagnosen: less på situationen överlag?

Jag somnar och avbryts i mina funderingar. Fortsätter på vägen till bussen och det slår mig om hur allting hänger ihop.

Vi bor osäkert, på soffor, vi delar ettor, vi bor på andra handskontrakt, får lägenhet i tre månader och flyttar igen. Att flytta tre gånger på ett år är verklighet.

Medan vi bor osäkert i Malmö Kommunala Bostadsbolag, arbetar vi osäkert i Malmö Stads verksamheter. Medan vi bor på soffan i Rosengård tar Malmö Kommunala Bostadsbolag vinsterna från våra hyrespengar och bygger Turning Torso med politikernas goda minne, som dessutom går med förlust. Medan vi tar flyttlasset för hundrafemtielfte gången står lokaler runt om i Malmö tomma. När vi lägger upp en annons på blocket om bostad river politikerna i Lund Smultronstället.

Det handlar liksom inte bara om jobb eller bara om feminism eller om skattelättnader utan allting sitter ihop. Det handlar om hela situationen och vart vi befinner oss, visst - det skulle kunna bli lite bättre här och där och ibland blir det sämre här och där. Jag fattar att man flyttar ut i skogen utan el utan någonting, det är det i alla fall lugnt och inte hundra saker man måste göra. Men det är ju ingen lösning för oss allihop, för jag tror inte bara att det är jag som längtar ut, bort, någon annanstans. Och vi längtar inte ut i skogen, vi längtar efter att inte behöva sälja vårat arbete, våran tid, vårat liv för att få överleva. Tänk att inte bli behandlad som en ägodel: på jobbet, av snuten när de kör bort en, försäljaren som bara vill att jag ska köpa, killen på krogen som bara vill knulla och skiter i vem egentligen, läraren som vill att jag ska ta av mig kepsen och vara tyst eller dagiset där de förvarar mina syskon så att mamma ska kunna arbeta. Den långa vandringen genom institutionerna där vi inte är människor utan utbytbara kugghjul i stort maskineri.

Jag längtar efter att sy upp min väns bröllopsklänning, lära mig bygga saker och inte ha ont i magen för att jag har så lite pengar efter att räkningarna är betalda.

Allting sitter ihop, mina problem med era problem. Lösningen är inte då att vinna på lotto, bli chef eller ta livet av sig. Någon får ändå jobbet som diskare. Någon annan får ändå sparken. Alla andra måste sälja sitt arbete, sin tid, sina liv. Och det önskar jag inte någon. Jag kan inte sluta sälja mitt liv om inte alla andra gör det också.

Det är dags för förstörande av allmän ordning: att kugghjulen börjar krångla och slutar fungera. Tillsammans. Så att vi kommer härifrån. Snarast.

---------------------------------------------------------------------------------------

Om man undrar varifrån rubriken till inlägget kommer ifrån så kommer det från Kafka och är titeln på en novell han skrev. En bris av frisk luft beskriver innehållet i novellen såhär: I novellen ”Redogörelse framlagd för en akademi” formulerar Franz Kafka en kritik av frihetsbegreppet när han beskriver hur en apa, fängslad ombord ett skepp och på väg att säljas till en cirkus, genomgår en omvandling och blir människa. Apans människoblivande är en utväg vilket är något helt annat än frihet. I apans fall finns det bara en utgång om frihetsidealet skulle följas: att hoppa överbord och in i säker död.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Falkvinge riskerar riksdagsplatsen?, Kaj Raving skriver Försöker alliansen mörka arbetslösheten?, Johan Frick skriver Ett avskyvärt mellanting, Anders_S skriver Adam Backström – fastighetsklipparen Kamratwot skriver om tecknade politiska serier

Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte

2009-06-14T14:18:00.001+02:00

17/5 - St Lars
Helt plötsligt står hon framför mig. Jag har sett det ansiktet så många gånger förr. Jag har sett den där halvlockiga luggen drypandes av öl, jag har sett luggen nytvättad eller bara hängandes stripig längs kinderna. Jag har sett henne i de flesta sinnestämningar och ganska många gånger har hon och jag gått hem tillsammans och hoppats på bättre lycka nästa gång. Vi har varit arga tillsammans, glada tillsammans och besvikna tillsammmans.

Nu blir jag arg när jag ser henne.

- Vad faan gör du här? Stick! Stick! Fattar du inte att snuten kommer snart?

Jag vänder på klacken och ser hur hon rusar ner i källaren. Hon kryper antagligen ut genom det lilla fönstret på sidan ut i trädgården.

Bra, här kan hon inte vara. Hon har ju redan ett åtal för olaga intrång. Inte ett till.

Vi har gjort det här förut: tagit ett hus. Vi såg ut ett hus, en tom lokal och beslöt oss för att ta det. Vi fixade möbler till lokalen, vi la upp en plan för hur det skulle gå till och vi undersökte vilka verktyg vi kunde få tag på.

I tanken var det nu vårat hus, äganderätten har vi aldrig haft speciellt mycket till övers för och i huvudet inreder vi vårat hus, vi diskuterar vad vi vill göra där. För våra inre tar en helt ny värld form. I den nya världen finns ingen störingsjour eller tvättstugeregler. I den nya världen finns huscigg och ingen aning om vad som sker i kväll men det blir nog bra.

När vi hade valt huset så hittade vi ett litet fönster. Gruppen funderade på vem som hade kroppshyddan för att ta sig in i sådan liten öppning? In kommer vi och hon rekar efter larm, det sitter en dosa på väggen och snabbt tittar hon sig omkring för att ta sig ut ur det stora fönstret (vi lämnar det lite på glänt så att vi kan komma tillbaka).

Vi fyra som har varit där, spanat, klättrat och gömt kofötter innanför jackan samlas och går hem och sätter på tevattnet. Vi funderar på hur vi ska göra om det är larm, om det inte är ett larm, vad vi ska göra inne i huset och om vi ska bära dit möblerna i förväg. Lite senare ringer vi resten som ska vara med och berättar hur lokalen såg ut.

Möblerna bärs in natten innan, genom fönstret som står öppet lyfter vi in en matta, stolar och annat vi kommer att behöva. Dags att gå hem och sova. Hon och jag går hem tillsammans, och vi kan knappt vänta tills imorgon. Imorgon får vi huset.

Efter kaffe och en snabb frukost tar vi på oss arbetshandskarna och tar med stegen. Vi samlas allihopa utanför, snabbt upp med stegen och IN! NU!

Och där står vi, därinne! Det nästan snurrar så lätt det var, vi är i vårat hus. VÅRAT JÄVLA HUS, början på någonting som vi inte kan veta vart de slutar och inte heller har någon lust att kontrollera. Larmet går igång och en utav oss gå fram till den lilla dosan och slår sönder den med släggan.

Jag hittar mig själv några månader senare på en bostadspolitisk debatt. Temat är: Hur kan vi lösa ungas bostadskris NU? Jag sitter bland parlamentariska partier, bostadsbolag och stadsplanerare. Jag sitter där bland siffror, statistik och undersökningar. Mina problem reduceras till procent och enligt en uträkning ska jag färdigutbildad på högskolan och med jobb ha 6373 att spendera på boende.

Jamen tjena, visa mig en 22-åring som är färdigutbildad på högskolan (som förskolelärare med 18.700 i månaden) och som kan lägga 6373 spänn på boendet i månaden.

Medan jag sitter där blir jag bara förbannad, det finns ingen dialog i världen jag skulle vilja ha med de här människorna. Vad fan ska vi prata om? Mina bostadsproblem? Visst jag har bostadsproblem, men det är knappast mitt enda problem. Jag står i en hel jävla konflikthärd och här försöker de isolera det till att det handlar om vart jag ställer min säng och vilken adress jag få min post skickad till.

Ingen ifrågasätter ockupationernas legitimitet. Vi är där som vilken lobbygrupp som helst för vår idé om att lösa bostadsbristen med ockupation. De vill så gärna att vi ska ha en dialog och jag undrar mest vad jag gör här. Jag har inte problem med bostadspolitiken, jag lever i konflikt och de försöker reducera konflikterna till bostadspolitik. Trots alla lovvärda ord så står de helt svarslösa när jag säger:

Hon, Anna med högskoleutbildning och 6373 spänn att lägga på bostad. Jag är ledsen, men hon är död, hon finns inte. Jag känner inte en enda Anna. De jag känner jobbar på osäkra anställningar. Vi drar in 12.000 en bra månad, en dålig månad kanske 9.000. Det är våran verklighet. Om man tar mig som exempel: jag jobbade osäkert i Malmö Stad och jag bor i en MKB lägenhet i andra hand och kontraktet förnyas fyra månader i taget. Och det är erat fel! Det är erat fel att reglerna säger att man inte får boka en vikarie mer än fyra veckor i förväg, det är erat fel att jag inte tjänar så jag kan få en bostad. Det är ni som satt i system att sparka människor för att ge dem osäkra anställningar. Era osäkra anställningar tvingar oss till osäkra boenden för överpris i era kåkar.

Jag och mina kompisar kan inte alls gå ihop och köpa ett hus som du Lari Pitkä-Kangas föreslår. Skulle vi kunna valsa in på banken och säga: tja, låna oss en halv mille visserligen är vi studenter med konstiga jobb och osäkert anställda, men lovar att betala tillbaka. Snäääälla.

Livet funkar faan inte så. Osäkra jobb ger en osäker bostadsmarknaden och det är erat fel. Malmö Stad är en del i det maskineri som tvingar oss till osäkra anställningar för att kunna betala ockerhyror i era mögelkåkar. Ni har satt det i system!

Inom mig kokar jag när jag tänker på det. Det här är 1800-talet allover. Då ägde fabriksägaren bostäderna och fick man kicken blev man bostadslös. Sossarna vältar sig arbetarrörelsens historia och hur det systemet nådde vägs ände. Men fuck you very much. Arbeta i Malmö Stads verksamhet och bo i Malmö Kommunala Bostadsbolag - lite flera led, samma jävla konsekvenser.

Då bad man den snälla fabriksägaren om ackord, idag sitter jag framför datorn och hoppas på att bli bokad fler timmar.

Vem faan sitter man i paneldebatt om det här med? Ingen har ju några svar. Kommuntjänstemännen oc politikerna rycker bara på axlarna och skyller på lagen eller budgeten.

Jag vill inte diskutera bostadspolitik, jag vill diskutera makten över mitt liv. Jag vill inte att de ska ge mig ett hus på nåder, en allmosa skänker man - makt över sitt eget liv tar man.

Det handlar inte bara om ett hus. Det handlar inte om fyra väggar och tak. Det handlar om att jag, med människor jag litar på och tycker om, väljer ett tomt hus och börjar sakta skissera våra nya liv där. Det handlar om att vi väljer våra liv och dess innehåll och där finns inga räkningar eller hyra (som tvingar oss till arbete).

Och när man tar släggan och slår sönder larmet så känner varenda del i kroppen att det här handlar inte om bostadspolitik, det här är det största jävla fingret åt allting.

När jag ligger där i källaren på St Lars på kartonger och försöker sova med vindjackan över mig vet jag att anledningen till att det känns så jävla bra är inte på grund av cementväggarna och kartongen utan för att jag tagit alla konflikterna jag upplevt på allvar. Jag somnar hållandes M i handen, jag vet att imorgon har vi bara äppelkräm att äta men jag vet också att någonting har börjat som jag inte vet vart det kommer sluta.

Den dagen, 17/5 på ockupationsfestivalen, tar vi två hus och förbi mig springer en till av mina mest älskade återfallsförbrytare: väntar också på beslut om åtal för olaga intrång. Det är för sent att försöka få ut henne, så jag ler och kramar om henne hårt. Förbi mig springer 14åringar som bär kylskåp för att bygga barrikader. Jag stänger in mig på ett av rummen för att ringa, plötsligt lyfts dörren av:

Förlåt, men vi behöver den här till barrikaden vid balkongen.

Jag har inte bestämt mig för om jag vill bo på St Lars, kanske - kanske inte. Men jag vill forma St Lars, när jag satte igång spisen i morse och folk kom med mat så vi kunde göra lasagne så var det så tydligt att det finns någonting utanför att sitta isolerad i sin hyresetta i förorten. Det finns en gemenskap som går bortom shoppinggalleriorna, som går bortom träningslokalen, skolans uppgifter och arbetets dåliga ergonomi. Det är den farliga gemenskapen som får dem att riva tomma hus, att skicka polisen på oss och kasta ut oss så fort som möjligt. Det är den gemenskapen som gör att jag skrattar åt deras böter och den gemenskapen som gör att vi orkar fortsätta.

Det är den gemenskapen som får mig att förstå att kommunismen är en reell möjlighet. Det behövs inte ett partiprogram, det krävs inga övergångsstadier eller proletariatets diktatur utan den är nåbar. Makten över våra liv är ingenting abstrakt, det är ingenting som finns långt där borta och som vi måste vänta på (och de som säger åt er att vänta eller att ta det lugnt avslöjar vilka de egentligen är) utan som någonting vi kan gripa tag i. NU.

Vi behöver inga aktioner för bostad åt alla, ingen bostadspolitik. Vi behöver ingenting som säger ta alla de sociala konflikterna för att ge dem begränsad tid och begränsat utrymme, ska vi skapa en gemenskap för att upplösa den några timmar senare när vi anser oss färdiga? I bästa fall blir vi en våldsam insändare, i värsta fall en kampanjande SSU-klubb. Om man är allvarlig med sin antikapitalism kan man då säga: mellan sju och elva protesterar vi mot [något hemskt och ahr hotfull estetik] för att sen gå tillbaka till alla andra konflikter, till vardagen. Är det ens något annat en just en insändare, en kommentar, ett skådespel? Hur skiljer sig "en fest mot dem rika" avsevärt från en bröstcancergala? Konflikterna i våra liv tar inte slut, vi måste skapa något som inte har en sluttid - ett uppror som inte kan upplösas och gå hem.

Partiet kan dra åt helvete, politiken intresserar mig inte utan ni som är beredda att faktiskt gå in i huset, ni som vågar faktiskt riskera någonting och vara en del av gemenskapen - ni är de enda jag behöver.

Konfliktportalen.se Anders S deltar med liv och lust i bostadspolitiken, Salka skriver om THE SPIRIT OF 01, Total Avlöning skriver om det sociala arvet, vardagspussel skriver chefer förstår ingenting

Och läs Matona som undrar vad chefsjäveln håller på med? och Kom igen Lagena!

Bertil Thunberg hade aldrig Lenin på byrån

2009-05-29T17:51:00.003+02:00

Brev till Albert Bonniers förlag AB STOCKHOLM den 23 nov 1983

I berättelsen Statarliv rekapitulerar jag händelser som inträffade under mina föräldrars sista fem år som statfolk. Eller precis sagt: från hösten 1912 till samma årstid 1917. Och resonemangen, personerna elemellan, ha jag försökt återge så korrekt som möjligt.

Och vidare kan jag meddela att namnen på såväl gårdar som personer är uppdiktade. Enda undantaget är mina föräldrar, som uppträder under sitt rätta förnamn.
Jag kan även bekänna, att mycket av det som berättas är – mer eller – mindre självupplevt.

Så lite om mig själv: Jag är född den 1 aug 1905. Och mitt födelsenummer är 050801-xxxx.

Och beträffande mitt jobb, så blev jag skogsarbetare. Ja, mina första lärospån i yrket fick jag redan på hösten 1917, då jag traskade med far tre dar i veckan. Resterande veckodagar gick jag till skolan. Men – efter femtitre års slit – på hösten 1970 – hade motorsågarna fördärvat mig så pass, att jag tvingades lämna jobbet i skogen.

Med vänlig hälsning
Bertil Thunberg

Bertil var min gammelmorfar och skrev manuskript till en bok på sin ålders höst. 1976 gick han en kurs i Praktisk svenska på Linköping universitet och skrev en del noveller, en del av dem fick han publicerade i lokaltidningen. Han tog också en del fotografier och skrev små texter till, även de publicerades i lokaltidningen. Det mesta han skrev berörde skogen och arbetet på något sätt, hur han slet i skogen och den dåliga betalningen. Dagsersättningen låg på ungefär tre kronor, vilket resulterade i ungefär 900-1200 kronor i årslön – beroende på ackordet och beroende på hur mycket arbete det fanns.

Det jag slås av när jag läser hans berättelser från skogen – om att hugga i – och aldrig ha pengar är att så mycket har förändrats men ändå inte. Även om vi inte idag äter lingon och potatis när det inte finns något att äta så äter vi eldorados pasta, även om vi inte sliter i skogen och börjar arbeta som tolvåringar så äter vårdens ergonomi upp våra kroppar. Vi bor inte längre hela familjer på 28 kvadrat (eller så kanske det ser ut för flyktingfamiljerna?) , men vi lägger ut annonser på blocket och hoppas slippa att bo på soffor de kommande tre månaderna.

Jag läser noveller om osäkerheten i att leva upp till ackordet eller inte. Att behöva jobba över för att få ihop pengar, att använda slöa verktyg, att inte få olja för att inte hålla sågen ren från kåda så arbetet blir tyngre. Byt ut ackord mot timlön och du är 100 år fram i tiden. Timlön är det nya ackordet.Istället för att någon apterare (tillsynsman som mätte ut hur man skulle ta ner träden) finns socialstyrelsen och lagarna. På samma sätt som de slet ihop metrar nedsågade träd sliter vi ihop timmar (Men kanske drömmar arbetsgivarna om ackordet igen? Individuell lön?).

I en intervju i lokaltidningen förklarar Henrik Thunberg (Bertils pappa) om hur det egentligen är med relationen nu och då och utvecklingen:

Nej, säger Henrik Thunström och plirar illmarigt, när folk talar om den gamla goda tiden, vill jag inte hålla med riktigt. Fast det är ju klart att den tiden också hade sina goda sidor. Det är ju så förfärligt jäktigt nu, och pengarna räcker inte till trots att förtjänsterna är goda för folk. Javisst, vet jag att man fick mer för slantarna då än nu.

Men tror ni att en statare hade råd att skaffa sig så värst mycket för de 175 kr. om året han fick i kontanter av sin arbetsgivare utom staten? Gumman tjänade hela 15 kronor i månaden genom att mjölka tre gånger om dan i lagårn, men jag slutade till sist med staten och tog skogsarbete fast det var tyngre, ty när barnen växte opp behövde mor vara hemma och det fick hon inte, när hon var tvingad till lagårdstjänst. Undra på att statarungarna var sämre klädda än andra barn, mödrarna hann ju aldrig sy eller lappa eller de till sitt hus, som de borde.

Och nu har vi barnen som kommer och hälsar på så ofta de hinner. Och barnbarn har vi 16 stycken, som i en del fall är så stora att de borde presentera barnbarnsbar, men se de gör de inte för fruarna måste ha sitt förvärvsarbete att sköta. Allt går igen, även om det inte är statarsystem.

Bertils mamma, Gerda Thunberg, hade ledgångsreumatism – statarhustrunas och handmjölkernaskors förbannelse. Min före detta arbetskamrat hade ont i benen och haltade ibland på avdelningen, kommunen ville bli av med henne och erbjöd henne omplacering från äldreboende till hemtjänst, allt för att få henne att säga upp sig alternativt hålla käften och nöja sig.

Bertil Thunberg började som socialdemokrat och satt i styrelsen för Skogs- och Flottningsavd 730 som bland annat drev studieciklar på 50-talet för att hjälpa skogsarbetare att skola om sig från att ”svansa” (såga) för att ”posta om” till motorsåg. Men mormor berättade hur viktig Amalthea-männen var för honom och hur han gärna berättade historien om hur man handskas med strejkbrytare och Ådalen -31 gjorde också intryck. Ju äldre han blev desto mindre socialdemokrat blev han och till slut kallade han sig för kommunist istället.

Det finns en historia om när han och frun, Helga, skulle rösta. I vallokalen fann det dock inga valsedlar för VPK – både Helga och Beril surnade till och röstade på moderaterna istället. Tja, skådespel som skådespel kan man ju tänka sig, eller att sossehatet var välgrundat.

Nedan följer en av novellerna han skrev, det är en romantisk novell och han skrev den på kursen i Praktisk Svenska 1976. Jag tror att den handlar om när Bertil träffade Helga även om inte allt säkert inte är helt sant så är nog det mesta hämtat från verkligheten – så är det med de andra texterna jag läst.
-------------------------------------------------------------------------------------
(Tyvärr finns det ingen titel på texten)
En efter en tystnar motorsågarna denna ovädersdag. Den sista av oss i huggarlaget som går till kojan är ”charmören”.
- Förbannade regn! Väser han emot oss och rister på sig, så att det blir en vattenpöl på golvet.
- Och snöblandat är det också! Konstaterar Oskar i deltagande ton.
Men den sist anlände svarar inte. Han har bara ögon för kaminen. Som han sätter sig så nära, att vi fruktar för brandskador.I brist på annan sysselsättning hade jag börjat stussåka på sittbänken. Fast det kom jag själv inte till insikt om, förrän ”charmörens” fråga väckte mig:
- Har du fått tjejklåden – va?
Skrattet som följer gör mig förlägen. Men en deltar inte i de andras glädje. Det är Egon, lagets fjärde man, som för sin ålders skulle får heta gubben. Hans år är nästan lika många, som våra blir tillsammans.

Men Egon är inte bara gammal till åren, han är det även i skogen. Där han för drygt fetio år sedan – som tolvåring – gjorde sina första lärospån.

Det är något visst med Egon, tycker jag. Något i hans sätt och uppträdande som jag beundrar, och själv försöker ta efter. Ock trots att han är förtiofem år äldre än mig, har jag mer gemensamt med honom än med någon annan jobbare. Framför allt i ett hänseende. Numera. Vi läser båda mycket. Det var förresten han, som väckte mitt intresse. Som han manade fram, genom att med verklig inlevelse återge det han själv läst.

Oskar har bekymmer för sin motorsåg. Den krånglar så ofta. Och ingenting tycks hjälpa. Varken reparationer eller svordomar. Nyss avslutade han sina utgjutelser över sågan, genom att hota kasta den fan-i-vall och skffa sig timmersvans istället.
Jag vänder mig till Egon:
- Gillade du timmersvansen?
- Ja, man hankade sig fram då också. Fast den var billig i inköp och utan driftskostnad. Men det bästa av allt. Den höll tyst! Man behövde inte gå med hörselskydd.

Egon har fler synpunkter om verktygen. Men när han fortsätter, blir han överröstad av ”charmören”, som med högljudd röst låter sin historia kulminera.
-… och när jag kom ut från tjejens rum, kom hennes syster – en riktig goding – emot mig. Sätt dej, sa hon, så ska jag koka kaffe. För det kan du nog behöva! Nu! Så smålog hon finurligt och sa: Du kan gott stanna hos mej! I natt! För det ska du inte behöva ångra! – En annan gång, sa jag och tänkte gå. Men då undrade hon: Om vi inte kunde lägga oss på soffan? Ett slag… - Du förstår, att hon var ”sugen”! säger ”charmören” och grinar mot Oskar.
- Ja, den du! Oskar flinar.
- Men jag kunde inte ”hjälpa” henne, fortsätter ”charmören” i beklagande ton. För jag måste ju i första hand tänka på tjejen.

Egon ler ironiskt, när han med på tonvikt på varje ord upprepar:
- Å inte kunde du ”hjälpa” henne? Så synd då! Rösten hårdnar då han fortsätter: Sådant skitprat! Skäms du inte? För det som du snuskar ner försökte vi – min generation – hålla rent och snyggt. Jag skulle kunna ge dig en annan bild av livet. Från min ungdom!

”Charmören” svarar inte. Han verkar skamsen. Men Oskar, som hellre lyssnar än talar själv, ropar ivrigt:
- Berätta!

Vilken upplevelse skulle inte det bli! tänker jag förtjust och säjer:
- Ja, gör det Egon!
Men Egon drar på det.

- Ja, jag vet inte….

Varken Oskar eller jag vill dock ge upp. Vi är enträgna:
- Nog kan han väl berätta?

Egon tystnar. Han sitter framåtböjd och ser envist ned på sina händer, som stora och valkiga vilar på bordet. Och tystnaden som breder ut sig skulle varit total, om vi inte hört regnet smattra mot kojtaket. Slutligen lyfter Egon huvudet, ser på oss och säjer:
- Ja, ni ska få höra min historia. Det jag nu kommer att berätta hände alltså i min ungdom. Ja, den sammanföll i stort sett med 20-talet. Och från ett av deras senare år minns jag en lördagsnatt i juli, som jag aldrig glömmer. Lördagskvällen började som alla andra och ingenting tydde heller på, att den skulle bli annorlunda än sina föregångare.

Efter sedvanliga toalettbestyr blev jag som vanligt sittande med en bok framför mig. På den tiden läste jag nämligen mycket, i realiteten praktiskt taget allt som kom i min väg. Men helst romaner, för de kom mig att glömma en tillvaro, som jag då ännu inte hunnit anpassa mig till.

Jag minns också, att jag den kvällen avslutade en säregen bk. Handlingen i den grep mig så intensivt att jag drevs ut i natten, för tt i dess svalka tänka över den.
Medan tankarna ältade bokens problem hade jag, helt ofrivilligt, närmat mig dansbanan. Först tänkte jag vända, men så åtrade jag mig och beslöt att gå fram.

Glädjen där framme skulle nog liva upp mig och det var jag i behov av.
I skenet från dansbanan varseblev jag för mig okänd flicka, som allt emellanåt kastade förstulna blickar åt mitt håll. Och eftersom jag inte ville skymma den hon sökte, drog jag mig ifrån dansbanan. Något senare upptäckte jag emellertid till min häpnad, att flickan kom rakt emot mig.

Omedelbart därefter stod hon framför mig.

- Hej! Sa hon och log. Men leendet försvann då hon frågade: Kan ni… för i kväll… låna mig ett par kronor? För jag glömde mina pengar… hemma!
Visst skulle hon få låna! Glad över att få göra denna flicka en tjänst, slet jag upp plånboken och räckte henne en femma: Varsågod!

Hon tog emot sedeln med sänkt blick.
- Tack! Sa hon. Så snällt av er!

Vi de orden möttes våra ögon, och jag tänkte: vackrare ögon finns inte! Och så ung…! Nästan skolflicksaktigt ung , tyckte jag. Allt hos henne får mig att febrilt önska: Måtte jag nu bara få igång ett samtal, så att hon inte genast går ifrån mig!
Men jag fick strax ett nytt bekymmer. Flickan smög sin arm under min och vädjade:
- Kom, vi går upp och dansar!
Ett ögonblick tvekar jag, men flickan och valsmelodin får mig att glömma, att jag är en dålig dansör. På väg upp mot banan delger jag henne mina bekymmer.
- Å, det går nog! Ler hon.

Det visade sig också att hon fick rätt. För efter de första osäkra stegen återfår jag självförtroendet. Och bättre blev det, när flickan uppmuntrade mig:
- Så bra du dansar!
- Tack! Sa jag. I så fall är det din förtjänst!

Medan vi dansar valsen i repris, viskar flickan i mitt öra:
- Jag heter nina!
Min egen presentation uteblir, för hon fortsätter:
- Och ditt namn är Egon!
Förvånad sa jag:
- Hur kan du veta det? Då vi aldrig tidigare sett varandra?
- Jo, sa Nina och log. Jag har sett dig… en gång. Och det glömmer jag inte.
- Hur så? Uppträdde jag olämpligt?
- Nej inte alls! Men den gången hade du bara ögon för de kära böckerna, och såg förstås inte mig, som från någon meters håll med beundran i blicken såg ditt val av böcker.
- Det var på biblioteket då?
- Ja, den kvällen var jag med farbror…

Hon nämnde ett namn, som jag kände igen som bibliotekariens.
- Och det är hans familj jag nu gästar, sa Nina.

Hur länge, tänkte jag ofta den kvällen, ska Nina finna sig i att bara få dansa vals – det enda jag vågade mig på, när det nu vimlade av vana dansörer, som ville dansa med henne. Men nina avvisade dem alla, för hon lämnade min inte.
Plötsligt för Nina det på tal, som hon redan antytt och som jag därför förstod skulle komma.
- Och du som är skogsman!
- Ja, jag arbetar i skogen.
- Dom i skogen har det väj tjusigt? Hennes ögon glänser av beundran. Men jag känner mig illa berörd och säger:
- På sommaren – kanske. Vintern är förstås sämst.

Men nu vill jag glömma alla som är torftigt och grått., för att istället drömma om flickan, som ödet i natt låtit mig möta. Min fantasi börjar redan spinna trådar av kärlek mellan mig och Nina. Jag är så långt ifrån verkligheten, att ropet om sista vals går mitt öra förbi.

Men drömmen består och förändras till realitet, då Nina väcker mig och med underlig blick ceremoniöst frågar:
- Får jag lov?

Vår sista vals fick ett brått slut, för efter ett par varv viskar Nina i mitt öra:
- Vi går nu!
Utanför området stannar vi. Nina vill det. Hon ställer sig rakt framför mig, mycket nära och säger:
- Vad tänkte du på nyss… Innan vi gick upp och dansade? Du såg så bekymrad ut! Har du redan tröttnat på mitt sällskap?
Inför hennes olyckliga min, brister fördämningen inom mig. Jag kysser henne girigt gång på gång. Först våldsamt, sen – när hon slagit armarna om min hals – mjukt och innerligt. Mellan kyssarna viskar jag samma ord:
- Älskling, älskling…
När känslostormen bedarrat, står vi tysta en stund ännu flämtande. I Ninas purpurfärgade ansikte har ögonen fått en sällsam glans och jag hör henne sucka och lågmält säga:
- Äntligen.
Förvirrad lät jag armarna sjunka och sa:
- Förlåt mig!
- Förlåta? Ninas röst låter förvånad då den upprepar: Vad ska jag förlåta?
- Min heta längtan!Som jag väl tänkt dölja… men inte förmådde.
Nina ser på mig, hennes ögon är tårblanka då hon säger:
- Käre Egon! Jag är så glad för vad du har sagt och… gjort. Och hur jag känner det? Ja du märkte väl… Hon rodnar… Att jag besvarade både kyssar och smek. Så gott jag nu kunde förstås, för du är så stark.
Som skogen själv, tänkte jag, då du kramade mig. Men härligt var det!
-------------------------------------------------------------------------------------
Det som framkommer ganska tydligt när man läser berättelsen är Bertils identifikation med sitt arbete och sin läsning. Och det är de två egenskaperna som gör att Nina är intresserad av honom, i början av berättelsen markerar ”Egon”, vilket man får anta är Bertil, mot lössläpptheten (eller lika gärna synen på kvinnor som endast till för sex). Där här berättelsen berättar ganska mycket om 20-talets syn på kärlek men också på arbete som en del av identiten.

Tycker man att det är intressant kan jag rekommendera Lenin på byrån av Andrés Brink Pinto. Han har läst den kommunistiska veckopressen perioden 1921-1939 och hur man producerade normer kring, klass, genus och sexualitet.

I de texterna han har läst berättas olika historier: om kvinnor som är kommunister (men i första hand mödrar), om starka män som slåss mot fascismen och för sin klass, om att man ska ha sex lagom mycket, om borgarna som beskrivs som feminina och svaga, hur man drömmer om sovjet (utan ironi) och vikten av att alltid sätta sin klass först.

När han lägger ihop alla de här berättelserna så hittar han ideal för arbetarklassen och hur alla de här berättelserna hjälper till att skapa en arbetarklassidentitet – den kommunistiska rörelsen ansåg sig vara en rörelse för arbetarklassen och skulle också bygga den nya människan.

Läs den! Låna på bibblan eller beställ här. Vill man läsa mer av Andrés så bloggar han här.

Och boken lämnar mig med en tanke om vad är det vi förmedlar för normer idag? Vad är det för normer jag ställer upp på bloggen för att kvala in i kategorin: en bra arbetskamrat/en arbetsplatskämpe.

Visserligen består inte vänstertidningar idag av så många romantiska noveller; men i propagandan, i texterna, i våra pressmeddelanden, vad berättas? Vad är segrar? Vad är förluster? Vem gör vad? Vem säger vad? Vad är värt att diskutera? Vad tas för självklart? Borde vi använda könsneutrala ord i våra texter istället? Har vi identiteter som aktivister, som socialister, som arbetare, som bostadslösa, som ungdomar, som strejkare, som arbetslösa, som arbetarklass – vart ligger tonvikten och vilket subjekt vill vi ska vara den samlande faktorn och identifikationen ska ligga vid?

Sen ska man komma ihåg att normer inte i sig är dåligt: det är bra med normer om att vi inte skvallrar på våra arbetskamrater, att man inte agerar strejkbrytare och att vi ger faan i att kommentera att folk ser ut som julgranar så länge de uppför sig.

Vill man läsa en till novell av Bertil Thunberg finns den här; Skogen blev mitt öde, och femitre år var jag dess fånge. Berättelsen är ett arbetsplatsreportage från skogen och innehåller inga kyssar eller dansbanor.

Om man är intresserad av skogsbruket finns en bra redogörelse här. Och vill man läsa mer om hur det var att arbeta i skogen kan man läsa Dan Andersson – en av hans dikter Hälgdagskväll i timmerkojan och Thåströms Om Black Jim handlar om Dan Anderssons död i cyanidförgiftning på Klarakvartetten år 1920.

Men vad svarade då Albert Bonniers förlag?

Bäste Bertil Thunberg!

Det finns ett betydande dokumentärt värde i den berättelse du sänt oss, tycker vi. Man får verkligen veta en hel del om en statarfamiljs livsvillkor. men tyvärr har berättelsen inte riktigt sådana skönlitterära kvaliteter att vi kan ge ut den och vi returnerar manuskriptet till dig. Berättelsen var ju dessutom i kortaste laget för att bli bok. Tack för att vi fick läsa!

Med hälsningar från
Hans Isaksson

Jakten på det försvunna manuskriptet går vidare.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Överfall på folkpartistisk valarbetare har inget med NMR att göra, jesper skriver Gränslandet och det politiska, Baskien Information skriver “Solidaritet med Apurtu”, Jinge skriver Aftonbladet talar om Apartheid i Israel

Skogen blev mitt öde, och i femtitre år var jag dess fånge

2009-05-29T17:47:00.003+02:00

Bertil Thunberg berättar om sitt liv i skogen.

För mig blev 1917 ett minnesvärt år. Inte bara därför att ett världskrig då rasade ute i Europa, utan mest för att året gav mig de första lärospånen i skogsarbetets villkor.

För det året tröttnade mina föräldrar: Henrik och Gerda på statarlivets ”vällingklocka”, som de troget gått efter i femton år.
- Då slog jag mig fri! sa Henrik, när han efteråt komenterade händelsen.

Sista veckan i oktober om var statarens ”frivecka”, flyttade familjen till ett s.k. skogsarbetartorp. Torp är nog för mycket sagt, för det hade inte ens två tunnland jord. Stället skulle föda en ko, vilket det också gjorde i början. Men så småningom – efter fars myckna backslåtter – blev det två vuxna djur i lagården.

Då nu Henrik på hösten 1917 startade sitt skogsarbete, tog han även sina två äldsta söner, Uno och Niklas, om fjorton och tolv år, med till skogen. Ja, tolvåringen – det är han som berättar det här – blev inte omedelbart skogsjobbare på heltid, för han hade ett år kvar i folkskolan, och den ville gärna ha honom där tre dagar i veckan.
- Ni får hugga ved! sa skogsvaktaren, då far frågade honom om arbete.

Men senare, under vintern, kunde det bli tal om timmerhuggning. Vi höll dock fortfarande på med veden, när vintern led mot sitt slut.

Men sen – då vårsolen började gassa på i södersluttningarna, kom det bud om tummerhuggning. Anledningen till den sena huggningen var, att vår arbetsgivare, det årsgamla Bolaget, då uppförde ett sågverk.

Tänk – vi skulle få hugga timmer! Det gladde oss bröder, som inte ville hugga ved för jämnan. Vi upptäckte dock snart, att även timmer huggningen hade sin avigsida. Visst tjusade det oss att se trestocksträden bracka ikull, men ack – vad vi fick kämpa innan det hände.

Stocksågen, en såg med handtag i båda ändarna, var den tidens bästa fällningsverktyg. Den sköttes alltså av två man, som bildade ett s.k. huggarlag.
Vi tre etablerade et lag, givetvis med far som självskriven ledare. Som ett kuriosum från den tiden minns jag, att far alltid använde stocksågens fasta handtag, medan vi bröder bytte av varann vi det andra avskruvbara handtaget.

För oss bröder var det sagt: att efter ett pass vis stocksågen skulle man få kvista fällda träden. Kvistningen var i sig själv krävande, men eftersom man kunde moderera arbetstakten, fick jag mest hålla på med det.

Framåt sommaren skulle min bror konfirmeras, och de två dagar i veckan han ”läste” hos prästen, blev jag ensam om brödrasidans handtag. Läsdagarna bekymrade inte bara mig, utan säkert även far, som då – med tanke på min dragkraft själv fick slita värst.

Så här efteråt tycker jag, att det var ovanligt mycket som då gick oss emot.
Våren kom som sagt tidigt och solen värmde, så att svetten formligen rann från ens mörkröda ansikte, när man likt en märla stod dubbelvikt och spjärnade på med en motsträvig fällningssåg.

Törsten blev så intensiv, att man nästan förlorade vettet. Och utan att tänka på följderna drack man stillastående gölvatten begärligt, även det visade innehålla mygglarver eller annat grums.

Så var det kådan, som oavbrutet ”labbade på” stocksågen och gjorde den kärv och mycket tungdragen. Far hade kommit över lite bonnolja, som han försökte ta bort kådan med istället för fotogen som det borde ha varit, men som då, på grund av världskrig och avspärrning, inte fanns att köpa.

Från första världskriget och dess följder har jag många sinnesbilder bevarade. Minnen som aldrig kommer att förlora sin skärpa.

De första åren tyckte vi nog lite var [och en, min anm.], att kriget inte angick oss. Man läste bara om det i ortstidningen, som då kom ut fyra gånger i veckan.
Men fram emot hösten 1917 blev det annat av! Då nåddes även vi av krigets svallvågor. För då började många förnödenheter försvinna från affärsdiskarna, medan andra måste ransoneras. Det hände också att varor – som man enlig kommisionen skulle få köpa – inte gick att få tag på. Och mängder av ersättningar och imitationer salufördes till högt pris.

Mina vinterpjäxor t. ex. de hade bottnar av trä och i övrigt var det fårskinn och papp men kostade ändå över 90 kronor. Men de höll inte så länge heller. Nej, blötsnön fick dem att smälta.

Tillgången på matvaror krympte undan för undan, trots att man spädde på med olika surrogat. Brödransonen var så knappt tilltagen – i varje fall för dem likt oss måste äta matsäck, att mången husmor tvingades blanda in potatis i brödet. Såvitt man nu hade potatis, som det – efter sommarens svåra torka, var ont om hösten 1917.

I familjerna drabbades hustru och hemmavarande barn värst, för brödet gick ju till den eller de, som arbetade utanför hemmet. Ja, tiden var hård! Och jag minns – hur mor Gerda offrade sig för oss tre i skogen. För trots att hon gav lillpojken di, nändes hon sällan ta en brödbit själv.

För att återvända till själva jobbet, så slet vi oförtrutet vidare. Men till slut – när timmerskiftets sista träd var ordentligt uppansat – fick vi ändå tid att räta rygg en stund innan hemfärden tog sin början.

Från vår första säsong i skogen står än idag ett synligt minnesmärke kvar. Det är socknens första ålderdomshem, som vi någon gång på senvåren 1918 högg en del virke till. Minns jag rätt, så blev det färdigt nästkommande årsskifte. Som sagt, det finns ännu kvar, men som ålderdomshem har det för länge sen tjänat ut.

Efter ett par år blev fars arbetslag decimerat. Min bror slog sig då ihop med en annan huggare. Jag stannade däremot kvar, och skulle göra så ytterligare några år framåt.

Läsaren undrar kanske: Hur gick det med fars dröm om ett fritt arbete. Blev den uppfylld? Ja, fri var han i den meningen, att ingen överordnad ständigt hängde över honom. Men, det fanns en annan pådrivare! En som inte ”la fingrarna emellan”: Ackordet! Ja, ackordet var den osynliga piska, som alltid – likt en mara hängde över honom. Så talet om det fria skogsarbetet var – när allt kom omkring – bara en chimär.

TRAMS på AMS

2009-05-22T23:30:00.009+02:00

Tryck upp dörren till AMSdagiset och kom en halvtimme försent till morgonsamlingen. Stega in på heltäckningsmattan utan att ta av dig skorna, avbryt morgonsamling (där ni berättar något "trevligt", "spännande" och "roligt" från gårdagen). Lägg upp 15 Metro och två kexchoklad på bordet, skit i AMSdagisfröknarnas anförande och säg följande:

"Att söka jobb är ju inte särskilt kul, och det är ändå bara en som kommer att få det sökta jobbet. Ja, det är ungefär som en tävling där vinnaren får priset och de andra inte ett skit och ingen lyssnar när de klagar. Vi sitter ju här för att de ska sålla eliten så de vet vilka som behöver bry sig i att söka jobb och vilka som de kan låta fortsätta spela flashspel. Så därför tänkte jag nu att vi skulle kunna tillämpa detta i praktiken och ha en liten korsordstävling, där vinnaren får kexchoklad och övriga loosers får se på när vinnaren äter upp dem."

Sätt dig ner, se minerna och bli utkörd från dagiset och bli hotad med att om du någonsin dyker upp där igen så ska de skriva ut dig från AMS. Tryck upp dörren med två lådor skrivarpapper under armen och släng det i en buske efter 50 meter bara för att. Bara för att du kan.

Du är 15 Metro och två kexchoklad från frigivning.

Matona backar inte. Överhuvudtaget! Läs!

Konfliktportalen.se har ockupationsfeber! Dom ljuger drar slutsatser från 165, Salka skriver ett magiskt inlägg, AndreaDoria gillar vita teletubbies med sköldar, PRESSMEDDELANDET när ockupanterna tog St Lars på söndagen och läs ockupantscenen.se också.

Långfingrigt initiativ: Vägra betala deras kris

2009-04-30T17:42:00.001+02:00

Det här är krismanagement. Hur man klarar sig när man bara får 80% av lönen, färre timmar och matpriserna går upp. Man har rätt till en vettig levnadsstandard och det är alltid bättre att ha några extra ess i ärmen än att behöva äta makaroner hela månaden.

Första tricket i boken: Saker man inte borde behöva göra - TRADERABEDRÄGERI

Så här gör du: skapa en auktion och sälj någonting som inte är alltför dyrt, mellan 500-700 kronor. Skit i att skicka iväg det och skyll på posten.

Några förhållningsregler:
Tänk Robin Hood - lura de rika inte de fattiga. Det vill säga, det man lägger ut på sin påhittade auktion är "Mein Kampf"- signerad av Adolf Hitler och värdefulla mynt INTE lura barn på deras special edition-lego.

Använd inte ditt eget personnummer utan leta reda på din lokala kommunpolitiker och sno hans eller hennes. Var lite uppfinningsrik, men sparka uppåt inte neråt.

Tänk på att inte göra det för ofta utan att det är en inkomst när det krisar och då och då. Du vill ju inte få hembesök av farbror blå.

Trick nummer två: Lefthanding
Man får inte med sig så mycket, men den där dyra peston och lyxosten slipper man betala för.

Tricket är att ingen är så dum att de i fullt dagsljus skulle sno någonting i en sådan där genomskinlig påse som man har till frukt, eller hur? Eftersom det är otänkbart så gör man det.

När du går in på ICA plockar du på dig lite frukt och i en genomskinlig påse lägger du andra grejer du vill ha: choklad, batterier och annat (lägg inte i för mycket bara!). När du känner dig klar går du fram till kassan och lägger upp burken med krossade tomater och några äpplen, håller den genomskinliga plastpåsen i vänster hand som du håller ner så att det inte syns att du håller någonting i handen från kassan. Betala och glid igenom kassan!

Om någon skulle säga: SKA INTE DU BETALA FÖR DET DÄR? Spela dum, skämta om hur förvirrad du är och se till att rodna massor. Betala och gå ut. Du måste alltså se till att du har tillräckligt med pengar för att kunna betala det du lefthandar om du skulle bli påkommen.

Fördelen med att lefthanda är att det är riktigt svårt att åka dit på det. Att vara senil och glömma grejer gör ju även vanligt folk med intentionen att betala.

Självklart rekommenderar vi ingenting av ovanstående utan vi berättar historierna som underhållning, visst är det underhålande? Den här tekniken fungerar bäst när det gäller matbutiker och är du i en sådan situation att du behöver stjäla mat behöver du den antagligen och Jesus lärde oss att det ingenting moraliskt fel med det.

Så: Om du stjäl blir Jesus glad.

Gäsp! Jag sitter på callcenter, gubbjävel!

2009-04-24T13:03:00.005+02:00

Ska man läsa Marx eller inte?

Kim Müller som länkar till alla andra blogginlägg som också skrivit om det.
Socialism.nu

Några reflektioner omkring det;
Att folk inte läser Marx beror inte på att de är dumma, lata och att skolsystemet har kollapsat. Det beror på Marx. Eller ja, egentligen inte han heller. Att ondgöra sig över att folk inte läser Kapitalet är lite som att ondgöra sig över att folk inte pallar titta på trettiotalsfilm där de pratar sådär jättesnabbt.

Språket Marx använder är snårigt och svårt. Han beskriver exemplifierar med saker man inte har en relation till överhuvudtaget, fenomen som mest rör sig i fabriken (gäsp! jag sitter på callcenter, gubbjävel). När han skrev Kapitalet så befann han sig i en annan social verklighet med andra normer och ett annat språkbruk. Så universell är inte Marx att det bara är att öppna boken med ett glas rödvin.

Och kommer inte arbetaren till Marx får väl för faan det som är revolutionärer göra sig en ansträngning för att Marx (marxism, teori, whatever) ska komma till arbetaren. Helt enkelt; på 1800-talet pratade man om kapitalism på ett sätt, hur pratar vi om det idag? (För det kan ju inte vara någon som menar att folk ska börja formulera sin antikapitalism 1800-style?)

Om man tycker att folk minsann ska läsa någonting så är det ju upp till en själv att möjliggöra en sådan läsning/förståelse - inte moralisera över att folk inte gör det.

Historikern Ulrika Holgersson hävdar att erfarenheter inte existerar utanför det diskursiva (ett samlingsnamn för de infallsvinklar, begrepp, sätt att resonera, frågeställningar och så vidare som tillämpas inom ett visst område/kultur/befolkningsgrupp osv. En jargong kan man likna det vid). På ICKEakademiska: erfarenheter är något som blir till när vi formulerar oss i språket vare sig vi gör det i tanken eller genom att artikulera det. Alltså att man måste kunna formulera det i språket för att det ska vara en erfarenhet. Man kan säga att det ständigt pågår en kamp om vilka begrepp som ska vara dominanta och vilka erfarenheter som ens ska vara möjliga att tänka och uttala. Till exempel var det inte alltför länge sedan kvinnliga präster var en omöjlig tanke.

Om man håller med om ovanstående så kanske man inser det absurda i att tycka att alla ska läsa Kapitalet och formulera sig i ett språk som inte är deras utan som tillhör någon annan.

Och våra erfarenheter är inte erfarenheter förens vi formulerar dem. Revolutionärers/vänsterns/kommunisters/ja, ni fattar uppgift bör ju vara att möjliggöra forum där vi kan formulera de erfarenheterna. De erfarenheterna som ligger utanför "Man får vara glad att man har ett jobb", "Det går väl rätt okej på jobbet...".

Det måste finnas ett utrymme att formulera "Vi får inte ens lön, det här är ett bidrag", "Jag drygar ut ALFAkassan med att stjäla - jag vill inte skämmas för det", "Jag hatar att jobba på dagis, jag hatar barn om jag inte slutar kommer jag slå någon" utan att någon flippar och tycker att det är så ädelt att vakta barn att man inte får hata det. Eller att snatta är individuellt trams som man ska lägga av med.

Om vi aldrig kan formulera de erfarenheterna så kan vi aldrig formulera våran egen antikapitalism. Och varför ska vi formulera vårt hat mot systemet med någon annans ord som är en produkt av någon annans erfarenheter?

Vi lever i kapitalismen varje dag, det är inte så att vi inte känner till den. Det måste bara finnas ett utrymme där vi kan formuleras oss utan att någon myndigt säger att lösningen på problemet är 6 timmars arbetsdag, mer pengar till omsorgen eller rödare brandbilar och bredare trottoarer. Kan vi formulera våran erfarenheter, problem kan vi också formulera vad det är vi vill. Vi kan bara företräda oss själva och det räcker.

Helt enkelt: läs Marx om du gillart. Men försök inte att få alla att formulera sig som honom för det är slöseri med tid.

Just nu tror jag dem här pinsamma bloggarna som bara vältrar sig i sig själva och sitt privatliv är den arenan där man verkligen kan uttrycka hur det känns. Min misstanke är att hon som skrev: http://argungdom.blogspot.com/2006/09/gymming-with-tears-in-my-eyes.html inte har läst Marx men hon formulerar sig lysande ändå.

Vart är arbetsplatsbloggarna som sluter sig samman och kommunicerar erfarenheter som ligger utanför "social, trevlig och gillar att ha många bollar i luften"? De bloggarna som pratar om sig själva och som brottas med lösningen på sina egna problem och inte ropar på en avlägsen arbetarrörelse eller abstrakt någon annan utan faktiskt gör något? De som tänjer på gränsen om vad man får och inte får säga och göra?

På tal om sådana: Matona, Kim Müller, Vardagspussel, Total Avlöning, Tusen Pekpinnar, Förtroligt med May Engvall, Postverket. Glömde jag någon?

Vi behöver inga lärare, vi behöver formulera oss och ha en yta för diskussion.

LEKTION SEX: Odla din paranoia

2009-04-23T00:37:00.001+02:00

Man ska vara paranoid på jobbet. Grundinställningen ska vara något i stil: är det bra för chefen/kommer det från chefen är det dåligt. Allt chefen tar i blir till bajs även om hon/han har goda intentioner.

Din chef vill att du ska jobba mer. Du vill ha det lugnt på jobbet.

Några exempel:
Chefen kommer rännandes ner på avdelningen och börjar prata om hur viktigt det är att ni dokumenterar allting ni gör på jobbet. Allt som ni gör med de boende ska dokumenteras i det digitala journalsystemet. Allting från extra duschningar, till promenader till om vi gör något annat förutom att byta blöja ungefär. Jaha, det är väl bra är ju ens första tanke eller åtminstone spelar ingen roll.

Men med lite fakta i bakhuvudet så kanske det inte alls är så bra. Några fakta:

1. Chefen är inte på avdelningen alltså hon/han lite koll på vad vi gör. Han/Hon får förlita sig på rapporter från anställda på avdelningen och skvaller. Vad som stämmer är alltså svårt att avgöra.
2. Journalsystemet dokumenterar allting vi gör. Det vill säga: chefen får en översikt hur mycket vi hinner med på våra arbetsdagar. Ju mer vi skriver desto mer tid har vi. Alltså är det övervakning.
3. Men de boendes bästa då? Står det i din journal hur ofta du duschar? Om du promenerar? Att skriva frångår systemet med att man är beviljad insatsen dusch en gång i veckan osv. Istället för att man avtalar en insats och utför den - måste vi nu skriva ett "kvitto" på att man har gjort det.

Men vad ska då chefen med informationen om våran arbetsdag till?

Nedskärningar såklart. Spara in på personal såklart. Tror du verkligen politikerna bryr sig om extraduschar när de sitter med siffror och finanskris på ett nämndmöte? Jag tvivlar. Tvivlar är väl fel ord. De har ingen jävla aning är nog mer korrekt. Tjänstemännen lägger oftast bara fram förslag som politikerna röstar igenom. Alltså: politikerna får oftast inte ens ett val att bry sig.

En arbetskamrat till mig berättade att det här inte är något nytt. 90-talet, nedskärningarna och besparingarna så hände exakt samma sak. Chefen ville att de skulle dokumentera allt och sa att en del av den individuella lönen skulle baseras på det (är det förresten en slump att individuell lön infördes i en kristid? Perfekt att splittra personal och sänka lönerna). Det var ljug. Det som hände var att de lydigt dokumenterade A L L T och lite senare blev det schemaändringar och en hel tjänst drogs in trots att de boende blev inte färre.

Detta tack vare att chefen kunnat samla information om deras arbetsdag via journalsystemet och på så sätt räknat ut vart han/hon kunde dra in personal.

Samma sak sker igen på samma arbetsplats och de i hennes pass har beslutat sig för att inte dokumentera extra arbete, nu gäller det bara att få med sig det andra passet också vilket har visat sig svårt. I det andra råder en splittring och personalen konkurrerar om att vara duktiga och göra ett bra jobb. Dokumentationen blir ett sätt att visa fram fötterna för chefen.

Senast jag pratade med min arbetskamrat sa hon att en ny schemaändring var på väg.

Allting återupprepar sig: kris, nedskärningar och nedläggningar. Dokumentation, schemaändringar och indragningar.

Men vad kan man göra då?

Dokumentera ingenting annat än det absolut nödvändiga och försök vända dokumentationen emot dem. Dokumentera varje gång en vårdtagare gör någonting utanför det vanliga som ger er merarbete.

På min nuvarande arbetsplats har nu har vi en alkoholist som borde bo på behandlingshem istället för äldreboende eftersom hon beter sig så illa. Så vi dokumenterar varje gång hon är full, uppför sig illa mot andra boende osv. För att kunna få underlag för att få henne flyttad. Dokumentera varför du inte hinner med något: "Vi kunde inte ta X på dennes beviljade promenad eftersom vi hade extrainsatt APT-möte".

Allt de försöker använda mot er - vänd det mot dem!

Skriver chefen avvikelse på dig, skriv avvikelser på han/hon (man kan fortfarande skriva dem anonymt och de går till din chefs chef och medicinskt ansvarig sjuksköterska - så de kan inte mörka det) för att du inte fått info om/att ni inte utfört arbetsmoment för att ni varit underbemannae osv. Sätt i rutin att inte hinna klart om ni är underbemannade - ju fler som drabbas desto större blir trycket på chefen att det inte händer igen.

Och lär upp vikarierna fort! Vikarier vill gärna visa sig duktiga för att få behålla sitt jobb, vilket inte är något konstigt, och därför gärna dokumenterar extra mycket eller jobbar extra snabbt osv. Se också till att markera snabbt att ni löser konflikter internt utan chefen, ni vill inte ha en skvallerbyta på avdelningen.

Helt enkelt: chefen vill kontrollera er - ni vill inte bli kontrollerade och de kan inte kontrollera oss om vi inte låter dem få veta vad vi gör på våran arbetsdag. Var försiktig med vilken information du lämnar ut till din chef, som amerikanerna säger: You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you.

En klok arbetare är paranoid.

Kommunalråd gråter ut: Jag fick sparken för att jag kissade i en blomkruka!

2009-04-14T02:25:00.003+02:00

Seriöst. Jag är allvarlig på riktigt. Det är sant.

Arbetsplatsreportage från maktens korridorer:
Alla borde få sitta i en partistyrelse. Det är sjukt kul, eller ja, inte alltid men det har sina highlights: obegränsat med kakor, kaffe och en gång vart tionde år sker det en riktigt smaskig lokal skandal.

Det gäller att lyckas pricka den där skandalen rätt så man slipper sitta där nio och ett halvt år innan socialdemokratin parodierar sig själv.

Jag satt två år innan det hände någonting som var kul på riktigt. (Saker som inte var lika kul men som hände: Arbetarekommunens ordförande sa att arbetarklassen inte längre finns och att vi borde förfina kapitalismen och en studieansvarig berättade att han tyckte att muslimer var smutsiga - det är väl ändå ingen som tror att riksdagspartierna är rumsrena?)

Men det som var riktigt jävla kul att sitta i styrelsen var när kommunalrådet fått lite för mycket innanför västen på en Finlandsfärja och kissat i en blomkruka.

Inte värre än en skruvad fredag kanske man tänker. Förvisso inte, men å andra sidan hur ofta hamnar dina fylleupptåg på löpsedeln för aftonbladet? Just det.

Det blev akut kris i mellanmjölkens land! HERREGUD!! Kissa i en blomkruka och vara kommunalråd! Det måste vara alkoholproblem!. De mer trogna socialdemokraterna som ville tro att Göran (ja, det är sant han hette Göran) spekulerade i hur vida han hade blivit drogad eller inte. Kunde det ha varit sådan där äxtasy? Den blir man ju helt galen av och bara vill dansa och farlig är den också. Progesterex kan det vara det? Kanske någon som lagt pillret i fel drink, för ingen vill väl våldta Göran?

Så gick diskussionerna runt, runt.

Eftersom spekulationerna inte nådde någon gräns delade till slut två läger upp sig.

Lag ett: den borgliga ledarsidan i lokalblaskan i spetsen - alkis. Det var allt som kunde sägas. Klart han var alkis. Göran har supit skitmycket men vågar inte erkänna och säger därför att han drack tre mellanöl.

Lag två: de som hade en partist från distrisktsstyrelsen i spetsen - han blev drogad. Så var det. En vuxen karl börjar väl inte pissa i blomkrukorna efter tre öl? Nä, nä, nä, det kunde ni glömma. Vill ni avsätta honom som kommunalråd för att han blev drogad?

Det lokala sossepartiet undvek att ta ställning eftersom det trots allt var valår om ett år. Allting fortsatte växa och i den lokala tidningen debatterades det blomkrukekissandets vara eller icke vara. Lokaltidningen letade också reda på städaren som fick gråta ut i tidningen om hur förnedrande det var att torka kommunalrådspiss (till skillnad från idiotfull-och-sjunger-kareoke-spyor fick man anta). Utanför partiets expedition sprejar någon: kissnödig?

En tokarg sosse-expeditions-Agneta ringer mig och spottar och fräser i telefon och börjar prata om att SSU borde ha respekt för partiet. Jag blir förolämpad, tror ni att det var vi? Att det inte finns andra som hatar dem mer? Nu i efterhand är jag ganska stolt att man tyckte att vi var så pass labila att oss kunde man aldrig räkna med under partipiskan. Kanske borde vi tagit på oss skulden.

Skandalen når i alla fall sin kulmen när kollegor som Göran ha haft på olika arbetsplatser börjar ställa upp och tala ut om hans dryckesvanor. Då kan partiet inte stoppa huvudet i sanden längre. Någonting måste man göra oavsett om man vill eller inte.

Man gör som man alltid gör, avgör saken på arbetarkommunens styrelsemöte för att ha en skendiskussion med följande omröstning på ett medlemsmöte.

Det där arbetarkommunsstyrelsemötet var det bästa någonsin. Personligen var vi i SSU helt inställda på att han hade pissat i blomkrukan men vi gillade honom ändå eftersom han alltid började sina anföranden för ssu:arna med orden: Jag som marxist tycker... Och i den klubben jag hade blivit politiskt skolad var det viktigare att man var marxist än korrekt i alla lägen. Även marxister felar ju liksom.

Hur som, på mötet sitter en gråhårig man som närmar sig 62 och skruvar på sig och tycker livet är ganska obekvämt. Han försöker förklara något om öl, prostata och att plötsligt bli jättekissnödig så att man inte kan hålla sig. Han försöker jämföra det hela med ett handikapp och frågan hänger i luften men ingen vågar uttala den: är du alkoholist?

In i detalj pratar vi om blomkrukekissande, om den stackars proletären - ska de verkligen behöva torka ARBETARpartiets kiss? Vad tycker väljarna nu? Har du förtroende för nästa mandatperiod? Du har ju en del andra skandaler bakom dig? (som när du gav bort 70 miljoner till ett företag utan kommunfullmäktigebeslut).

Ju mer vi diskuterar desto mer faller saken i sig bort och folk börjar prata om borglig vinklad media och valet. Det där jävla valet och de där jävla väljarna. Om vi behåller Göran så kommer inte arbetarklassen (som egentligen inte finns alltså) att inse att SAP är vägen till frälsningen utan då kanske vi får ett borgligt styre.

Så fort det sägs så är diskussionen avgjord, det är inpräntat i sossarna att Sverige måste ha en socialdemokratisk regering annars skiter sig allting, men allra främst: man blir ju av med partistödet.

Ekvationen blir Göran - blomkrukekiss - andra skandaler = inget partistöd - han måste bort NU.

Så passerar medlemsmötet, stängt såklart och media hänger utanför i hopp om att höra något smaskigt. Innan diskussionen faktiskt blir någonting annat än positionering så påminner någon om den borgliga alliansen-spöket. Salen blir knäpptyst, rösterna läggs i en låda och vips så var marxisten arbetslös.

Det enda jag undrar är hur det har gått med prostatan, Göran? Fortfarande kissnödig?

GÆSTBLOGG: Min arbetskamrat

2009-04-01T02:54:00.001+02:00

Innan vårdstrejken bröt ut i Danmark 2007 i hemtjänsten så skrev min arbetskamrat en dagbok om en dag i hemtjänsten. Hon blev ombedd av sin fackförening att skriva den och hon fick läsa upp den på alla möjliga platser. I oktober gick FOA (fackförbundet) ut i strejk.

Medan vi sitter och väntar på att klockan ska bli 23.00, det är då vi slutar, berättar hon för mig om känslan att strejka.

På arbetsplatsen var vi organiserade i olika fackföreningar vilket gjorde att alla inte strejkade eftersom de andra fackföreningarna inte gick ut i sympatistrejk.

Tekniskt blir det så att när man går ut i strejk i Danmark så blir man sparkad av Københavns kommun och anställd av sin fackförening. Eftersom strejken får inte drabba tredje part så vi var anställda av våran fackförening (sic!) i nödberedskap. Det vill säga att vi gjorde bara det allra nödvändigaste: såg till att folk fick piller och mat.

De andra från andra fackföreningarna gick inte ut i strejk men de agerade inte heller strejkbrytare heller, Utan de kom sina vanliga tider: satt på kontoret, fick lön men jobbade inte. Det provocerade mig att de inte jobbade medan vi som strejkade gjorde det.

Fackföreningen tog alltså över skötseln av verksamheten under strejken - så var det någonsin frågan om en strejk?

När fackföreningen kom in och anställde mig så blev de min nya chef då kände jag att de tog min kamp ifrån mig. Det som var kampen för fler händer och mer pengar blev fackföreningens kamp. Jag kände mig inte hemma i den längre.

Jag frågade Charlotte varför hon gick ut i strejk och hon berättar att det främst handlade om hennes arbetssituation, stressen med minuttyranniet. I Danmark så räknar ledningen ut det exakta antalet minuter som en insats ska ta. Till exempel: 8 minuter - tvätt ovankroppen, 3 minuter - tvätt underlivet, 10 minuter frukost osv. den kortsaste insatsen hon hade var 5 minuter. 5 minuter för att slänga soporna för att komma in i lägenheten, ta sopor och sopnyckel, gå igenom gångarna, slänga soporna, gå tillbaka, hänga tillbaka nyckeln och säga hejdå. Hon berättar att till en två rums-lägenhet har de fyrtio minuter att städa men att i innerstan där de rika bor har de två till tre timmar.

När man kommer in på morgonen så tar man sin handdator där alla ens besök med tidsangivelser finns beräknade. Om journalsystemet är nere är det helvete och man har ingen aning om vad man ska göra. Vi har tio minuter avsatta till rapport men de räckte aldrig, oftast var någon sjuk och vi var tvungen att dela ut dennes besök mellan oss kanske var det en vikarie som behövde hjälp och man skulle instruera samla nycklar och koordinera samtidigt. Jag var aldrig iväg förens efter en halvtimme. Och aldrig slutade jag i tid heller. Det gick inte.

Jag undrar hur hennes fackföreningen var under strejken, hur ställde ni kraven? Samlades ni under strejken för att hålla gnistan uppe?

Under strejken anordnade fackföreningen möten som jag gick på och där stod det någon gubbe med gitarr och sjöng protestsånger. Jag tyckte det hela var meningslöst och gick ut för att prata med mitt fackliga ombud. Då kommer det ut en betongtant helt klädd i FOAkläder som det "fler händer i vården" på tröjan och säger åt mig att det är nog bäst att jag går in igen och sätter mig.

Jag lessnade på allt och gick hem. Resultat av strejken blev inte speciellt mycket, fyra kronor i timmen ungefär. Det jag strejkade för: en drägligare arbetssituation kom aldrig upp på dagordningen så jag var tvungen att sluta eftersom jag nästan blev utbränd. Däremot har jag hört av kollegor att det nu har blivit värre. Nu ska jag byta fackförening, den där skiten vill jag inte vara med i.

Jag funderar på om en fejk-strejken börjar bli en facklig taktik mot medlemmarna i facket?

Vid ett annat tillfälle när jag frågade Charlotte varför man hade utbildning i "Vårdtagarens sexualitet och hur den påverkas av medicinering" på ett fackföreningsmøte så berättade hon att det är standard procedure i Danmark.

Fackföreningensavgifterna är så höga att man måste motivera dem. I FOA kostar det cirka 1000 danska kronor (multiplicera det med 1,52 så får du veta vad det är i svenska kronor) att vara med och därför erbjuder de kurser i olika vårdområden. Men de erbjuder också olika arbetslöshetskurser om man skulle bli arbetslös exempelvis om hur man skriver CV och sådant. När jag frågade en annan kollega om de här fackliga utbildningarna så sa hon att om man gick tillräckligt många så kunde man komma upp ett lönesteg (i Danmark har man fortfarande tarifflöner).

Jag baxnade när jag hörde det här: betalar man fackföreningen för att vara AMS, arbetsgivarens fortbildning, men också ens egen lönehöjning som man gör utanför arbetstid. Plus att man betalar pengar till strejkkassan fr att anställa sig själv under strejker. Herregud.

Samtidigt blir jag imponerad av att Charlotte inte backade, att hon inte var rädd för repressalier. Med sitt fulla namn ställer hon upp och organiserar strejken, hon skriver under texten från hemtjänsten med sitt fulla namn. Fuck ansiktslöst motstånd, det här är in your face-strejk.

Samma sak hade inte varit möjlig i Malmö Stad som svartlistar alla de inte kan behandla som skit: folk som organiserar strejker, folk som är på väg att LASas, folk som är jobbiga, folk som tar fackliga förhandlingar osv.

Det är så paradoxalt - samtidigt som FOA är en del av diciplineringen och dämpar sina medlemmar så är motståndet och sprickorna tydligare. Det finns inte samma samförstånd.

Mot den här bakgrunden blir jag helt förvirrad av den danska vänster jag har träffat som argumenterar för en masslinje i facket; att vi alla ska vara organiserade i samma fack. Jag kan förstå det, strejkerna blir verkningsfullare då men samtidigt - 1000 kronor i månaden för den där byråkratiska maskinen? Om facket har en sådan roll, är det inte i den utomfackliga kampen möjligheterna finns då? Där man slipper dryga ombudsmän och att bli anställd av sin egen fackförening som tar bort närheten till sin egen kamp?

Behövs det verkligen ett syndikalistiskt fack i Danmark? En till organisation för förhandling? Det verkar ju finnas ganska många. Min misstanke är att det kommer suga upp utomfackliga tendenser och dämpa sådant som vilda strejker till exempel. Att det är ett bra initiativ men snarare kommer fungera som en avledande manöver där man sätter tilltro till förhandlingar istället för sitt kollektiv på arbetsplatsen. Det man ska klura på är hur man kan få kämpande arbetsplatskollektiv att kommunicera med varandra - en folkrörelselinje i Danmark.

Nedan följer texten som publicerades strax innan strejken. Texten är på danska men i parenteser så skriver jag det svenska ordet vid svåra danska ord.
Kuriosa: Alla namnen är fingerade och de boendes namn i texten är hämtade från danska politiker.

Dagbog fra minuttyranniet

Mit navn er Charlotte Ørsted-Petersen. Jeg arbejder som so-su hjemmehjælper (undersköterska i hemtjänsten) i Nord-Vestamager (det ligger i København).

Dette er en historie, om en arbejdsdag i hjemmeplejen (hemtjänsten), alle navne er opdigtet (påhittade) men oplevelserne tager udgangspunkt i det virkelige liv.

Jeg starter min arbejdsdag kl. 7.30.

Vi har kun kort tid om morgenen til at udveksle nyt(rapportera), støj niveauet (ljudnivån) kan godt være højt og ofte går vigtige informationer tabt (missad).

I dag er computeren igen gået ned, så inden jeg har fået min kørebog (loggbok) og samlet nøgler (nycklar) ind, er jeg allerede bagud (försenad).

Oveni har vi to sygemeldinger (sjukanmälningar), så vi må køre med overlap, men det har vi prøvet før, så det går nok.

Jeg starter med at køre hjem til fru Vestager, hun skal på WC. Men transporten er forsinket så det bliver jeg også.

Afsted til næste besøg.

Fru Smith skal have støtte-strømper på og morgen mad, men da jeg er lidt sent på den, er benene allerede hævede (svullna), og hun har selv lavet morgen kaffe, for medicinen må ikke tages på tom mave.

Husk nu at få rigeligt at drikke, minder jeg hende om, på vej ud af døren, og takker selv nej til et glas saft, for ellers skal jeg tisse (kissa) hele tiden, og der er ikke visiteret tid til at gå på toilettet, vel vidende (vetande) om at ca. 60 procent af gamle hjemmehjælpere udvikler inkontinens.

28 minutter forsinket

Så er det afsted (iväg) til Petersen, her går det skidt. Han faldt i sidste uge, blev indlagt og lige så hurtigt udskrevet igen. Nu sidder han med smerter, græder (gråter) lidt og beder om en avis og friskt brød fra bageren, for han har ingen pårørende (släkt) og magter (orkar) ikke selv at gå på gaden.

Beklager, skal kun rede (bädda) sengen og gå ned med affald, siger jeg med det ene ben ude af døren. Ville gerne trappe-træne med Petersen, så han kunne bevare sin gang funktion, men det har vi ikke ressourcer til.

Nu er jeg kun lige 28 minutter bagud (sen), så der skal helst ikke ske for meget uforudset, det er der ikke plads til.

Næste stop er hos Rasmussen, her skal jeg møde min makker (kollega), og da jeg er forsinket bliver hun det også. Her går samarbejdet med aftenvagten (kvällspersonalen) noget trægt, sommetider føler jeg vi modarbejder i stedet for. Gid vi kunne få tid og plads til at mødes, så ville vi planlægge og aftale bedre pleje (vård).

Nu skal jeg virkelig tisse, her kan jeg godt låne toilettet.

Dyrt at bruge mobiltelefon
(Danska hemtjänsten har inga arbetstelefoner utan får använda sina egna mobiler om de vill meddela en kollega att de är sena)

Medens vi følges ud, taler vi om vores nye arbejdstøj (arbetskläder), det bliver rigtigt lækkert til vinter, selvom vi ligner en flok parkerings vagter når vi kommer gående, og at det vi ville have mest gavn (gagn/nytta) af er T-Shirts og bukser, og flere låne-cykler og mobiler, for det er dyrt i længden at skulle bruge sin egen, og vi har hørt om et distrikt, hvor alle har fået arbejdstelefoner.

Fortager et lille pit-stop ved skraldespandene (sophinken) for at få smidt (kastat) tre affaldsposer ud, som har hobet sig op på cyklen - bare nu gårdmanden ikke ser mig, han bliver så sur når der kommer fremmed skrald i hans spande.

Nu er der kun(bara) lige to besøg til inden frokost (lunch). Heldigvis er kun det ene morgenmad, men da jeg ankommer er fru Kjærsgaard klar, for hun skal på tur-køb, og er på vej ud af døren - en kende mopset og jeg bebrejder (förebrår) hende ikke. Undskylder (ursäktar) 100 gange, er der et eller andet jeg lige kan gøre?

Og selv om jeg udmærket ved det er dybt ulovligt, siger jeg ja til at poste et brev.

Så hentede jeg lige 14 minutter.

Sidste stop før frokost er et rigtigt hygge (trevligt ungefæär) besøg, her har jeg brug for min sociale kompetence. Psykisk hjælp og støtte hedder ydelsen(insatsen). Hvorfor mon man har brug for mere psykisk støtte når man er under 67, end over 67?

Frokost i 29 minutter

Så er det frokost.

Der bliver diskuteret ferie (semester) planer, næste år er det min tur til at få alle tre ugers ferie i træk (rad), håber jeg.

Inden jeg slutter min frokost, skal jeg lige finde en assistent eller sygeplejerske, for at give en besked, og spørge til råds om et sår på Bendtsens bagdel.

Jeg skal også lige høre min gruppeleder om hun gider (orkar) rykke (påminna) for de hjælpemidler, vi har bestilt, og om hvordan det går med det kursus, jeg har meldt (anmælt) mig til. Køen er lang ved hendes kontor og kurset var overtegnet, så vi må prøve næste år.

Medens jeg pakker rengørings klude (rengøringssvamp) og andet grej, møder jeg Kirsten, hun har lige været på kursus i kost til småt spisende (liten aptit), som lyder interessant. Paradoksalt nok, bliver vi grinende enige om, følger der ikke visiteret tid med til at gøre teori til praksis.

Må se at komme afsted (iväg), frokosten er overskredet med 12 min. Men Annegrethe skal have resettet sin PDA (handdator) og Ghita vil gerne, om vi lige kan tænde computeren, for hun vil gerne flytte et besøg. Hvorfor er det lige i dag den er så langsom? Udover min frokost på 29 minutter er der gået yderligere 22 minutter med praktiske opgaver (uppgifter).

Kvalitetsstandard

Godt nyt! En timelønnet vikar dækker (tar) mit middags besøg, så jeg henter lidt tid.

Udveksler nøgler, skal huske værnemidler, slæber afsted med poser og tasker (väskor), går tilbage på toilettet selv om jeg er nået halvvejs ned ad trappen.

Kender begge mine rengøringer. Mon de kan huske (komma ihåg) mig??

Men der kommer jo så mange forskellige (olika) siger de.

Hvornår får vi ført den ide med små plejeteams (vårdteam) ud i livet, den har indtil nu kun været på tegnebrættet (ritbordet) i ca. fire år.

Det er et pænt (fint) og nemt (trevligt) hjem at gå til, det er rart når man næsten ikke kan se, vi har været her.

Om jeg har tid til kaffe, ellers tak men gerne et hurtigt glas juice. Sød dame, så hun ikke lidt træt ud, sagde hun noget om at hun havde været sløj (slø). Det er svært at høre når støvsugeren (dammsugaren) arbejder.

Næste rengøring, heldigvis er der kun to af dem i dag.

Heller ikke her kan man, næsten ikke se vi har været her, men det er på en helt anden måde.

Der burde være dobbelt så meget tid her, men det er vist noget med kvalitets-standarder.(Alla ska ha samma insats trots vad man har för behov. Tio minuter på toaletten oavsett)

Tiden er kostbar

Så er der lige et sidste drikke besøg på 4. sal. Håber glade Hr. Willy er hjemme, han husker ikke så godt, og kan godt finde på at gå en tur. Han er en af dem med et godt netværk. De skal nok sørge for, at deres far får den hjælp, han har brug for.

Jeg kommer i tanker om gamle fru Bjerregård, hun kunne være en brysk dame, meget egenrådig og så var hun De`s. Hun havde ingen pårørende(släkt), og selv om vi prøvede kunne vi ikke få visiteret tid til gåtur, så fru Bjerregård kom aldrig på kirkegården selvom den lå lige overfor.

Checker lige uret, kan lige nå op til fyraften inden lukke tid; forudsat at der ingen nødkald er.

Tiden er kostbar her i hjemmeplejen.

Møder en kollega, og vi hygger (roar) os med historien om dengang vi måtte ud til et nødkald i et andet distrikt, og vi kunne ikke finde adressen og da vi endelig fandt derhen, så var det gået galt, og der var afføring på gulvet og vægge og døre og damen, og hun var ulykkelig og vi måtte trøste og tage det i stiv arm selvom der lugtede forfærdeligt.

Det er længe siden, damen er død nu. Det var vist er vikar som fandt hende, han stoppede dog hurtigt, noget med at lønnen var for lille - og sjovt (roligt) nok får man også en lav (låg) løn for at være overkvalificeret.

Men jeg er for længst holdt op med at undre mig, nu oplever jeg bare.

Stolt af mit fag

På vej hjem er tempoet sat væsentligt ned, en af pigerne fra nabo gruppen gik grædende (gråtande) hjem i forgårs, noget med stress, sagde de andre.

Over kaffen hjemme, reflekterer jeg over min dag.

Hvorfor er jeg stolt af mit fag (fack)?
Gør jeg en forskel (skillnad)?
Er der en skjult (dold) dagsorden, skal jeg søge over i den private sektor?
Hvorfor er der så lidt respekt for den ældre generation, at deres personlige pleje er sat under administration?
Er tillid godt, men kontrol bedre?
Hvorfor er dette system så rigidt?

Tak fordi I ville lytte til mig!

---------

Innan vi går hem så läser hon upp ett sms hon har fått: HEJ! Köpenhamns kommun har beslutat att det är dags att duscha de boende medan de sover, var inte rädd om du skulle väckas av en stråle på ryggen. Det är ingen fara, det är bara nattpersonalen som vill göra din vård så effektiv som möjligt för dig, att duscha på natten kan till och med vara bra för gamla! Tyvärr har Köpenhamns kommun inte tid, pengar eller lust att meddela de äldre så om du känner någon över 65 - var vänlig sänd det här smset vidare!

Vi skrattar när vi går genom korridoren och ger rapport om att det flyttat in en ny på 119.

Människor - inte maskiner. Ge faan i att automatisera oss.

Länk till texten i arbejderen. Länk till Socialistisk Arbejderavis där Charlotte uttalar sig. Arbejderen om konferensen där texten lästes upp.

GÄSTBLOGG: Min mormor

2009-03-22T03:49:00.004+01:00

Tycka vad man vill om politiker men lyssna på Mona Sahlin! Vad säger hon egentligen? Eller säger hon något över huvud taget. Hon mest hummar. Sedan har vi ju Marita Ulvskog – vilken kärring! Hon säger hemska saker – vad får hon allt ifrån? Troligtvis en besvärlig barndom. Tur att hon ska åka till Bryssel så vi slipper henne.

Maud är ju det stora skämtet. Som en liten terrier gläfser hon på hela tiden, liten och ettrig. Hon fattar inte när hon ska vara tyst och lyssna på Reinfeldt. Sist men inte minst - Gudrun Schyman! Den skatan går det ju inte att få tyst på, hon bara pratar och pratar och avbryter hela tiden.

Nej tacka vet jag grabbarna Reinfeldt och Persson. Det är grejer det! Stiliga karlar med hår på bröstet! När de talar då lyssnar folket. För att inte tala om Göran Hägglund! Vilken man! Han talar som en präst och verkar faktiskt lite allsmäktig också.

------------

Kött är gott arbete är mord- till sista blodsdroppen, död åt arbetet!
Det finns dem som delar ditt hat mot fastfoodrestaurangen.

Jag sa ju att skolskjutning var den nya provokationen: Spyken i Lund och i tisdags grep snuten någon pojke i Danmark som också lagt upp ett skolskjutningsskämt på internet.

GÄSTBLOGG: Långfingrigt initiativ - hotellanställda, höj era löner!

2009-03-19T14:42:00.004+01:00

Om man ska överleva här i världen får man inte vara så känslig. Inte som i inte vara känslig när det gäller att gråta eller vara känslosam i övrigt utan att vara känslig när det gäller mitt och ditt. Mitt och ditt är faktiskt ändå bara en abstraktion. Jag menar, jag är av den uppfattningen att det är min fritid och sedan blev jag inbeordrad att jobba av min arbetsgivare. Inte så himla min tid alltså. Mina och deras pengar kanske man inte heller behöver fästa så stor vikt vid heller då som tack.

Vi på Långfingrigt Initiativ tycker om tid är pengar och om de inte är så känsliga behöver inte heller vi vara det.

En hotellanställd från långfingrigt initiativ berättar:

Hotell är ett väldigt lönsamt sätt att förskingra pengar. 1000kr per natt ligger priserna omkring för ett vanligt för hotell. 3-4 nätter blir ju lite pengar så att säga som man själv kan förvalta bättre än en girig aktieägare (det här drabbar ingen fattig så att säga).

Jobbar man på något hotell som inte har så hög standard, runt 2-3 stjärnigt men har i alla fall runt 50-60 rum så kan det gå att få hem sig en stor summa pengar lite då och då.(Kom ihåg vad vi har sagt om att bli påkommen med stöld - ajabaja.)

Se till att du är den personen som checkar in gästerna och checkar ut dem på morgonen. Om det här ska funka ska det heller inte föras några grundliga registreringar på att gäster har kommit och gått och om de betalat eller inte.

De enda som egentligen vet att de bor någon där är ju städerskorna men de tenderar att städa och bryr sig inte mycket mera (och så småningom, ni kanske kan ingå en pakt?). När gästen checkar ut så tar man helt enkelt pengarna i egen ficka och lägger tillbaka nyckeln. Snabbt, smidigt, smärtfritt.

Det du måste tänka på att ingen ska få reda på att gästen inte har betalat. Då med någon form av registrering eller att städerskorna har rätt bra koll så dem börjar till slut undra saker.

Jobbar du mycket själv och mycket nätter och morgnar så kan det fungera väldigt bra. Det finns ju inget som försvinner från något lager eftersom hotell är en tjänst folk köper. Det är lite svårare och sälja saker i en detaljhandel och stoppa pengarna i egen ficka då det sedan kommer synas på inventeringen att företaget förlorat pengar.

Men lycka till därute i receptionerna och kom ihåg vad de säger i reklamen: Because you're worth it!

----------
Du har väl läst total avlöning? Psykiatriångest. Och arbetsfri berättar om kompisar som hyr ut kroppen till läkemedelsföretag för experiment i brist på inkomst. Och Kim Müller inspirerar till lek!

En arbetskraftsinvandrares bekännelser

2009-03-09T02:40:00.001+01:00

Alla dessa röster.

Röster med olika ålder, olika klang och som väcker olika associationer.

Pipiga röster får mig att tänka på min franska-lärare i högstadiet. Hon var kort, ettrig och var så dum att hon försökte få en högstadieklass att både leka restaurang och affär (vi ba: riot, riot, riot!!!!).

Mörka kvinnoröster får mig bara att tänka på Gula Blend. Gula Blend only. Och pratar någon mjukt (a la Mats Nileskär på p3 soul) är gränsen hårfin mellan att jag tror att personen är en hippie eller någon som jag vill ska läsa för mig på kvällarna tills jag somnar.

Lyssna!

Röster som uttalar ord.

Slumpvisa ord, eller för att vara ärlig: för mig är det slumpvisa ord. Slumpvisa ord på danska. På danska förstår jag slumpvisa ord men nästan aldrig varenda ord i en hel mening även om jag kan förstå avsikten med meningen.

Fattar du?

Meningar som blir en historia.

Och även om jag förstår meningar har jag svårt för sammanhang. Om jag förstår en mening så hinner dansken prata tre, fyra till så medan jag tänker så jag tappar bort mig. Tappar bort mig alldeles.

Hör du inte!

De försöker ju säga någonting.

Så jag förstår inga nyanser som inte uttrycks med kroppen, jag förstår inga språkliga krumbukter, sparsamt förstår jag ironier, men aldrig de putslustiga tjuvnypen.

Ibland känns det som om jag är i en glasbubbla, man pratar och man pratar men det kommer inte fram. Eller som en guldfisk som gapar och gapar men ingenting hörs.

När jag jobbade i Sverige undrade jag varför invandrarna på jobbet pratade så lite. Ja, alltså, varför säger de aldrig någonting utan står och se dumma ut? Jag fattade inte det då, men jag fattar det nu. För att jag ska kunna säga en mening måste jag tänka ut den i förväg och noggrant översätta den i mitt huvud, jag vill ju inte göra bort mig. Så jag väger mina ord noga för att de ska uppfattas som jag vill, men lagom tills jag har hunnit klura ut mningen så har samtalet runnit mig ur händerna - det är så frustrerande. Oftast står man bara där och ler i samförstånd och skrattar nervöst åt något som kanske var lite halvkul.

Så jag gissar och försöker snappa upp ord, lista ut betydelsen av deras sammanhang och ibland frågar jag. Jag fångar upp ord som børn (barn), fjærnsyn (teve)och halvfjærs (sjuttio). Det är en omöjlighet att diska och slött lyssna på en konversation och göra små instick med kommentarer. Dels klarar jag inte av ett samtal mellan två danskar, jag manglar (saknar) för många ord.

Pundargardiner är prydnadsgardiner. Sjov är kul. Beboer är boende och pårørende är anhöriga.

Och så kul är det inte att spør hvar gang (fråga varje gång) man inte hänger med. Man stoppar liksom hela tiden upp samtalen. Jag blir som en tvärnit i hundraåttio hela tiden. Om jag ska prata med danskar får jag ta dem en åt gången, och ska jag kunna hålla konversationen flytande ska det vara på danska som jag känner igen.

Köpenhamnsdanska. Dialekter undanbedes.
Ung danska. Kärringar gör sig icke besvär.

Jag har telefonfobi. Herregud, telefon är hopplöst! Där kan man ju inte prata med hjälp av kroppen utan är helt utlämnad till rösten och röstläget. En gång hade jag låst mitt journalsystem till datorn genom att inte skilja på atgangskode och anvendarnavn och fick ringa it-support. IT-killen var tvungen att bokstavera kroner för mig. K-R-O-N-E-R. Shit, vad man kände att nobelpriset var avlägset då och jag lovar, jag hörde genom telefonen hur han himlade med ögonen.

Men på min avdelning försöker vi hur som helst; jag pratar med hela kroppen, illustrerar verb och använder massa tilläggs-rop för att bli ännu tydligare. Det ger varierande resultat, jag kan artighetskonversera med en del danskar och andra danskar tror jag är utvecklingsstörd istället för svensk. Danskarna som tror att jag är mentalt retarderad har börjar rita upp figurer på servetter för mig och förklarar de enklaste vårduppgifterna som om jag hade Downs syndrom och dreglade. Charmigt - det gäller att bita sig i tungan.

En annan sådan där störig grej är att danskarna pratar extra högt med just mig och jag vill bara skrika: INTE CP, INTE DÖV, BARA SVENSK!! DANSKJÄÄÄÄVLAR!!

Ibland undrar jag hur jag ska bygga någon slags kollektivitet med de här människorna, det är ingenting över lag fel på danskar. Men det känns svårt att hänga med några beter sig som om man vore förståndshandikappad. Fast jag är tacksam att jag inte är invandrare och att jag faktiskt pratar ett språk som är besläktad med den där rotvältskan. Tänk att vakna varje morgon till utrikisk radio, inte veta hur man ska be folk flytta sig när man åker rulltrappa och man har ju knappast tillräckligt på fötterna för att klara av en löneförhandling med idiotord som teamwork, kompetens och mumbojumbo om etik & moral.

När jag pratar danska så känns det som vad jag än säger blir fel. Som just en tvärnit i hundraåttio och ibland känns det som att det hade varit mindre pinsamt att sprungit naken ett varv i rummet än öppnat käften. Men det finns ju andra sammanhang när man kände sig obekväm: hemma hos sina medelklasspolare när man var liten. Jag åt plättar med händerna - FEL. Jag sprang på parkettgolvet - FEL. Jag sjöng alltid också för högt. Hopplöst. Och jag kan fortfarande känna en viss obekvämhetskänsla hos mina medelklasskompisar, när de äter middag i gula salongen och sådant. I mina öron låter: idag äter vi middag i gula salongen som en paradi. Lite som att heta fisförnäm i efternamn. Inte på riktigt.

Innan jag går hem så lutar sig Trine ut från kontoret och säger:

Du, jag sporde Johannas datter om hon kunde forsto vad du siger, och du kunde hon, varenda ord. Din danska är godt nog. Ses imorgon.

Och inom mig gör jag 25 segerdanser på en gång.

När vindarna viskar mitt namn

2009-03-01T12:18:00.000+01:00

Alltså, rubriken har verkligen ingenting med texten att göra. Jag tycker bara Roger Pontare är en himla kul typ. Väger en hundring, klär sig i djurhudar och tror han har musikaliska kvaliteter.

På fest. På fest i ett gammalt hus. 3.60 i takhöjd. I vardagsrummet projiceras Sovjetunionens melodifestivalen på den vita väggen. Herregud. Vad smaklöst. Vad jag gillar det. Det överdrivna, det som är för mycket, det som precis, precis är på gränsen. Helt utan respekt för inredning blandar kollektivet plast, gamla soffor, IKEAfynd med någon antik byrå. Och det är verkligen också på gränsen, på gränsen till att bli för mycket intryck för att man ska klara av det. Lite sådär nästan-epilepsi-varning.

Jag och min polare sitter i soffan, den billiga soffan eftersom vi dricker rödvin. Skadebegränsningar måste man ju trots allt göra. Det är lite pinsamt att bli den där typen som förstörde soffan.

Röken åker ner genom halsen, river till så där som jag vill att den ska. Jag låter den cirkulera i lungorna och andas ut. Försöker göra ringar men lyckas inte. Det blir mer som rökpustar, det hela ser rätt fånigt ut och jag ger upp. Rök och rödvin. Att dö för. Avkoppling, nu finns det inga pensionärer, inga chefer eller dåliga ekonomier. Från det att jag drog upp korken med vinöppnaren tills imorgon då jag vaknar och känner hur hela kroppen är tung finns inga problem. Inget magsår, inga måsten och ingen oro för om jag kommer få förlängt vikariat.

Jag är på semester. Semester från mig själv. Eller nä, det är inte semester från mig själv, det är semester från allting som gör att man inte kan vara sig själv. Jag är på semester från pressen att jämt uppföra mig på jobbet så att chefen låter mig stanna. Jag är på semester från att förvägra mig själv saker för att min ekonomi säger så. Semester från ont i höger axel.

Rösterna är högljudda, de grälar om musik. Jävla pretton. Någon knackar mig på axeln.

Vet du vad jag gjorde idag?

Öh, nä. Jobbade inte du?

Jo, jag jobbar på Game. Idag kom det in en riktig sådan där stockholmsbrat och hade alla sina kompisar i släptåg. Bjäääää, mjääää, bjäää lät dem. Så kommer en utav dem fram till mig med ett begagnat spel som han kaaaaanske vill köpa, men vill att jag ska kolla först om det fungerar och jag blir så jävla skitförbannad. Där står han som någon jävla kung med hela hovet omkring sig och ska demonstrera sin öööhhh.. makt mot butikspersonalen. Så, jag tänker: N Ä E, helvette heller. Så jag går in på kontoret och ollar skivan.

HA HA HA HA HA HA

Och när jag kommer ut säger jag att den funkar, och braten vänder på skiven och försöker se ut som han kan något, hmmmar och ser såklart fettfläcken efter jag har ollat skivan. Han försöker gnida bort fläcken med fingret, slickar på fingret och gnider bort fläcken - hahahahahahahahahaha! Hur jävla dum får man bli!?!?!? Hej-jag-pratar-jävligt-störig-stockholmska-och-jag-har-försäljarens-kuk-i-min-mun.

Vi skrattar åt brats, åt stockholmsdialekt och åt för tajta skjortor. Vi skrattar åt att kunden alltid har rätt, helvete heller. Då bryter annan kompis in:

Men hallå! Kunden har ju alltid rätt!

?!?!?!!?

Jo, jag ska förklara, vet ni vad jag gjorde här om dagen? Det är ju kris och allt det där så att man minskar personalen på min möbelavdelning, jag fick besked här om dagen att på grund utav den här krisen så kommer jag inte få mitt vikariat förlängt så jag blir arbetslös om en månad och lite till. Jävla kris tänkte jag, jävlar här ska det bli kris tänkte jag igen då. Om det blir kris för mig så ska fan dem också få lite kris. Inkomster och utgifter, handling och konsekvenser, ja ni fattar.

Jamen, vad är det du har gjort då? Spekulerat bort en massa matsalsbord?

Nä, nä, nä, det här mycket bättre än så. Jag har precis fått gå en kurs i kundbemötande. Vi fick lära oss att kategorisera kunderna i olika kategorier efter köpbetende och hur vi skulle sälja grejor; säga att borden är miljömärkta fast den miljömärkningen är från 1900 frös ihjäl. Hur som. Då tänkte jag att: det är väl bäst att göra som de säger, det där med att kunden alltid har rätt och ge det en kristouch. Så här om dagen gav jag bort en bäddmadrass för 6000, jag sa helt sonika att den ingick, sen gav ett annat par lite rabatt - tjejen var gravid så jag tänkte att det behöver dem nog.

Men, hörru, får du verkligen göra det där?

Nä, nä, verkligen inte. Det här är sådant man får skriftliga varningar för.

Men.. men..

Fast när de upptäcker det och levererar ut möblerna är jag long gone. Så jävla fint. Kris för mig är kris för dem. Sen har jag kommit på en annan grej man kan göra också.

Jasså?

Jo, ge bort extra sängben till kunderna. Man tar sängbenen från ett paket på lagret och eftersom det hör ihop och inte kan beställas separat så måste de wastea hela sängen. Så i runda slängar har jag väl kostat företaget en 12-15 tusen idag, säger han med en stolt min. Och jag planerar att fortsätta vara jävligt dyr.

Jag ler. Är det kris så är det kris, åt helvete med ansvaret! Som mormor säger: ska're gå åt skogen så ska det åt skogen med musik!

Med den sovjetiska melodifestivalen i bakgrunden blandar vi senare drinkar, plankar in på klubben och lurar i några brats att vi är modefotografer och får dem att bjuda oss på öl resten av kvällen.

------
På tal om att hata arbetet: Arbetsplatsmasskrerna i USA har nu nått sådana nivåer att det dör nästan en chef i veckan på grund utav det.Det är vad jag kallar folkrörelse. Arbetarrörelse?

Länktips på samma ämne:
Remember, workplace violence can happen to you or someone you love. (Vem älskar sin chef? Va? Va?)

(Jag tänkte sluta tjata om going postal-prylen, men jag kan bara inte hålla mig. Det är HIL-ARI-OUS att man istället för att leta orsaker utbildar personal i att känna igen en potentiell chefsmördare. Jänkare alltså.)

Recension av RECENSION

2009-02-24T12:01:00.002+01:00

Det finns tre bloggar jag gillar att störa mig på: Beta, recension / whatever av Johannes Nilsson och esgieqroue. Jag läser dem, har dem i min rss-feed men blir lika barnsligt irriterad för att inte säga moraliskt indignerad varje gång de uppdateras. Vilket i och för sig inte är särskilt ofta som tur är, då skulle jag nog inte palla.

Jag antar att det är att likställa med när Ungsocialisterna skapar Proletärbella som svar till Blondinbella. Fullkomligt meningslöst. Ungsocialisterna recenserar Dagens Nyheter på bloggen: "det här tycker jag om artikeln på sida 7, ur en annan vinkel så förstår man partiets nödvändiga uppgift och plikt". Intressant. Verkligen alltså. Dessutom? Proletär!?!?!? Finns det något ännu mer utdaterat ord? Centralkommiteen för PR-avdelningen i Socialistiska Partiet maskade på jobbet uppenbarligen.

Men ändå, jag bara måste. Jag måste recensera RECENSION eller jag gör det enkelt och buntar ihop alla tre. De skriver ju faktiskt likadant.

Jag antar att det ska vara lite provokativt att prata om fittor och kukar och jättejättemycket konstigt sex. Sådär så att man liksom ska fnissa i smyg; Näääää, nu tangerar de gränsen igen de där tokroliga grabbarna som vågar vara sådär ärliga om sådant man tänker men inte säger.

Smakprov:

"Kuken svullnar till slut en aning, så jag stänger av ”True Blood” och börjar leta runt bland den streamade porr som finns utbjuden på nätet. Den halva svullen visar sig dock ha lovat runt men hållit tunt, ty fem minuter senare sitter jag och Lina och tittar på hur en liftande tjej suger av en kille i en bil på en amerikansk ökenlandsväg, och kuken har ännu inte uppnått samlagsduglig styvnad. Penis tycks alltså ha gjort sitt för ikväll, och jag känner mig uttråkad."

Ett till:

"Det nya kattungar och lösgodis.
- Hej lilla vän, vill du följa med in i lastutrymmet på min vita skåpbil?
- Mamma har sagt att jag inte ska prata med främmande män.
- Okej, då får jag väl kolla på det nya Gossip girl-avsnittet själv.

Hennes trettonåriga händer börjar darra och svettpärlor bryter fram i pannan.

- Det är en specialversion med en timmes fläskigt extramaterial; Chuck visar överkroppen och Serena och Blair snackar skor, plus att dom först blir ovänner men sen blir kompisar igen på slutet.

Hon svimmar av upphetsning, varpå du bär in henne i bilen och gör’na gravid. Dock först efter att du faktiskt sett avsnittet, inklusive extramaterial: livet består ju som bekant av prioriteringar."

I mina öron är det där motsvarigheten till säg.. Linda Skugge, hon bloggar också om mens, bajsblöjor, skatter och annat jag inte bryr mig om (men, jeez, kan hon lära sig kajalhantering?!). De tre är väl några år efter, hon började ju redan mediahora på 90-talet (och har försökt med en betalblogg men det gick inte - haha). OBS! 90-talet är inte så coolt än. Grabbar. Lägg av.

Jag har ett förslag till bättre, nyare och roligare att läsa material (ni kan tacka mig i kommentarerna). Eran extreme makeover:

Något som är hippt och från 90-talet (eller egentligen tidigare men fick ett brett genomslag då) är ju faktiskt skolskjutningar. Att skämta, provocera eller ens bara skriva om sex och fyller ju ingen funktion längre när det finns skolskjutningsprovokationen.

Där kan vi snacka genomslag, där kan vi snacka provokation. Och det roligaste är att farbror polisen inte hört talas om internettroll, jag trodde alla visste att allt på internet inte är sant. Internet är som roliga timmen, sandlåda, en högstadieklass med håltimme. Hur som, han borde få skriva i Expressen. Där har vi någon som skulle röra runt i grytorna och tvinga andra krönikörer att tänka outside the box dårå. Johanne Hildebrandt på Aftonbladet hotar att gå nuts på hon på ledarsidan, Helle Kleins ungars dagis i en krönika, allting toppat med drogreferenser och några lökiga din mamma-skämt.

Just det, vill ni verkligen skriva ett till inlägg om fittan? Skolskjutning är det nya hipsterskämtet (efter att de har tjatat ut Engla-skämten som de drar medan de youtubar hennes begravning efter en hård utekväll med drinkar och amfetamin - bjud mig nästa gång). Arbetarplatsmasskerskämtet är det nya arbetsvägrarskämtet. "Äh, fick inte komma in på kontoret idag, Leffe hade dragit ett going postal-skämt på flashback/socialism.nu." Sjuk potential. Mejla mig för tacksamma arbetsplatser att hota.

En annan viktig del med den där grabbigheten får treenigheten är att gnälla på sig själv, att outa sina rädslor, berätta om saker som inte känns bra:

"Inte för att ni hade någon särskilt rikt, djupt eller ens spännande förhållande, om man nu kan kalla det för förhållande när man ringer varandra en till två gånger i veckan, träffas och knullar, men du var nöjd med sakernas tillstånd. Du kände att du hade ett visst övertag, att det var du som så småningom skulle tröttna på Jenny (hennes ytterst välformade röv, kuksugarskills och sexuella experimentlusta till trots) och dra den gamla visan om att ni båda borde gå vidare, att du vill försöka hitta något mer stabilt-å-seriöst, att den här relationen inte är hälsosam, ”varken för dig eller för mig”, och så vidare, inför hennes tårstrimmade ansikte. Men så blir det alltså tvärtom"

Suck. Alltså, visst man kan ju gnälla på emokidsen men de är ju i alla fall ärliga. Eller har jag missförstått allt? Är det bara en variant på raggningsknepet: kille som visar känslor får ligga? Det handlar inte alls om själva dumpningsgrejjen utan man vill mer berätta för världen något i stil med: dumpad, ligg mottages ödmjukast, svar till kille med trassligt känsloliv som du kvinna kan få försöka reda ut? Jag skulle bli ytterst tacksam för svar på frågan. Får ni ligga efter sådana inlägg? Mer än vanligt alltså? Funkar det? Skriver ni sådana inlägg när ni inte fått ligga på länge?

Om man nu gillar naturalism och ogenomtänkta tankar och brutal ärlighet rekommenderar jag faktiskt istället *festa, mysa, mejla!*. Vin, cigg och en jävla massa piller. Och ganska obscena, taskiga skämt på andras bekostnad. Oh yes.

*festa, mysa, mejla!* ger jag fem av fem.

Men om ni ska läsa något av grabbarna Grus, läs det här inlägget, det är så jävla sepebra. Det var därför jag började läsa dick-lit bloggarna. Såhär i efterhand inte värt det men å andra sidan: vad skulle jag gjort? Glott på gulliga katter på youtube? Eller kanske hotat en arbetsplats?

LEKTION FEM: Fejka arbetsmoral/släktmanagement

2009-02-22T14:33:00.001+01:00

(Det här kanske en del tycker är hemskt, att man inte får skriva såhär. Det får man visst. Man får skriva att man hatar sitt jobb och hur man klarar sig undan. Och du som tycker att det här är fel/hemskt/inte känns bra är hemskt välkommen till mitt jobb i ett år. Seriöst alltså. Vikariebanken. Jag hjälper dig. Är du pepp på det så är det fritt fram att gnälla i kommentarerna.)

Om du jobbar i vården kommer du träffa på vårdtagarnas släkt. Du kanske klarar dig länge, de kanske är rätt trevliga och inte pratar speciellt mycket med personalen. Men det kommer inte vara för evigt. Du kommer stöta på släkten från helvete, anhöriga som äter spädbarn till frukost, vårdtagares vänner som kammar sig med kniv. Då gäller det att veta hur man klarar sig undan deras kulsprutefrågor.

Först: de flesta av de anhöriga har ingen om arbetsprocessen. De vet inget om rapporter, skiftbyten, medicinlistor, dokumention. Och det ska de inte veta heller.

De flesta frågor som de frågar handlar inte om att de egentligen vill veta utan de vill bara veta att personalen bryr sig om deras släkting på ett ordentligt sätt. Helt enkelt: det är deras terapi att fråga dig, deras sätt att lugna sig själva.

Många av de som sitter på ålderdomshem nu tog hand om sina släktingar i hemmet och vårdtagarens barn har antagligen sett sin mamma/pappa ta hand om sin mamma och pappa. Därför känner ganska många anhöriga skuld för att de har lämnat sina föräldrar på ett ålderdomshem, att de så att säga har övergivit dem. De här skuldkänslorna ger upphov till en massa irrationella frågor och konstiga utbrott om att Carl Werners skohorn ligger på f e l plats.

Och alla de anhöriga har hört larmrapporterna om äldrevården och är rädda för att samma sak ska hända på det här boendet och därför vill de kontrollera att du är reko och de vill se att du genuint bryr dig. De vill se arbetsmoral. De vill höra att du älskar att jobba med människor. De vill höra om att du är uppmärksam på vårdtagarens behov.

Så några tips för att hantera anhöriga:

Aldrig och då menar jag aldrig berätta om medicinlistan och hur den fungerar. Ju mindre de vet om arbetsprocessen desto bättre, desto mindre kan de bli minichefer och kontrollera dig. Om kapitalismen har styckat upp livet i olika sfärer så är det bara att spela efter reglerna: du är vårdare, du gör omvårdnaden. De är anhöriga, de kommer med choklad.

Om de anhöriga frågar om Irma har fått ändrad medicinering handlar det oftast inte om piller och mängder eller tider. Utan de tycker att de upplevt en förändring hos personen. De vill inte att han eller hon ska försämras. Här är det en balansgång mellan vad de vill höra och vad du egentligen kan säga för du är ingen doktor.

Lösningen? Fokusera på en detalj! Du har spenderat så mycket tid med den här personen att du kan droppa några meningar om att hon är alert när ni sjunger tandborstsången tillsammans om kvällarna. Det säger absolut ingenting egentligen om hennes tillstånd men du berättar i finare ord att du bryr dig, är uppmärksam och att de kan slappna av.

Men det gäller också att hålla en armlängdsavstånd till anhöriga, ger du dem lillfingret käkar de flesta upp armen. Helt enkelt: inget daltande, inte servera kaffe på rummet åt dem (herregud, de kan gå ut i köket själva, du är vårdare inte piga - remember!), inte bli personlig (det kan backlasha när som), var noga med att lämna jobbet när du går därifrån (inte handla åt din kontaktperson på fritiden) och kom ihåg att så fort du blir osäker: ta fram arbetsmoralen.

Samma som ovan gäller för att prata med chefen också. Hävda arbetsmoral så fort du kan! Använd deras arbetsmoral emot dem och låt dig inte tryckas ner när de försöker påföra dig arbetsmoral, om du känner dig otillräcklig på jobbet är det deras fel, inte ditt.

-------------

Kim Müller skriver om stadsdelsmotstånd - sjukt intressant.